Jag är ingen tävlingsmänniska

6 januari 2008 12:51 | Musik, Politik, Ur dagboken | 15 kommentarer

Jag känner mig uppriktigt förvånad över den ilska somliga ger uttryck för över att jag publicerar det jag tror är de rätta svaren till Melodikrysset. Är det så mycket att bli upphetsad över, att kanske några som inte kan så bra själva också får delta i utlottningen av de där priserna, vilka de nu är?

Själv har jag i årtionden roat mig på lördagsmorgnarna med att lösa Melodikrysset – familjen och nära vänner vet, att man absolut inte får ringa mig då. Det här gjorde jag långt innan bloggarna var påtänkta och jag själv så småningom kom på att man på sin blogg kunde kåsera om sina mödor med veckans kryss.

Jag skulle tro att en del av dem som jag har lärt känna i kulturlivet eller i politiken tycker, att mitt intresse för Melodikrysset är kufiskt – och jag kan hålla med om att där spelas en hel del som knappast är av något bestående värde. Men jag lyssnar ständigt på mängder av olika slags musik – blues, jazz, folkmusik, world music, klassisk musik, opera, visor, rock- och popmusik, dansmusik, schlager – och vet, att alla dessa genrer rymmer både god och dålig musik.

Jag har aldrig ens varit inne på tanken att skicka in mina (relativt ofta) korrekta svar på frågorna i Melodikrysset. För mig är det här en rolig lek under förmiddagskaffet. Jag testar mitt eget musikminne och min associationsförmåga, tävlar inte med någon annan.

Den som har granskat etiketterna på min blogg har säkert märkt, att där saknas Idrott. Föga förvånande (för mig): Jag tog skolans gymnastik med lek och idrott med en klackspark, har aldrig gått på idrottsevenemang eller läst tidningarnas sportsidor.

På väggen till friggeboden här i Öregrund sitter en piltavla. Jag har genom att kasta en omgång pilar då och då blivit ganska duktig men blir varje gång någon gäst grips av tävlingsfeber lika fnissig över den där lusten att besegra andra. Själv tävlar jag bara med mig själv.

Det gick milt talat bra för mig i skolan. När jag hade tagit studenten i Högre allmänna läroverket i Sundsvall, kom en av mina lärare och sa, att jag hade fått det årets bästa studentbetyg. Själv har jag aldrig brytt mig om att kolla.

Med den här livsinställningen är det ganska naturligt, att jag har tagit till mig den politiska åskådning, som framhåller värden som solidaritet och jämlikhet; jag har, som ni vet, sen unga år varit socialdemokrat. I det här ligger också, att jag ogillar kapitalismens ständiga tävlan. Jag tror till och med, att den befrämjar människornas sämsta sidor.

Själv har jag en helt annan människosyn: Människor är inte utbytbara och kan därför inte tävla med varann på samma fält. Jag vill bygga ett samhälle, som får människor att individuellt växa, i vilket också ligger att de kommer att bli olika varandra.

Ett samhälle där människor bringas att växa och bli individer måste i stället konstrueras så, att medborgarna med sina ganska olika förmågor ges uppgifter som passar dem, deras intressen, kunskaper och kapacitet, inte så att de tvingas in i tävlingssituationer, där många helt naturligt är fullständigt chanslösa.

Det jag pläderar för, och har pläderat för i hela mitt någorlunda vuxna liv, är demokratisk socialism.

15 kommentarer

  1. MYCKET BRA SKRIVET, så skriver en sann människovän.
    ”Är det så mycket att bli upphetsad över, att kanske några som inte kan så bra själva också får delta i utlottningen av de där priserna, vilka de nu är?” JAG är en av dem, tidigare när jag löst har jag ibland fått chansa men behöver det inte mer.
    Genom Enn Kokks blogg har jag lärt mig hur man googlar efter de svar jag inte kan.
    När allt är löst så kollar jag svaren på denna blogg och även på de andra adresserna som jag några gånger lagt en länk till, numera tror jag att jag alltid sänder in rätta svar.
    Jag är mycket idrottsintresserad och speciellt av FOTBOLL, en av tjusningen med att titta på fotbollsmatcher är att jag då vistas utomhus och träffar på människor med samma intresse som mig.
    Det roligaste är när det blir MÅL, genom åren har jag skaffat mig några favoritföreningar av vilka jag håller IDROTTS SÄLLSKAPET HALMIA (*16 juni 1907) som NR 1, de har utövande för båda könen vilket jag tycker alla seriösa föreningar borde ha men så är inte alltid fallet i sportens värld.
    Jag är sedan 1969 medlem i ISH.
    Men jag ser lika gärna Halmstads Boll Klubb som spelar i Allsvenskan, där är jag också medlem.
    I Halmstad är det unikt att supportera båda föreningarna, tror bara det är jag och någon enstaka till.
    En av dem är ståuppkomikern och skådespelaren Tomas Pettersson från Röinge, som de flesta känner till.
    Alla kan inte vara intresserade av allting och de respekterar jag.
    En sak jag och bloggaren har gemensamt förrutom då krysset är att vi är intresserade av att skriva och samtala.
    Jag brukar säga om mig själv att det bästa jag kan är att prata- och skriva strunt.
    Kolla mina tre romaner får ni läsa.

