Arbetarrörelsens kulturarv offras
4 november 2007 16:37 | Konst & museum, Politik | 23 kommentarerPeter Gustavsson har på sin blogg skrivit en mycket angelägen text om arbetarrörelsens kulturarv som håller på att förskingras. Texten börjar så här:
”Under de dryga tjugo år som folkrörelse nästan var ett skällsord gjorde arbetarrörelsen självmål på självmål när man avvecklade det som en gång gjorde oss starka. Rörelseriktningen var mot professionalisering, juridifiering och avradikalisering. Högern är på offensiv – låt oss sluta vara vänster. Vi tappar medlemmar och engagemang – låt oss anställa fler rörelsebyråkrater, ofta med grumlig koll på vad rörelsen egentligen är för något. Låt oss avveckla våra Folkets Hus och kursgårdar – eller göra flashiga konferenscentra av dem.”
Hans huvudexempel på det kulturmord som pågår är planerna på att flytta de två monumentalmålningar, som finns på var sin sida om stora scenen i Stockholms Folkets hus: den stora demonstrationsbilden av Albin Amelin (1902-1975) och Sven X-et Erixons (1899-1980) protest mot apartheid i Sydafrika. Hyresgäster utan anknytning till arbetarrörelsen – de som föredrar namnet Stockholm City Conference Center framför Folkets hus – har länge kunnat täcka de här klassiska målningarna med fördragbara draperier. Men det räcker tydligen inte.
Läs hela Peters artikel här. Den innehåller också länkar till artiklar, av vilka en har bilder av de förgripliga arbetarrörelseverken.
En arbetarrörelse som offrar sitt eget kulturarv är verkligen ingenting att beundra.
* * *
Allt fler media uppmärksammar nu, vilken kulturskandal folketshusrörelsen och dess delägare i arbetarrörelsen just nu iscensätter.
I kulturdelen av måndagens Svenska Dagbladet (5 november 2007) fanns artikeln ”Folkets hus kastar ut X:et och Amelin”. Du kan läsa artikeln här.
Och i dagens Aftonbladet (6 november) har Åsa Linderborg en artikel på kultursidan med titeln ”Upp till kamp – ner i källaren”. Du kan läsa artikeln här.
23 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Hej!
Jag har dagligen cyklat från bostaden på Södermalm till jobbet på stadsbiblioteket
vid Odenplan, via Barhusgatan och Folkets hus (Stockholm Conferense Center). Cirka 2-3 månader sedan flyttades statyn från Folkets hus entré (som jag tror föreställer en murare av äldre årgång). Statyn står numera i parken utanför Norra Latin rejält i skymundan.
Lars Ilshammar chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har uppmärksammat flytten av statyn inom arbetarrörelsens press.
Pågår det en kulturskymning inom arbetarrörelsen?
Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm
Comment by Rustan Rydman — 2007 11 04 17:12 #
Till Rustan Rydman: Statyn föreställer en hamnarbetare. Den skrämde tydligen också kommersiella kunder.
Redan för mycket länge sen, när jag började märka av såna här tendenser, föreslog jag vid ett besök i Blekinge, att man där väl kunde skapa ett Fabian Månsson Country Club, förslagsvis med golf på programmet.
Comment by Enn Kokk — 2007 11 04 17:27 #
Högst tråkigt…
Comment by Alex — 2007 11 04 17:38 #
Finns inte Amelin representerad i någon Arbetsgivarföreningens representationsfastigheter i Stockholm . På Storgatan? Amelin och X:et ska inte reduceras till ”konst för arbetarrörelsen”, deras verk är större än så.
Comment by anders thunberg — 2007 11 04 20:09 #
Till Anders Thunberg: Alla människor som inte är förblindade av sina fördomar bör kunna se, hur stor konst de skapade.
Men i de här fallet tycks inte ens ättlingarna till dem de skapade just de här konstverken för kunna se storheten i dem.
Comment by Enn Kokk — 2007 11 04 20:19 #
Man vill bara gråta. Företeelsen som sådan är i och för sig inte ny. På grund av att svenska menigheter och präster vid övergången till protestantismen insåg det storslagna i tidigare kyrkomålares bilder räddades många av dem undan bildstormarna. En del kyrkor vitmenades, men konsten fanns kvar under kalken och har kunnat restaureras fram igen.
