Pete Seeger 1965

Pete Seeger föddes 1919 och är således nu 91 år gammal. Han sjunger fortfarande lite ibland, men rösten är förstås långt ifrån vad den var i hans krafts dagar. Rikhaltiga exempel på vad han förmådde göra till exempel 1965, när han alltså var 46 år, finns på dubbel-CDn ”Live In ’65” (Appleseed Recordings APR CD 1118, 2009), en konsertupptagning gjord i Pittsburgh.

För mig som har praktiskt taget allt Seeger har gjort på skiva och som inte minst har lyssnat på det han spelade in under 1960-talet är inte mycket nytt på den här inspelningen, men det är alltid kul att få tillgång till ytterligare en seegerkonsert med mellansnack och allt och samtidigt påminnas om alla låtarna han sjöng då, både de politiska sångerna och det traditionella folksångmaterialet. För andra och kanske framför allt yngre lyssnare kan den här dubbel-CDn bli inträdesbiljetten till Seegers magiska sång- och musikvärld.

Vi kan ta det sista, musiken, först. Seeger växlar, som så ofta i konsertsammanhang, mellan sina båda huvudinstrument, banjo och tolvsträngad gitarr, väljer pricksäkert vad som bäst passar den låt han för tillfället ska sjunga. Ibland, som i ”Greensleeves”, kan han humma och vissla eller, som i ”I Once Loved a Lass”, tralla och vissla, och även den här gången använder han sig av sin smittande förmåga att få publiken att sjunga med i refrängen, men oftast hör man hans vackra och varma sångröst solo. Han har språköra, och därför kan man få höra honom sjunga både på spanska (”Guantanamera”), ryska (”May There Always Be Sunshine”) och skotska (”Manyura Manya”). ”Malaika” är en traditionell sång med afrikanskt ursprung. Och i ett musikaliskt mellanspel försöker han sig till och med på svensk hambo.

Dock finns en stor del av hans hjärta, här som alltid, i amerikansk folkmusik, som ju i många fall i sin tur har sina rötter i brittisk och irländsk och alltså även skotsk musik. Så vi får också höra ”Oh, Susanna”, ”This Little Light of Mine”, ”Old Joe Clark” och annat material ur den angloamerikanska repertoaren.

Det är den här blandningen som är så karaktäristisk för honom: ”All Mixed Up” för att låna titeln från en av hans låtar om nyttan av kulturell och mänsklig blandning.

Därmed är vi inne på Seegers politiska och sociala engagemang, och låtar som ger uttryck för detta är det gott om på de här båda CD-skivorna: ”Peat Bog Soldiers” (om Nazitysklands koncentrationsläger), ”Los Cuatro Generales” (om spanska inbördeskriget), ”Step By Step” (en gruvarbetarsång), ”A Hard Rain’s A-Gonna Fall” (Bob Dylans sång om det radioaktiva nedfallet), Seegers och Lee Hays’ ”If I Had a Hammer” och hans egen ”Where Have All the Flowers gone?”, båda fredssånger, och inte minst Woody Guthries alternativa amerikanska nationalsång ”This Land Is Your Land”.

Mycket annat kunde ha nämnts, men det här borde räcka för att både locka gamla seegerfans att återuppliva hörminnet av Seeger i hans krafts dagar och dra nya och yngre musikälskare. som jag på det här sättet har gjort nyfikna, till skivaffären.