”Alla kan tvinga(s) att avgå”
10 november 2010 16:40 | Politik | 30 kommentarerSå lyder en krigsrubrik i dagens Aftonbladet till en artikel över ett helt uppslag, där det hävdas att Mona Sahlin, Thomas Östros och Ibrahim Baylan alla kan komma att tvingas avgå som en följd av det för socialdemokratin katastrofala valnederlaget.
Jo, kanske vore det bäst för socialdemokratin med en rejäl ommöblering också i partiledningen. För man måste ju vara både döv och blind för att inte begripa att de här personerna i partiledningen, och med dem till exempel Ylva Johansson, som nyss i DN försökte positionera sig för en mer framstående position, rimligen alla har ett tungt ansvar för valnederlaget.
Jag hör inte till dem som, åtminstone hittills, som en straff för valnederlaget har krävt partiledarens eller någon annans huvud på ett fat. Men ska jag vara uppriktig har detta inte haft sin bakgrund i att jag, ömsint som jag är, i en svår stund ville hålla Mona Sahlin eller någon av de andra om ryggen.
Nej, vem eller vilka skulle vi då i stället välja? Om det finns risk för att vi i stället för Mona Sahlin får Ilija Batljan som (S)-ledare, hamnar vi ju ur askan i elden, och vårt parti riskerar även i det hittills röda Norrland att reduceras till ett 20-procentsparti.
I Aftonbladets artikel nämns nu fler tänkbara kandidater till pariledarposten, som Veronica Palm och Luciano Astudillo. Jag är för egen del inte beredd att börja peka ut någon ny partiledare, men kandidater av den typen skulle åtminstone ha en chans att, på beprövad mark, börja hela en fullkomligt söndertrasad socialdemokrati.
Men jag är illa berörd av en del av det jag läser till exempel i aftonbladetartikeln. De som nu har makten i partiet och deras påhejare är ju inte dummare än att de försöker rädda makten med minsta möjliga förluster, alltså för sig själva.
Visst ser det ut som en klädsamt snygg gest, om hela partiledningen inför extrakongressen ställer sina platser till förfogande. Men därmed har ju ingen egentligen uttryckligen tagit på sig skulden för valkatastrofen.
En annan beprövad metod är att utse en syndabock, någon som i sant kristlig anda får ta på sig skulden för allt ont som har drabbat partiet. Mitt väderkorn säger mig att till ett sådant offerlamm skulle kunna utses parisekreteraren Ibrahim Baylan. Men vem var det som valde honom, och var det verkligen han som personligen utformade partiets valprogram?
Partiets vänsterfalang – dit jag själv hör – får nu höra allt annat än diskreta påminnelser om att socialdemokratins valsamarbete med Vänsterpartiet skrämde bort väljare i framför allt stockholmsregionen. Det är säkert sant – dock ska man komma i håg att de borgerliga partierna och inte minst den mycket dominerande borgerliga pressen hade sin hand med i den här delen av valresultatet. Men i rättvisans namn ska man nog i sammanhanget också komma i håg att Mona Sahlins till att börja med ensidiga samarbete med Miljöpartiet, som väckte stor skepsis i starkt socialdemokratiska områden till exempel uppe i norr, om (V) inte hade kommit med på vagnen kunde ha resulterat i socialdemokratiska tapp till Vänsterpartiet i de röda områdena.
Nu träder många efterkloka fram och säger att socialdemokratin nog borde ha kört sitt eget race eller möjligen bara slutit en principöverkommelse om samarbete efter valet. Men får då en vän av ordning fråga: Vem var det egentligen som satte i gång den nu så kritiserade samarbetsprocessen, där det ena gav det andra?
30 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
[…] Bloggat: Mullvaden, Mitt i steget, Enn Kokk, Moberg, Röda Berget, Robert Noord, Sommestad, Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin, […]
Pingback by Partistyrelsen i S avgår? | Svensson — 2010 11 10 17:29 #
Marschen mot mittens rike har pågått länge. Dags att samla sig runt en socialdemokratisk ideologi.
Comment by Britta Sethson — 2010 11 10 22:03 #
Till Britta Sethson: Så sant – men då måste man också välja en partiledning som samlas kring denna ideologi.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 10 22:05 #
Bedrövligt att partiet ska diskutera vilka som ska vara båtens besättning innan man bestämt sig för om man ska ha en jolle eller en stor kryssningsbåt!
