Kön i stället för genre som utgivningsprofil
17 mars 2011 13:13 | Serier | Kommentering avstängdEn av de mest läsvärda serietidningarna just nu är Nemi. Det menar jag, en snart 74-årig man, trots att tidningens målgrupp helt uppenbart är tjejer, företrädesvis yngre kvinnor.
Många, men inte alla, serier i Nemi är skapade av kvinnor. Påtagligt är dock att kvinnor spelar de aktiva rollerna i samtliga. Draget av ”tjejserietidning” blir nästan komiskt tydligt i och med att man publicerar Ken Cursoes hjärterådgivningsspalt i serieform ”Kära Tiny Sepuku” (”Dear Tiny Sepuku”).
De serier som publiceras i Nemi befinner sig ljusår från de romantiska tjejserier som publicerades i min egen tidiga ungdoms Min melodi. I både titelserien, norska Lise Myhres ”Nemi”, och svenska Lina Neidestams ”Zelda” spelar sex i omaskerad form en roll som hade varit otänkbar i serier för tonårstjejer på 1950-talet.
En annan intressant sak med Nemi är att tidningen, om än alltid med kvinnor i huvudrollerna, blandar vitt skilda seriegenrer. Alltså innehåller tidningen också ett par spänningsserier, den ofta ganska läskiga (inte bara psykologiskt) ”Alena” (Kim W Anderssons ”Puppy Love”) och så Bill Willinghams och Mark Buckinghams mycket intressanta sagoparafras ”Fabler” med Snövit och Rosenröd i huvudrollerna.
Alla de här nämnda serierna är förvisso läsvärda – men även för män, vill jag understryka. Så en stilla undran: Måste man verkligen, år 2011, fortfarande könsprofilera tidningar, till exempel serietidningar?
No Comments yet
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^