Monica Zetterlund

22 april 2006 18:46 | Media, Musik, Politik | 12 kommentarer

Monica Zetterlund har både jag och Birgitta alltid gillat; hennes samlade produktion finns sålunda i våra skivhyllor.

Det mesta är jazz och kabaré, det ena bätte än det andra.

Självfallet har hon också gjort politiska och samhällskritiska sånger i de revyer hon gjorde med Hasses och Tages Svenska Ord; allt det här finns också på skiva. Vad som är mindre känt är att hon också har gjort en renodlad arbetarrörelseskiva. Om den skrev jag under rubriken ”Sången om morgon, sången om ljus” i Aktuellt i politiken (s) nummer 9 1976 (20 maj):

ABFs och Brevskolans första LP heter ”Folk som har sånger kan inte dö” (YTF 50300). Titeln är hämtad från en spansk frihetssång, ”Natten är svart”. I Jacob Brantings fina översättning lyder den centrala strofen:

Natten är full av
blommornas frö
folk som har sånger
kan inte dö.

Monica Zetterlund och Thorstein Bergman sjunger tillsammans med Leif Strands kammarkör och medlemmar ur Nya gesällerna och Venceremos. Georg Riedel har gjort arrangemangen. Massor av ypperliga musiker medverkar, till exempel Bengt Hallberg, Arne Domnerus, Egil Johansen, Rune Gustafsson, Sture Åkerberg och Andrew Walter. Det är ett nöje, rent musikaliskt, att höra på den här skivan. Lite blek är den möjligen bara i ett par nummer utan solister.

Thorstein Bergman sjunger ”Till seger”, ”Rebellflickan”, ”Första maj” och så förstås sin egen ”Alla tillsammans”.

Monica Zetterlund sjunger bland annat ”Natten är svart” och den chilenska ”Vi ska segra” (”Venceremos”), vidare Theodorakis´ vackra ”Smärta”.

* Klassiker som ”Vi bygger landet” blandas med nykomlingar som ”Bandiera rossa”. Man har också lyft fram sånger som inte är så kända i hela arbetarrörelsen, till exempel ”Låga över länderna” och ”Som en solörn”.

Urvalet är alltså förtjänstfullt. Visst finns det annat man kunde önska. Men varför ska man det, när det som nu har spelats in är så bra?

Gå genast till närmaste skivaffär och köp en riktig rörelseskiva!

Så långt recensionen.

Det slår mig så här efteråt, att nästan alla de nämnda sångerna – svensk text, originaltext, noter – fanns i min sångbok ”Upp till kamp!” (Prisma, 1970).

***

På ett av redaktionsmötena på Aktuellt i politiken (s) kom någon på att Monica Zetterlund och Birgitta Dahl inte bara var jämngamla, födda 1937, utan också var födda på samma dag, den 20 september. Eftersom detta hände 1977, var det inte svårt att räkna ut, att båda ganska snart, samma dag, skulle fira sina 40-årsdagar. Var och en som har satt sin fot på en tidningsredaktion förstår ju, vilken artikelidé som följde av detta faktum.

Jag stretade först emot – jag hade redan fått på huvet för att hustrun hade synts lite för mycket i den tidskrift, vars chefredaktör jag var. Men när alla ivrigt pläderade för en gemensam födelsedagsartikel, gav jag mig. Och så fick Ulla Tengling (reporter) och Gunnar Wallin (ofta anlitad fotograf) i uppdrag att göra jobbet.

Resultatet, ”Två fullvuxna tjejer”, infördes i nummer 15 1977 (den 22 september, vilket är två dar efter födelsedagarna): På omslaget travar en glad Birgitta och en lika glad Monica med kassar med mat i händerna, avsedd för en gemensam måltid; i bakgrunden syns bilen de kommer ifrån. På sidorna 2-4 skildras mötet i ord och bild. Birgitta överraskar Monica genom att å ena sidan finna ”Äppelkriget” som alltför framtidspessimistisk, å andra sidan säga sig gilla fjolårets till socialdemokratin kritiska revy, ”Svea hund”, som vi ska återkomma till nedan. Artikeln avslutas med en bild av en häftig kram damerna emellan.

