Trettondagskonsert och middag för Karin, 90

I höstas firade vi att Birgittas faster Karin Dahl blev 90. Jag har tidigare skrivit om denna märkliga kvinna: pedagog, beläst och radikal, vid denna höga ålder fortfarande engagerad i mindre lyckligt lottade medmänniskors rättigheter och välfärd.

Syskonbarnen Dahl med respektive plus vår Anna, som var en av idégivarna, uppvaktade Karin i musikens tecken: hon fick en trettondagskonsert i vårt Musikens hus i 90-årspresent. Det vill säga, konserten ägde rum redan på trettondagsafton.

Tanken var att vi som var med om den här presenten alla själva skulle vara med på konserten, och sen var samtliga bjudna på middag hemma hos oss. Birgittas bror Gunnar och hans fru Annica var tyvärr upptgna på annat håll, men faster Karin omgavs av oss övriga: Birgitta och mig, Karin (jo, en till!) och Hasse, Ragnar och Gunnel och så alltså Anna och Enver.

Flera av de nämnda, bland dem Enver som själv är musiklärare, hade tidigare inte varit på vårt Musikens hus – de bor inte i Uppsala – så det var en upplevelse i sig för dem redan att se den här vackra byggnaden och från dess översta våning blicka ut över staden och dess ljus. Programmet, med Uppsala kammarorkester under ledning av Paul Mägi och med Karl-Magnus Fredriksson (baryton) och Miriam Treichl (sopran) som sångsolister, var sådant att det kunde tilltala en publik med lite olika kunskaper och förutsättningar, men det faktum att man spelade idel välkända nummer, till stor del ur operettrepertoaren, hindrade inte att det fanns inslag av virtuositet i både sångnummer och spel.

Som sagt, programmet var säkert utvalt med tanke på att det var fest och trettondagsafton: ouvertyrer och sångsolonummer (plus ett par duetter) spelades ur Mozarts ”Figaros bröllop”, Nicolais ”Muntra fruarna i Windsor”, Kalmans ”Bajadärerna”, ”Grevinnan Mariza”, ”Csardasfurstinnan” och ”Cirkusprinsessan”, Lehárs ”Giuditta” och ”Glada änkan” samt Strauss den yngres ”Läderlappen” och ”Zigenarbaronen”.

Alltsammans lättsamt och elegant, i några av numren dessutom med det slag av musikaliskt djup verket medger.

Hemma i vår fortfarande julpyntade lägenhet hade Birgitta förberett en bättre middag: som förrätt en gudomligt god skaldjurssallad och som huvudrätt köttgryta på kalv, kycklinglever och kantareller; dessutom serverade hon som mellanrätt lite av min estniska julsylta. Vi avslutade med mandelmusslor, hallon från Öregrund och så vispgrädde plus kaffe.

Hasse skjutsade hem faster Karin, innan han skjutsade hem vallentunaborna.

I dag använde jag en stor del av förmiddagen till att diska.