Om tidens gång, slutet av januari 2008

28 januari 2008 12:47 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Media, Politik, Ur dagboken | 7 kommentarer

Den som någorlunda regelbundet följer min blogg kan ju ibland förledas att tro, att jag använder praktiskt taget all min tid till att läsa böcker och lyssna på musik.

Jo, bådadera är väsentliga ingredienser i mitt liv. Nu senast har jag till exempel läst ut Sŀawomir MrożeksLivet för nybörjare”; jag återkommer till den.

Men mitt liv består också av mycket, mycket annat.

För att markera kontrasten: Nyss anlände med dagens post nummer 21 1953 av Alla Tiders Seriejournal. Ytterligare ett nummer av samma tidning kommer snart; jag har köpt båda på Tradera.

Där har jag också inhandlat ett julnummer från 1950-talet av Folket i Bild. Av samme säljare som för kort tid sen sålde defekta tdiningar (med urklippta partier) till mig. Jag påtalade förstås det här och kommer att få en bunt hela Folket i Bild – dock naturligtvis andra nummer – som kompensation.

I fredags var jag som så många andra på Systemet och handlade, köpte hem bland annat Gammel dansk. Kön var, så här på fredagseftermiddagen, ganska lång – flertalet som stod både före mig och efter mig var yngre personer. Kassörskan, själv en ung dam, kollade vänligt men bestämt åldern på alla ungdomarna. När det blev min tur, utan att hon gjorde någon ansats att begära legitimation, sa jag – en man på 70 år – skämtsamt:
– Ska du inte kolla, att jag har fyllt 20?
Blixtsnabbt svar:
– Du köper alldeles för dyra varor för att vara under 20.

Birgitta var borta större delen av fredagen, också på kvällen. Hon var på universitetets doktorspromotion med åtföljande middag på kvällen; jag fick hjälpa henne med dragkedjan i ryggen på den mycket vackra gula sidenaftonklänningen. Jag skulle också ha kunnat följa med, men jag ransonerar sånt här numera. Fast när Birgitta sen berättar om Umberto Ecos framträdande, ångrar jag mig lite, lite.

Själv stannar jag hemma: Skriver mest. Och så ser jag förstås på ”På spåret” i TV. Framför TVn äter jag en sen middag, rökt lax med kokt potatis. Till det dricker jag en Staropramen och tar en snaps, O P Anderson.

Birgitta kommer hem innan det är allt för sent; hon avstår från dansen för att hinna få en stund hemma med mig. Nej, vi har inte fått nog av varandras sällskap ens efter alla dessa år tillsammans.

Lördagens melodikryssande har jag redan skrivit om.

På eftermiddagen kommer Kerstin och Bo med ungarna. De ska gå på fest och vill gärna sova ut morgonen efter, så Viggo och Klara ska vara hos morfar och mormor över natten. Det är inte första gången de bor över ensamma hos oss, och de är inte alls bekymrade, bara glada. Här hos oss finns två lådor med leksaker, som vi flyttar mellan Uppsala och Öregrund, och de känns förstås aningen nya varje gång barnen är här. Den här gången har jag dessutom utökat samlingen med en riddarsköld och ett riddarsvärd. Barnen känner sig mycket hemma i vår lägenhet och leker långa stunder för sig själva. Men särskilt Klara vill gärna, att också morfar ska vara med och leka: drar med honom med ett fast grepp kring två av hans fingrar. Mormor bjuder på goda våfflor till middag – hon själv och morfar gör dem mer matiga genom att lägga på rom, hackad rödlök och crème fraiche.

Klara har helt uppenbart fattat tycke för sin morfar, och när det blir läggdags och hon får nattlinne och nattblöja på sig, släpas morfar i väg till stora sängen i biblioteket, det som fordom var barnkammare bland annat åt barnens mamma. Morfar får läsa två Barbapapa-böcker för henne – böckerna är förresten presenter från morfar till Klara på tvåårsdagen förra året.