Det kom reaktioner mot artikeln men inte alls de som jag hade befarat. Läsarna och bland dem KFs ordförande Hans Alsén blev fly förbannade över att Birgitta på omslagsbilden bar på ett storpaket Via tvättmedel. När reaktionerna hade nått stormstyrka, kände jag mig tvungen att svara. Det gjorde jag i min personliga spalt på ledarsidan i nummer 18 1977 (3 november):

DET
HÄNDER

…att vi får brev från läsare. Reaktioner på artiklar vi har publicerat.

Omslaget till nummer 15, det med de båda ”fullvuxna tjejerna”, har gett upphov till ett antal brev och telefonsamtal. Kommentarer i ett par andra tidningar också.

Eftersom det har kommit att drabba en alldeles oskyldig känner jag det som en skyldighet att göra ett tillrättaläggande. Birgitta Dahl handlar varken i Vivo eller köper Via. Hon är konsumtrogen; det tror jag mig ha unika möjligheter att bedöma. Hon bara hjälpte till att bära tvättmedelspaket och kassar. Må partifolkets vrede alltså inte längre drabba henne! Hon hade inte ens någon aning om vårt bildval i förväg.

* Aktuellt får man däremot gärna kritisera.

Fullt så aningslösa som en del har trott är vi dock inte. Självfallet såg vi vad som fanns på bilden, och självfallet diskuterade vi saken.

I själva verket försökte vi dämpa bilden så gott vi kunde: la en stämpel över den ena Vivo-kassen och retuscherade (la svart på) den andra. Via-paketet kunde vi dessvärre inte göra något åt. (Men få av våra läsare tycks veta att Via faktiskt säljs av konsum åtminstone i Värmland.)

Att vi ändå tog den här bilden som omslagsbild har också sina skäl. Den var den klart bästa för ändamålet. Glad, avspänd, tekniskt bra. Dessutom låg den först i bildserien, var tagen i det ögonblick tjejerna anlände hem till Monica.

Må det här tjäna också som en inblick i den värld som inte är läsarnas. Tidningsbilder tas inte på samma sätt som uppställningsbilderna för familjealbumet. Den verklighet vi som jobbar på tidningar har att hantera är ofta mer svårstyrd än ni som får den färdiga tidningen i handen alltid kan föreställa er.

* Men om en sak kan vi vara ense: Man ska alltid handla på Konsum och bara på Konsum.

Enn Kokk

Allra längst ner i spalten står en glad Essbjörn med tummen upp på ena handen och i andra handen ett demonstrationsplakat med texten Köpt Tend!

Ack ja. Jag tycker det ovan relaterade på ett nästan övertydligt sätt illustrerar sjuttiotalets tro på folkrörelselojalitet och på att de stora folkrörelserna, i det här fallet arbetarrörelsen och konsumentkooperationen, benhårt måste hålla ihop.

Annat är det i dag. Jag påminns om detta, till exmpel när jag gång på gång möter en av Uppsalas ledande socialdemokratiska kommunalpolitiker med ICA-kasse i handen – utanför den konsumbutik vid Torbjörns torg där jag och Birgitta handlar, då som nu.

***

Bakgrunden till att vi ville ha Monica i tidningen var, att hon ju också hade varit frontfigur på socialdemokratiska valturnéer. Jag kan fortfarande i öronen höra hur hon och den andra Monica, Nielsen, i valrörelsen 1968 tillsammans i psalmton annonserade partiordförandens inträde på scenen: ”Nu-kom-mer-Ta-ge-Er-lan-der!”

Och så var hon med i Motståndsrörelsen mot borgerlig regering i valrörelsen 1973.

Senare, i Svenska Ords revy ”Svea Hund på Göta Lejon” (den som Birgitta berömmer), med premiär den 9 februari 1976, sjöng hon – med adress till socialdemokratin – en sång, som andades sviken kärlek:

VAR BLEV NI AV, LJUVA DRÖMMAR?

Svensk text: Tage Danielsson & Hans Alfredson, 1976
Originaltext och musik: Gloria Sklerov & Henry Lloyd (”Where Did They Go?”)

