Lågt pris och valfrihet i sortimentet är inte identiska mål

9 februari 2011 12:51 | Mat & dryck, Politik | 6 kommentarer

Coop slutar sälja Carlsberg” lyder en hotfull helsidesrubrik i SvD Näringsliv i dag (9 februari 2011).

I den här artikeln får jag förklaring till varför Ramlösa, som jag nästan dagligen handlar, i vårt Coop Konsum har fått en undanskymd plats och ett sammanpressat utrymme i dryckeshyllan och varför andra drycker från Carlsbergs-bryggerierna helt har försvunnit.

Skälet är att Coop Konsum inte får det låga inköpspris man vill ha.

Coops ambitioner att sänka priset låter ju i förstone mycket rimliga, sedda också ur konsumenternas synvinkel. Vem vill inte ha lägre priser om det går?

Men den här frågan är inte riktigt så endimensionell.

Om man nu som kund vill ha låt oss säga just Pripps blå lättöl till lunchmaten, kan man ju i stället gå till ICA och handla sitt vanliga lättöl. Och sedan är det ju lätt gjort att man handlar den övriga lunchmaten där också.

Priset, och prisjämförelserna mellan butikskedjorna, har i dag kommit att överskugga nästan alla andra aspekter på konsumenternas val av butik, och den här fixeringen när det gäller publicitetsutrymme förstärker naturligtvis också på ett olyckligt sätt bedömningen av butikskedjorna och av varför man bör handla i den ena men inte i den andra.

För mig spelade Konsums demokratiska ägar- och beslutsstruktur (plus i någon mån det faktum att en del av vinsten återfördes till kunderna i form av återbäring) en helt avgörande roll när jag som nyanländ student till Uppsala valde att börja handla i just Konsum.

På den tiden, i början av 1960-talet, och även under 1970-talet fanns det ytterligare ett skäl att hålla sig till Konsum: en mycket stor del av dagligvarorna tillverkades i egna fabriker här i Sverige eller, i samnordiskt kooperativt samarbete, i något av våra grannländer. Därmed kunde man lita också på att personalen i de här tillverkningsenheterna var fackligt organiserad, att arbetsmiljön där stod under kontroll och att varorna tillverkades under den kontroll som våra lagar föreskrev.

Och inte nog med det: det här var en period då även staten i skepnad av Statsföretag, senare Procordia, på motsvarande sätt tillverkade mängder av konsumtionsvaror, allt från livsmedel till hygienprodukter.

Det gick på den här tiden faktiskt att, i en vanlig konsumbutik, i stort sett välja dagligvaror, tillverkade av antingen kooperationen eller staten. (Naturligtvis fanns det också alternativ.)

Båda formerna av kollektivt driven varutillverkning har skrotats, men att det handlade om kvalitativt bra och konkurrenskraftiga konsumentprodukter vittnar många varumärken, numera privatägda, om: Björnekulla och Önos, Blå mocca kaffe, Grumme såpa och många, många andra.

I dag står det X-tra eller Coop eller Änglamark eller Coop Prima på varorna i kooperationens butiker – observera att det här bland annat innebär att Coop för egen del accepterar prisskillnader – men de här varumärkena säger inte ett skvatt om var de har tillverkats, inte heller under vilka villkor. Har de anställda i fabrikerna där de tillverkas fackliga avtal och är avtalen anständiga? Finns det en tillfredsställande arbetsmiljölagstiftning i de länder där de tillverkas? Fraktas varorna lång väg, och vad har det för miljöeffekter?

Pripps och Ramlösa, för att återvända till dem, tillverkas i Sverige av svensk arbetskraft med svenska avtal. Ägaren, Carlsbergkoncernen, är dansk och genom stiftelseformen i ägandet – en del av vinsten går till exempel till kultursatsningar – är den i praktiken omöjlig att köpa upp.

Deras störste konkurrent inom dryckessegmentet här i Sverige är Spendrups, ett företag som genom åren bland annat har engagerat sig politiskt i frågor med udden riktad mot arbetarrörelsen.

