Schlagerfinalen och partiledarfinalen
13 mars 2011 16:00 | Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 12 kommentarerJo, jag såg melodifestivalfinalen och har faktiskt också sett alla deltävlingarna – man måste ju hålla sig à jour för att kunna fortsätta lösa Melodikrysset.
Jag har tidigare flera gånger klagat på att melodifestivalernas låtar är så själlösa, ofta inte ens har en refräng som fäster sig i minnet. Den här gången tyckte jag att framför allt de låtar som tog sig till finalen, med några undantag, hade någon melodislinga som gör att man kommer i håg dem.
Samtidigt är ändå inte schlager vad det var förr. Rapparen Swingfly klarade sig med ”Me and My Dream” hyggligt och det lät också hyggligt bra – men var det schlager?
Dess värre känner jag mig inte särskilt engagerad av de låtar som slogs om förstaplatsen. Kanske var det rättvist att Eric Saades ”Popular” vann över Danny Saucedos ”In the Club” – men trean ”Oh My God” med The Moniker hade väl möjligen ännu mer av just schlagertycke?
Den låt jag annars tyckte var mest schlageraktig i gammaldags mening – schlager kunde förr faktiskt ibland också ha meningsfull text – var Sara Vargas ”Spring för livet”.
Sara hade ensam modet att framföra sin låt på svenska, så man kunde ju ha befarat att den internationella juryn skulle ge henne låg poäng just på grund av detta. Men här blev det ingen stor skillnad jämfört med de svenska telefonröstarnas utslag: svenskarna placerade henne på åttonde plats, de utländska juryerna på nionde plats.
Så kanske är det där som jag betecknar som schlager inte på modet någonstans längre.
* * *
Här om dan blev det, efter alla delheat och tidningsskriverier och oddslistor, också klart vem som föreslås som ny partiledare för Socialdemokraterna. Det var på tiden. När vi här om kvällen under middagen efter palmeseminariet i Eskilstuna diskuterade partiledarkandidater, sa jag, att jag för min del övervägde att föreslå Graucho Marx. Han skulle, trots sitt efternamn, till och med kunna accepteras av partidistriktet i Stockholms län, eftersom en av hans deviser lyder: ”Detta är mina principer. Om du inte gillar dem, har jag flera.”
Men då invände en av de övriga deltagarna med ett annat grauchomarxistiskt citat: ”Jag vill inte vara med i en klubb som kan tänka sig såna som jag som medlemmar.”
Nu har vi i alla fall fastnat för en partiledare, som åtminstone har en mustasch snarlik den som satt på Graucho Marx – man kunde tro att han kandiderade inte till posten som partiledare utan för en roll i en ny filmversion av ”Three Amigos”.
Jag vet att en del är bekymrade över Håkan Juholts uppbackning av den svenska insatsen i Afghanistan, och jag hoppas att han, trots att han kommer från Oskarshamn, efter vad som just nu händer i Japan är klok nog att hålla fast vid utfasningsbeslutet i fråga om kärnkraften.
Men en karl som helt frankt säger högt det som många partivänner (s) i dag känner – att vi är så jävla trötta på allt tjafs om ”förnyelse” – måste det faktiskt vara något bra med. Äntligen får vi en riktig sosse i sossetäten. Det är inte utan att man delar häpnad med Åsa Linderborg i dagens Aftonbladet:
”Mot alla odds väljer socialdemokraterna en socialdemokrat som partiledare.”
12 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Man kan säkert säga mycket om valet av Håkan Juholt, men det klokaste just nu är nog att vänta och se. Det känns faktiskt spännande med en, på pappret, stark och folklig partiledare. Bara han får rätt personer runt omkring sig och där känns Jämtin också rätt som partisekretare. Vågar vi hoppas att även Lena Sommestad finns med i den nämaste kretsen. En stark ledare behöver kloka och intelligenta, men samtidigt självständiga, kvinnliga medarbetare för att ballansera den politik som skall gälla för flertalet löntagare. Själv måste jag erkänna att jag inte visste mycket om Håkan Juholt innan, men jag har en känsla av att det senare i backspegeln kommer att visa sig att valet blev ovanligt lyckat – låt oss hoppas så!
Comment by Kevin Iversen — 2011 03 13 18:19 #
”- låt oss hoppas så!” säger Kevin. Och Åsa L är lycklig för att SAP:s valkommitte utvalt en ”socialdemokrat” som ny partiledare. Är man genuins sosse bara för att man är medlem i partiet och lokalpamp?
Jag undrar fortfarande var alla vänstersossar placerar Juholt i sin gamla, grundläggande retorik:
– Är han en ”arbetare” eller ”tjänsteman”? De senare som ni brukar kalla slips- och manshettarbetare
– Var placeras han i ”klasskampen”? Till vilken klass hör han?
Det ska bli mycket intressant att lyssna och läsa till vänsterns argumentation framöver!
Comment by Lars Rudström — 2011 03 14 20:06 #
Till Lars Rudström: Som journalist var han väl – liksom jag – medlem i Journalistförbundet, ett TCO-förbund. Det jag och även Åsa Linderborg syftar på är att han åsiktsmässigt företräder ganska traditionella sossevärderingar. Gott så!
