Helga Henschen – en andlig människa
23 april 2006 16:42 | Helga Henschens Vänner | 1 kommentarMåndagen den 24 april klockan 19.00 arrangerar Helga Henschens Vänner tillsammans med S:ta Katharinastiftelsen en samtalskväll, ”Helga Henschen – en andlig människa”.
Medverkande är direktor Madeleine Åhlstedt från S:ta Katharinastiftelsen, Helga Henschens systerdotter Susanna Pertoft och Ami Lönnroth, de båda senare från Helga Henschens Vänner. Ami Lönnroth fungerar som samtalsledare. Helga Henschens dotter Rebecca Weiss, som bor i USA, deltar via brev.
Plats: S:ta Katharinastiftelsen, Sturegatan 54 i Stockholm (vid Stureparken).
Kommer man före 19.00, kan man få kaffe eller te med vetebröd och kakor.
Medlemskap i Helga Henschens Vänner kan man få genom att betala in årsavgiften, 100 kronor 2006, på plusgiro 24 73 94-0, Helga Henschens Vänner. Glöm inte att ange din egen adress, gärna också e-postadress.
Det går också bra att vid mötet anmäla sig som medlem till någon av oss från Helga Henschens Vänner.
1 kommentar
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Mötet på St:a Katharinastiftelsen drog mycket folk och var intressant också för en ateist som jag.
Helga Henschen kom från ett borgerligt och icke-religiöst hem, och när jag lyssnade på vittnesbörden om hennes andliga sökande, slogs jag av parallellen mellan detta och när hon sökte sig till arbetarrörelsen; jag gjorde också ett inlägg om detta.
I Helgas självbiografiska bok ”Vägen till Rebella” finns ett kapitel, ”Hemkomst”, om hur hon fann sitt hemvist i arbetarrörelsen. (Kapitlet återges i min artikel för Parnass; det finns att läsa ovan under Kulturspegel.)
I mitt lilla inlägg vid mötet pekade jag på att Helga under hela sitt tidigare liv hade känt sig ifrågasatt och därför osäker, men att den där avgörande midsommarkonferensen på Bommersvik 1967 innebar, att hon för första gången upplevde, att hon blev tagen på allvar. Det som följer av en sådan upplevelse är att tilltro föder tilltro; vi talar om en process av ömsesidighet.
Ungefär samma sak tror jag hände med henne, när hon sökte en bekräftelse på den tro hon hade. Föga förvånande spelade samma person, Molly Åsbrink, en avgörande roll i båda fallen, både när Helga fann en politisk hemhörighet och när hon fann en religiös.
Man måste dock lägga till, att Helga aldrig någonsin omfattade någon lära – varken socialdemokratins politik eller någon kyrkas förkunnelse – till 100 procent. Hon var sin egen uttolkare och predikant.
På midsommarkonferensen 1967 myntade författarkollegan Bernt Rosengren uttrycket ”Helga Henschen-socialism” för det hon stod för.
Jag hittar inte någon bra motsvarande etikett för hennes tro. Men jag vet, att hon i sin religiositet gick långt utanför den ram svenska kyrkan erbjuder.
Må hennes Gud vara med henne!
Med det menar jag bara, att det var bra att hon var som hon var.
Comment by Enn Kokk — 2006 04 26 11:56 #