I partiledarfrågan
25 januari 2011 20:57 | Politik | 18 kommentarerFör några dagar sedan blev jag kontaktad av en daglig tidning, som ville att jag skulle skriva en debattartikel, en plädering för den person jag vill se som socialdemokratisk partiledare. Jag kände mig starkt lockad av erbjudandet men avböjde efter viss vånda.
Jag kan svensk politik, inte minst socialdemokratin, inifrån och har på nära håll kunnat följa flera olika socialdemokratiska partiledares framgångar så väl som tillkortakommanden. Jag tror att jag, med den långa erfarenhet jag har av vårt partis inre liv, har hyggliga förutsättningar att bedöma resultatet av det ena eller det andra valet av partiledare.
Mitt problem är i det här fallet ett annat, och det var det som fick mig att till slut tacka nej till erbjudandet att skriva den där artikeln: Om just jag uttryckligen pekar ut den jag skulle vilja se som ny partiledare, riskerar jag att mer stjälpa än hjälpa vederbörande: I till exempel Stockholms läns partidistrikt, som jag har häcklat med all den formuleringskonst jag behärskar, skulle den jag rekommenderar omedelbart rödstämplas och bli omöjlig. Bland S-bloggarna finns det många som fortfarande, till och med efter hennes famösa anförande på förtroenderådets sammanträde, har svårt att förlåta mig det jag skrev om Mona Sahlin när valberedningen förra gången pekade ut ny partiledare.
Jag är inte feg och jag är gärna outspoken, men jag vill gärna underlätta, inte försvåra valet av en ny och förhoppningsvis samlande partiledare.
Partiledarvalet är naturligtvis viktigt, men ännu viktigare är det att förskjuta partiets kurs ett par modesta steg i riktning mot klassisk svensk socialdemokratisk politik. Det kan ske bland annat genom att den kommande extrakongressen i partiets beslutsorgan – VU och partistyrelsen – väljer in ett antal personer som, utan att ha identiska åsikter eller ligga lika på den klassiska höger-vänster-skalan, tillsammans skulle kunna återge partiet dess ursprungliga reformistiska och inte socialliberala hållning.
Luciano Astudillo, Kajsa Borgnäs, Tomas Eneroth, Helene Fritzon, Marie Granlund, Peter Hultqvist, Morgan Johansson, Carin Jämtin, Leif Pagrotsky, Veronica Palm, Lena Sommestad, Elvy Söderström och Sven-Erik Österberg är några av de personer som tillsammans skulle kunna uträtta detta.
Och bland de nämnda bör man nog också kunna hitta en ny partiledare.
Till detta bör tilläggas att både VU och partistyrelsen naturligtvis också, liksom tidigare, bör innehålla LO-ordföranden och andra ledande fackliga representanter samt att framför allt partistyrelsen bör spegla partiets regionala organisation. Namngivningen ovan har gjorts främst för att markera en lätt omorientering av tyngdpunkten i partiets politik i en smula mer traditionell socialdemokratisk riktning.
18 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag ska erkänna att jag är periodare, som läsare av din blogg. När nu mediahysterien kring partiledarfrågan når nya höjdpunkter och gamla spöken dammas av har jag aktivt sökt efter din klokskap. Idag kom en text som jag längtade efter. I fredagens nummer av UppsalaDemokraten bidrar jag med en mera brysk bildkommentar i samma fråga.
Comment by Kees Geurtsen — 2011 01 25 23:30 #
Enn Kokk skriver:
tillsammans skulle kunna återge partiet dess ursprungliga reformistiska och inte socialliberala hållning.
Och jag som skulle bli glad om S i alla fall blev lite mer socialliberala.
För övrigt inser jag nu att jag ska vara glad över att ingen bryr sig om vad jag tycker. Det kan tydligen vara olyckligt om folk gör det.
Comment by Kerstin — 2011 01 26 1:07 #
Till skillnad från dig har jag inte följt med den svenska politikens inre liv på länge. Frågan om vem som ska bli socialdemokratins ledare intresserar mig inte heller längre. Efter Mona Sahlins tal efter brakförlusten tycks den allmänna inställningen vara att allt socialdemokratin har gjort på senare tid har varit helt åt helvete. Alltså bör man nu föra en ännu borgerligare politik än Reinfeldt och kompani. I många stycken var det regeringen Persson som lade grunden till den politiken genom att planera utförsäljningar och skattesänkningar. Vill man se ännu längre bakåt i tiden hade arbetarrörelsen redan gjort sig av med hela sitt inflytande över medierna genom att sälja ut alla sina tidningar och framför allt hela storstadspressen. Brunnsvik har i sista stundräddats av ABF i norra Stockholm osv. I dag anges tonen visserligen inte av SvD, DN, Sydsvenskan osv men de finns ändå kvar som stabila borgerliga bastioner även på kultursidorna medan Aftonbladets kultursida får leva vidare på Schibstedts nåd. De verkliga opinionsbildarna är reklamfinansierade tv-kanaler. Man skulle kunna dra lijerna ännu längre bakåt. Men vad jag kan se återstår nu knappast något annat för socialdemokrtin än att börja om från början. Naturligtvis skulle en del kunna vinnas geom att hitta en partiledare med samma talarförmåga och skärpa som Tage Erlander och Olof Palme, men någon sådan syns knappast till. Alltså återstår en lång och smärtsam marsch för att på nytt bygga upp arbetarrörelsen, folkrörelsetraditionen i arbetet och förhoppningsvis också gräva upp klasskampen igen. För det är ju inte så att det har skett någon utjämning i Sverige de senaste decennierna. Vi följer den internationella linjen med koncentration av rikedom och makt och spridning av fattigdom i många betydelser och maktlöshet. Ett samhälle där två tredjedelar får tjäna den lyckligt lottade tredjedelen. Och liksom i USA skickar de två tredjedelarna sina söner och döttrar till fjärran slagfält eftersom det i alla fall ger litet inkomster. Om ingen inom partiet har viljan att göra upp med den inriktningen behövs inget socialdemokratiskt parti, eftersom det redan har avskaffat sig självt.