Comment by Jean — 2010 11 10 22:54 #
Jag tror nog alliansen med småpartierna var ett dåligt drag, speciellt när det blev stor internationell ekonomisk kris. Varken Mp eller V ses nog inte som de mest seriösa i ett sådant läge. Dessutom var fokuset på skatter märkligt, som om skatter hade någon sorts egenvärde. Oppositionsrollen borde vara friare än regeringens som måste komma överens för att komma till beslut. Nu blev det nästan som oppositionen agerade skuggregering i varje fråga. EU valet var ju inte heller det så lyckat, det gav ett märkligt intryck med valaffischerna där Sahlin och Ulvskog var ”photoshoppade” så de såg 20-25 år yngre ut.
För en utomstående ser det hela rörigt ut, alliansen med Mp verkade komma som en överraskning inte bara för utomstående. Först skulle det inte vara någon extrakongress men ändrades snabbt. Och nu detta med att hela partiledningen ska ställa sina platser till förfogande verkar ha tagit en del på sängen. Om jag förstått det rätt gäller det både verkställande utskottet och partistyrelsen.
Ekot:
”Sahlins besked på eftermiddagen i dag om att hela partiledningen ska ställa sina platser till förfogande, överrumplade andra ledamöter i verkställande utskottet, som anser att det inte är vad som beslutats, men som inte tänker protestera offentligt, trots att de har invändningar i sak.”
Av det man hört av Sahlin idag ger hon intrycket av att hon själv är övertygad om att vara kvar efter omprövningen. Att verkställande utskottet ställer sina platser till förfogande är en sak men att gå ut med ”diktat” för hela partistyrelsen verkar inte riktigt balanserat.
Comment by lasse — 2010 11 11 0:37 #
Man kan inte ha en parti- och fackledning som motarbetar sina egna väljare och medlemmar och säger ja till Lissabonfördraget (=minimilöner och nej till strejkrätt samt ett ja till underordnande av alla demokratiska, medborgerliga och mänskliga rättigheter under EU:s nyliberala regler för den ”inre marknaden” – en marknad som dessutom uppenbarligen har havererat och vars ekonomier ligger i ruiner).
Comment by Nemokrati — 2010 11 11 2:38 #
[…] ”Alla kan tvinga(s) att avgå” […]
Pingback by Sanningen om samhället – 2010-11-11 FM — 2010 11 11 6:58 #
Som vanligt har lennart holmlund bra inlägg i debatten
http://vk.se/Article.jsp?article=393500
Comment by Britta Sethson — 2010 11 11 9:23 #
Till Lasse: Formellt är det så att den sittande partiledningen – VU plus partistyrelsen – är valda för hela kongressperioden, det vill säga fram till nästa ordinarie kongress. Partiordföranden kan, liksom var och en av de övriga, naturligtvis ställa sina platser till förfogande vid en extrakongress, men hur de övriga gör kan bara de själva bestämma.
Nu får ju naturligtvis partiordförandens tillkännagivande i sitt eget fall plus hennes lite mer vidlyftiga uttalanden för de övrigas räkning ändå effekten att VU/partistyrelsen, när man ska fastställa dagordningen för extrakongressen, för in punkter om VU- respektive PS-val (inte fyllnadsval i några enskilda fall) på extrakongressens dagordning, och därmed har ju samtliga berörda genom gemensamt beslut ställt sig bakom det som partiordföranden har sagt till media.
Men det är partiets stadgar som göller.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 11 10:26 #
Nu är jag inte insatt i det formella men jag får intrycket av att partistyrelsen är representation utsedd av ”distrikten” även om de formellt väljs av kongressen. I partistyrelsen verkar det ju vara så att hela landet är representerat.
Är det riktigt att se det som att de som utses till partistyrelsen är primärt en sak som görs på lokal nivå? Om så blir väl partiledarens utspel ganska märkligt, närmast något som denne inte ska lägga sig i?