Svara, du med röda stjärnan på din vårkavaj:
alla tåg som går mot lyckans land på första maj
– svara på en fråga från en vän som tappat tron:
när är dom framme vid sin slutstation?

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord,
ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar
men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar.

Frihetens gudinna står på vakt i New Yorks hamn.
Om du har en dollar får du rum i hennes famn.
Hon som hade fred och frihet som sitt stolta mål
– så synd att hennes huvud var ett hål!

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare värld?
Hon hjälper förtrycket med att låna det sitt svärd.
Var är dom nu, alla löss från barbariets dunkla natt,
fascismens korpraler? Jo, dom sitter där dom satt.

Vi som satts att leva i besvikelsens epok
– ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?
Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt,
tro på det vi trodde på – trots allt!

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord,
ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är han nu, våra frihetsdrömmars junker Morgonröd?
Han rör ju på sej, så han är nog inte riktigt död…

”Var blev ni av, ljuva drömmar?” utgavs sen på LPn ”Ur Svenska Ords arkiv” (1981) och därefter på Monica Zetterlunds CD ”O vad en liten gumma kan gno. Monica sjunger Hasse & Tage”. Låten finns också på CD i Monica Zetterlund-boxen ”Ett lingonris som satts i cocktailglas, Volym sex, 1959-1976, Underbart är kort. Live och revy” (1995).

Jag har varit med om att ge ut en hel bok med den här låten som utgångspunkt, laboremusboken ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (red Enn Kokk, Klas Gustavsson och Stig-Björn Ljunggren, Ordfront, 2002). Den handlar om sextio- och sjuttiotalsvänsterns röda idéer – och vad det sedan blev av dem.

Svaren varierar. Thomas Östros ifrågasätter, om vi verkligen har satts att leva i ”besvikelsens epok”, medan Hans O Sjöström menar, att vi i själva verket har utsatts för en bakvänd revolution, alltså en kontrarevolution. Den före detta medlemmen i KFML(r) Stig-Björn Ljunggren ”tror alltjämt att det är rätt att göra uppror men tvivlar på ett kommande paradis”.

Mitt eget kapitel, inledningskapitlet ”Vart tog den där elden vägen?”, slutar så här:

”Så ge inte upp. Ge aldrig upp!

Som det står i den underbara och vemodiga sången, som inleder den här boken:

Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt,
tro på det vi trodde på, trots allt.”

Första maj i år ska jag, i Ordfronts regi, stå vid ABFs bokbord, både vid samlingen på Vaksala torg och under mötet i Odinslund, och sälja (till ett mycket lågt pris) och signera ”Var blev ni av, ljuva drömmar?”

Jag ska också dela ut gratisexemplar av Ordfront magasins Första maj-nummer till mötesdeltagarna.

***

Torsdagen den 12 maj 2005 omkom Monica Zetterlund vid en lägenhetsbrand i sitt hem.

Hon hade dess förinnan vid upprepade tillfällen gjort uttalanden om att hon skulle sluta ge konserter – bakom det låg främst långvariga och förvärrade problem med en konstrande rygg. Sedan ungdomen led hon av en felbehandlad ryggskada. Med den humor som utmärkte Monica, brukade hon säga, att som hennes ryggrad såg ut, kunde man skicka in röntgenplåtarna till Tipstjänst som sömmersketips. En för en turnerande sångerska besvärande effekt av det här var, att hon i allt större utsträckning fick problem med att åka i turnébuss, klara trappor och sängar på hotell och, inte minst, äntra scenen, till och med stå på den under framträdandet.

Ett i övrigt bitvis hårt liv hade väl också gjort sitt till. Hennes historia om en i flera avseenden blöt turné med Dompan och hans band i Finland är hemskt rolig och samtidigt belysande: När man i planet hem via högtalaren meddelade, att spriten var slut, kommenterade trumslagaren detta med ”Störta!”.

Med dödsbranden trodde man ju att det var slut med nya Monica Zetterlund-skivor. Men dess bättre fanns det inspelade, outgivna band från ett framträdande på Victoriateatern i Malmö 1995 och från Hultfredsfestivalen 1997. Av detta har det blivit en CD, ”Sista gången du var med” (National NATCD 061, 2006).

