Hemingway och de estniska ensamseglarna

Från min estniska barndom minns jag mytiska berättelser om estniska ensamseglare, som i små båtar tog sig över Atlanten.

När jag börjar läsa den estniske poeten Jürgen Roostes diktsamling ”Presidenten bor nånstans i närheten” (översättning Peeter Puide, Ellerströms), hittar jag redan på den allra första sidan några rader, som påminner mig om detta:

redan hemingway visste
att i alla världens hamnar
hade någon est
supit ner sig
supit sig till ankare

Och då kom jag också i håg, att jag faktiskt hos Ernest Hemingway en gång hade läst om dessa estniska sjöfarare.

Frågan var var. Själv mindes jag det som att det uttryckligen handlade om ensamseglare och att Hemingway skrev om dem, som jag trodde, i början av en av sina noveller, förlagd till hamnbarmiljö.

Jag letade förgäves bland de samlade novellerna.

Slutligen hittar jag ett tillämpbart textavsnitt i en helt annan bok av Ernest Hemingway, ”Att ha och inte ha”, det vill säga ”To Have and Have Not”. Det är Torsten Jonssons översättning från 1954 på Bonniers. Mitt exemplar är inköpt 1956 – så undra på att jag inte kunde placera textavsnittet rätt med det samma.

Vi befinner oss i Key West, Florida, till vilket det går en omfattande smuggeltrafik från Havanna, Cuba. Hamnskildringen innehåller följande:

”Vid fjärde bryggan ligger en 34 fots yawrlriggad segeljakt. Ombord på den befinner sig två av de trehundratjugufyra ester som seglar omkring i skilda delar av världen i båtar av mellan tjuguåtta och trettiosex fots längd och sänder hem artiklar till de estniska tidningarna. Sådana artiklar är mycket populära i Estland och inbringar författarna mellan en dollar och en och trettio spalten. De intar den plats som baseball- och fotbollsnyheterna har i amerikanska tidningar och förekommer under rubriken ’Brev från våra djärva resenärer’. Ingen välskött båthamn vid sydliga farvatten är fullständig utan minst två solbrända, saltvattenblekhåriga ester som väntar på en check för sin senaste artikel. När den kommer seglar de till en ny hamn och skriver ett nytt brev. De är lyckliga människor också. Nästan lika lyckliga som de ombord på Alzira III. Det är stort att vara Djärv resenär.”

”To Have and Have Not” publicerades 1937, mitt födelseår.