Julkalas före femton personer plus en hund
26 december 2010 14:47 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Musik, Prosa & lyrik, Ur dagboken | 4 kommentarerI går, på juldagen, hade vi vårt årliga stora julkalas. Vi var femton personer plus en hund, så vi fick knappt plats runt det stora matsalsbordet, trots att samtliga dess extraklaffar hade tagits i anspråk.
Från relativt närliggande Bärby hage kom Kerstin och Bo med Viggo och Klara.
Från Stockholms Söder kom Matti och Karin.
Och från Rinkeby kom Anna och Enver och så Annas döttar Sara, Amanda och Ella. Plus hunden Sudden.
Dessutom hade vi bjudit Annas pappa Bengt med hustru Inger att äta julmiddag med oss. De bor ett stenkast från oss, vilket var mycket praktiskt när Anna var liten.
Alla utom Sudden skulle ha julklappar, så det blev sammantaget många paket och så småningom mycket papper, vilket senare Sudden gillade särskilt mycket. Främst försöker vi förstås hitta roliga saker åt barnbarnen, men också till exempel jag fick julklappar. Säkert förvånar det inte någon, när jag berättar, att mina presenter till största delen bestod av böcker, skivor och filmer – en och annan av dessa kommer jag säkert att berätta mer om fram över.
I år hade värdparets barn försökt underlätta för sina åldrande föräldrar genom att ta med sig bland annat läsk/vatten och ett och annat ätbart till julkalaset. Jag tror inte att någon av de övriga misstycker om jag särskilt nämner att Kerstin hade med sig egenbakt sursött estniskt matbröd.
De minsta barnen, Klara och Viggo, satt med och åt en bra stund men tröttnade sedan på de vuxnas prat och började plocka fram och leka med sina julklappar. Klara fick hjälp av sin pappa att packa upp sina båda smurfbilar, men jag såg sen, att hon också nådigast lät storebror Viggo leka med en av dem.
Vi vuxna fyllde på tallrikarna om och om igen, först med den traditionella julmaten, sedan med Birgittas rostbiff och hasselbackspotatis, och så avslutade vi traditionsenligt med mandelmusslor, sylt men framför allt hallon och björnbär från vår trädgård i Öregrund plus vispgrädde; det bjöds även på hembakade kakor och pepparkakor under kalaset.
Över alltihop svävade julens glada gemenskap och frid och ro. Jag tror inte att det sas ett ont ord om något eller någon under hela kvällen.
Till slut var det dags för de flesta att åka hem till sitt, men Matti och Karin stannade kvar över natten.
Matti har i dag hjälpt Birgitta att köpa en ny dator i stället för en som är mer än halvdöd av ålderdomssvaghet. Och inte nog med det: han är kvar och hjälper henne att installera den.
Så skulle tomten titta in en gång till i dag och fråga ”Finns det några snälla barn här?”, skulle jag utan minsta tvekan svara:
– Ja!
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
God fortsättning och Gott nytt år!
Comment by Pyttan — 2010 12 26 20:52 #
Va! Fick den stackars hunden inga julklappar
Comment by Kerstin — 2010 12 27 2:23 #
Till Kerstin Berminge: Den fick ju allt julklappspapperet att ligga i!
Comment by Enn Kokk — 2010 12 27 13:25 #
Jamen ni har ganska stort så det måste ha fungerat bra, sämre för oss med 20 personer på jullunch, med alla barnbarn mellan 1 månad och 4.5 år samt kusiner, svärmor mfl och allt detta på våra ynka 62 kvadrat. Gissa om trångt!!
Men det gick, det var värre på min 60 års fest där ca 35 personer var hos oss samtidigt och åt smörgåsbord…….
Men eftersom jag tycker om att diska och feja så fungerar det och framför allt om man har en hustru som kan både samordna allt och samtidigt jobba mer än heltid och laga all maten…. man undrar hur hon orkar.
Jag frågar henne varje dag hur hon orkar med allt, men jag får bara kryptiska svar.
Kanske det är en inneboende kraft eller nån UFO passagerare eller liknande som intar kroppen och gör den seg och beslutsam.
Tyvärr är jag av den uttröttliga och lite mer uppgivna typen, så det följde nog med andra organismer i det där UFO:t också.
Eller så är jag enbart en Homo Sapiens……
Comment by Urban Sjölander — 2010 12 29 10:53 #