Konstinvigning i Musikens hus

Som ledamot av kulturnämnden blir jag med jämna mellanrum inbjuden till olika kulturarrangemang här i Uppsala. I går kväll var jag och Birgitta således med på invigningen av konsten i vårt nya Musikens hus, Uppsala konsert & kongress vid Vaksala torg.

Husets VD och konstnärlige ledare Magnus Bäckström hälsade välkommen, och kulturnämndens ordförande, Jan-Erik Wikström (fp), höll ett kort invigningsanförande.

Därefter överlämnade direktören för Statens konstråd, Mikael Adsenius, Katarina Löfströms konstverk ”Coloratura”, varefter konstnären samtalade med projektledaren Anders Boquist.

”Coloratura” är ett ljudinteraktivt konstverk i foajén på plan 6 (där Stora salen ligger): Det funkar så att mikrofonupptaget ljud från konsertsalarna A och B omvandlas till digitala signaler för ljusspel i foajén. (I går kom ljudimpulserna från Bill Evans & co.)

Vi kunde se ljusskiftningarna, men egentligen ser man dem mycket bättre utifrån kvälls- och nattetid under den mörka delen av året. Själv sökte jag under ceremonin stöd för mina ömmande ben genom att luta mig mot en bordsramp och tittade under en stor del av tiden ut över Vaksala torg. Borde inte också Vaksalaskolan få fasadbelysning? löd en berättigad fråga från Ola Carlsson, som stod bredvid oss.

Sen fick vi ta oss ner till utrymmen på plan 5, som normalt är stängda för publik, VIP-logen och artistfoajén. Där finns Fredrik Wretmans ”Kombinationer”, en serie parkonstverk dels i brons, dels i videoteknik. Vid det laget var inte bara mina ben utan också Birgittas onda ben slutkörda, så vi lyckades kämpa oss till ett par stolar bakom ett serveringsbord med bubbel. Eftersom vi då hade alla inbjudna stående framför oss, såg vi inget och hörde bara delar av det konstnären samt museichefen på Uppsala konstmuseum, Elisabeth Fagerstedt, hade att säga. Vi lyckades mot slutet också få se ett av parkonstverken.

Hissen underlättade nedfärden till garderoben, sen upp igen till entrévåningen. Varefter det blev taxi hem.

Men kom inte och påstå, att jag inte offrar mig för kulturen.