Vinterdikter
1 mars 2011 12:47 | Prosa & lyrik | 18 kommentarerI kvällsmörkret ligger ekorren som katten högg i
morse
Kråkan har hämtat ögonen. Frosten dras ner i
lungorna,
transformeras till andedräktens vita tystnad.
Katten på trappan trycker sig mot jeansbenet,
vill in
Livets transitvisum nedpackat i resväskan
Varje gång den öppnas är tandborsten borta
Bengt Berg
Ur ”Katta är som Leeds”, 1979
Den första snön
Det var inte körsbärsträden som blommade,
men en vit sky drog genom trädens kronor.
Mot middagen föll snön allt tätare.
Snart syntes ej sjö eller himmel.
Ute i sundet stönade en ångare.
dämpat, med vantar för munnen.
Dalarö lotsar irrade länge omkring,
siktade omsider en turkisk flagga.
Werner Aspenström
Ur ”Litania”, 1952
Härstamning ur snön
Vinterbin hörde jag:
for ulliga från gren till gren, samlade snö.
Fotsteg hörde jag:
steg för steg, avlägsnade sig i generationer.
Spåret såg jag:
en galoschs monogram, stämplat i snö.
Jag stavade:
läste en bön för den försvunne.
– – –
Orolig gick jag ut i yrsnön och skottade
mot ropet. Väldiga lassokast
svepte över stormlyktan.
Jag lade mig ned. Grävde och grävde.
Det blev mörkt. Innerst i skredet
låg jag blind och gnydde.
Det blev småningom ljust. En blekhet
rör vid mina ögonlock. I solens lack
blev jag förseglad. Stelnar.
– – –
Jag spritter till:
försvinner som en späntsticka,
ett köldskott mot solen.
Folke Isaksson
Ur ”Teckenspråk”, 1959
Vinterdan
Snön jämres unner laddsûlen.
Tri å trätti grade
mitt på dan.
Som en sågfil däri bröste
når man drar andan.
Mörkre legg å lura
som en storen svartkatte
baka Tuägga.
Int en fågel.
Int ett häraspår.
Sola stryk lågt över Orrmyra,
rö som ett fröddöre.
Birger Norman
Ur ”Utanikring”, 1976
Julaftan
Brolampa tänt hele kvällen.
Grâna i kammarhörne.
Björkven i kakelugn.
Julklappa i ra
på kammarbole:
slikniven, ficklampa,
indianboka.
Å leksaksbilen
ätteskicke
från Ålénåholm.
Fjära släffte
inna dä vart natta.
Ingen å kläga hoss.
Stóckholm
va langt neri väla.
Birger Norman
Ur ”Speleka”, 1980
Ur Folklivsbilder
Rimfrostbjörkar och julesnö
Adventsstjärnan lyser
i tjänstemännens enfamiljsvillor
och arbetarnas tiofamiljehus
Stålsparken glider i samverkans
Sverige
Den aktiva företagsnämnden
sammanträder
Birger Norman
Ur ”Vandringsutställning”, 1953
Tomten
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva.
Tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta –
”nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta” –
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen –
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver.
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick – men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer han nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Viktor Rydberg
Ur ”Ny illustrerad tidning”, 1881
18 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Tack för lyriken. Jag har inköpt tomten som cd, inläst av Börje Ahlstedt. Den ska följa oss varje jul så länge jag (och Börje) håller ihop.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 03 01 19:44 #
Hej Enn! Undrar bara om du av en händelse hjärngympade till ”Vem vet mest” i TV2:s tisdagssändning? Du var minsann ett av frågesvaren!!! Inte illa. Plus en roande kommentar i sammanhanget från programledaren. Är den skrönan för övrigt sann? Om du missade programmet, går det i repris på lördag fm tror jag. Varma hälsningar från Karin (som fortfarande inte skickat den bok jag tänkt skicka)
Comment by Karin Stridh — 2011 03 01 19:47 #
Till Karin Stridh: Nej, det hade jag ingen aning om. Inte heller vet jag vilken skröna som avses.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 01 20:02 #
Till Ann Christin Sandlund: Att jag tog med också Rydbergs ”Tomten” var faktiskt inte en ploj. Visst är den traditionellt uppbyggd, inte minst jämfört med de övriga dikterna, men den har en lantlig julstämning som går långt utöver de mest citerade raderna.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 01 20:10 #
Jag trodde nog inte att det var en ploj. Tomten kan ju läsas som en dikt som utspelar sig i en förkristen tid, för egentligen finns inga julsyftningar i den. De lägger vi till själva. Jag älskar stämningen i den. Läst av Börje blir den ännu bättre. Jag skulle gärna vilja ha Birger Norman inläst med rätt dialekt också.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 03 01 21:38 #
Till Ann Christin Sandlund, rätt dialekt, ja… om du menar ärans och hjältarnas ångermanländska så lästes dikterna i Utanikring in på en suverän lp för länge sen (Cewe Records, CW-3001). Tyvärr och märkligt nog står det inget årtal vare sig på skivan eller på konvolutet, men det var säkert i slutet av 70-talet.
