31 kommentarer

1. Vi har heller aldrig haft någon städhjälp. Dessutom är det ju den frågan om vem som ska avlasta pigan hennes hemarbete!

   Comment by Kerstin — 2007 07 17 0:15 #

2. Å, så jag håller med om det där om städjobben! De som skulle behöva den hjälpen bäst kommer ju aldrig att ha råd med den!
   Jag FATTAR inte hur oförstående/okänsliga/okunniga de är som hittat på det där – och alla andra dumheter.

   Comment by Dorothea — 2007 07 17 0:42 #

3. Vi har ett trähus som är i stort behov av ny färg, liksom fönstren. Varken min man eller jag vil klättra på stegar eller ställning, vi är höjdrädda. Alltså anlitas en målare att göra jobbet. Grannen anlitar vår och höst en fönsterputsare till sina många fönster. Min man och jag arbetar båda heltid och har en resp. två timmars restid till jobbet. Om jag anlitar någon som städar mitt hus en gång i veckan så får jag lite mer fritid för mitt stora intresse , måla akvarell. Nu undrar jag, vad är skillnaden? Det är helt OK att anlita en hantverkare, oftast manlig, men så förfärligt att köpa städning, oftast utförd av kvinnor. Kvinnors arbete har altid värderas lägre än mäns. Det är på tiden att städning, tvätt och annat hushållsarbete jämställs med annat hantverk och RUT- och ROT-avdrag har samma värde. Min manmma arbetade som städerska hela sitt liv, och uppskattades som en duktig arbeterska, skicklig i sitt yrke.
   I dag är städning på ex sjukhus, äldreboenden m, skolor kraftigt eftersatt på grund av ”besparingkrav.” man kan undra om ”Lortsverige” är på väg tillbaka. Städning bör uppskattat efter ”förtjänst.”

   Comment by Ann Nilsson — 2007 07 17 7:48 #

4. Till Ann Nilsson: Det är skillnad på hushållsarbete som alla normala människor själva kan klara och på arbete som fordrar tekniska eller andra specialkunskaper. Det här har inget med kön att göra. Jag har städat min bostad i hela mitt vuxna liv och anser inte att städning är en syssla specifikt för kvinnor.

   Tidsargumentet är nonsens. Också jag och min hustru har haft restider till och från jobbet som era, och vi har haft krävande jobb med arbetstider långt utöver det normala. Ändå har vi själva klarat vår vår städning, vår fönsterputsning och vår gräsklippning. Och fostrat tre barn. Och också hunnit ägna oss åt kultur. (I mitt fall kan du kolla biografin Om Enn Kokk respektive Kulturspegeln ovan.)

   Men du vill ha städhjälp för att kunna ägna mer tid åt att måla akvarell. Om nu städhjälpen också skulle vilja ägna sig mer åt akvarellmålning – vem ska då städa åt honom eller henne? Och så vidare.

   Comment by Enn Kokk — 2007 07 17 8:14 #

5. Kanske den som städar,tvättar och lagar frukost åt min mor när jag arbetar i hemtjänsten?

   Comment by Ann Nilsson — 2007 07 17 9:20 #

6. Att ställa frågan ”vem städar åt honom eller henne” är inget argument. Den frågan kan ställas även om rörmokare, elektriker och så vidare.
    
   Tidsargumentet är inte nonsens, det handlar om den egna värderingen av tiden eftersom vi alla har lika mycket tid varje dygn. Med en hög inkomst kan man på ett annat sätt välja hur man använder sin tid.

   Comment by Bo Strömberg — 2007 07 17 10:08 #

7. Det vore OK, Ann Nilsson, att hålla sig med städhjälp om den som anlitar denna hjälp värderar städningen lika högt som det egna lönearbetet, eller arbetet i det egna företaget. Men det lustiga är att så inte är fallet. Istället anser de som anlitar städhjälp att deras egna arbetsinsatser (någon annanstans) är så mycket viktigare, så mycket mer värda, och möjligen också så mycket roligare än att städa och ta hand om den egna smutsen. Så det är inte vi, som ogillar ”pigavdragen”, som nedvärderar hemarbetet, det är de som anlitar sådan som gör det genom den lön de är beredda att betala för arbetet, och precis detta är en viktig orsak att ogilla pigavdragen.
   Pigavdragen är skattelättnader för de redan välbeställda som förargar många av oss, och dessa välbeställda skulle aldrig själva frivilligt börja städa hos andra för den lön de erbjuder städerskan, för just det arbete de såååå gärna beskriver som synnerligen avancerat och värdefullt, ända tills de betalar ut ersättningen för arbetet – då det plötsligt inte är speciellt kvalificerat eller värdefullt längre.

   Comment by Kerstin — 2007 07 17 12:33 #

8. Dumheter Kerstin. inte nedvärderas målaren som målar huset eller fönsterputsaren som gör mina fönster mycket finare än om jag själv skulle putsat dem. I stället uppskattas deras arbete och de får betalt för det. Hantverkare är inte billiga att anlita. Självklart får även de som utför hushållstjänster också marknadsmässig lön. Jag arbetar inom hemtjänsten,är inte högavlönad, väljer inte mitt arbete istället för att städa mitt hem, trots att jag anser det vara både avancerade och värdefulla insatser jag utför där. I stället vill jag själv proritera min fritid utan att placeras in i den absurda generalisering du och andra gör.

