Djur i dur med Povel Ramel

3 januari 2008 16:36 | Barnkultur, Musik, Politik | 20 kommentarer

Povel Ramel-fan som jag är sen unga år, har jag haft mycket att glädja mig åt sen nyårsafton och framåt. På nyårsafton sände TV 1 en mycket bra prat- och musikshow med Povel, ”Povel à la carte”, inspelad på Maxim så sent som våren 2007, alltså från det år då Povel dog. Povel intervjuades av vissångaren Stephan Lundin och gav sen, assisterad av Backa Hans Eriksson, bas, Mikael Ramel, gitarr, och Niklas Sundén, piano, samt – icke att förglömma – sig själv på piano, musikaliska och verbala smakprov från hela sin långa karriär.

Också Povels personrika och påkostade ”TV-persiflage” från 1976, ”Semlons gröna dalar”, har synts i TV, närmare bestämt i TV 2.

Själv tyckte jag ”Povel à la carte” var roligare, men jag missar sällan en chans att se och höra Povel Ramel.

I TV hörde jag nu Povel Ramel framföra också några av sina mindre kända alster, exempel på det märkliga sångmaterial som ingår i samlingen ”Djur i dur” (Pygmé musikförlag AB, 2001) – den hade hustrun med närmast profetisk framförhållning gett mig i julklapp. Den här samlingen, enligt underrubriken ”en oumbärlighet för barn i alla åldrar”, innehåller texter, noter och ackord – samt en CD (Pygmé CD 010925), där Povel med viss assistens av sonen Mikael framför alla de här egenartade sångerna, till formen – men bara till formen – en smula släkt med alla välkända barnvisor om björnar i blåbärsskogen, vita lamm och små grodor.

Av den här släktskapen ska man inte låta sig lura. De huvudagerande i de här sångerna är nämligen varken gulliga eller älskade; jag talar om ”Acke Asgam”, ”Garry Gråsugga”, ”Tviggie Tvestjärt”, ”Fulvia Fästing”, ”Kalle Kobra”, ”Rulle Råtta”, ”Lilla lustiga lus” med flera.

Någon gång, som i ”Låt leoparden vara kvar i leoparden”, kan texten ha ett budskap:

Låt leoparden vara kvar i leoparden!
Åsså låt ozeloten förbli ozelot!
Se till att varje utter
slipper strippa och få hutter!
Man blir butter varje gång man tvingas tänka på’t.

Men oftast handlar texterna om kryp som har svårt att vinna mänsklighetens sympati, till exempel tvestjärten:

Lilla Tviggie Tvestjärt sov i Mormors öra
In där kom ett finger för att göra killekill
Men örats gång var alltför lång och fingret alltför kort
För varje litet killekill drog sig Tviggie längre bort.

Obehagligt nog? Då har jag ändå inte citerat visorna om Kalle Kobra, Rulle Råtta, Fulvia Fästing och Acke Asgam.

De flesta av de här sångerna hör musikaliskt inte till Povel Ramels mästerverk – ”Rulle Råtta” skulle, tvärt emot det som Povel hävdar i sin introduktion, ha varit mycket långt från att vinna eurovisionsschlagerfinalen, om den hade lanserats där. I ett fall, ”Visa i Kråknedan”, använder sig dock Povel av samma fantastiska melodi som ingick i hans ”The Birth of the Gammeldans”. I ett annat fall, ”Har’u sett min lilla stumpert”, har melodin drag av tjugotalsjazz – men annars hör de här låtarna absolut inte till de många av Povel vilka snabbt har fäst sig i melodiminnet.

Någon gång, som i ”Till havsbandet”, kan Povels ordekvilibristik kring fiskar och fåglar föra tanken till slagnummer som ”Tjo vad det var livat i holken i lördags”, men också en poveldiggare som jag måste medge, att flertalet av de här sångerna mest känns bisarra. Jag noterar dessutom till min egen förvåning, att de har skrivits under Povels hela karriär – han måste alltså, ända från början, ha haft en dragning inte bara till det galna utan också till det makabra.

Däri, och också ibland i sitt sätt att själv ackompanjera de här sångerna på piano, är han en släkting till Tom Lehrer. Det är särskilt tydligt i två låtar, ”Acke Asgam” och ”Ge dem lite sympati”.

Povel Ramel var ju en man som friskt blandade olika musikaliska stilar och influenser, så varför skulle han inte ha kunnat inspireras också av Tom Lehrer?

Har någon annan varit inne på just det här spåret?

20 kommentarer

  1. Av en händelse såg jag På parkett med Ingmar Bergman och hans musikaliska gäster Povel och Elisabeth Söderström. Lasse Holmqvist var värd och Tollarpar’n spelade. Vilket program! I svarvitt, från 1971. En ren njutning. Var det bättre förr?