Comment by Enn Kokk — 2011 03 14 21:51 #
DNs Namn&Nytt-sida publicerade under förra veckan anagram som läsare gjort på ”Eurovisionsschlagerfestivalen”. Min favorit stod Lilian Larsson i Kristinehamn för: ”Uslaste visval och en ren fisorgie”. Man kan bli bokstavsmagiker för mindre…
—
DN visade också sin andra sida i helgen. Juholt är inte vald ännu, det är bara ett par dagar sedan valberedningens förslag, men enligt lördagens förstasida ”tiger” han om SAP:s ”vägval”. Jösses, låt honom få ta helg… Men att han inte omfamnas på DNs och SvDs ledarsidor är väl ett gott tecken.
Comment by Olof Öberg — 2011 03 14 21:57 #
Till Olof Öberg: Han förbereder nu rimligen sitt stora tal inför kongressen och kommer att hålla det när kongressen väl har valt honom.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 15 9:57 #
Personligen tycker jag att Juholt är fel väg att ta, men naturligtvis blir det intressant att se vad han kan åstadkomma. Det förakt mot medelklassen, staden och utbildning som lite lågintensivt sipprar ut i vissa kommentarer (hans egna och andras) är djupt olyckligt. Jag tillhör den grupp av arbetarungar som enbart genom socialdemokratisk politik och kamp fick chansen att utbilda mig (och vi är många) men oss har inte SAP velat eller kunnat förvalta.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 03 15 10:03 #
Till Ann Christin Sandlund: Socialdemokratin är ju inte bara ett idéparti utan också ett arbetarparti, och genom årtiondena har partiet även haft rätt olika ordförande – bland de senare fanns tidigt både akademikern Branting och Per Albin, som ju inte hade någon högre utbildning. De här socialt lite olika sammansatta delarna av partiet har ändå kunnat samsas, bland annat inom ramen för det bildningsideal som också har varit partiets.
Jag tror att du kanske är lite för snabb i att göra dig ett omdöme om Håkan Juholt – och kanske kan man snart också finna andra ur partiets företrädare med intellektuella yrken – sådana som Lena Sommestad – bland dem som lägger fast partiets kurs.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 15 11:28 #
Jag har inga åsikter om Juholt är ett bra val eller inte. Men det är en tveksam ordning att en person som föreslås till en förtroendepost inte talar om vad han tycker innan det formella valet. Först i efterhand ska kongressombuden få veta vad han tycker i andra frågor än i de försvarspolitiska eller att mustaschen ska rakas bort efter en valseger 2014.
Så har partiet visserligen agerat under ett antal valrörelser (Palme/Feldt tysta före valet och jättedevalvering strax efter, Göran Persson tyst innan valet nedskärningar efter valet) men är det en modell att hålla fast vid internt?
Comment by Jean — 2011 03 15 12:50 #
Till Jean: Nu är ju en del känt om vad Juholt tycker, eftersom han har lämnat enkätsvar före riksdagsvalet.
Men mer generellt håller jag med: samtliga kandidater borde ha meddelat åtminstone i grova drag vilken riktning partiet under deras ledning bör utvecklas i.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 15 15:16 #
Till Enn Kokk: Tack för svar ovan. Vad gäller ”arbetare” resp. ”tjänsteman” så är tydligen fortfarande den fackliga tillhörigheten det som bestämmer ordets valens. Jag misstänkte det, men det är OK för mig eftersom även en medlem i TCO har all rätt att vara sosse trots att LO:s ledning ofta inte gärna vill veta av något sådant. SAP är ju ett arbetareparti!
Frågan om Juholts klasshörighet blir nog svårare för er vänstersossar att svälja om ni fortsätter med ert mantra om ”klasser” i Sverige. Jag menar definitionsmässigt i er retorik.
Eftersom jag nuförtiden inte är medlem i SAP så ska jag givetvis inte ha någon åsikt om valberedningens förslag till ordförande. Men han ger mig ett solitt intryck och han ju inte bli sämre än sin företrädare. Jag önskar honom lycka till i ett svårt, och oftast otacksamt arbete. Sveriges regering behöver alltid en stark opposition oavsett vem som sitter vid makten. Annars blir regeringen lätt fet om baken (inga namn, inga namn).
Comment by Lars Rudström — 2011 03 15 19:06 #
För min del kan gärna M ta över epitetet ”arbetarparti”, eftersom jag tror att de med ”arbete” menar pengar som arbetar på börsen, eller slavarbete – vilket jag faktiskt ser rot- och rutavdraget som ett tecken på. Vill man sätta fler i arbete inom städbranchen skulle man mer inrikta den mot de verkligt behövande – handikappade och äldre. Byggbranchen skulle också kunna sättas i arbete genom renovering av ”miljonprogramets” slitna förorter.
S tycker jag skall kalla sig för ett löntagarparti som sätter fokus på frågor som inte bara handlar om löner utan om ett värdigt liv för Sveriges alla medborgare. Människan – fattig som rik, sjuk eller frisk, ung eller gammal – skall vara i fokus, där företag, myndighetsförvaltningar, arbete och kapital bara är redskap för den fortsatta utvecklingen för modborgarnas bästa!
Som det är nu skapas det olika klasser av fattiga och rika och en otrygghet för många människor.
Comment by Kevin Iversen — 2011 03 16 16:22 #
[…] att Juholt skall föra partiet vänsterut. Det hoppas jag att han, och Jämtin, lyssnar på. Enn Kokk uttrycker sig lika klart och tydligt som […]
Pingback by Kom igen Håkan « johanrsjoberg — 2011 03 17 0:30 #