Till det bästa på skivan hör några klassiska jazznummer, den inledande ”Come Rain Or Come Shine” (text Johnny Mercer, musik Harold Arlen) med hetsigt tempo och Ulf Andersson på sax, även Charlie Parkers (musik) och Bob Doroughs (text) ”Yardbird Suite” med Fredrik Carlquist på sax.

En fin låt är ”Allt det där du har” med svensk text av Olle Adolphson (musik Jerome Kern). Monica gör också en av sina klassiker, Olle Adolphsons ”Trubbel”.

En stor del av materialet (både text och musik) är skrivet av Jan Sigurd, som Monica samarbetade och också turnerade med under den period då de här inspelningarna gjordes; Jan Sigurd spelar piano och keyboards. Det är Sigurd som har gjort urvalet på CDn. Han har också skrivit mapptexten.

Sigurd vill uppenbarligen, det framgår av mapptexten, framställa sig som Monicas nye Tage Danielsson, men han har aldrig Tages politiska och samhällskritiska sting i sina texter. Snarare påminner han då lite om en annan (också för tidigt bortgången) textmakare, som Monica använde sig av, Beppe Wolgers. Till Beppe associerar jag främst i låtar som titellåten ”Sista gången du var med”, ”Goda grannar” och den avslutande ”Måne över Stureplan”.

”Sista gången du var med” har sina goda sidor, även om den inte hör till de allra bästa Moncia Zetterlund-skivorna.

Men det var kul att höra din röst igen, Monica!

12 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. OJ, det där albumet med Monica Zetterlund ska jag försöka få tag på. Jag har en vän som bor i Göteborg och som i flera år sjungit Monica Zetterlunds sånger, undrar om hon sjunger några av dessa också.

    Comment by RS — 2006 04 23 12:24 #

  2. LP-n ”Folk som har sånger kan inte dö” verkar just nu finnas i gott skick för 150 kronor hos Petter & Lottas Records, en bra begagnatskivhandel i Gävle. Butiken tar emot postorderbeställningar och har en webbutik. (Skivan finns bl.a. också, i sämre skick, hos en annan webbutik i Argentina för 434,56 kronor, men det förefaller mig väl dyrt.) Annars kan man nog vara ganska säker på att skivan dyker upp på Tradera med jämna mellanrum.

    Comment by Magnus Andersson — 2006 04 23 12:49 #

  3. Om det är ”Folk som har sånger kan inte dö” RS vill ha tag på, är det ju bara att följa Magnus Anderssons tips – själv har jag förstås den här gamla plattan.

    Den nya, som kom ut efter Monicas död, har nyss släppts och finns överallt i skivbutikerna.

    Comment by Enn Kokk — 2006 04 23 13:21 #

  4. Barndomsminnen. Den LP:n spelades relativt flitigt av mina föräldrar när jag var barn. Kommer ihåg hur skivomslaget såg ut.

    Comment by Jenny — 2006 04 23 19:44 #

  5. Känner sympati för dina föräldrar.

    Comment by Enn Kokk — 2006 04 23 20:50 #

  6. Handla på Konsum är inte det lättaste, även om sådant sitter förvånansvärt hårt i ryggraden. Här i Märsta har KF misskött sitt uppdrag på det grövsta i många år. Sortimentet har varit slumpartat och begränsat, grönsakerna skrynkliga, godiset har stått i meter efter meter strax före kassan. Konsum i Valsta är sedan länge nedlagt och lokalen inkorporerad med ICA. Nu ska ALLA konsumbutiker i kommunen läggas ner till förmån för en stor Co-op extra som ligger alldeles intill Lidl. För att ta sig dit och därifrån bör man ha bil. De två köpladorna har dessutom förstört en fin liten park med rinnande vatten och simmande änder. Dessutom har Konsum Norrort beslutat att lägga ner butiken i Rosersberg, varigenom den enda riktiga matvarubutiken i den delen av kommunen försvinner. Samma sak blir det i Sigtuna stad och Märsta, men där finns Ica att välja på. Den som var vd för Konsum Norrort när dessa beslut fattades utan ett ord till kunderna, fast vi frågade, var före detta och blivande kommunalrådet (eller möjligen oppositionsrådet) Anders Johansson. Både företrädare och efterträdare till Birgitta Dahls systerdotter Anna-Karin Lundström. Hon har protesterat men sitter alltså inte kvar. Snacka om samarbete mellan kooperationen och arbetarrörelsen! Och om baklängesrevolution!

