Arne Kjörnsberg om Vaxholm
19 december 2007 20:39 | I skottgluggen, Politik | 8 kommentarerArne Kjörnsberg är född 1936 och alltså ett år äldre än jag. Vi lärde känna varann redan under hans ombudsmannatid. Senare satt han i socialdemokratiska partistyrelsen, 1985-2006 också i riksdagen. Där var han verkligen ingen politisk lättviktare: var bland annat ordförande i skatteutskottet respektive finansutskottet. Och när det blåste som värst på grund av olika affärer och skandaler, utsågs han att leda socialdemokratiska partiets egen ”etikkommission” med uppdrag att skriva regler för förtroendevalda.
Arne är inte känd för att prata i tid och otid, inte heller för ogenomtänkta uttalanden. Därför bet det extra hårt, när han på sin blogg inför det väntade utslaget om vaxholmsfallet skrev följande:
”I den kommande veckan (18 dec.) kommer utslaget i EG-domstolen om det s.k. Vaxholmsfallet.
Då får vi besked.
Skall den svenska modellen få gälla i Sverige? Kommer parterna på arbetsmarknaden även i fortsättningen att genom kollektivavtal kunna bestämma hur det skall vara med löner, arbetsvillkor etc. på arbetsmarknaden eller skall vi tvingas till lagstiftning om minimilöner och allt det andra som nu sluts avtal om?
Om EG-domstolen går emot Byggnads tycker jag att det är skäl för att vi skall lämna EU.”
Konklusionen kan tyckas vara drakonisk, men den ger ett äkta uttryck för hur viktig principen att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige är för svensk arbetarrörelse, framför allt för fackföreningsrörelsen. På den svenska arbetsmarknaden ska svenska kollektivavtal gälla, detta oavsett varifrån arbetskraften kommer! Börjar man rucka på detta, öppnar man, steg för steg, för konkurrens genom lönedumping.
Arne Kjörnsbergs inlägg kan du läsa här.
* * *
Mer i samma anda finns att läsa på Peter Gustavssons blogg.
Här kommer ett smakprov:
”EU-anpassningen av den svenska välfärdsstaten sker inte i ett enda slag, utan är ett de små stegens tyranni. Vi har redan i klassisk svensk komma-överens-anda förhandlat bort införselkvoterna på alkohol, och nu förhandlar vi till oss en lite mindre brutal försämring av villkoren inom byggsektorn till följd av Vaxholmsdomen. Det är ett sluttande plan, och vem vet vad vi är med om att förhandla bort i morgon. Reformism är toppen, och jag är utrustad med gott om tålamod, men här går reformerna i helt fel riktning. De ’segrar’ vi vinner i EU-systemet är uteblivna katastrofer.”
* * *
Och på Peter Hultqvists blogg – länk finns här intill – finns följande kommentar:
”Domen i Waxholmsmålet spetsar verkligen till läget. Det finns en grundmurad ilska inom såväl socialdemokratin som fackföreningsrörelsen. Och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin hukar sig och anpassar sig till domen.
Händer inget där regeringen tar initiativ till att svenska avtalsförhållanden tillämpas på utländska företag så är situationen minst sagt problematisk. Då kan man fråga sig om regeringen inte jublar i smyg och tycker att EU-domen egentligen är bra.
I vilket fall som helst så förskjuter den balansen på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel. Det är inte underligt att Svenskt Näringsliv jublar. Regeringen har nu i sin hand om legitimiteten i EU-medlemskapet ska försvagas eller ej.”
* * *
Arne Kjörnsberg har nu återkommit med en kommentar till det faktiska utslaget i vaxholmsfrågan. Och han försöker inte slingra sig ur sitt tidigare ställningstande:
”Ja, det är kanske ointressant att Ulf Dinkelspiel, Sveriges chefsförhandlare och Europaminister i Carl Bildts regering, ”blåste” mig, men att han ”blåste” hela svenska folket får vi än en gång bevis på nu.
Dinkelspiel försäkrade att
– svensk alkoholpolitik bestämmer vi själva
– i Sverige gäller svenska lagar och svenska avtal.
Jag erkänner – jag liksom några miljoner svenskar till trodde på vad han sade. Jag var blåögd. Först var det alkoholpolitiken nu är det den svenska modellen. Jag vidhåller – detta kan vi inte acceptera. Numera finns det ju en utträdesparagraf.”
8 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Det är ju bra att protesterna blir fler inom arbetarrörelsen och att de också kommer från tyngre namn, men låt oss inte glömma att Ulf Dinkelspiel långt ifrån var ensam om att blåsa svenska folket. Ingvar Carlsson satsade praktiskt taget hela sin politiska ställning på samma sak. Det är svårt att tro att han verkligen trodde på vad han sa när han bedyrade att vi skulle bestämma både det ena och det andra själva. I så fall kan han inte läsa innantill. Det blev ju inte ens några små stegens tyranni. Alltsammans går med expressfart och alliansregeringen behöver inte göra ett dugg för att utvecklingen ska ge den stöd. En annan EU-vän är för övrigt Mona Sahlin. Hon är ju till och med beredd att införa euron, även om hon för tillfället talar tyst om den saken. Margot Wallström sitter i Bryssel och administrerar den nyliberala politiken, uppenbarligen med avsevärd förtjusning. Inte har jag hört särskilt många fler sossar än Thage G. säga något kritiskt mot Nordic Battle Force och våra engagemang i Afghanistan och före detta Jugoslavien, där våra soldater ingår i NATO-förband. Glöm aldrig vad Göran Persson sa före valet: ”De kommer till dukat bord.” Nu kan vi se vad det betyder. Det är inte den borgerliga regeringen som har kastat oss ut i dessa internationella äventyr. Flera av våra gamla vänner har medverkat till detta och Lena Hjelm-Wallén sitter i Afghanistakommittén och försöker sudda ut fakta (och vad hon tidigare sagt).