Det allvarliga nu är att bildstormarna är representanter som kommer ur den egna rörelsen. Det är den sortens arbetarrörelseidkare som har dukat bordet för den så kallade alliansen och dess nyliberala budskap. Folkets Hus blir gallerior eller eleganta konferenscentra. Hasseludden blir Yasuragi-spa. I Uppsala är Missionskyrkan det verkliga Folkets hus, i Piteå hyr sossarna själva in sig hos gamla vänsteraktivister som driver det som blivit det faktiska folkets hus, eftersom de inte har råd att hyra in sig på det tidigare Folkets hus. Hur det har gått med pressen har vi för länge sedan fått se. Fortsätter det så här behöver högern inte oroa sig för vare sig SAP eller LO. Det enda den behöver oroa sig för är att falla på eget grepp. Men vad blir det då som kommer i stället. En arbetarrörelse som motarbetar sin egen kultur eller de konstnärer som stått och står den nära är inte värd den beteckningen.
Comment by Hans O — 2007 11 04 22:34 #
Ja, det är bara att beklaga när man ser denna brytning mellan de moderna och de äldre socialdemokratiska värderingarna. För det är väl det? Inte enbart det ekonomiska som styr sådana ”våldtäkter”? Ni behöver inte oroa er för att ”högern” inte behöver oroa sig för SAP. LO har inte med detta att göra. Det är en intresseorganisation för dess medlemmar, ej en politisk sådan (vilket det inte idag förstår, (alla dess medlemmar är idag inte socialister) och som borde stöda SAP när det passar dem i särfrågor. LO är starkt nog utan att SAP skall lägga sig i.
Comment by Lars Rudström — 2007 11 04 22:50 #
Till Lars Rudström: Du har inte förstått någonting – socialdemokratin är den andra grenen av det arbetarrörelseträd som har samma rötter. En majoritet av dem som 1889 bildade socialdemokratiska partiet var valda representanter för fackföreningar.
Comment by Enn Kokk — 2007 11 04 23:17 #
Hej!
Pär Nuder är socialdemokratins ekonomiska talesman. Vem är partiets kultur politiska
talesman eller kvinna? Vad tycker denna
talesman om det som sker i Folkets hus,
flytta målningarna. Eller har partiet lejt
ut kulturfrågorna till Manpower eller Proffice?
Hälsningarna
Rustan Rydman
Comment by Rustan Rydman — 2007 11 06 6:43 #
Och Lo har också tagit beslut att inte ägna sig åt kultur, nu i besparingstider. Det ska andra göra.
Comment by RS — 2007 11 06 11:20 #
[…] Enn Kock: En arbetarrörelse som offrar sitt eget kulturarv är verkligen ingenting att beundra. […]
Pingback by Kulturbloggen / Är kulturen verkligen så värdelös? — 2007 11 06 11:38 #
Till Rustan Rydman: I riksdagens kulturutskott är Siv Holma (v) vice ordförande. Första socialdemokratiska namn är Margareta Israelsson.
Comment by Enn Kokk — 2007 11 06 13:32 #
Hej
Som socialdemokrat, folkbildare, folkrörelsesocialist och ordförande i kulturnämnden är det smärtsamt att se hur kulturskymningen sänker sig över arbetarrörelsens kulturarv. Åsa Lindeborg har en utmärkt kommentar till denna sorgesamma utveckling i dagens Aftonblad.
På vårt senaste kulturnämndsmöte i Umeå fick vi en uppfriskande debatt om vi skulle behålla den gamla formuleringen ”aktivt motverka kommersialismens negativa verkningar” som sedan 1970-talet har stått i nämndens riktlinjer. M och Kds representanter ville stryka den, men vi beslutade att behålla formuleringen med en bred majoritet. Så vi är några som försöker hålla den ideologiska och kulturella fanan högt och tycker att det finns andra värden än Mammon att försvara.
Enn: Jag vill inte vara petimeter, men visst är väl Siv Holma (v) ordförande i kulturutskottet?
Comment by Tomas Wennström — 2007 11 06 17:03 #
Till Tomas Wennström: Jo, hon är ordförande.