    Comment by Hans O — 2006 04 23 21:15 #

  7. Hans O Sjöströms invändning är högst relevant: det går ju inte att handla i Konsum, där det inte finns!

    De här nedläggningarna har jag läst om i UNT, också om Anna-Karin Lundströms protest – heder åt henne!

    Mitt exempel gällde Torbjörnstorg i Uppsala, där en hygglig konsumbutik ligger vägg i vägg med ICA. I ett sånt fall kan såna som borde veta bättre (till exempel socialdemokratiska kommunalpolitiker) bidra till att även vår konumbutik på sikt försvinner.

    Här i Öregrund är Konsum dock inte hotat. Det är välskött, har urfräscha grönsaker och trevlig personal som är lyhörd för kundernas önskningar. Så sent som förra året byggdes butiken ut; den övertog Postens lokaler. (Men Svensk kassaservices lilla kontor blev kvar inne i Konsum.)

    En tidigare konsumföreståndare, som jag gick tillsammans med i Första maj-tåget i Gimo, berättade (det här var för flera år sen), att en majoritet av öregrundsborna handlar i Konsum, och den senaste ombyggnaden och utvidgningen tycks ha dragit ännu fler lokalt bosatta till butiken.

    Sommartid har ICA fördelen av att ligga i hamnen, dit båtfolket kommer, men ICA är trångt och stökigt, och därför gör sig många åtminstone av dem bland båtfolket, som känner till Öregrund, omaket att gå backen upp till Konsum. Och när det gäller sommarstugefolket i Öregrunds omland, har Konsum åter igen en fördel: en jättestor parkeringsplats.

    Vi har inte bil men å andra sidan bara kvarters väg till Konsum.

    Comment by Enn Kokk — 2006 04 24 7:59 #

  8. I mitt förra upprörda inlägg framgick kanske inte att den som drev frågan om att få hit Lidl och Co-op extra till Märsta var Anders Johansson, som då var kommunalråd och nu hoppas bli det igen. Därmed inget ont sagt om Monica Zetterlund.
    Något hel annat: I tidskriften The Realist som jag läste under min tid i Uppsala fanns en avdelning som hette Signs along the cynic route. I dag hade jag kunnat ge ett riktigt fett bidrag till den avdelningen. Det gäller socialdemokratins, LO:s och ABF:s vägran att låta vänsterpartiet delta i högtidlighållandet av skotten i Ådalen 1931. Nu känner man verkligen igen den gamla arbetarrörelsen. Här ska ingen jävel släppas över bron! Kommentaren från SAP:s representant i årsdagskommittén är som hämtad från kalla krigets glansdagar: Jag har ingenting att säga utom att partiet inte var med förra gången (sjuttioårsminnet då vänstern fick vara med). Det känns som om saker och ting faller på plats igen.
    Mindre cyniskt blir det ju inte av kommentaren från vänsterpartiet. Jag tror att det var från någon biträdande partisekreterare: Men det var ju våra medlemmar som blev skjutna! Jaså, jag trodde att de som blev skjutna var kommunister, och det är något som vänstern för länge sedan säger sig ha gjort upp med.Hur socialdemokraterna får det här att gå ihop är också en gåta. Men kan man fira sorgehögtid för att militären sköt arbetare 1931 och samtidigt förebereda en lag som ska göra det möjligt att sätta in militär mot demonstranter igen innebär det kanske inte något större samvetsproblem. Som sagt: Var blev ni av ljuva drömmar …

    Comment by Hans O — 2006 04 24 12:58 #

  9. Det Hans O Sjöström tar upp om den planerade minneshögtiden med anledning av 75-årsdagen av ådalshändelserna är värt eftertanke.

    Deltagarna i demonstrationen, som ändade i dödsskjutningarna, kom från hela arbetarrörelsen: socialdemokrater, kommunister, syndikalister, fackföreningsfolk utan känd politisk tillhörighet, anhöriga.

