Svart plan
12 augusti 2007 15:23 | Barnkultur, Deckare | 4 kommentarerLennart Nyblom (1915-1994), signaturen Red Top, var under många år en av de mest läsvärda kåsörerna på Dagens Nyheters Namn och Nytt. Han hade hjärtat till vänster – ett av hans kända ironiska yttranden är ”Det enklaste sättet att skapa en liten förmögenhet är att starta med en stor”. När jag bad honom om det, satte han sig glatt och villigt i juryn för en valvisetävling vi inför ett av 1970-talsvalen hade i Aktuellt i politiken (s).
Mindre känt är att han också var författare, och då tänker jag inte främst på hans samlingar med egna kåserier. Han var till och med ungdomsboksförfattare.
1948 gav han till exempel ut äventyrsboken ”Svart plan”. Den återutgavs 1953 som nummer 8 i den ungdomsmotsvarighet till FiBs folkböcker som Folket i Bilds förlag startade i samarbete med Rabén & Sjögren och LTs förlag. I denna utgåva är boken illustrerad och med omslag av Hans Arnold. Jag hittade den nyligen vid mitt besök på loppmarknaden i Norrskedika och köpte den givetvis.
Vad jag kan minnas, läste jag den aldrig i min egen slukarålder, men nu har jag gjort det.
Att jag inte läste den på den tiden då jag slukade pojkböcker kan ha att göra med att den, särskilt inledningsvis, är skriven med sikte på en publik av pojkar som är starkt intresserade av flyg och teknik; det var aldrig jag. Jag läste för all del Biggles-böckerna av W E Johns men då för rafflet, inte för att jag i grunden var intresserad av flyg och flygplan, ännu mindre av hur de senare fungerade.
Men också ”Svart plan” övergår ganska snart i raffel: Två moderlösa svenska pojkar, Christer och Mac, rymmer till Sydamerika, närmare bestämt till sin far som är säkerhetsansvarig på ett flygbolag i den fiktiva staten Corriente. De gör det genom att tjuvåka i bagageutrymmet (!) på ett plan, som via London, Lissabon och Dakar för dem till landet där pappa bor. Redan den flygfärden innehåller hart när otroliga element.
Men värre ska det bli. De får, i avvaktan på att bli tvungna att återvända hem till skolan, tillfällig anställning hos det flygbolag där pappan arbetar. Flygbolaget drabbas trots minutiös säkerhetskontroll av en serie oförklarliga motorhaverier, alla dock – vilket är ytterligare ett otroligt element i berättelsen – utan dödsolyckor som följd. Men resultatet av haverierna är illa nog: bolaget får dåligt rykte och flygförbud, och ett konkurrerande bolag får koncession på bolagets viktiga linje till Rio.
De svenska grabbarna börjar nu leka detektiver.
Läsaren anar tidigt vad som ligger bakom ”olyckorna” – titeln, ”Svart plan”, ger för övrigt en ledtråd till var de skyldiga ska sökas. Men vilka är det som, konkret, utför sabotagen? Historien om detta är spännande och mycket rappt berättad. I detta inkluderar jag både räddningsexpeditionen in i djungeln – åter med ganska otroliga inslag – och slutrafflet på en tjurfäktningsarena.
Miljöskildringen är ganska väl genomförd, inklusive i det att den ger en realistisk skildring av den tidens politiskt instabila och korrupta syd- och mellanamerikanska republiker. Boken innehåller dock åtminstone ett mycket tidstypiskt uttryck, som aldrig skulle ha passerat dagens förlagsredaktörer: invånarna i Corriente beskrivs som varande av en annan art. Dock finns det inget nedsättande i att människor i ett tidigare avsnitt av boken, det om mellanlandningen i Dakar, kallas negrer – det var det gängse och helt neutrala uttryckssättet på den tiden.
Själv är jag, som ju växte upp i 1940- och 1950-talens Sverige, mer överraskad över ett annat inslag i handlingen: Bokens 16-åriga hjältar röker och dricker vin vid upprepade tillfällen, erbjuds också detta av sin egen far. Även om sådant inte förekom eller accepterades i min hemmiljö, kan det ju i och för sig ha förekommit i andra miljöer och socialgrupper. Men i en ungdomsbok – normalt aldrig!
Också på en annan punkt är ”Svart plan” mer frispråkig än de flesta ungdomsböcker på den tiden. De svenska killarna blir milt talat betuttade i pappans sekreterare, Eva Duarte. Men deras beundrarlovar kring den unga damen får ett ganska försmädligt slut: Föremålet för deras kärlekslåga förlovar sig i slutet av boken med – pappa.
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Min mors fascination av flyget som transportmedel bidrog säkert till att hon tog anställning på SAS i slutet av 1953. Ungefär vid samma tid, på min tioårsdag den fjärde november, fick jag en bok i present av en lekkamrat. Han hette, och heter fortfarande Kalle, men är numera kyrkoherde med namnet Carl-Henrik Henriz. Han räknas till den främsta kretsen bland levande och döda vänner. Boken hette ”Svart Plan”, skriven av Lennart Nyblom. Den handlade om två pojkar i nedre tonåren som genomförde en dramatisk resa till ett fiktivt land i Sydamerika för att träffa sin far. Den spännande vistelsen i det exotiska Sydamerika är ett kapitel för sig. När jag sedan vid sextonårs ålder verkligen själv fick flyga till Argentina och Brasilien, bar jag från ”Svart plan” med mig en djupt romantisk föreställning av den avlägsna kontinenten, som sedan inte alls motsvarades av den prosaiska verkligheten, även om resan blev en stor upplevelse och ett minne för livet.
Comment by Thomas Wahlberg — 2008 10 06 12:27 #
”Svart plan i Corriente”, originalupplagan, har stått på hedersplats i min bokhylla sedan 1948, ända sedan min egen slukarålder. Flygplan har jag inte varit extremt intresserad av, även om jag också läste Biggles. Snarast var det Latinamerika som tack vare Red Top började hägra för mig. Boken har ett suveränt förord: ”Ni hittar inte republiken Corriente på kartan. Kort efter att de händelser som beskrivits i denna bok ägt rum blev det revolution, president Fernandez avsattes, och landet bytte namn.” Det står alltså fritt att spekulera över var Corriente kan ligga nu för tiden.
Comment by Björn Kumm — 2008 10 06 13:15 #
Till Thomas Wahlberg och Björn Kumm: Inte så att jag har börjat gå i barndom, men jag läser då och då om barn- och ungdomsböcker, som jag ursprungligen läste i slukaråldern. Jag lockas av att kolla om det som gjorde stort intryck på mig då fortfarande gör det. Naturligtvis ser jag i dag saker, som jag i den åldern inte såg. Men förbluffande ofta finner jag att jag i grunden inte har ändrat uppfattning: det som jag tyckte var bra då håller fortfarande, i sin genre vill säga.
Fast just ”Svart plan” hade jag alltså inte läst tidigare, när jag var i den där åldern.
Comment by Enn Kokk — 2008 10 06 14:02 #
Läste boken 1965 och fick egna ideer om att åka till sydamerika. Pappa flög samma typ av flygplan som figurerna i boken. Utbildade mig senare till trafikflygare och åkte senare till sydamerika med bokens minne i bakhuvudet..Tack.Olle Eriksson
Comment by Olle Eriksson — 2008 12 09 19:37 #