    Comment by Ann Christin — 2008 01 03 21:20 #

  2. Till Ann Christin Sandlund: Det här programmet missade jag tyvärr.

    I vart fall var det inte sämre förr.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 03 21:59 #

  3. 6 Juni gick jag på ett badortsområde och firade nationaldagen. Maken ringde och frågade – bokade ni Povel på Riksteaterföreningens möte igår??
    -Ja svarade jag, han var dyr men vi tror absolut på den eftersom det är den sista han gör.

    -Han gör den inte, svara gubben, det står på texttv att han är död!

    Jag trodde jag skulle dåna. Den största satsningen vår lilla förening någonsin tagit beslut om! Ingen á la cart för oss inte. Det var mer än snopet.
    Simone I Uddevalla

    Comment by Simone Olofsson — 2008 01 04 10:38 #

  4. Till Simone Olofsson: Till det märkligaste med scenshowen ”Povel à la carte” hör att den är inspelad så kort tid före hans död – och att han är fullkomligt obrutet vital i den.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 04 10:49 #

  5. Har någon hört denna låten med Povel Ramel?
    ”Skutan i Halmstad” av Povel Ramel (Reuters förlag)
    ”Vi byggde en skuta i Halmstad och sjösatte skutan i Halmstad. Sen gick vi oss trötta i Halmstad och vakna på skutan i Halmstad. Så döpte vi skutan till Halmstad och hissade segel i Halmstad och därpå vi foro från Halmstad men skutan vi glömde i Halmstad, men skutan vi glömde i Halmstad.”
    ” Då foro vi åter till Halmstad för att hämta skutan i Halmstad. Men när vi kommo till Halmstad fanns skutan ej längre i Halmstad. En elak person uti Halmstad, han flyttat vår skuta från Halmstad. Så nu när vi stod där i Halmstad var skutan långt borta från Halmstad. Var skutan långt borta från Halmstad.”
    ”Vi sökte och leta i Halmstad. men vi såg ingen skuta i Halmstad. Vi draggade hamnen i Halmstad, men fann bara gamla stenar i Halmstad. Den elake gubben i Halmstad, han skrattade åt oss i Halmstad, ty han visste att skutan i Halmstad fanns nu inte längre i Halmstad. Då foro åter från Halmstad och strunta i skutan i Halmstad. Men den elake gubben i Halmstad, han flytta då skutan till Halmstad. Så när vi kom åter till Halmsta, då hitta vi skutan i Halmstad. Sen stena vi gubben i Halmstad och segla med skutan från Halmstad. Och segla med skutan till Malmö”

    Själv har jag den på AILP 861 (Amnesty International 25 år) från 1986 där Anders Linder spelar tenorsaxofon och sjunger (inte samtidigt) den trevliga låten till Sigges specialorkester, dvs Ingmar ”Sigge” Ohlsson, elbas, Björn Claesson, elgitarr, Lars-Åke ”Snus” Svensson, dragspel och Göran Hall, trummor.
    ”Sigge” och hans fru Margareta Sköld, som också medverkar i orkestern, har en son som heter Frans Povel Olsson, tilltalsnamnet säkert taget efter baron Ramel.
    Vid en tågresa till Helsingborg för några år sedan hamnade jag och min dåvarande tjej i sällskap med den unge Povel som vi samtalade med och jag fick hans autograf i mitt block.
    Många år tidigare träffade jag på den gamle Povel när han gästade Halmstad med Knäppupp och visst fick jag den leende mannens autograf, han kom i sällskap med Martin Ljung som och skrev sitt namn.
    Tyvärr har jag inte hört ”SKUTAN I HALMSTAD” med upphovsmannen själv, den är med på SRLP 1311/2 Ramels Radiorariteter från 1979 men där är det Ivan Berg som sjunger.
    På skivkonvolutet står att låten är ”en protestvisa mot alla rimlexikon”.
    Själv tycker jag den är en fin hyllningsvisa till min stad Halmstad men jag ogillar vad de gör med den elaka gubben i Halmstad.
    Nu lägger jag mig innan ”Jazzen anfaller”.
    Vi kryssar om drygt nio timmar.

    Comment by Lars-Gunnar Blom — 2008 01 05 0:53 #

  6. Till Lars-Gunnar Blom: Tack för ”Skutan i Halmstad”; jag tror inte att jag för min del har hört den tidigare.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 05 8:45 #

  7. Blom!
    Jag kan ha fel, men jag tror mig bestämt ha hört den med Povel. Jag lånar rätt mycket CD på biblioteket, och den kan ha funnits med på en Povelsamlig med 5 CD jag lånade för något år sedan.
    Lycka till.
    Mvh,
    Gunnar

    Comment by Gunnar — 2008 01 09 20:44 #

  8. Nej, ”Skutan i Halmstad” insjungen av Povel själv finns inte på någon kommersiellt utgiven skiva. (Men det är ju möjligt att han vid något tillfälle kan ha sjungit den live i radio eller vid något av sina oräkneliga scenframträdanden.)
     