    ”På dem som föll för militärens kulor är det — svårt att sätta någon partitillhörighet. Någon var förmodligen syndikalist, några var förmodligen kommunistsympatisörer. Det går inte att partifästa händelsen”, skriver Ola Larsmo i DN den 25 april 2996. Larsmo bygger sin historieskrivning bland annat på Roger Johanssons avhandling ”Kampen om historien” (2001).

    Titeln på avhandlingen ger en fingervisning om varför, under de här 75 åren, tolkningen av ådalshändelserna tidvis har varit en partiskiljande fråga, till och med en inflammerad sådan.

    I motsats till Larsmo tror jag ändå inte, att det är där skon aktualiter klämmer, att det alltså rör sig om ett försök till (s)-annektering av Ådalen 31.

    Inte så att jag har någon direkt kunskap om hur socialdemokraterna, LO-distriktet och ABF där uppe har resonerat, men jag gissar att bakgrunden till beslutet att utestänga vänsterpartiet från en mer aktiv roll i minneshögtiden kan vara följande.

    Socialdemokraterna regerar med stöd av vänsterpartiet (och miljöpartiet); på många håll (till exempel i Uppsala) ser den styrande majoriteten i kommuner och landsting likadan ut. Ofta – så är fallet i Uppsala – fungerar det här samarbetet tillfredsställande. Men därifrån är det långt till gemensamma manifestationer, till exempel på Första maj. Förmodligen skulle också åskådarna och mötesåhörarna finna det förvirrande, om det i tågen och från talarstolarna framfördes skiljaktiga, kanske rent av motstridiga budskap. Det jag säger här framstår som ännu mera tydligt, om vi leker med tanken, att också r-arna – de som faktiskt säger sig vara stolta över att vara kommunister, för att knyta an till Hans O Sjöströms kommentar – skulle delta i samma Första maj-arrangemang som (s) och (v).

    Nu invänder vän av ordning, att det som planeras i Ådalen är en minneshögtid över en tragedi, inte en partipolitisk manifestation. Och här tror jag att Hans O Sjöström levererar en förklaring, som är mer relevant än Larsmos:

    Om Ohly får tala, kanske han slår den tankebrygga mellan då och nu, militärt våld mot civila medborgare, som är kärnan i Hans O Sjöströms indignerade inlägg.

    Jag vet inte. Men det kan vara en förklaring.

    För ordningens skull vill jag avslutningsvis tillägga, att inte heller jag är för den aktuella förändringen av lagen.

    Comment by Enn Kokk — 2006 04 26 11:16 #

  10. Jag invänder för ordningens skull mot att lagändringen ”Prop. 2005/06:111 Förslag till lag om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning” skulle innebära att militär skulle sättas in mot demonstranter.

    Polisen klarar själva av att skjuta demonstranter, som vi sett för några år sedan. De behöver alltså inte ”resurser av särskilt slag som polisen inte har tillgång till” för detta vilket lagförslaget kräver.

    Comment by Bo — 2006 04 26 14:08 #

  11. Om det mesta brukar vi ju vara eniga, fast jag håller inte riktigt med om att min reaktion var indignerad, snarare var den trött. Jag saknar The Realist och de vassa kommentarerna från dess redaktör George Krassner, Monica Zetterlund, Tage Danielsson och alla rejäla politiska bråk som jag deltog i förr. Jag saknar en massa levande människor också, i detta uttrycks fulla mångtydighet. Dessutom går jag och väntar på murklorna. Men på fredag åker vi till Barcelona så vi slipper kungens födelsedag.
    Första maj är helgdag i Katalonien också.

    Comment by Hans O — 2006 04 26 19:39 #

  12. Ha det bra i Katalonien!

    I morgon kommer Birgitta, via Spanien, hem från Andorra, där hon har varit på UNICEF-möte – hon är ordförande i svenska UNICEF.

    Själv ska jag, som vanligt, demonstrera på Första maj. Det gör jag, om så talaren – för att travestera Dieter Strand – är en häst.

    Comment by Enn Kokk — 2006 04 26 21:30 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^