Comment by Enn Kokk — 2007 11 06 17:17 #
INGEN KOMMER UNDAN POLITIKEN
Trött mamma vaggar lilla Lina
Dumma mamma, du får inte gå
Sjung en vals om blommorna och bina
Städa, mamma, damma och stå på
Inte ger man fan i politiken
För att man är konventionell
Byta blöja, läsa gammal saga
Askungen får sin rike prins
Kvinnan skulle vinnas och behaga
Nog är dom rara, men dom finns
Även om dom jobbar i fabriken
Och ser fram emot en ledig kväll
Det tar tid för seden att försvinna
Vila, Lina, du som ännu kan
När du vuxit upp och blivit kvinna
Lever du kanske som en man
Som kan ägna tid åt politiken
Utan att störas av nåt gnäll
Busa, Lina, snusa Tummeliten
Snart är det kärlek eller kiv
När du slitit färdigt för profiten
Är du inte längre attraktiv
Ingen kommer undan politiken
För att man är servil och snäll
Inte ger man fan i polemiken
Fast man är trött varenda kväll
Ord: Ola Magnell. Musik: Anna McGarrigle-Phillippe Tartartcheff.
Originalets titel: Complainte pour Ste-Catherine. Ursprungligen utgiven på Kate & Anna McGarrigle (1975).
Inspelad av Marie Bergman på albumet Närma mig (1976).
Comment by Lars-Gunnar Blom — 2007 11 06 20:14 #
Till Lars-Gunnar Blom: Här i Sverige fick ju Marie Bergman en stor hit med den här låten 1976. Men jag har också hört den i original – en fin inspelning.
Comment by Enn Kokk — 2007 11 06 21:42 #
När jag arbetade i regeringskansliet hade personaltidningen Klaraposten ett reportage om konsten i RK. På förstasidan såg man en Amelin i en trave tavlor under rubriken: I UDs källare finns många tavlor som inte får plats i diplomaternas rum. En litografi med samma motiv fanns i Arbetsdomstolen, där jag tidigare jobbat. Ett samtal, och tavlan hängde på min vägg. Den följde med när jag bytte rum och departement. Under sena nätter var vi varandras sällskap, jag och den trötta gruvarbetaren med pannlampan. När jag skulle sluta på departementet lämnade jag in ansökan om entledigande och bar in tavlan till Kurt, som är handläggare på Arbetsmarknadsenheten och vars pappa var förman i Malmberget.
Comment by Anna Ekström — 2007 11 07 22:05 #
Till Anna Ekström: Hej Anna! När jag själv jobbade på 68an, flyttade också jag runt tavlor på det här sättet, då jag bytte rum. Även jag hade en Amelin.
Comment by Enn Kokk — 2007 11 07 22:22 #
Min kompis jobbade på H&M vid den tiden och just den Marie Bergman-låten spelades ofta där. 70-talet var underbart…
Comment by Ann Christin — 2007 11 08 19:36 #
Det är ju litet lustigt att Kate och Anna McGarrigles låt som handlar om hur de sitter ute i skogen i Laurentiderna och för krig mot myggen och längtar hem till Rue S:te Catherine, huvudgatan i den del av staden Montreal som uttalas på franska, blivit en hit med en helt annan text i Sverige. Eftersom jag inte är så haj på franska gillar jag Ola Magnells text bättre, men föredrar absolut systrarna McGarrigles sång. Våra kanadensiska vänner hade ganska roligt när de hörde vad den svenska texten handlade om. I ett apotek på Rue S:te Catherine lämnade vi för övrigt in det gravtest som bekräftade att Lill väntade Oskar som nu är 28 år.
Comment by Hans O — 2007 11 08 22:02 #
Till Hans O Sjöström: Under Kulturspegeln, Sångtexter, har jag publicerat både Ola Magnells svenska text och det fransk-kanadensiska originalet.
Comment by Enn Kokk — 2007 11 08 22:14 #
Det tackar man för. Imponerande samling sångtexter, men jag saknar till exempel Talkin’ Union Blues och naturligtvis andra pratbluesar, inte minst Carsten Palmaers och Stefan Ringboms Frånskild pratblues som har berett mig mycket nöje genom åren.Margareta Garpe hade visst också ett finger med i den.
Comment by Hans O — 2007 11 09 14:35 #
Till Hans O Sjöström: Det är klart att det saknas jättemånga bra sångtexter där. Jag brukar, utan att ha något särskilt system, fylla på där, till exempel när en bloggtext eller en kommentar nämner en sång eller en sångare eller tar upp ett näraliggande ämne.
Comment by Enn Kokk — 2007 11 09 16:11 #