   Comment by Ann Nilsson — 2007 07 17 12:51 #

9. (Jag blev avbruten i kommenterandet av födelsedagskalas.)

   Frågan om skattesubventioner bör inte handla om vad man bör hinna med i sitt hem, de prioriteringarna handlar om personliga val, utan om vad vi ska använda våra gemensamma resurser till. Att i det sammanhanget behandla olika hushållstjänster på olika sätt är olyckligt.

   Comment by Bo Strömberg — 2007 07 17 18:03 #

10. Bo Strömberg: Klokt resonerat. Men man undrar hur konskevent man kan vara. Hur ska vi se på skilda momssater (särskilt omhuldade i EU-sammanhang, men också förordade av svenska politiker… ). Bort på momsen på maten, det var en gång vpk:s slagord. Men ska det i såfall gälla all mat – även skräpmaten? Momsen på restaurantbesök är lägre än de vanliga 25-procenten? Är det rimligt… borde f öv inte egenarbete ( för det gemensammas bästa, t ex i eftersatta bostadsområden) hellre premieras (i form av lägre hyror) än krog- och spritgästernas utsvävningar? Ja så här kan man hålla på i all oändlighet… till slut kommer man kanske till den kanske cyniska slutsatsen: Skattesubventioner är bra, om det kan resultera i att en politisk gruppering – genom att utlova sådana – får den politiska makten (och också en större delen av andra medborgares skattepengar)…

    Comment by Anders Thunberg — 2007 07 17 21:43 #

11. Ann Nilsson:
    Tjänar de som städar lika mycket som de sin målar menar du, som i nästa antag talar om att hantverk är dyrt?
    Det är just det där med marknadsmässig lön det handlar om. Varför är städarnas löner så låga på marknaden? Inte är det för att deras arbeten värderas så högt. Varför har så många rika människor svarta pigor? Inte är det för att de anser att deras pigor är värda högre löner, olycksfallsförsäkringar och pensioner inte.
    Dessutom tillhör jag den grupp som inte tror att så värst många hushållsjobb kommer att bli vitare pga pigavdragen.

    Comment by Kerstin — 2007 07 18 1:12 #

12. Också jag har varit upptagen, först av samma födelsedagskalas som Bo, sedan av resa, av besök hos trädgårdsmästare och av Morden i Midsomer. Här några reflektioner kring de inlägg min bloggtext om pigavdragen har föranlett.

    Låt oss börja med jämförelsen med ROT-avdragen. Jag minns diskussionen när de infördes:

    Det var dåligt med jobb i byggsvängen och de var tänkta som en metod att brygga över sysselsättningssvackan. Problemet med dem (och nu med pigavdragen) är att man lätt hamnar i ett träsk: Om målet är att öka sysselsättningen, var drar man då gränsen mot sådant som samhället inte ska subventionera? Jag tror inte att jag behöver exemplifiera på den här punkten; i pigavdragens spår har det redan uppstått en sådan debatt.

    Men sen finns det två problem till, som är specifika för just pigavdragen.

    ROT-avdragen gavs för tjänster från relativt högavlönade hantverkare som målare och snickare. Som Kerstin Berminge är inne på kommer pigavdragen att aktivt bidra till att skapa en låglönearmé av städare med flera. Enligt min mening bör statens skattepolitik inte användas för något som får en sådan effekt.

    Bo Strömbergs argument att mitt resonemang om städare kan tillämpas också på rörmokare och elektriker – vem fixar rörmokarens egna rör och elektrikerns egna elkablar? – är logiskt men slår ändå inte undan benen på mig som jag argumenterar: Matlagning, städning och gräsklippning (sysslor i allas dagliga livssfär, dessutom saker som alla normalt funtade människor kan klara av) är inte riktigt jämförbara med hantverk som fordrar speciell teknisk kompetens: elektrikern behöver ju inte göra elinstallationer hemma hos sig själv stora delar av sin fritid, medan vi alla – elektriker så väl som jornalister och systembolagsanställda – behöver handla, laga mat, diska, städa, klippa gräsmattan (om vi har tomt). Visst finns det också professionella kockar, städare med flera (som arbetar på restauranger, kontor och så vidare), men ingen kan på allvar hävda, att friska och normalt begåvade människor inte själva skulle kunna lära sig grunderna i matlagning, hur man putsar fönster eller vad det nu är. Och göra jobbet!

    Jag är ingen supermoralist: Visst kan det finnas tillfällen i livet, då man kan vilja och behöva ha hjälp med en storstädning eller vad det nu är. Men jag tror inte att de här tillfällena är fler än att man i så fall kan betala för tjänsten vitt, på samma sätt som vi i vår familj alltid har gjort, när vi har haft målare eller elektiriker hemma.