    Däremot finns visan med i boken Tänk dej en strut karameller som kom ut 1981 – jag använde själv texten och noterna ur boken när jag framförde sången vid julbalerna på Gudlav-Bilder-skolan i Sollefteå 1984 och 1986 till ackompanjemang av pianisten i Sollefteå storband, som egendomligt nog visade sig kunna spela den mycket sällan hörda melodin på dragspel.
     
    ”Skutan i Halmstad” är en rätt tidig Ramel-visa. Ivan Berg sjöng den i Povels radioprogram Föreningen för flugighetens främjande – Höstflugor som sändes 14/9 1946, men som veterligen inte har gått i repris sedan dess. Det är den inspelningen som gavs ut på dubbel-LP-n Ramels radiorariteter 1979. Men tänk att Anders Linder fick för sig att göra låten på en Amnesty-skiva! Den elake gubbens slut stämmer inte överens med Amnestys principer. Hölls Amnestys 25-årsgala i Halmstad? Det är Amnesty i Halmstad som har levererat arkiv-exet av 25-års-LP-n till Statens ljud- och bildarkiv.
     
    Basisten, sångaren och bilskolläraren Ivan Berg träffade jag i mitten av 1980-talet, på Kramfors Folkets park där han visst var chef. Jag frågade om de 40 år gamla inspelningarna, men såvitt jag minns berättade han inte mycket mer än att det var roligt att göra radioprogrammen.

    Comment by Magnus Andersson — 2008 01 10 2:04 #

  9. Till Magnus Andersson. Det där med Ivan Berg i Kramfors var intressant. Vad vet du mer om honom? Var han månne släkt med Ivar Berg, legendarisk s-kommunalman och arbetsförmedlare i Kramfors som fostrade den unge C H Hermansson politiskt? Han dog 1970, tror jag. Birger Norman skrev då en lång minnesartikel om honom i Nya Norrland.

    Comment by HO — 2008 01 10 10:46 #

  10. Till Lars-Gunnar Blom och Magnus Andersson: Jag känner mig rent av upprymd när bloggens kommentarfunktion, som i det här fallet, används till att sprida knäppuppologisk information.

    Comment by Enn Kokk — 2008 01 10 10:52 #

  11. Till HO. Hej! Angående Ivan Berg så var han inte Kramforsbo eg utan hade sommarstuga i tarkten och var i staden på somrarna. Var då under sommarmånaderna engagerad i underhållningen på Folkets Park.

    Comment by Emil — 2009 02 27 8:57 #

  12. Han va min farfar

    Comment by Roderick — 2009 09 27 11:29 #

  13. Han var min far

    Comment by Håkan — 2009 09 27 11:29 #

  14. Magnus!

    Enligt Svenska Filminstitutet, http://www.sfi.se, fanns låten ”Skutan i Halmstad” med i kortfilmen ”Terras fönster nr 5″ från 1951. Den gick i repris i SVT1 den 25 juni 2005 i programmet ”Minnenas television”.
    Det kan ha varit därifrån jag känner igen den.

    Den kan också varit med i något av alla radioprogram jag lyssnade på från SRs minnessida över Povel i samband med hans bortgång.

    Mvh,
    Gunnar

    Comment by Gunnar — 2009 09 27 16:52 #

  15. Det stämmer att ”Skutan i Halmstad” finns med i filmen Terras fönster nr 5 eller Oss fakirer emellan …/Ramelbuljong som den också har betitlats. Och i filmen är det mycket riktigt Povel Ramel själv, utstyrd till sjöbuse framför en hamnkuliss, som framför visan (Martin Ljung som skeppargubbe går fram och tillbaka över scenen och fyller i ”i Halmstad” varje gång han passerar). Tack, Gunnar, för påminnelsen! Den här kortfilmen, som ingick i ett förspelsprogram från Terrafilm för biografer, innehåller för övrigt en annan ovanlig och tidig (men inte alls dålig) Ramel-låt: ”Ridi-up-ray (Det rytmiska barnet)” som annars bara finns på en 78-varvsskiva från 1943 och på en numera utgången LP.
     