    Comment by Lars-Gunnar Blom — 2008 01 06 13:28 #

  2. Mycket sympatiskt, Enn. Instämmer i det mesta. Visst tävla i höjdhopp eller annat men denna idioti av framför allt medelålders karlar att sitta framför TVn och hetsa upp sig över att A eller B kommer tiondelar snabbare än C!
    Det är sjukt och förutom att befordra hjärtinfarkt befordrar denna idioti det kapitalistiska systemets idioti!

    Comment by Sixten Andréasson — 2008 01 06 21:37 #

  3. ”Himmel, Enn, vad du är allmänbildad!!!” skriver någon och jag håller med.
    Men en sak saknar jag och för att citera dig:
    ”Den som har granskat etiketterna på min blogg har säkert märkt, att där saknas Idrott. Föga förvånande (för mig): Jag tog skolans gymnastik med lek och idrott med en klackspark, har aldrig gått på idrottsevenemang eller läst tidningarnas sportsidor.”
    ”med en klackspark” skriver du, detta brukar de göra som spela fotboll, alltså klacka till bollen med en klackspark, ibland händer det att mål har gjorts med en sådan.
    En av Klacksparkens (och dribblingskonstens) mästare var Lennart ”Nacka” Skoglund som en tid av sin karriär tillhörde Hammarby IF från Stockholm, han har även sjungit in flera sånger, tror de flesta finns samlade på
    Lennart Skoglund På min mammas gata Polydor 531 843-2 från 1996, total speltid 32,04.
    Kanske du (och Birgitta) har denna i er samling?
    Det hade varit trevligt om du skrev en krönika om varför du inte gillar idrott och om vad du vet om sporten.
    Något har du säkert snappat upp genom livet trots att du släpper ner sportbilagorna i närmsta papperskorg.
    Sm-finalerna i bandy speles årligen på Studenternas i Uppsala och tevesänds i någon av SvT:s kanaler.
    IK Sirius från Uppsala har några år spelat i högsta fotbollsdivisionen, numera håller de till i nästhögsta serien (Superettan).
    En annan som ogillade idrott var Ivar Lo-Johansson som skrev boken ”Jag tvivlar på idrotten”
    Jag läser att din svärson Bo G Strömberg länkar till en fotbollsförening från Spanien så helt sportfri är inte er släkt.
    Läser också att du och BD är icke troende, var och en är salig på sin tro men nog TROR jag på en enighet så småningom.
    Men inte tror jag på ett evigt helvete.
    Enligt bibeln så vill Jesus att alla människor ska vara lärljungar och sprida det kristna budskapet, de enda som gör detta är de oftast hatade Jehovas Vittnen, dessa har tagit på korset från sin bibel och ersatt den med en påle.
    Vad Jesus dog på (kors eller påle) går väl inte att bevisa?
    Om alla människor levde efter det kristna budskapet så hade vi haft en bättre värld, utan ondska och brottslighet.
    Det blev lite om SPORT och RELIGION, sånt som jag gillar men inte du, smaken är som baken-dvs delad.
    SKRIV gärna dina åsikter om dessa intressenområden, det hade varit trevligt att läsa.

    Comment by Lars-Gunnar Blom — 2008 01 08 19:20 #

  4. Jag hade turen att läsa inlägget från start till slut. Trots att inledningen handlade om Melodikrysset… ;)

    Det är jag glad för. Instämmer till mycket av det du säger. Det som många på högerflanken pratar om, dvs individens rätt och individualism som den primära ledstjärnan är påfallande ofta ett resonemang med ett tomt skal. Man vurmar för ett samhälle där individens rätt endast tillfaller de resursstarka och där individualismen stavas egoism. Personligen ser jag demokratisk socialism som en väg att verkligen uppnå både individuell frihet och individualism.