Men sen vill hon inte somna i sängen. Hon följer med morfar ut i vardagsrummet och kryper där upp i morfars knä i soffan framför TVn. Det står inte länge på förrän hon har somnat i morfars famn.

Morfar bär in henne till sängen i biblioteket, barnkammaren som Viggo har börjat kalla den, och hon får med mormors bistånd plats längst in. Viggo ska sova ytterst. Mormor läser saga för Viggo, men inte heller Viggo vill somna i sängen. Han går ut i vardagsrummet och gör som Klara nyss gjorde: kryper upp i morfars famn och ser på Harry Potter i TV. Han som bara är fem kan redan läsa – men förstås inte så fort att han klarar TVs textremsor. Men han förstår att det är ett spöke vi ser och hänvisar till att pappa brukar se Harry Potter och läsa om honom. Vid nyhetsdags bryter vi Harry Potter, och då får mormor åter gå in till ”barnkammaren” med honom. Den här gången somnar han bredvid sin lillasyster.

Birgitta och jag avslutar lördagskvällen med att i TV se Lars Lennart Forsbergs fina filmatisering av Stig ”Slas” Claessons roman ”Vem älskar Yngve Frej?” med Allan Edwall, Janne ”Loffe” Carlsson och Gus Dahlström i några av de bärande rollerna. Nästa dag får jag mejl från Mats Rosin – välkänd medarbetare här på bloggen – där han berättar, att också han har njutit av den här filmen.

Barnen vaknar förstås under natten – först Klara och senare även Viggo – och kommer in till morfar och mormor i sovrummet, kivas också lite om platsen mellan dem. Fram mot morgonsidan kinkar Klara lite: Något av gosedjuren har kommit bort. Hon längtar efter mamma och pappa. Morfar får tända sänglampan och prata snällt med Klara, som sitter upp i sängen. Så småningom lägger hon sig ner, och när morfar smeker henne på hennes bara ben, blir hon lugn och trygg och säger ”Mera!”. Sen lägger hon sig till rätta för att sova igen och beordrar morfar: ”Släck!”

Efter det här nattliga vakenintermezzot sover båda barnen jättelänge. De vaknar först när morfar kommer med välling och har satt på barn-TVn.

Efter lunch kommer Kerstin och Bo för att hämta barnen. Själv är jag då redan på väg till dagens sammanträde; jag möter dem på väg ut mot gatan.

Det är styrelsen i Ordfronts lokalavdelning i Uppsala som har sammanträde, på söndag eftermiddag därför att vår tillförordnade ordförande Carina Bengloff i veckorna arbetar som lärare på Brunnsvik. Vi ses på Café Hugo på Svartbäcksgatan 21. Där är det fullsatt, så vi får först efter en stunds väntan och pusslande tillgång till ett sammanträdesbord. Vi diskuterar vårens verksamhet, men eftersom inget är klart, berättar jag nu inte om våra planer. Vi lägger också fast datum för årsmöte. Själv tänker jag nu, efter två år i styrelsen, avgå. Det ligger ingen schism bakom – jag är 70 år gammal, tycker att jag har gjort mitt och lämnar gärna över till yngre krafter.

När jag kommer hem, har Birgitta blivit klar med packningen. Hon ska tidigt på måndag morgon flyga till New York på ett UNICEF-möte, kommer hem först på kvällen kommande lördag. Birgitta är ordförande i svenska UNICEF, och UNICEF Sverige har ordförandeskapet i UNICEF det här året. Hon ska därför till New York två gånger till under 2008. Sista gången blir i september, bland annat över hennes födelsedag den 20 september. Då ska jag följa med. Jag ser fram mot att strosa runt på Manhattan och inte minst i Greenwich Village, gå på musikevenemang – utbudet i New York saknar sin like – och köpa skivor. Och så ska jag bjuda Birgitta på 71-årsmiddag på någon bra restaurang.

