Proggen 1967-1979

1970-talet (egentligen med begynnelse under det sena 1960-talet) var den svenska proggmusikens huvudera. Vi förknippar, i och för sig helt korrekt, proggen med vänsterpolitiska texter, men den var bredare än så: omfattade sådant som Bo Hanssons Tolkien-inspirerade ”De svarta ryttarna – flykten till vadstället” och ”Tax Free” med Hansson & Karlsson, Kebnekaise med ”Barkbrödslåten”, Fläsket brinner med ”Klotet” och Contact med ”Hon kom över mon”.

Alla de nämnda låtarna finns med på dubbel-CDn ”För full hals. Proggen 1967-1979” (MNW MNWCD 410, 2010), och eftersom de är bra platsar de absolut på den här samlingen av låtar från proggens huvudera. Men det hindrar förstås inte att flertalet av de sammanlagt 34 låtarna i den här CD-samlingen, som man väntar sig, har politisk text.

Detta markeras också i titeln: ”För full hals”, en Majakovskij-tolkning gjord av Nynningen, är en mycket politisk låt, dessutom förbannat bra musik.

Urvalet i utgåvor av det här slaget kan alltid diskuteras, men jag gav upp min privata ranking av låtarna efter en stunds lyssnande: Här finns knappast något som jag inte skulle vilja ha med, framför allt inte byta ut mot något annat. Naturligtvis finns det annat som vi som kan och gillar proggeran saknar här, men jag är inte säker på att vi skulle bli helt nöjda ens om utgivaren, Ann-Marie Beckman Forsberg, i stället hade gjort en samling med det dubbla antalet CD. På pluskontot med just det här urvalet finns att de låtar som har tagits med inte bara har getts ut av de egentliga proggbolagen MNW, Nacksving och Silence (plus några av MNW uppslukade bolag) utan också från kommersiella kvalitetsbolag som Metronome och Sonet, båda i dag delar av Universal, som numera sköter MNWs distribution.

På det här sättet har man i det här urvalet fått med viktiga låtar och artister som Peps Persson med ”Falsk matematik”, Pugh Rogefeldt med ”Här kommer natten”, Ola Magnell med ”Påtalåten”, John Holm med ”Den öde stranden”, Lasse Tennander med ”Med revade segel” (en mycket bra låt!), Cornelis Vreeswijk med Victor Jaras ”Plogen” och Mikael Ramel med den suveränt fina ”Pengar”.

Det här gör bilden av proggeran mer fullständig, men det hindrar inte att agendan under den aktuella epoken sattes av de fria proggbolagen. Och deras skivutgivning dominerar förstås därför låturvalet på de båda CDna. Det mesta finns med: Nationalteratern med ”Livet är en fest” och ”Barn av vår tid”, Hoola Bandoola Band med ”Vem kan man lita på? ”, ”Juanita” och ”Keops pyramid”, Blå tåget med ”Den ena handen vet vad den andra gör”, senare känd som ”Staten och kapitalet”, och ”Hälsa Gud”, Mikael Wiehe med ”Titanic”, Björn Afzelius med ”Bläckfisken”, Rolf Wikström med ”Solidaritet”, Motvind med ”Lära för livet”, NJA-gruppen med ”Balladen om Olsson”.

Kul också att få med lite udda grejer som ”Doin’ the omoralisk schlagerfestival” med Sillstryparn (Ulf Dageby) och Ragnar Borgedahl med ”Hum hum från Humlegården”.

Kvinnorna på de här båda skivorna är inte så många, men proggeran var mycket mansdominerad. Dock kan man få höra till exempel två låtar ur ”Sånger om kvinnor” (”Vi är många” och ”Törnrosa”, den senare med Marie Selander) och en tidig Eldkvarn-låt, ”Holberg Hotell” där Wenche Arnesen är sångerska.

Det mesta av det här är väl känt för oss som hängde med i skivutgivningen under proggåren – själv har jag tidigare det mesta av det som finns på de här båda CDna på skiva. Men jag upprepar att det handlar om ett mycket tidstypiskt och musikaliskt bra urval, och det är faktiskt kul att märka att man på det här sättet återupptäcker låtar som gömmer sig i skivhyllorna. I mitt fall vill jag som exempel nämna ”Glassfabriken” med Gunder Hägg (föregångare till Blå tåget) och kanske framför allt Peter Mosskins ”Är du lönsam lille vän?” med Gläns över sjö och strand.

Min enda anmärkning mot det här överlag utmärkta proggurvalet är att det hade varit bra att få ett lite utförligare texthäfte, till exempel med de representerade gruppernas sättning vid inspelningstillfället.