    Lycka till med nästa melodikryss! :)

    Comment by Thomas Tvivlaren — 2008 01 08 22:51 #

  5. Till Lars-Gunnar Blom: Jag har ju, av och till, skrivit lite om de här ämnena. Min attityd till dem skiljer sig så till vida som att jag är genuint ointresserad av idrott (men accepterar att andra är det), medan jag mer aktivt har tagit ställning mot religiös tro (fastän jag naturligtvis accepterar, att andra har en sådan tro).

    I övrigt är kommentarformatet för begränsat för att jag ska kunna ge ett mer uttömmande svar. Det kanske kommer.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 08 23:30 #

  6. Till Thomas Tvivlaren: Bra! Det högermänniskorna inte begriper är att demokratisk socialism syftar till individuellt grundad utveckling, inte till nivellering.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 08 23:36 #

  7. God fortsättning på det nya året önskar jag Enn Kokk!
    ”Demokratisk socialism syftar till individuellt grundad (?) utveckling, inte nivellering”.
    Detta är för mig som gammal f.d. socialist helt oförståeligt!
    Förmodligen menar den kloke Kokk med detta uttryck ”var och en efter egen förmåga”. Eller?
    Men så fungerar det ju inte i Sverige sedan Palmes tid! Enligt hans tes fick ingen driva sina personliga förmågor snabbare än andras. De barn som klarade av sina uppgifter snabbt fick sitta och vänta in de som hade lite svårare. Ingen pertsonlig utveckling. Nivellering?
    Har Kokk glömt bort denna tes? Har Kokk glömt bort Palmes införande av ”mängdläran” i matematiken. Den som Palme hade tagit med sig från sitt besök i USA 1967. Den matten hade USA då redan lämnat som helt värdelös, men Palme införde den som en ”ny” kunskapsbas.
    Tala om ”nivellering”!

    Comment by Lars Rudström — 2008 01 09 1:04 #

  8. God fortsättning själv, Lars Rudström!

    Jag var med i Alva Myrdals jämlikhetsgrupp, som 1969 la fram rapporten ”Jämlikhet”, som i hög grad kom att staka ut vägen för politiken under palmeepoken.

    I den rapporten var inte jämlikhet liktydigt med nivellering; de yttre levnadsförhållandena skulle förvisso göras mer jämlika, men målet var att öka individernas möjligheter att utvecklas efter sina egna önskemål och förutsättningar.

    Redan på rapportens första sida citerade vi Hjalmar Brantings berömda revolt mot ”den sakernas ordning som dömer de ojämförligt flesta att stanna i växten och kväva sina bästa stämningars längtan”.

    På nästa sida läser man: ”Principen att alla människor är likvärdiga har av socialdemokratin givits innebörden att alla människor har rätten att få leva ett rikt och utvecklande liv.”

    På ytterligare nästa sida står det ”att en fortsatt utveckling mot större jämlikhet i möjligheter ger rikare spelrum för mänsklig egenart, för var och en att forma sitt liv efter egna och inte klassmässiga förutsättningar”.

    Tydligare kan det inte sägas.

    Annars är rapporten full av liknande utsagor.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 09 11:48 #

  9. Jag menar så klart att du kan skriva en artikel i blogen om ämnena.
    Ungefär som du skrev om ”Jag är ingen tävlingsmänniska”.
    Men inget tvång utan du gör som du vill.

    Comment by Lars-Gunnar Blom — 2008 01 09 12:29 #

  10. Jag hittade hit tack var Melodikrysset – jag är en av de där förtappade som tävlar fast jag inte klarat alla svaren själv (inte för att jag bryr mig om priserna, men min gamla mamma skulle bli så lycklig om hon hörde mitt namn läsas upp av Eldeman). Det är jag välidgt glad för; om jag inte vore röd i själen redan så hade jag väl blivit det här!