Comment by Hans O Sjöström — 2011 01 26 10:14 #
Till Hans O Sjöström: Inte alla men många i den grupp jag förordar som S-ledning ser, även de, allt det du med rätta påtalar, vill också, på sina egna områden, vända utvecklingen. Det jag förordar är ingen partirevolution men väl en korrigering av partiets kurs i riktning mot mer av traditionell socialdemokrati. Och den låg ju – det vet alla som inte är historieförfalskare – längre åt vänster.
Comment by Enn Kokk — 2011 01 26 10:45 #
Jo, visst låg den längre åt vänster, men det bekymmersamma är att det är arbetarrörelsen själv som har stängt möjligheterna till en öppen debatt kring riktningen, när helt andra krafter dominerar opinionsbildning och politik.
Hans O
Comment by Hans O Sjöström — 2011 01 26 11:04 #
PS till Hans O Sjöström: Som du möjligen har noterat har jag heller inte pekat ut någon lämplig person till partisekreterarposten. På den frågan finns det flera aspekter. En är att partiordförande och partisekreterare inte bara ska samarbeta utan också komplettera varandra – partisekreterarvalet är alltså avhängigt av vem man väljer till partiordförande.
Att jag skriver detta PS beror på att flera av de mycket viktiga frågor du tar upp är uppgifter för just partisekreteraren. Utan att gå in på några enskildheter bland det du nämner menar jag att den främsta uppgiften för en ny socialdemokratisk partisekreterare måste vara att återupprätta partiets folkrörelsekaraktär. Media har förvisso makt, men den amerikanisering som har skett också av svensk socialdemokratis kampanjmetoder är fullkomligt huvudlös och ett brott mot den genom partihistorien vunna erfarenheten att också valframgångar är ett verk av oerhört många människor tillsammans.
Comment by Enn Kokk — 2011 01 26 11:04 #
Det är nog ganska många av dina regelbundna läsare som dragit slutsatsen att du helst ser Lena Sommestad som partiledare med partisekreterareposten som näst bästa lösning på ledarfrågan.
Comment by Jean — 2011 01 26 14:53 #
Till Jean: Jag har skrivit om Lena Sommestad, också länkat till åtminstone en artikel som föreslår henne som partiledare, men faktiskt själv inte uttryckligen föreslagit henne (eller för den delen någon annan). Men hon platsar utan tvekan i det slags lätt åt vänster modifierade partiledning jag har pläderat för.
Har jag gjort något för henne är det kanske främst att i bloggosfären sprida kunskap om henne och hennes kapacitet, också erbjuda mina många läsare en länk till hennes blogg.
Comment by Enn Kokk — 2011 01 26 15:52 #
”…reformistisk och inte socialliberala hållning.”
Inopportun hållning från en genuin, ännu levande och sonor socialdemokrat.
Medan närapå alla de andra ängsligt försmäktar i den redan överfulla, uttorkade och söndertrampade mittfåran av marknadsgroupies – med Thomas Östros i spetsen – där orden vänster, skatter och fördelningspolitik förbjudits. Hur har gamla socialdemokratiska kärnvärden kunnat kastas överbord så lätt? Jo, tack vare socialdemokratisk välfärd har många arbetare/löntagare blivit för fina (läs välbärgade) för att förknippas med sjuka, arbetslösa, socialfall, utbrända och utslagna och deras parti.
Så grymt har dialektiken slagit för (S)!
Comment by Rolf Liljeblad — 2011 01 27 7:51 #
Eftersom sossarna, eller de flesta av dem som yttrar sig, inte verkar vilja ha någon partiledare ur de egna leden för att alla av en eller annan anledning är förbrukade eller oprövade skulle jag vilja föreslå att valberedningen sätter in en hård press på Maria Wetterstrand. Så här utifrån sett är hon en av landets absolut skickligaste politiker, hon ledde sitt parti till en stor valframgång, hon har en räv bakom varje öra, är skicklig retoriker och totalt opålitlig och har en borgerlig syn på samhället som skulle passa ”nya SAP” bra och dra nya väljare i storstäderna. Skulle hon ha svårt att förklara varför hon bytt parti? Skulle socialdemokratin få svårt att förklara varför de hämtat partiledaren utifrån? Don’t worry. Det klarar Wetterstrand. Hon har vanan inne. Det skulle vara katastrofalt om hon bara försvann till Finland.
