Karl Gerhard: Vart tar alla vackra flickor vägen?

En läsare, Greger Sandbäck, efterlyser texten till Karl Gerhards ”Vart tar alla vackra flickor vägen?”.

Karl Gerhard (från början med efternamnet Jonsson, 1891-1964) skrev många kvicka texter. En av de mer kända är ”Vart tar alla vackra flickor vägen?”, som han skrev till en melodi av Kai Gullmar. På skiva sjöng han in den 1942 med ackompanjemang av Sune Waldimirs orkester (HMV 7019). Nutida skivköpare kan ta del av den på CDn ”Karl Gerhard 1891-1991 Etthundra år” (Ancha 9091-2, 1990).

Den finns också med på ”Magnus Uggla sjunger Karl Gerhard: Ett bedårande barn av sin tid” (Cupol / Sony BMG 82876 79026 2, 2006) – du kan hitta mina recensioner av både den och av den nämnda Karl Gerhard-CDn under Kulturspegeln, Musik.

I skivmappen till Ugglas Karl Gerhard-CD hittar man texten till ”Vart tar alla vackra flickor vägen?”, det vill säga den text Uggla sjunger; det är den jag återger nedan. Till det är att säga, att Karl Gerhard ofta ändrade i sina texter, drog ifrån och la till – alltså kan det finnas även andra varianter.

Dem som utifrån feministiska utgångspunkter ställer sig skeptiska till rubriken och textstarten vill jag svara, att Karl Gerhard också hade en lika bitsk strof om manskönet: ”Vart tar alla vackra gossar vägen / Och var kommer alla fula lea gubbjäklar ifrån.”

Vart tar alla vackra flickor vägen?

Text: Karl Gerhard
Musik: Kai Gullmar

Ungdom, skönhet och charm
gör en människa varm.
Vackra flickor finns det gott om i vår huvudstad.
Detta framgår titt och tätt
av en massa porträtt
utav nyförlovade som finns i alla blad.
Ja, det är kanske djärvt,
men jag vill våga
att ge offentlighet åt denna fråga:

Vart tar alla vackra flickor vägen,
och var kommer alla fula, lea käringar ifrån?
Det är rentav så man blir förlägen,
när man möter flamman sin,
som gift sig med ett fån.
Av midjan så smal,
så att Royal
sig vände och tittade på gazellen,
har blivit en madam
med skunk bak och fram,
och köttkuponger har hon på ett par tre ställen.
Vart tar alla vackra former vägen,
och var kommer alla hakorna på makorna ifrån?

För att få symmetri
uti min poesi
låter jag min versfot glida uppåt i spagat.
Handsken kastad ju är,
men med lite besvär
kan den ledigt vändas ut och in med resultat,
att refrängen blir en kvinnoslogan.
Damerna har ordet nu för frågan:

Vart tar allra vackra gossar vägen,
och var kommer alla fula lea gubbjäklar ifrån?
Det är rentav så att man blir förlägen,
när man ser det lilla som är kvar av Romeon.
Han fordom var slank
och flott och dansant.
Nu snarkar han när det inte kluckar
i grogglaset hans.
Hans hjässa är blank.
Så undra på att ni stackars kvinnor sucka:
Vart tar alla vackra gossar vägen,
och var kommer alla bakarna på makarna ifrån?