    Comment by Dorothea — 2008 01 09 16:38 #

  11. Till Dorothea: Jag välkomnar alla slags läsare, men Rebel Girls är särskilt välkomna!

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 09 16:44 #

  12. I dag har Gunnar och Gunder namnsdag och om min pappa hade levt hade han haft namnsdag då han hette Fritz Gunnar, mina föräldrar gav mig namnet Gunnar efter min pappa och Lars för att det var ett släktnamn, för att ytterligare hedra min pappa la jag till Fritz för ett antal år sedan och dessutom Rudolf då jag så gärna ville ha namnsdag på min födelsedag men när det gått några år flyttades Rudolf till augusti men har lyckligtvis för några år sedan återkommit till rätt datum.
    Den måndag då jag först tittade ut hade Rudolf som namnsdag och förhoppningsvis är det så också i fortsättningen.
    Då kan du lätt räkna ut vilken dag jag är född.
    Året är när IS Halmia ramlade ur fotbollsallsvenskan efter att ha spelat där sju år i rad, ”Ve-Gurra” avled samma år.
    Så denna tisdag har jag EN Namnsdag, men vid en annan namnsdag när jag påpekade det för en kamrat utbrast han.
    -Är det Blom idag?
    De flesta kallar mig för Blom, då det är lättast att säga.
    Ett annat lätt ord är HALMIA.

    Comment by Lars-Gunnar Blom — 2008 01 09 17:13 #

  13. Grattis på namnsdagen, Blom!

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 09 17:20 #

  14. Tack.

    Comment by Lars-Gunnar Blom — 2008 01 09 19:37 #

  15. Till Lars Rudström: Inte införde Olof Palme mängdläran i skolorna, visserligen var han utbildningsminister, men ändå..
    Var Palmes tid så hemsk , den var väl betydligt bättre än Perssons särskilt beträffande utrikespolitiken!
    Sixten, själv matematiklärare på den tiden.

    Comment by Sixten Andréasson — 2008 01 09 22:27 #

  16. Till Enn Kokk: Tack för din eminenta och uttömmande kommentar. Själv har jag ju aldrig haft en chans att ens SE Alva Myrdal. Jag har den största respekt för din erfarenhet inom detta ”teoretiska” område och tror mig förstå innebörden av det ni då ”skrev ihop”. Jag ansluter mig till dess innhåll, men jag är inte så säker på att det blev så som ni trodde. Inte ens då! Nå, det är en annan sak. Jag ska inte polemisera om det nu. Ert syfte var gott!
    När jag, efter knappa 10 år som skogs- och industriarbetare, skulle börja studera 1959 hade SAP tagit bort allt studiestöd för de arbetarbarn som ville ta upp studierna efter den 7-åriga folkskolan. Tog själv kontakt med Herr Landshövding (glömt hans namn) i Vänersborg som var f.d. statssekreterare hos Erlander och bad om statligt studiestöd eller borgen för SEK 3000 kronor. Hans kommentar var torrt (fruktansvärt torrt): ”Detta har vi tagit bort. Försök igen när du kommit in på ditt Tekniska Gymnasium” blev svaret. Mitt problem var ju att jag måste med folkskoleexamena avlägga realexamen (som privatist)för att komma in på gymnasiet! Moment 22? Ett års hårda studier behövdes för att kunna gå upp som privatist!
    Det är möjligt att du och Alva M ändrade på det senare, men sveket mot en svensk 22-årig arbetare som varit aktiv SSU-are sedan 14-årsåldern, uppvaktat Ingvar Carlsson i Trollhättan 1958 etc och lokalt,fackligt aktiv, kändes den gången vedervärdig.
    Det fixades sig dock genom egen aktivitet, men någon ”jämlikhet” med alla ”bättre ställda” upplevde jag inte.
    Jag är fortfarande besviken på SAP och all dess prat om jämlikhet. Taggen sitter djupt.
    Nu slutar jag min litania. Egentligen har jag inte mycket att klaga över, men SAP:s jämlikhet genom åren ger jag inte mycket för. Den har främst gått till byråkraterna. Inte till oss inom industrijobben. De rika blev rikare och de …….!

