Gravskrift

6 februari 2008 11:48 | Prosa & lyrik | 4 kommentarer

Under det senaste året har jag tvingats begrava ett par av mina nära och dessutom delta i begravningen av flera gamla vänner.

I Folket i Bild nummer 22 1954 hittar jag en dikt som en smula hjälper mig att försonas med detta:

Må -

Må de gamla få ro.
Må de trötta få frid.
Må det växa grönt gräs
omkring gravarnas kors.

Må det blåsa god vind.
Må det falla vit snö.
Må det glömskas.

Helmer Grundström

4 kommentarer

  1. Till Enn. Den där dikten finns med i samlingen Prasslet i asparnas skog, som kom ut på LT:s förlag 1954. I den versionen saknas sista raden. Så är det ju också när HG själv läser den på skivan Langt nol i väla (LP 1974, CD 2007). Jag tycker nog att den är bättre då.

    PS. I den version som finns i diktsamlingen har också orden frid och ro bytt plats.

    Comment by HO — 2008 02 07 21:35 #

  2. Till Hans O Alfredsson: Den här sortens skillnader finns ju inte så sällan mellan dikter, tryckta i tidskrifter respektive i diktsamlingar. Upphovsmännen själva fortsätter gärna att bearbeta sitt material.

    Comment by Enn Kokk — 2008 02 07 21:41 #

  3. Till Enn. Visst. Men håll med om att den är bättre utan sista raden.

    Comment by HO — 2008 02 07 21:42 #

  4. Till Hans O Alfredsson: Jo, kanske har du rätt.

    Jag har LPn men hade inte lyssnat på den på länge, när jag hittade dikten i en gammal Folket i Bild. Då passade den min erfarenhet och sinnesstämning bra i den formen.

    Comment by Enn Kokk — 2008 02 07 22:16 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^