Deras drycker vill jag inte köpa, ens om hyllorna på Konsum är fyllda av dem – i det här fallet är det absolut inte priset som avgör.

Så om Konsum tvingar mig, går jag hellre till ICA vägg i vägg och köper där ett lager Pripps blå och Ramlösa.

Men fortfarande ingenting annat.

6 kommentarer

  1. Tack, Enn, håller helt med dig om Carlsberg vs Spendrup. Familjen S får ett par öre (minst) per flaska, för att namnet på produkten används! Plus att de gärna smiter från skatten, bekämpar facket o s v. Då är det bättre att satsa på Falcon, som visserligen är utlandsägt men fortfarande tillverkas i Sverige.

    Comment by Göran Baecklund — 2011 02 09 19:53 #

  2. Till Göran Baecklund: Också Falcon är en del av Carlsberg-koncernen, som jag inte tycker mig ha något otalt med. Spendruparna har jag inte tyckt om sen dom marscherade mot löntagarfonderna och aggressivt marknadsförde sin öl mot både de då statsägda Pripps och Falcon och mot kooperationens Wårby genom att beteckna sig som ”det privata alternativet”.

    Senare köpte Spendrups av KF Wårby bryggeri inklusive dess dotterbolag Sollefteå bryggeri AB, som bland annat bryggde kooperationens märkesöl Norrlands guld. Bryggeriet i Sollefteå ville Spendrups lägga ner, men man flyttade tillverkningen av Norrlands till Stockholm (Vårby). Dock räddades bryggeriet i Sollefteå och återuppstod under namnet Zeunerts, med andra ägare.

    Comment by Enn Kokk — 2011 02 09 20:17 #

  3. Jag känner så väl igen din solidaritet med Konsum. Min morfar var gammal socialdemokrat, och den lilla klassresa han gjorde berodde på att han utnyttjade den enda vägen som fanns för en arbetarpojke född i slutet av 1800-talet: han tog värvning (jmf. Jan Fridegård).
    På ålderns höst, när jag var nästan vuxen, bodde morfar och mormor så, att ICA låg väldigt nära och Konsum låg högst upp efter en brant backe. Morfar var handikappad och kunde inte handla, utan det var mormors uppgift. För morfar existerade inget annat än Konsum, men för mormor var det ett stort problem att gå till Konsum. När jag var där och åt ibland påpekade alltid morfar vad som var inhandlat på Konsum. För min mormor, med samma arbetarbakgrund som morfar, var detta ett stort dilemma.
    Jag mötte ibland i Dalarna äldre människor som hellre cyklade 5 km till Konsum än att handla i ICA-butiken runt hörnet.

    Comment by Mats Larsson — 2011 02 10 0:49 #

  4. Till Mats Larsson: För mig är just det här inget problem. Konsum och ICA ligger vägg i vägg vid Torbjörns torg i Uppsala, Konsum snäppet närmare oss.

    I Öregrund, där vi bor halva året, ligger den stora konsumhallen, stans största och bästa butik, ett par kvarter från vårt hus, medan ICA ligger nere i hamnen.

    Comment by Enn Kokk — 2011 02 10 10:12 #

  5. Jag kommer särskilt ihåg Jens Spendrups insats för att a. engagera sig i folkomröstningen om euron med argumentet att ”det är roligare att rösta ja”, och b. leda kampanjen i Stockholm mot infartsavgifter.

    Jag försökte förgäves nå honom och fråga honom på vilket sätt det gagnar ölutkörningen att det finns en massa annan trafik i vägen men kom aldrig längre än till hans informationschef som erkände att det här var en privat noja hos Jens Spendrup som inte hade det minsta med företaget att göra.

    Comment by Jan Wiklund — 2011 02 10 16:39 #

  6. Det stora perspektivet är ju att alla som tjänar pengar på mänskligt lidande till följd av alkohol per definition har udden riktat mot arbetarklassen och arbetarrörelsens möjligheter till organisering.

    Sedan är det klart att familjen Spendrups och deras företag är extra problematiskt genom sitt engagemang i alkoholpolitiska frågor och andra frågor.

    Comment by Niklas — 2011 02 13 23:47 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^