Sjunde boken om Harry Potter

22 januari 2008 12:26 | Barnkultur | 9 kommentarer

Jag har läst hela J K Rowlings serie böcker om Harry Potter, en i engelskt original, de övriga i Lena Fries-Gedins förtjänstfulla översättning. Förra året kom den avslutande, sjunde delen, ”Harry Potter och dödsrelikerna” (Tiden) – om den också blir den sista delen återstår att se.

De flesta av Harry Potter-läsarna – yngre så väl som äldre – har naturligtvis väntat på att få veta, hur det går för Harry Potter i hans livslånga kamp mot Lort Voldemort; J K Rowling har ju i intervjuer under årens lopp berättat, att några av dem som läsarna identifierar sig med kommer att dö, innan berättelsen är till ända.

Här ställs en recensent inför problemet att inte för tillkommande läsare avslöja hur det går. Därför får jag nöja mig med att avslöja, att (enligt en sammanräkning i Wikipedia) inte mindre än 22 figurer, fördelade på både den goda och den onda sidan, dör i den här boken.

Slutstriden, som äger rum på Hogwarts, är också av det våldsamma slaget, och jag gissar att filmatiseringen av den kommer att innehålla många bjärta specialeffekter.

Huvudfrågan är förstås vem av Harry Potter och Lord Voldemort som kommer att överleva. På den punkten håller Rowling läsaren på halster ända till slutet, och jag kan naturligtvis inte avslöja hur det går. Men jag kan väl avslöja, att hur det går har att göra med en av de tre dödsrelikerna, den mäktiga flädertrollstaven, och dess sätt att fungera – en historia som också har att göra med Dumbledores tidigare död. (Ytterligare en av dödsrelikerna är för övrigt den osynlighetsmantel Harry länge har varit i besittning av.)

Vägen fram till slutstriden är lång och innehåller också en del longörer. Harrys och hans vänners – Rons och Hermiones – plan är att gradvis ta kål på Voldemort genom att, en i taget, döda de bitar av sin själ Voldemort har gömt i både svårfunna och svåröppnade horrokruxer – vilket kanske i slutändan kan innebära, att Harry själv måste dö.

Longörerna kompenseras i viss mån av att man gradvis får veta saker av betydelse för hela historien om Harry Potter och Lord Voldemort: Snapes gamla bindning till Harrys mamma, Dumbledores mer fullständiga historia och annat sådant.

Men på en punkt är jag mycket kritisk mot den här boken, slutkapitlet ”19 år senare”. Det kan försvaras med att det som berättas där kan öppna för att J K Rowling någon gång fram över återvänder till sin magiska värld. Men som litteratur är det här kapitlet insmickrande och idylliserande på ett sätt, som faktiskt inte är värdigt det i många avseenden storslagna epos för barn och ungdomar J K Rowling har skapat.

9 kommentarer

  1. På ett sätt har jag börjat tröttna på alla referat till harry potter sju, då alltför många av mina vänner valde att när de läst klart boken runt 4 på natten smsa om hur de kände sig tomma efter att det var slut.

    På ett sätt kände jag mig också tom, jag tänkte som ”vad ska jag göra nu?” Jobbigt att veta att nu är det slut, nu har man inget att se fram emot längre. Tragiskt.

    Comment by Erik — 2008 01 22 13:09 #

  2. Till Erik: Mär att det idylliska slutkapitlet lämnar en dörr öppen för att J K Rawling ska kunna återvända till miljön och figurerna.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 22 13:42 #

  3. Jag är också en som slängt mig över HP-böckerna så fort de kommit på engelska (efter att ha sträcktläst de fyra första under nyårshelgen 2001-2002). Men så här efteråt måste jag nog säga att även om de har varit en läs- och försäningsframgång som saknar motstycke så tror jag faktiskt inte att serien kommer att bli en klassiker som kommer att läsas om och om igen i generation efter generation. Mycket av hypen byggde ju på att man ville veta hur det skulle gå. Och om några år när filmer och miljontals läsare har gjort slutet känt tror jag att HP kommer att om inte glömmas bort så åtminstone ses som ganska ointressant.

    Comment by Fredrik Jansson — 2008 01 22 14:09 #

  4. Till Fredrik Jansson: Till exempel Tolkiens böcker har större litterärt värde, men jag tycker nog att du värderar Harry Potter-böckerna väl lågt. Jag tror för egen del att de kommer att läsas också av kommande generationer. Även om jag själv alltså inte ställer mig okritisk till den avslutande delen (och har haft invändningar också mot föregångarna).

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 22 14:18 #

  5. Hej, det här är egentligen helt off topic men det ligger en massa dolda referenser till läkemedel i ditt sidhuvud. Har du blivit hackad, Enn?

    Comment by André — 2008 01 26 14:52 #

  6. Till André: Jag delar domän med en annan person, och våra bloggar tillåter – enligt den uppgörelse vi har – annonser, för det mesta oskyldiga sådana. Jag har ingen koll på urvalet av annonser.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 26 15:15 #

  7. Enn: Ok, såvitt jag förstår så syftar du på Google-annonserna? Förutom dem så finns det ”bakom” Enn Kokk-loggan ett antal länkar som alla har ordet fioricet i sig. Det ser ut som spam tycker jag.

    Comment by André — 2008 01 26 15:53 #

  8. Skräpet i huvudet ska vara borta nu.

    Comment by Bo Strömberg — 2008 01 26 16:49 #

  9. Till André: Jag såg aldrig det här själv. Men min bloggmaster, Bo Strömberg, har fixat det. Tack, Bo!

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 26 16:53 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^