Utträdesparagrafen kan naturligtvis användas, men då krävs det att åtskilligt fler än några spridda sossar, vänsterpartister och miljöpartister bråkar ibland. Det krävs en stor rörelse mot EU, NATO, USA, inkomst- och förmögenhetskoncentrationen och arbetarrörelsens allmänna förnöjsamhet. Vi får som sagt inte glömma bort att det finns en bedövande enhet i riksdagen för Europeiska unionen. I den enheten ingår större delen av socialdemokratin även om inte större delen av dess väljare gör det. Vi har fått en politisk klass här i landet och den skiter mer och mer blankt i vad vi maktlösa medborgare har för oss.
Hans O
Comment by Hans O — 2007 12 20 19:52 #
Till Enn Kokk och Arne Kjörnsberg: vad gäller alkoholpolitiken tycker jag en del (s)-politiker framförallt var för dåligt pålästa. Hade man fördjupat sig i ämnet (och läst de utredningar som gjordes inför omröstningen) så hade man förstått att det aldrig skulle lyckas för Sverige att köra ett eget ”race” i den här frågan. Jag var fullt medveten om att den sympatiske EU-förhandlaren Dinkenspiel hade en svag position. Jag gjorde också en eko-kommentar där jag förklarade hur det låg till. I dag vet vi att min bedömning (byggd påläsning av officiella dokument ) var den riktiga. Jag har svårt att förstå att enskilda (s)- riksdagsmän nu i efterhand kan hävda att man inte kunde skaffa fram relevanta fakta. Man hade ju tillgång till både riksdagens upplysningtjänst och ett eget partikansli med stora resurser, så visst skulle man kunnna få fram samma uppgifter som jag grundade min bedömning på. ”Blåögdhet” – är det verkligen det rätta ordet? När började (s)-politiker ta (m)-politikers bedömningar som sanningar? Om så var fallet inför EU-omröstningen var vi bra nära den svenska ”enpartistaten”. En som inte var blåögd och helt på det klara om grundfakta i den här frågan var dåvarande landshövdingen i Blekinge, en f d tung (s)-minister och nykterist. Han gick ut i media och deklarade att han röstade för en EU-anslutning – ”trots uppgivandet av den svenska alkoholpolitiken”.
Comment by Anders Thunberg — 2007 12 20 23:48 #
Till Anders Thunberg: Själv hörde jag inte till de blåögda utan röstade nej.
Comment by Enn Kokk — 2007 12 21 9:37 #
Instämmer, går det inte att kräva svenska kollektivavtal av utländska företag, utan det blir frågan om utländska kollektivavtal i Sverige för utländska företag så kommer jag bli EU-motståndare. Jag börjar bli trött på EU, vad ger denna samarbetsorganisation Sverige? Enorma belopp betalas ut (att hälften återgår till bl.a. jordbruksubventioner istället för investeringar i forskning, industri och infrastruktur gör inte saken bättre) i form av EU-avgiften, avveckling av världens mest framgångsrika alkoholpolitik (totalkonsumtionsmodellen) och nu gällande den svenska arbetsmarknaden. Hur mycket skall de EU-frälsta socialdemokratiska anhängarna svälja innan de nyktrar till?
Comment by Martin Tunström (s) — 2007 12 25 17:16 #
Jag får nästan ståpäls av att höra er tala om utträde ur EU! Fortsätt så! Personligen instämmer jag till det ni redan skrivit i relation till arbetsrättsfrågor men de frågor som mest berör mig själv är hur övervakningshetsen når bizarra proportioner inom EU.
Jag är inte alltför säker på att ett Sverige utanför EU innebär mindre av Orwellska influenser men då blir det åtminstone svårare för politiker i ledande ställningar att svara ”vi måste följa EU-direktiven” och komma undan med det… Det demokratiska underskottet och den bristande folkliga förankringen inom EU är för mig den stora faran.
Comment by Thomas Tvivlaren — 2007 12 30 22:39 #
Till Thomas Tvivlaren: Själv röstade jag nej till svenskt EU-inträde, när det begav sig. I EMU-omröstningen, där jag tillhörde riksledningen för Socialdemokrater mot EMU, gick det ju sen avsevärt bättre.
Om EU-samarbetet begränsades till frihandel och i ordets egentliga betydelse gränsöverskridande frågor (jag tänker främst på miljöfrågorna), skulle EU kunna bli en hanterlig, mellanstatlig samarbetsorganisation. Så ibland önskar jag mig, att EU sprack och man fick börja om från scratch…
Comment by Enn Kokk — 2007 12 31 9:34 #
Som du så inser jag ju att somliga frågor inte kan hanteras annat än på någon slags överstatlig, eller hellre, statsbaserad samarbetsbasis. Såsom EU nu utvecklas så blir det dock en obehaglig federation för att inte säga jättestat där demokratin åsidosätts för vissa handelsrelaterade fördelar som vi i mångt och mycket ändå hade via EFTA.
Riv och bygg nytt instämmer jag till!
Comment by Thomas Tvivlaren — 2007 12 31 13:40 #
Till Thomas Tvivlaren: Det är just det federativa elementet jag hela tiden har vänt mig emot. Jag vill ha ett begränsat och noga utvalt samarbete mellan självständiga, demokratiska stater.
Comment by Enn Kokk — 2007 12 31 14:32 #