Comment by lasse — 2010 11 11 10:53 #
Till Lasse: Det finns inget i partistadgarna som reglerar formell representation för partidistrikten i partistyrelsen, men i praktiken försöker naturligtvis kongressens valberedning se till att varje distrikt blir representerat i partistyrelsen, antingen genom en ordinarie ledamot eller genom en suppleant.
Men i partistyrelsen sitter också andra, valda på andra kriterier: en del rikspolitiker som av olika skäl inte har fått plats i det numerärt mer begränsade VU, några representanter för LO-förbund och så vidare.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 11 11:26 #
Min uppfattning är kristallklar i alla fall.
Partiledaren har inte mandat att kollektivt besluta att hela partistyrelsen ska avgå.
Det skapar bara kaos.
Comment by Britta Sethson — 2010 11 11 12:46 #
I en mer idealiserad bild av stora demokratiska föreningar/folkrörelser ser jag det som att medlemmarna skickar sina förtroendemän/kvinnor uppåt i hierarkin, ombudens bas är ytterst alltid de medlemmar som skickat dem uppåt i hierarkin. När Sahlin anser sig kunna ”sparka” hela partistyrelsen ger det intryck av extremt toppstyre.
Kan man anta att det kommer att finnas mer än en i partistyrelsen som blir förbannad över att Sahlin tagit sig friheten att ”sparka” dem från styrelseuppdraget de fått av kongressen.
Men om Sahlin ”kommer tillbaks” skulle det förstås vara en prestation. Hon blev som jag förstår det aktivt petad av intressenter inom S när Carlsson försökte utse henne till partiledare. Hon stod, som det såg ut, sist i kön när ny partiledare skulle utses 2007 men alla som såg ut att stå före vek undan och när det bara var en stol kvar satt Mona på den. Man kan tycka vad man vill om Sahlin men en viss förmåga att överleva/återuppstå har hon.
Comment by lasse — 2010 11 11 12:53 #
Till Lasse: När det gäller partidistriktens representanter i partistyrelsen, nomineras dessa naturligtvis av distrikten, och valberedningens uppgift blir där mer att fördela de nominerade på ordinarie- och suppleantplatser. Här spelar förstås också partidistriktens medlemsmässiga storlek en roll för utfallet.
Som jag tidigare konstaterade kan ju partiordföranden inte rent formellt tvinga någon att ställa sin plats till förfogande, även om hon själv gör det. Men i praktiken kommer nog alla att, genom kollektivt beslut, göra det. För den skull kommer ju inte hela havet att storma för många av de berörda. Om man till exempel är distriktsordförande och har valts in på förslag av sitt distrikt kommer nog de flesta i den kategorin att bli omvalda. Intressantare blir förändringarna i framför allt VU.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 11 13:07 #
Det kan inte vara bra om det utvecklar sig till öppen strid om sittande ordförandes framtid inför omprövning och extrakongress. Nu vet jag inte om Sahlin är av sådan kvalitet att hon är närmast ”oersättlig” men annars hade det kanske varit bra om hon avgått ”självmant” och en interims- ordförande/ledning lett det hela under tiden av omprövning till kommande kongress. Det skulle kanske kunnat gett mer andrum än om det forceras fram under intern konflikt där sittande ledning är ena parten.
.
Som det verkar av uttalanden i tidningarna nu och även inför beslutet om extrakongress så har Sahlin inte fullt stöd/konsensus för sina utspel ens i VU.
Comment by lasse — 2010 11 11 13:30 #
Till Lasse: I princip kan jag hålla med dig – märk att inte heller jag efter valförlusten krävde någons avgång.
Men i den här sortens lägen kan det ju vara nog så svårt att manövrera, särskilt som opinionssiffrorna efter valet har fortsatt neråt. Ingen vet ju egentligen heller riktigt hur de politiska styrkeförhållandena i partiet ser ut, så det kan vara frestande att försöka stärka sina egna positioner både genom att försöka putta undan några som har andra uppfattningar än man själv eller genom att försöka rädda sitt eget skinn genom att putta någon eller några meningsfränder, som då får iklä sig rollen av syndabockar.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 11 13:49 #
Är det inte lite underligt med Mona Sahlin. Som utomstående kan man inte undgå intrycket att hon hoppar än hit än dit, och gör helt oförutsedda utspel med jämna mellanrum, som inte är så väl genomtänkta som de borde vara. Så värst pålitlig och stabil verkar hon därmed inte vara.
