Eftertanke om försvaret, tack!
5 september 2007 22:07 | I skottgluggen, Politik | 14 kommentarerJag ska inte hyckla: som socialdemokrat känner man naturligtvis en viss skadeglädje över att den tredje moderate ministern på mindre än ett år känner sig tvingad att lämna regeringen. Och det är ju heller inte vilken minster som helst det handlar om den här gången. Försvarsminister Mikael Odenberg är en av de tunga moderatpolitikerna, starkt förankrad i sitt eget parti och med långvarig erfarenhet från riksdagen.
Den här avgången kommer – trots att Odenberg har varit strongt återhållsam i sina kommentarer till den – knappast att förbättra regeringens dalande opinionssiffor, om man säger så.
Jag har verkligen ingenting emot att spara på försvaret – om och när det går. Men ändå tycker jag att det ligger mycket i Odenbergs argumentation: Den nu aviserade nedskärningen börjar i galen ände.
För Odenberg har ju alldeles rätt i att man, innan man börjar fastställa försvarsanslagens storlek, borde utreda sådant som vad försvaret ska användas till, vad just den svenska försvarsmakten ska kunna klara, hur man ska kunna få tillgång till nödvändigt försvarsmaterial också under kris- och krigstid och annat liknande.
Att jag känner sympati för Odenbergs hållning kan ha att göra med att jag för min del fortfarande envisas med att Sverige ska vara alliansfritt och alltså ha ett försvar som klarar sina uppgifter utan att det samordnas med EUs eller, ännu värre, Sverige går med i Nato. Jag är också anhängare av ett folkförsvar, vilket – om ordet ska ha någon mening – betyder fler, inte färre värnpliktiga.
En realistisk kostnadsanpassning av försvarets utgifter bör förvisso genomföras. Men vi har gott om tid för att utreda och behöver inte, mitt i en högkonjunktur med strålande statsinkomster, göra oss någon brådska.
Ännu mindre finns det några vettiga skäl till att låta handling gå före eftertanke, när man vet att de frigjorda pengarna ska användas till sådant som pigavdrag, vårdnadsbidrag och skattesänkningar.
14 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Själv tycker jag det är bedrövligt att inte fler moderata ministrar tvingades avgå, nämligen de där manliga moderata ministrarna som hade samma syndargister som de kvinnliga som fick gå!
Comment by Kerstin — 2007 09 06 2:14 #
Till Kerstin Berminge: I det fallet håller jag helt och hållet med dig.
Comment by Enn Kokk — 2007 09 06 8:37 #
”Den här avgången kommer – trots att Odenberg har varit strongt återhållsam i sina kommentarer till den – knappast att förbättra regeringens dalande opinionssiffor, om man säger så.”
Vem vet? Svenska folket verkar vaknat upp ur sitt ”sosse-koma” nu och 17% är osäkra på sina partisympatier.
Det är egentligen ganska konstigt. Regeringen dominerar i förtroende men har dåliga opinionssiffror. Det är nästan så att man nästan kan misstänka att det är gammalt hederligt ”sosse-fiffel” bakom siffrorna…
Men som vi vet så bryr sig de flesta människor inte om ministeravgångar och skandaler. Det gjorde de inte när sossarna satt vid makten iallafall så varför skulle de göra det nu?
Comment by Liberal-konservativ Svensson — 2007 09 06 11:17 #
Till liberalkonservative Svensson: Den som lever får se.
Comment by Enn Kokk — 2007 09 06 11:38 #
Till Enn: i din maning ”till eftertanke” om försvaret (apropå Mikael Odenbergs avgång) tangerar du en intressant frågeställning, men där jag vid läsningen inte blir klar över vad som är din ståndpunkt. Du oroar dig för en samordning av det svenska försvaret med NATO:s men också med EU:s. Nu är det ju så att det i EU inte är möjligt att sätta igång en gemensam militär aktionen utan att samtliga EU-stater är med på noterna. En slags vetorätt alltså på det militära området i EU-sammanhang.I FN är det annorlunda: Här kan ju organisationen gå till militär handling på majoritetsbeslut (om trilskande permanenta medlemmar i säkerhetsrådet lägger ner rösten- vilket t ex skedde vid Korea-konflikten 1952, om jag minns rätt).
