Men vad innebär Pär Nuders avgång rent politiskt?

När det fortfarande var en öppen fråga, vem som skulle efterträda Göran Persson som partiledare, avvisade jag både Mona Sahlin och Pär Nuder som tänkbara partiledare. Mitt nej till Mona blåstes upp i kvällspressen. Men jag hade avfärdat också Pär Nuder: Jag skrev att ”Pär Nuder (är), många förtjänster till trots, ett omöjligt val. När vi här om dan var på ordfestivalen i Östhammar och Theodor Kallifatides talade med Birgitta om valutgången, kom samtalet också in på att många ville rösta bort Göran Persson, till vilket Kallifatides lade till ’och Pär Nuder’. Till det här kommer ytterligare två saker, som talar mot Pär Nuder som ny partiledare: Han är retoriskt begåvad – har skrivit många av Göran Perssons tal – men saknar nödvändig egen karisma. Och han är inte kvinna.”

I det offentliga krakelet kring Mona Sahlins avpollettering av Pär Nuder som socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman känner jag ingen personlig sympati för någondera parten; jag känner båda sen gammalt och inser ju att Mona Sahlin har rätt, när hon säger, att det inte finns några väsentliga skillnader i synen på partiets linje bakom den här schismen.

Eftersom jag numera inte umgås med människor i eller kring den socialdemokratiska partiledningen, vet jag inte mer än det jag har läst i tidningarna om skälen för Mona Sahlins beslut att peta Pär Nuder. Av de skäl jag har sett anföras förefaller ett mer sannolikt än de andra: Pär Nuder sågs av allt för många som Göran Perssons man, och det gäller nu att formera ett lag, som inte rymmer personer som delar av väljarkåren hyser agg till.

Thomas Östros, som nu uppges få ta över posten som ekonomisk-politisk talesman, har fördelen att vara en mer öppen och publiktillvänd person än Nuder – men också han tillhörde (liksom för övrigt Sahlin själv) Göran Perssons förlorande lag. Jag har verkligen inget alls mot Thomas Östros, som jag känner hyggligt, eftersom han bor här i Uppsala. Men jag skulle vilja veta, om valet av honom till den här posten också avses betyda någonting politiskt och i så fall vad.

Den som lever får se.

Tills vidare får vi glädja oss åt att få se en gladare nuna, när skatter och ekonomisk politik är på tapeten i TV och tryckta media.

Jag är alltså ingen Nuder-entusiast, men jag håller med dem som kritiserar, hur den här affären har skötts.

Den har inte skötts snyggt i alla fall.

Per Nuder har ju helt uppenbart fått sparken via en artikel i Aftonbladet, kanhända – som han själv hävdar – planterad där. Hans bitterhet i den skriftliga kommentar han lämnade var begripligt stor. Hur de här såren ska kunna läkas är svårt att föreställa sig – märk att Mona och Pär har känt varann personligen sen mycket unga år; Monas pappa Hans Andersson och Pärs pappa Ants Nuder var parhästar i socialdemokratisk bostadspolitik en gång i världen.

Att peta Pär Nuder ur partiets mäktiga VU kan Mona Sahlin inte, även om hon – i motsats till vad hon säger – skulle vilja det. Vinner socialdemokratin och dess allierade nästa val och hon av riksdagen utses att bilda regering, står det henne fullständigt fritt att välja sitt lag, det vill säga vilka som ska sitta i regeringen och på vilka poster – sådan är den svenska konstitutionen. Men VUs ledamöter och suppleanter är kongressvalda och sitter, för så vitt de inte själva väljer att avgå, kvar fram till nästa kongress.

Så mitt inne i den innersta partikretsen kommer en, numera rimligen bitter, Pär Nuder att sitta kvar, vad än Mona Sahlin eventuellt tänker i sitt stilla sinne.

Det här var ingen särskilt begåvad strategi, Mona!