Först var det ett plötsligt sammangående med MP, vilket ledde till kritik för att V inte fick vara med. Då fick V vara med och efter mycket om och men, och egentligen ganska stor tystnad utåt just när människor väntade på besked inför valet, hade alla tre partierna kommit överens och deras samarbete skulle bestå. Fast för oss väljare var det ganska oklart vad de hade kommit överens om.
Strax efter valet pratar Mona Sahlin med Reinfeldt om Afghanistan och vips kommer hon ut och berättar att nu har man skakat av sig V, och istället kommit överens med M, om något annat än man var överens med V om.
Och nu plötsligt annonserar hon att hela partistyrelsen bör ställa sina platser till förfogande, utan att först ha konsulterat de övriga i denna styrelse.
Mycket märkligt agerande, och gång på gång. Det är väl bra att vara lyssnande (det är ju även Reinfeldt numer) men om detta lyssnande sedan resulterar i ingenting eller som i S fall, i ren vingelpolitik, då är det kanske inte så bra i alla fall. Man kan inte tillfredsställa alla smakriktningar. Försöker man göra det då är man garanterat körd ganska snart för då litar ingen på en till slut.
Comment by Kerstin — 2010 11 11 14:04 #
Till Kerstin: Bara en synpunkt om Sahlin och Mp. Det samarbetet var inget Mona Sahlin plötsligt kom på. Det var ju faktiskt Göran Persson som började det och när Sahlin sedan fortsatte i samarbetets riktning förekom inte, i alla fall inte offentligt, några vägande invändningar. Den stora stormen blåste ju upp först när S och Mp höll en gemensam presskonferens och det stod klart att V inte skulle få vara med i det fortsatta samarbetet. Då reagerade ett antal fackförbundsledare, s-debattörer och SAPs vänster.
Comment by Jean — 2010 11 11 20:30 #
[…] har stort förtroende att leda partiet”, AB – Maktkampen bäddar för ny valförlust 2014, AB – ”Alla kan tvinga(s) att avgå” Enn Kokk – Vid väg(s) ände?, Ordfront magasin – Motvallsbloggen 11/12 2009 – Bättre att gå av cykeln – […]
Pingback by Motvallsbloggen » “Huk’ er göbber och kärringer för nu laddar hu’ öm”. Ännu ett huvudlöst utspel av Mona Sahlin — 2010 11 11 20:48 #
Jean:
Samarbete i riksdagen av det slaget har ju S varit tvingade till under alla år i stort sett, så det är ju inte alls samma sak som att gå ihop i valallians.
Comment by Kerstin — 2010 11 12 1:18 #
Samarbetet med v var ett typiskt moment 22 – damned if you do, damned if you don’t. Den borgerliga pressen bankade på för fulla muggar om att en rödgrön regering skulle innehålla nödtorftigt reformerade kommunister. Men om inte v hade tagits med i samarbetet hade frågorna aldrig tagit slut om hur en s-mp-regering, för att inte tala om en ren s-regering, skulle kunna regera. Göran Persson blev svaret skyldig på de frågorna 2006, och inget hade blivit bättre av att upprepa det misstaget.
Monas misstag var inte att ta med vänsterpartiet, misstaget var att hon först ville utesluta v, och sedan tvingades ändra sig. Det skadade hennes auktoritet, och med facit i hand tvingas vi konstatera att skadan inte kunde repareras.
Bland annat därför är det inte så konstigt att att Monas ställning är ifrågasatt. Men jag tycker hon gör rätt som inte direkt kastar in handduken. Ett snabbt ledarbyte i panik skulle bara göra saken värre. Det kanske till och med är det minst dåliga alternativet att Mona sitter kvar över nästa val, i full medvetenhet om att det inte är optimalt på kort eller medellång sikt, men att det är bättre att göra ett ledarbyte i ordnade former, när den värsta paniken lagt sig. Det finns ingen mirakelkvinna eller –man som snabbt kan ställa allt tillrätta igen. Det som förestår är snarare ett mödosamt och förutsättningslöst återuppbyggnadsarbete. Och det finns inget som säger att det arbetet skulle gagnas av ett snabbt ledarbyte.