I boken ”Förändringens vind” 1962 (Laboremus omskrivna skrift) uttalades det tvivel gentemot FN, om Sverige skulle låta sig styras av denna av stormakter dominerande och allmänt tandlösa organisation. Det har runnit mycket vatten sen den skriften gavs ut, men frågeställningarna finns fortfarande kvar: När och under vilka omständigheter ska svenska soldater gå i strid…(eller i fredsbevarande uppdrag). Om Mikael Odenberg vet vi att han tidigare mer eller mindre ställde kabinettsfråga på om svenska JAS-plan skulle få den tilläggsutrustning , så att planen skulle kunna tankas i luften av brittiskt och amerikansk flyg – och också få stridserfarenhet från Afganistan.
Du skriver på ett sätt som kan få en att tro att du principiellt motsätter sig att Sverige överhuvudtaget åtar sig
internationella uppdrag, där vapen finns med. Du talar i stället om alternativet ”folkförsvar”. Folkförsvar låter ju mycket sympatiskt, men vad skulle ett sådant försvar ha för uppgifter? Det kan väl inte vara ”ryssen” som i dag hotar oss och som vi ska moblisera våra folksoldater mot? Möjligen kan man tänka sig en konflikt mellan Ryssland och en randstat, t ex en baltisk stat. Men avvärjandet av sådan konflikt kan väl inte ses som en exklusiv svensk angelägenhet, när såväl de baltiska länderna som vi själv är medlemmar i EU? Här har alltså ett traditionellt neutralitetsförsvar lite att bidra med. Bortsett ifrån att hålla Sverige utanför konflikten (förhindra överflygningar etc), för ett neutralitetsförsvar skall ju vara militärt neutralt (alliansfritt), dock icke ideologiskt. Det är alltså många intressanta och viktiga frågor som kan ställas med utgångspunkt från din randanmäkrning om Mikael Odenbergs avgång.
Comment by anders thunberg — 2007 09 07 18:22 #
Till Anders Thunberg: Naturligtvis ser jag svenskt NATO-medlemskap som en betydligt större fara än EU-medlemskapet. I det senare fallet har du rätt i att det finns hinder för att vi mer extensivt och mot vår vilja skulle bli indragna i militära aktioner. Fortfarande – men hur länge är svårt att veta. Jo, det är FN-mandat för militära ingripanden jag är ute efter.
Jag tycker att Sverige ska föra en självständig utrikespolitik, vilket – för att få full trovärdighet – fordrar alliansfrihet och även ett förhållande starkt och oberoende svenskt försvar.
Den främsta poängen med ett folkförsvar – alltså att försvaret baseras på allmän värnplikt – är att det hos generation efter generation av unga människor inpräntar att det är en plikt att försvara sitt eget land och att varje meddelande om att motståndet ska upphöra – varifrån än hotet kommer – är falskt.
Comment by Enn Kokk — 2007 09 08 15:38 #
Till Enn: jaja, men fortfarande: vilka är hoten mot vårt terretorium alla dessa värnpliktiga (som får genomgå militär utbildning) ska sättas in mot?
Comment by anders thunberg — 2007 09 08 18:33 #
Till Anders Thunberg: I bästa fall inga. Men den relativt idylliska bild av Ryssland, som spred sig efter Sovjetunionens fall, har ju sedan dess krackelerat. Och oavsett om det finns någon hotbild mot just Sverige, kommer vi – om det åter uppstår någon större konflikt i vår del av världen – att behöva ha ett försvar som är avskräckande nog att hålla landet utanför en sådan konflikt.
Sen har jag alltså verkligen inga invändningar mot att Sverige bidrar med FN-trupp.
Comment by Enn Kokk — 2007 09 08 20:13 #
Hej Enn!
En industri, oavsett om det rör sig om försvars- eller anfallsindustri som är direkt beroende av politiker och deras girighet, är förödande för alla människor, djur och andra värden på klotet.
Comment by Janne Berggren — 2007 09 09 11:26 #
Till Janne Berggren: Jag förstår uppriktigt sagt inte tanken med ditt inlägg. Vad har politikers eventuella girighet att göra med storleken på försvaret och försvarsindustrin? Och här i Sverige? Skulle Mikael Odenberg (som jag politiskt står mycket långt ifrån) agera utfrån personliga ekonomiska intressen?
Däremot finns det ju exempel på att det militärindustriella komplexet – privata företag med giriga aktieägare – lobbar för egen vinning.