    Comment by Lars Rudström — 2008 01 11 19:48 #

  17. Till Sixten Andréasson: Jodå, det var Palme som egenmäktigt pådyvlade den dåvarande ”grundskolan” (eller vad det nu hette 1967) mängdläran. Jag minns det oerhört väl eftersom jag då höll på med mitt lic.arbete vid KTH. Försökte hjälpa släktens barn med detta ämne, och trots en 4 i matte hade jag problem med att försöka förklara denna vansinniga infallsvinkel inom matten. Efter fyra år togs detta bort. Palme var skulden till mycket inom skolan och till lärarnas frustration (även din tror jag, såvida du inte tar allt för givet att det SAP gör är riktigt).
    ”Palmes tid” inkl. Strängs, var inte hemsk, den var katastrofal för hela den svenska ekonomin, skolan och industrin. Den gav upphov till ett otal devalveringar av den svenska kronan till förfång för den svenske låginkomsttagaren. Deras köpkraft urholkades år efter år. Det var inte för inte som dessa två herrar tillsammans med S Malm fick epitetet ” Svensk ekonomis dödgrävare”.
    Palmes utrikespolitiska agerande var stark, där har du rätt. Han hade integritet mot alla stormakter. det länder honom till heders. Jag älskar fortfarande han utlåtande om den samlade kommunismens agerande i Tjeckoslovakien, Prag, 1968 (”diktaturens kreatur”), likaså om USA:s nyårsbombningar av Hanoi.
    Dra inte in den ”storvulne” Godsägaren i Södermanland i detta. Han är en reminicens av den machiavelliska beslutsgången. Men en sak gjorde Godsägaren bra: tog död på det, av många lärares förhatliga, SÖ!
    800 byråkratiska personer satt där och utredde sig själva och skickade ut nya direktiv varje vecka. Herrejisses! Att han därmed kommunaliserade skolan mottogs ju inte så gott av lärarna, eftersom dessa fick försämrade pensionsvillkor. Göran P och Ingvar C är blott små parenteser i den svenska politiken. Nu sitter de bägge med en statlig pension som är ungefär 5 ggr så stor som en svensk industriarbetares. Jämlikhet?
    Men kvar finns skuggan av Palme; tyvärr i allt som SAP företar sig än idag! Partiet är inte förmöget att bryta den nya mark som det nya svenska samhället kräver och behöver. Palmes skugga är tung, även efter hans tragiska död!

    Comment by Lars Rudström — 2008 01 12 21:52 #

  18. Till Lars Rudström: Skyll inte på Palme! Mängdläran infördes i skolorna av akademiker. Många elever upplever matematik som svårt och i USA trodde man sig ha lösningen. Mängdlära infördes på försök i första klass och det såg så bra ut att svenska matematiker hämtade hem idén till Sverige. Här genomdrevs den trots undran hos lärarna på fältet. Den var alldeles för abstrakt, den finns nu i universitetskurserna i matematik. Men i skolorna lärdes den ut mer än fyra år – ett decennium. Bra om felet med detta finns att läsa på gluefox.com/kontr/skola.shtm. Nämnas kan att två av mina lärare på Matematiska institutionen i Lund, som drev den nya matematiken gjorde politisk karriär. Lennart Sandgren blev statssekreterare och senare landshövding i Kristianstads län och efter det i Stockholms län. Gunnar Bergendal blev byråkrat i utbildningsväsendet och till sist rektor för lärarhögskolan i Malmö.

    Det var inte den enda tokigheten i svensk skola – i engelska skulle det bara vara ordlistor på engelska, inga förklaringar på svenska! Det blev ganska många ord på engelska för att förklara en enda engelsk glosa, om man inte förklarade shark med big fish! Sådana exempel använde professor Alvar Ellegård på engelska institutionen i Göteborg för att påvisa det orimliga i idén. Det hjälpte inte.
    Vad beror det på att även tokigheter trots viss kritik kan slå igenom så fullständigt? Är (eller var) svenskarna så auktoritetsbundna?

    Comment by Sixten Andréasson — 2008 01 13 12:01 #

  19. Till Sixten A: Bra skrivet! Om Palmes skuld till den svenska skolans degenerering kunskapsmässigt må vi ha olika åsikter. Jag respekterar din. Flera av mina lic-kompisar vid KTH fortsatte på den akademiska banan och blev professorer lite varstans. När jag ibland träffade dem åratal senare beklagade de sig över studenternas kunskapsnivå. Dock ej de kompisar som flyttade till Tyskland och Frankrike. Märkligt!?
    Jag var då glad att jag inte följde mina professorers önskan att fortsätta på den akademiska banan utan valde industrin i stället.
    Din ”engelsk-historia” är briljant! Du har säkert många liknande efter dina år som lärare.

    Comment by Lars Rudström — 2008 01 13 15:14 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^