Comment by Anders Widfeldt — 2010 11 12 11:25 #
Persondiskussionen – och de skilda utspelen – tycks helt överskugga valanalysarbetet. Suicidialt, tycker en del.
Är det inte suicidialt att som Morgan Johansson göra stora mediautspel, samtidigt som hans valanalysgrupp hittills inte haft ett enda sammanträde, samtidigt som en slutrapport ska föreligga i början av december? Se artikel i Folkbladet i dag med intervju med en av medlemmarna i gruppen. Av alla tillsatta grupper lär endast en hittills ha sammanträtt, och då en enda gång… Finns det inget krismedvetande så att man förstår att det krävs politisk handlingskraft i dagens läge?
Comment by Anders Thunberg — 2010 11 12 14:12 #
PS En läsvärd replik på Östros´ tal på DN-debatt om socialdemokratiska ”eviga värden” finns i dag på Lena Sommestads blogg http://lenasommestad.wordpress.com
Comment by Anders Thunberg — 2010 11 12 14:37 #
Det tycks vara enbart personfrågor det handlar om.
Felet ligger i den politiska bedömningen. T,ex. Östros har åtminstonde fattat att fastighetsskatt och att skippa jobbskatteavdraget till stor del bidrog till de låga valresultatet för S.
Analysen av hur samhället har förändrats uteblev.
Arbetarpartiet saknar snart arbetare. Det är tjänstemän hela bunten snart. S står inför uppdraget att såsakta förändra sin politik mot mitten. Men sóm vanligt kommer väl kommunistkramarna att föreslå Vänstersväng.
Ideologi måste anpassas till verkligheten.
Comment by Leif Ekstedt — 2010 11 12 15:47 #
Till Kerstin: Men det var ju inte enbart samarbete i riksdagen som S under Göran Persson ägnade sig åt. Han/partiet släppte ju in både vänster- och miljöpartister i regeringskansliet på beredningsnivå. Det var en faktisk koalition även om varken V eller Mp fick några minister-/statsekreterarposter.
Comment by Jean — 2010 11 12 22:24 #
Tillägg till Kerstin: Och en lång rad av den socialdemokratiska Persson-regeringens förslag presenterades på presskonferenser där både V- och Mp-representanter delade podieplats med en S-minister. Förslagen hade arbetats fram gemensamt av de tre partierna. Det gällde inte minst budgetpropositioner.
Comment by Jean — 2010 11 12 22:28 #
Till Jean: Nej, en koalition fordrar även ministerposter. Socialdemokratin hade öckså tidigare ett samarbete med andra partier (under en tid även Centerpartiet, som även det hade representation i kanslihuset) för att säkra majoritet i riksdagen men undvek – trots att till exempel Miljöpartiet gärna ville det – koalitionsregering. Så Mona Sahlin var beredd att gå längre än sina föregångare.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 12 22:32 #
Har en fråga. Arbetade inte du som studierektor på St.Eriks Folkhögskola i början på -70 talet?
Comment by Otto Sjögren — 2010 11 13 11:16 #
Till Otto Sjögren: Nej, där har jag aldrig arbetat. I början av 1970-talet arbetade jag på Socialdemokratiska partistyrelsen.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 13 12:17 #
Till Kerstin: Visst kan man leka med ord och hävda att alla kriterier för vad som är en koalition inte var uppfylld innan Mona Sahlin tillträddee. Men som jag skrev i min första replik till dig:”Det samarbetet var inget Mona Sahlin plötsligt kom på. Det var ju faktiskt Göran Persson som började det och när Sahlin sedan fortsatte i samarbetets riktning förekom inte, i alla fall inte offentligt, några vägande invändningar.” De protester som kom handlade ju om att Vänsterpartiets inte skulle få vara med, inte mot ATT det skulle ske ett samarbete i ett rödgrönt block. Att nu skylla allt på Mona Sahlin är, som jag ser det, bara karriäristernas försök att behålla eller skjuta fram sina egna positioner. Och det gäller oavsett om vederbörande som själva suttit i ledande ställningar hör till vänster- eller högersidan inom partiet. Karriärsugna finns det ju på båda kanterna.
Comment by Jean — 2010 11 13 15:01 #