Inläsare är Martin Westerholm och Elise Nyberg, delvis till vackra toner av ett knippe ådalska musiker. Birger Norman svarar själv för en inledande presentation.
Skivan går att skaffa fortfarande, har jag sett, men den borde förstås också ges ut som cd.
Comment by HO — 2011 03 01 23:01 #
”Utanikring” (Cewe Records CW-3001) med Martin Westerholms och Elise Nybergs inläsningar plus musik saknar, precis som Hans O Alfredsson har noterat, utgivningsår.
Det har däremot uppföljaren, ”Speleka, Nya dikter på ångermanländska” (Cewe Records CW-3004, där Tor Bergner sjunger tonsättningar, ackompanjerad av Anders Dahl och Martin Westerholm läser. Den här skivan är isnpelad 1980. För egen del fick jag den med dedikation av Broder Tor 1981.
Birger Normans egen röst finns bevarad på ”Två nutidspoeter – Birger Norman & Stig Sjödin” (Pogo plattan PPLP 100, 1977. Dock innehåller den här LPn inte Birgers poesi på ångermanländska.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 02 10:38 #
Jo, jag har Speleka på skiva också.
Dessutom har ju Thorstein Bergman tonsatt och sjungit in en och annan dikt av Birger Norman, bl a på den lp som heter Tonsättning: Thorstein Bergman, 1977 (Polydor, 2379 126). Och på cd:n Trärikets sånger (SK 1001-1994)
Mer ångermanländsk lyrik på skiva: Nicke Sjödin har ju också läst in sina diktsamlingar (alla, tror jag) på cd.
Comment by HO — 2011 03 02 11:47 #
PS. Nicke Sjödins två sista diktsamlingar, Åtabak och På annersia, finns ju också som så kallad talskiva (Jengel förlag), inlästa på cd av en ingalunda okänd före detta amatörskådespelare. Ja, Thorbjörn Fälldin.
Comment by HO — 2011 03 02 11:58 #
Till Hans O Alfredsson: Jag har ett dunkelt minne av att Thorbjörn Fälldin någon gång – kan det ha varit i samband med centerstämman i Sollefteå? – ägnade sig åt uppläsning på ångermanländska.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 02 12:03 #
Jag hittade i detta nu Helmer Grundström på Spotify, både hans egen uppläsningar och Tor Bergner och Thorstein Bergmans sång. Birger Norman finns dock inte ännu, inte heller Nicke Sjödin.
Det är som alltid lika roligt och folkbildande att hälsa på här.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 03 02 12:35 #
Och jag i min tur är glad över att så många av mina läsare bidrar med bildande och ämnesvidgande kommentarer. Käpphästridarna kunde jag däremot gott vara utan.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 02 13:05 #
Jag har nu blivit uppmärksammad på att det också finns en färskare cd, inspelad 2003, med dikter av Birger Norman. Hämtade inte bara ur Utanikring och Speleka utan även ur några andra samlingar.
Det hade jag ingen aning om, som Palme (aldrig) sa.
http://libris.kb.se/bib/9584959?vw=full&tab3=full
Comment by HO — 2011 03 03 8:40 #
Till HO.
Glad att du blivit uppmärksammad. Men för vad då?
Comment by Björn Kumm — 2011 03 03 9:28 #
Björn Kumm, du får ursäkta men jag förstår inte din fråga. Förklara vad du menar så försöker jag gärna svara.
Comment by HO — 2011 03 03 9:58 #
Till HO: jag är språkpolis. Du kan själv uppmärksamma en person eller en omständighet, och man kan göra dig uppmärksam på något, men när du uppmärksammas, betyder det att någon uppmärksammar DIG.
Comment by Björn Kumm — 2011 03 03 12:37 #
Konstapel Kumm, nu har jag inte bara uppmärksammat utan även uppfattat frågan. Det är bara att gå till läggen eller snarare skrifterna: enligt såväl SAOL som andra ordböcker kan ”uppmärksamma” också betyda ”göra någon uppmärksam”, ”rikta någons uppmärksamhet på”.
Comment by HO — 2011 03 03 13:39 #
HO: jag ser till min ledsnad att slappheten sprider sig. Kan jag inte ens längre lita på Akademien? Hur länge ska vi i så fall acceptera centralstyrning av vårt modersmål?
Comment by Björn Kumm — 2011 03 03 14:09 #