7 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. Jag måste anmäla en avvikande mening om Lars Ragnar Forsbergs ”Vem älskar Yngve Frej”. Berättelsen är det inget fel på och därför satt många av replikerna fint trots en valhänt regi och vilset skådespel. Janne Carlsson utmärkte sig för att spela Janne Carlsson, vilket han är bättre på i de gamla reklamstumparna med Gösta Wällivaara.
    Det värsta var dock fotografiet. Vad jag vet var Sören Hoffman fotograf på Rapport och bra som sådan. Då gällde det snabba insatser utan vidare bekymmer om ljussättning och exponering. Detta präglade också den här filmen. Exempelvis överexponerade trasmattor i gräset, svarta figurer i motljus, uppfrätta trädkronor, platta inomhusbilder, våldsamma kontraster i färgtemperaturen mellan inne och ute,framför allt massor av överexponering.
    Allan Edwall spelade som alltid ut stora delar av sitt register med bravur, men vad hjälpte det. Inte heller hjälpte det att man fick se en ung Christina (?) Stenius naken. Hon är mycket bättre i Hem till byn. Jag brukar anklaga min son Olle och hans Johanna för att de har en alltför estetisk och teknisk inställning till film och skiter i innehållet. Men så här får det inte se ut.
    Är inte Gammel dansk för sött för dig förresten? Lev dock väl!

    Comment by Hans O — 2008 01 28 20:01 #

  2. Till Hans O Sjöström: Jag kanske blev för tagen av Slas’ historia (som jag förstås en gång i världen också har läst i bokform) för att se allt det här.

    Kanske har du rätt om Gammel dansk, men det dricker man ju inte i mängder, tar bara ett litet glas. Just den här flaskans innehåll har jag över huvud taget inte smakat på än.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 28 20:12 #

  3. Lasse Forsberg har bara gjort en långfilm av klass, ”Misshandlingen”. Men där hade han stor hjälp av huvudrollinnehavaren, norrmannen och f d Berlin 68-aktivisten Pettersen, som spelade sig själv och som valde sina egna repliker.
    Men trots alla de brister som Hans O mycket riktigt påpekar, grät jag större delen av filmen.
    Av känsla för de människor som skildrades.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 01 28 21:40 #

  4. Jag måste korrigera en sak. Det finns många Lasse Forsberg. Tre stycken är väl mer kända än andra. Det är Lars Ragnar Forsberg, främst journalist, Lars Lennart Forsberg, filmregissör och Lasse Forsberg från Göteborg som vägrar att kalla sig något annat och också är eller var filmregissör. Och om jag inte har fått allt om bakfoten igen är det Lars Lennart Forsberg som har gjort Vem älskar Yngve Frej.

    Comment by Hans O — 2008 01 29 17:25 #

  5. Till Hans O Sjöström och Anders Thunberg: Det är Lars Lennart Forsberg som har gjort ”Vem älskar Yngve Frej?”.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 29 17:36 #

  6. Hej Enn

    Surfade runt lite och fick upp din sida. Trevligt att du uppskattar min film. Jag kan hålla med om att det var en dålig kopia som sändes på TV men det kunde naturligtvis inte den där mannen med sur mage förstå. Filmen ingår som du kanske vet i en trilogi som Stig skrev , utöver Vem älskar Yngve Frej, På palmblad och rosor, Henrietta (ska du ockkså glömma). Den senare gick på Cinemateket för någon månad sen.
    Bästa hälsningar Lars-Lennart

    Comment by Lars-Lennart — 2008 05 13 21:05 #

  7. Till Lars-Lennart Forsberg: Jag har läst alla de här böckerna, med stor uppskattning. Om du klickar på Kulturspegeln ovan och går ner till Prosa & lyrik, hittar du under Claesson, Stig mina samlade recensioner av hans böcker.

    Comment by Enn Kokk — 2008 05 13 21:43 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^