DN i världen
7 augusti 2007 12:24 | I skottgluggen, Media | 2 kommentarerMed dagens DN följde en bilaga, DN i världen. I den presenteras DNs utlandsbevakning: porträtt av korrarna, världskarta med deras placeringsorter och en del annat.
Det är sammantaget ett imponerande bevakningsnät – men ändå är min egen reaktion stor förvåning: Är de verkligen så här många? Hur ofta rapporterar de i tidningen? Gör tidningens redigerare tillräckligt för att lyfta fram deras artiklar?
Vad jag menar är att mitt subjektiva intryck av DNs bevakning av världen är av något som jag uppfattar som något mycket mindre än det egentligen tycks vara.
Det kan ju vara mitt, läsarens, eget fel.
Men samtidigt minns jag det starka intryck som gamla Stockholms-Tidningens utlandsbevakning gjorde på mig, när Victor Vinde var chefredaktör. Och vem minns inte DNs egna legendariska utlandskorrar, Sven Öste och andra.
På den tiden tyckte man sig som tidningsläsare befinna sig mitt i världen.
2 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Till Enn m fl: Läsarna av DN och andra s k kvalitetstidningar borde kanske tänka på att det finns olika slags ”korrar”. Det är t ex skillnad på fasta korrespondenter och s k stringers. Svenska medier har utmärkts av att man i väldigt stor utsträckning har har haft fast anställda korresponenter i utlandet. När jag t ex på 80-talet arbetade i Rom (med Sydeuropa som bevakningsområde) minns jag att många namnkunniga rapportörer för välkända tidningar avundades oss svenska och fast rapporterande journalister i Rom för våra ”trygga” anställningsavtal; det vanligaste var redan då s k stringersavtal. Är man stringer så ska man alltid stå till förfogande, när något viktigt inträffar, men redaktionen har vanligtvis ingen skyldighet att ta in något som stringern erbjuder. Nyhetsföretaget behöver heller inte erbjuda stringern en jobb vid ett återvändande till hemlandet. Jag minns t ex att BBC:s stringer i Ankara anförtrodde mig att han bara hade fått igenom en enda (!) nyhetsrapport i BBC:s nyhetssändningar under ett helt år! Mer ansåg BBC-desken inte Turkiet vara värt på den internationella nyhetsarenan.
Kanske är förklaringen till att svenska medier så länge har haft systemet med fasta korrespondenter att Sverige är ett litet land (med en egen syn på problemen världen?) och att vi har fackliga traditioner med fasta anställningar… Hur som helst: Med globalisering, CNN, Internet etc och en tilltagande kommersialisering av medier har många redaktionsledningar ”offrat” den fasta utlandsbevakningen… Den kostar för mycket, har man menat. Med globalisering, EU-medlemskap etc borde det ju, tycker man, vara tvärtom: Det behövs ännu mer av kunniga medarbetare utomlands som kan förklara världen och ge bakgrunder till det som inträffar. Ett nyhetsföretag har dock stått emot trenden, nämligen Sveriges Radio. SR-ledningen har tvärtom deklarerat att de fasta korrespondenterna och rapportörerna i de olika världsdelar är ett starkt konkurrensmedel på nyhetsmarknaden. Sveriges Radio har följaktligen i dag det största och mest kompletta korrespondentnätet av alla svenska nyhetsföretag.
Men det har naturligtvis kostat. Inte förvånande har SVT kastat sina lystna blickar på SR:s utlandsnät. Det har funnits ideer om att slå ihop public service-företagens nyhetsverksamheter. Förespråkarna av en sådan ordning har bl a pekat på Norsk Rikskringskastning som har valt en sådan ”samkörning”. Då jag på nära håll har sett hur NRK:s organisation har fungerat, vågar jag påstå att en ”samkörning” a la Norge leder till att radiolyssnarna får räkna med en avsevärd försämrad utrikesbevaskning. Ett TV-reportage är inget som kommer till på en kafferast, det är många tidsödande moment i processen. Följden skulle bli att radiorapporterande och det analytiska kommenterandet skulle komma i ”andra hand”.
Men hittills har dock SR-ledning och dess styrelse stått emot ideerna om sammanslagning.
Hur det blir under den nya regeringen återstår dock att se. Cecilia Stegöö, den rekordkortvariga mediaministern, lyckades ju få igenom en sak, nämligen att public service-systemet-avtalet ska upp på bordet igen, redan om något år. Så vi får se vad för slags signaler som då kommer vad gäller SR:s och SVT:s utrikesbevakning.
Comment by Anders Thunberg — 2007 08 07 16:46 #
…och jag som låg på mage på köksgolvet…och läste DN och StockholmsTidningen…varje morgon.
Uppfylld av krig och annat i mitten på 50-talet.
Korea, Ungern och mordbrännare och allt vad det var. Då var jag 6-7 år och med en inlevelsefull fantasi…blev jag bara mer och mer skräckslagen av alla rapporter, som var verkligt Verkligt!
Så till den grad, att min stackars pappa…fick gå till doktorn med mig…för min Rädsla för det som jag upplevde som VuxenVärlden. Allt detta antagligen på grund av utrikeskorrarnas initierade och välskrivna beskrivningar! Tilläggas bör väl, att jag levde i en vuxenvärld…med politiska och existensiella diskussioner för jämnan. Samt, att jag var Nyfiken-som få!
Så nu gav Du mig, en nostalgitripp 50 år tillbaka!
Vad doktorn ordinerade?
”-Barnet ska leka mer!”
Varvid pappa traskade upp på NK:s leksaksavdelning med mig o min syster…men det är en annan historia!
Comment by eva gardhem — 2007 08 08 10:55 #