För övrigt har jag på ledarsidan i dagens DN (9 september 2007) läst en söndagskrönika av chefredaktören Niklas Ekdal, som – fast den har motsatt tendens än min text – stärker mig i min uppfattning:
”Den romantiska idén om ett värnpliktigt folkförsvar är för länge sedan överspelad och har ställt till mycket skada. Alliansfriheten har kostat enorma belopp utan att tillföra något av värde.”
Men Ekdal är, utifrån sina utgångspunkter, hoppfull:
”Alliansfriheten är historia, vi samarbetar om det mesta och är integrerade i EU:s och Natos säkerhetsstruktur. Samma sak med den allmänna värnplikten – snart död och begraven.”
Värt att citera är också följande:
”Nästan inget av detta har skett genom öppen debatt och medvetna politiska beslut.”
Comment by Enn Kokk — 2007 09 09 12:03 #
Det finns ju dom som tycker att FN, världsorganisationen, nu ska ta sitt ansvar och reda upp förhållandena i Irak.Nu när amerikanerna genom sitt kriminella handlande har ställt till det där (se också Peter Englunds inlägg i ifrågan på sin blog) Fick ett mail i dag från en nära vän som argumenterade för ett FN-ingripande i Irak. Men Enn och andra FN-frälsta, FN-trupp det betyder ju att svenska värnpliktiga i stället för amerikanska värvade soldater ska offra sina liv på Bagdads gator? Har inte de amerikanska skattebetalarna och väljarna ett ansvar som satt Rumsfield, Bush och de andra hökarna vid rordret… Ska inte de amerikanska skattebetalarna få reda upp problemet? Vi i Sverige ställer ju solidariskt upp och tar emot merparten av Irak-flyktingarna, medan USA mer eller mindre har stängt sina gränser för araber från stridsområdet.
En av konsekvenserna av USA:s Irak-politik menade min kompis (fast han inte uttryckte det så) är att ingen i framtiden vågar argumentera för att en tyranniskt regim i annan stat ska fällas, ingen vill ta på sig ansvaret för det kaos som kan bli följden av ett militärt ingripande utifrån…Kan man t ex räkna med att det ska bli möjligt att moblisera FN för en intervention i en folkmordssituation, där starka centrifugala krafter finns i regionen i fråga…?
Comment by anders thunberg — 2007 09 10 22:04 #
Till Anders Thunberg: Problemet Irak är speciellt och, vid det här laget, mycket komplicerat att reda ut. Hade FN från början fått råda, hade det förmodligen inte blivit någon invasion men kanske andra åtgärder. Tanken att amerikanarna får reda ut vad de själva har ställt till med låter i förstone sympatisk – men frågan är om det över huvud finns några förutsättningar för dem att lyckas. Något slags förhandlad FN-övervakning borde ju ha större chanser att lyckas. Fast ibland tror jag att det inte finns någon annan utväg än att låta landet splittras i tre delar – staten Irak är ju en kolonial konstruktion. Dock kan ju även en sådan uppsplittring göras under FN-övervakning.
Comment by Enn Kokk — 2007 09 10 22:50 #
Till Enn om hotbilder. Har man ingen fiende får man uppfinna en. I det här fallet alltså Gazprom, som ”hotar” med att bygga av gasledning i Östersjön. Vad gäller Ryssland och Gazprom har du Bo Huldt som din allierad. För övrigt är det
bra citat som du har plockat fram från Ekdals söndagsbetraktelse. Men på något sätt sammanfaller ju hans argument med dina – i Afganistan. Fler sådana FN-lösningar alltså – och med ”folkförsvarsutbildade” svenska värnpliktiga som sätter sina liv på spel.
Comment by anders thunberg — 2007 09 10 23:38 #
Till Anders Thunberg: Gazprom har jag för min del aldrig nämnt. Men man måste vara blind om man, mer generellt, inte oroas över utvecklingen i Putins Ryssland.
Och Anders, om FN över huvud taget ska kunna genomföra några fredsbevarande eller rent av ingripande aktioner, måste ju medlemsländerna vara beredda att ställa trupp till förfogande. Hellre det än att ständigt ha amerikansk trupp som ”cops of the world”, som Phil Ochs sjöng en gång i världen!
Comment by Enn Kokk — 2007 09 11 9:03 #