Resor med Birger Norman som poetisk guide

16 november 2010 16:12 | Prosa & lyrik | 2 kommentarer

I mitt Birger Norman-läsande inför seminariet i ABF-huset i Stockholm nästa måndag har jag gått igenom också böcker med ganska perifer anknytning till hans eget författarskap. En sådan är ”Poeter på resa” (FiBs lyrikklubbs årsbok 1959), ett urval dikter i urval av Birger Norman.

Den här boken innehåller alltså inga dikter av Norman själv; den är en lyrisk reseantologi sammanställd av Norman.

Jag minns inte längre hur jag reagerade, när jag ursprungligen läste den, men när jag nu läser om den, anar jag varför: Trots den briljanta redigeringsidén och många kända och lyskraftiga poeter bland bidragsgivarna är det få dikter i den här antologin som talar till mig eller, ämnet till trots, sätter min fantasi i rörelse. Bland bidragsgivarna hittar jag dessutom ett antal poeter som inte har satt några djupare avtryck i litteraturhistorien; några av dem minns jag – trots att jag har en ganska hygglig beläsenhet – över huvud taget inte.

Desto roligare då när man i den här antologin undantagsvis hittar något som överraskar. Ett exempel är något som kan karaktäriseras som en reflekterande prosadikt av Ingemar Hedenius:

Colosseum

Du kommer till Rom – plötsligt skådar du Colosseum. Och det är en överväldigande syn. Den mättade ytan, liksom av sammet. Den meningsfulla, underbart samlade formen – oavsiktligt skapad av detta pietetsfullt hejdade förfall. Roms prydnad, vackrare än några kyrkor och palats.

Inte kan väl anläggningen ha sett lika bra ut, när den var hel och ny?

Så tänker du och kommer ihåg just detta: användningen. När du går in bland stenmassorna och får se arenan, erfar du därför en vild fröjd vid konstaterandet, att detta monument över människors ondska numera tjänar som pissoar – att det har blivit världens största och i särklass magnifikaste potta. Nattvandrarens hjälp i nöden.

Skall man då inte ha något sinne för historia? Jo, det skall man. Detta är sinne för historia.

2 kommentarer

  1. Till Enn, ja Birger Norman vägledde ju gärna till andras dikter, bl a i en återkommande liten spalt i en fackförbundstidning (vilken det nu var, men det var inte Metallarbetaren). Spalten kallades, om jag inte minns fel på sittande fot, Lyriskt husapotek.
    Och han medverkade ju i böcker av allehanda slag, t ex antologin I egen sak (Ceweförlaget, 1978). Det skulle vara självbiografiska texter, ”närbilder”, men Birger Norman var som vanligt förtegen om sig själv. Han bidrog med ett antal korta aforistiska funderingar, som den här på ett tema som han turnerade i olika sammanhang:
    .
    Partiet måste föra en ideologisk debatt, hör jag.
    Varför det?
    När vi kunde ha en idédebatt.
    Ideologierna åt ideologerna!
    Idéerna åt dem som ännu tänker.

    Comment by HO — 2010 11 16 16:47 #

  2. Till Hans O Alfredsson: Jo, hans skepsis mot ordet ”ideologi” var ju välkänd – jag har själv nämnt den i mina nätartiklar om hans Vinkelskott. Fast man kan ju med ”ideologi” mena något mindre låst och cementerat än det han polemiserade mot.

    Comment by Enn Kokk — 2010 11 16 17:33 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^