    Till HO m.fl.: Jag hade inte sett frågorna om Ivan Berg. Enns bloggsida visar ju bara de fem senaste kommentarerna, och eftersom så många skriver kommentarer här måste man nästan läsa bloggen flera gånger om dagen för att inte missa dem. Nå, jag vet inte mer om Ivan Berg än jag hade skrivit ovan, utom att han såvitt jag har förstått lämnade musiken och underhållningen för att ägna sig åt sin bilskola Det är nog riktigt som Emil skriver att han inte var fastboende i Kramfors – då hade jag nog stött på honom fler gånger i Ådalen. Och tack till Roderick och Håkan för era kommentarer – kan man av dem sluta sig till att Ivan inte längre är i livet?
     
    Jag tror att det fanns svarta stråk i Povel Ramels verk redan tidigt, även om det svarta är långtifrån lika tydligt som i Hans Alfredsons verk. (Både Povel och Alfredson har drabbats av familjetragedier – Povels föräldrar dog i en bilolycka då han var 15 år, Hans Alfredsons lille son dog i en elolycka i hemmet – och jag är övertygad om att det har präglat såväl deras personligheter som deras verk.) Oftast har nog Povel vänt de svarta stråken i personligheten i deras motsats – själv trodde han att humorproduktionen var ett slags livslång terapi – men ibland har det svarta även hos Povel tagit sig uttryck i det makabra. Det är sällan detta stråk har nått offentligheten, men man kan spåra det i några verk. I de tidiga radioprogrammen från 1940-talet finns en del inslag som är om inte bisarra så i alla fall rätt opolerade. Bland de (outgivna) privatskivor som ”Föreningen för fånighetens främjande” spelade in under tidigt 40-tal finns sådant som en fejkad ”Intervju med senila åldringar på ålderdomshemmet”, som förmodligen inte är helt rumsrent. Annars är det bästa exemplet boken Min galna hage, utgiven 1957, där några avsnitt är riktigt makabra eller direkt morbida (jag tänker särskilt på ”Två färger” och ”Den trasiga middagen”). Några avsnitt i den ojämna boken Min ordkynniga penna (utg. 1987) lutar åt samma håll. I revyn Ta av dej skorna! från 1965 finns en på gränsen till olustig sketch som utspelar sig i en forntid då människorna förutsätts ha varit kannibaler, där Martin Ljung som utsänd av en cateringfirma infinner sig hemma hos en familj som skall ha bjudning, förklarar att det är han som är middagen och fördjupar sig i en diskussion om hur man har tänkt anrätta honom. (Utgiven på skiva i boxen Knäppupplevelser.) Fast jag vet inte om den sketchen är skriven av Povel eller Beppe Wolgers eller av båda författarna gemensamt. Över huvud taget är Povels två revyer från mitten av 60-talet (Ta av dej skorna! och På avigan) bland hans intressantaste verk – de speglar sin (snabbt föränderliga) samtid och går utanför ramarna för det förväntade.
     
    Just Djur i dur-styckena är i stort sett bagateller, men är bra exempel på den icke så välartade och anpassade Povel Ramel. Men jag tror inte att Tom Lehrer har hört till Povels stora inspirationskällor. Lehrer var väl inte känd i Sverige förrän framåt mitten av 60-talet (utom möjligen i trängre akademiska kretsar bland kännare av amerikansk musik och humor) och Povels makabrare sidor visade sig ju tydligast åtminstone så tidigt som 1957 (i Min galna hage, i historier som säkert är skrivna tidigare än 1957). Det är klart att Povel kan ha stött på Lehrers verk vid någon av sina studieresor till USA, men han nämner inte detta någonstans. Och Tom Lehrer representerar en mycket akademisk och distanserande humor, som jag tror att Povel Ramel i mycket stod främmande inför.

    Comment by Magnus Andersson — 2009 09 29 13:46 #

  16. Ivan Bergs bilskola skall ha legat i Enskede – de orden föll bort i förra inlägget.

    Comment by Magnus Andersson — 2009 09 29 13:48 #

  17. Till Magnus Andersson: Magnifikt!

    Comment by Enn Kokk — 2009 09 29 14:13 #

  18. Ivan Berg var också min far.
    Ang skutan i Halmstad så hade jag notbladet som Povel Ramel gav min far. Kommer antagligen fram nu när jag ska gå igenom allt för flytt

    Comment by Catharina — 2010 03 05 9:43 #

  19. Ivan Berg var min lärare i kontrabas på B.R.A studio i Gamla Stan. Han var en härlig basist och lärare!
    Min mor arbetade på Enskede Bilskola i närheten av Gullmarsplan och det var så jag lärde känna Ivan.
    Jag spelade en tid jazz med Krister Andrews kvartett.

    Comment by Rudolf Jacobson — 2018 12 09 19:30 #

  20. Ivan Berg var min kusin Hans bror hette Graham Berg de drev även Enskede Bilskola efter sin fars död jag tog mitt körkort där då låg den vid Gullmarsvägen i Årsta

    Comment by Gunilla Blomgren — 2018 12 18 16:30 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^