Viva Maria!
Hans O
Comment by Hans O Sjöström — 2011 01 27 11:10 #
Till Hans O Sjöström; Kul idé! Men tror du inte det finns risk för att det i stället blir de finska sossarna som kniper henne?
Comment by Enn Kokk — 2011 01 27 11:14 #
Är de så mycket klyftigare än de svenska?
Comment by Hans O Sjöström — 2011 01 27 11:32 #
Jag tror att Rolf Liljeblad har en poäng där – arbetarna rörde sig mot mitten före partiet. I praktiken tjänar ju en arbetare (oftast manlig) lika bra som en universitetsutbildad.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 01 27 11:36 #
Som Kokk kunnigt och rutinerat skriver: att bloggledes förorda den bästa tänkbara partiledaren = dödskyss 2.0!
Bästa ledaren Lena Sommestad har många nätförespråkare och insiktsfulla tillskyndare (’redan känd på denna blogg’), följaktligen inte ens nämnd i kandidatkretsen = dödskyss 1.0!
Därför kommer enda mediastjärnan och socialliberalen Tomas Bodström att övertalas och slutgiltigt skapa SAP3.0 i valet 2014, sedan han tröttnat på USA-livet?
Fotbollsspelaren, advokaten, justitieministern, författaren och kostymsnyggisen Bodström är aldrig omöjlig när det gäller personlig glamour.
Fram tills dess utses klädsamt 2 språkrör som vikarierande rorgängare, då hemmagalleriet inte riktigt matchar profilkraven.
Comment by Rolf Liljeblad — 2011 01 27 11:39 #
Utan att fördjupa mig i varför många med ”vanliga” arbeten anser att detta nödvändiga för att överleva en månad till är den ”nya tidens slaveri” vill jag ställa en fråga bland er kloka förståsigpåare! Är jag den ende som förespråkar 7 timmars arbetsdag på sikt? Vi kan börja med ensamstående och de som har extra tunga och arbetsamma dagar!
Comment by Kevin Iversen — 2011 01 28 14:44 #
Till Kevin Iversen
Det har ju inte mycket med frågan om vilken partiledare sossarna ska välja men arbetstidsförkortning är en angelägen fråga, något som då och då har legat och skvalpat under ytan i olika socialistiska program. Nu ökar arbetstid och press för dem som har dåligt betalda och osäkra arbetsförhållanden medan de som har roligare jobb får mer betalt och mindre stress. Se till exempel Marika Lindgren-Åsbrinks blogg om detta. Om en socialdemokratisk partiledare började tala om arbetstidsförkortning tror jag att opinionssiffrorna skulle bli annorlunda än de är i dag.
Hans O
Comment by Hans O Sjöström — 2011 01 28 17:29 #
Kanske skulle man tala om värdet av mer fritid för vissa grupper i samhället.
Visst har pengar en stor betydelse, vilket stödet för Moderaterna bevisar, men man behöver inte ställa dem mot varandra. Vem skall slåss för de svaga, som visst kan arbeta till en viss del men, men där en kortare arbetstid skulle vara som en skänk från ovan. Ingen reagerar ju nämnvärt för Alliansens förföljelse av sjuka som skall ut i arbete (då tänker jag på väljarstödet) så varför inte aktivt stå för en kortare arbetsdag? Måste vi verkligen arbeta närmare åtta timmar varje dag för att fylla vårt behov av att vara behövda. Det finns ju så mycket annat, viktigt , att göra!
Comment by Kevin Iversen — 2011 01 28 20:59 #
Man kan inte samtidigt försvaga löntagarnas ställning gentemot arbetsköparna genom att med NAIRU polititik skapa permanent hög arbetslöshet och samtidigt tro att det går att få till fördelar i detta förhållande för arbetstagarna. När längre t.ex. längre semestrar lagstiftades var det en bekräftelse på vad som redan fanns på arbetsmarknaden som löntagare i en stark förhandlingsposition kunnat förhandla sig till, lagstiftningen gjorde dessa framsteg tillgängliga även för de svagare grupperna.
Det är förstås klart svårare att få igenom fördelar för löntagare när de är i en svag förhandlingsposition, typ i tider med hög arbetslöshet. Dessa framsteg med kortare arbetstid, 8-timmars dag, lediga lördagar längre semester är vanligen en trade off mot den pekuniära förhandlingen, totalt sett är det typ egalt för arbetsköparen.
Man kan inte både ha politiskt skapad massarbetslöshet och sen bli förvånad om arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden försämras. Det är en svagare ställning för arbetstagaren som är själva vitsen med politisk skapad massarbetslöshet, att ”disciplinera” arbetstagaren.
Marknadslogiken blir att när det är viss brist på arbetskraft som under rekordåren kan man förhandla sig till sig kortare arbetstid, när det är överskott på arbetskraft fungerar det omvänt.
Comment by lasse — 2011 01 28 21:26 #