    I övrigt tror jag att vi bara mår väl av att själva tar hand om skiten omkring oss. Det gäller inte minst samhällets högavlönade, de som redan tidigare har haft tillräckligt med pengar för att betala vitt för de tjänster som de ofta har betalat svart och som nu är de som främst kommer att utnyttja de nya pigavdragen. Skulle det inte bli någon sådan social snedfördelning, får ni gärna peka finger åt mig – men jag tror att den risk jag tar är minimal.

    Och just i det här avseendet har jag heller inget emot att stämplas som moralist: verkställande direktörer, riksdagsledamöter och ministrar mår bara väl av att göra rent på toaletterna hemma och tvätta sin egen smutsiga tvätt.

    Skattesubventioner till tjänstesektorn bör enligt min mening användas ytterst selektivt och för speciella ändamål där man snabbt vill åstadkomma en förändring, till exempel – för att ta ett mycket aktuellt exempel – för att effektivisera energianvändningen.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 18 12:24 #

13. Man ska betala vad det kostar när man anlitar andra, vad det än gäller, inte låta folk arbeta svart. Man ska inte nedvärdera städare; man ska respektera deras insats och betala vad det kostar. Man ska heller inte nedvärdera andra som väljer att anlita andra AV VILKEN ANLEDNING DET ÄN VARA MÅ. Man ska inte komma med funderingar om vilka som är ”normalt funtade” eller inte. Då kan man lika gärna säga att alla normalt funtade kan klara sina egna datorinstallationer och då är vi inte många som är normalt funtade.

    Min man kan nästan ingenting men är en hyvens diagnostiker på cancer. Han kan plocka pinnar i trädgården och bära bort det jag rensar i trädgården varje vecka. Hur en människa kan se skillnad pa sarkom och karcinom men inte mellan åkervinda och Flitiga Lisa övergar mitt förstånd. Men han bär varje dag grönsaksavfall till komposten. Han har konsekvent vägrat låta oss ha gräsklippningsmaskin för att han såg för många avklippta fingrar, tår och hälar på sjukhuset och för att jag en gång körde handen ner i avskrädeskvarn och att han sedan misstror min kompetens att behålla mina fingrar och tår. Själv vill han inte stå för det Så vi lejde bort gräsklippningen. Vi är alltså inte normalt funtade. Psov har ju Enn rätt. Men som tur var bor vi i USA och slipper svenskens snusförnuftiga fördömanden. I Sverige hade vi väl blivit helt utfrysta?

    Antagandet att dem som väljer att ha veckostädning lämnar ”sin egen skit” åt andra är lite vild. Dem jag känner som t.ex. har haft hemsamarit och dem som har veckostädning lämnar inte sin skit. Skiten tar de hand om men låter grovgörat skötas av andra, kanske för att de inte orkar eller för att de väljer att syssla med annat.

    Comment by A-K Roth — 2007 07 18 14:23 #

14. Som sagt Roth, fortfarande, visst, betala anständig lön till dem bara så har jag ingenting att invända. Men det är just det man inte gör. Inte minst har Barbra Ehrenreich berättat om hur de som städar i USA har det.

    Comment by Kerstin — 2007 07 18 14:44 #

15. Till A-K Roth, det är nog klokast om vi svenskar inte automatiskt försöker tillämpa våra värderingar och synsätt på hela världen… på något sätt måste vi visa nån slags ödmjukhet och insikt om att förhållandena skriftar beroende på var och hur vi bor. Jag kan erinra mig alla gräl som jag i det förflutna har haft med journalistkollegor, svenska diplomater och SIDA-anställda på utländska stationeringar… Inte så sällan har deras ”tjänstebostäder” inte bara varit ”bostäder” utan de har också innehållit houseboys, kokerskor och barnjungfrur och temporära städare, nattvakter…I många fall har tjänstepersonalen ingått i ”köpet”, när man har övetagit huset. Varför bryter ni inte med denna osunda tjänstekultur? Så har jag argumenterat. Ni som representera det jämlika Sverige kan väl f. f. inte uppträda som sydafrikanska kolonialherrar? Jag har då fått svaret, skulle man kicka alla människor som är beroende för sin försörjning av familjens boende och närvaro , så skulle det hårt drabba många människor. Och jag – som inte behövt möta dessa presumtiva avskedade lokalanställda – har kunnat åka hemma utan behöva ta konsekvenserna av min ”svenska” jämlika hållning.

    En gång i mitt tidigare arbete tittade jag lite på den s k tjänstesektorn i olika länder. Det visade sig då att denna sektor var jämförelsevis liten i Sverige. Nu vet vi samtidigt att det inte skapas så mycket industrijobb i de tidigare industriländerna, det är i stället produktion genom tjänster och service (även media) som vi i framtiden måste lita till, i fall vi ska få ett bra skatteunderlag och kunna upprätthålla våra välfärdssystem… självklara saker kan man tycka. Men det finns en kulturell aspekt, och som har att göra med vår speciella lutheranskt präglade
    syn på arbete..(och som också kommer fram i den här debatten, även om det bara finns under ytan). och som nog har att göra med våra rötter i bl a småbruks- och skogsarbetarmiljöer…
    Kroppsarbete är ingenting förnedrande (som det är i många t ex sydeuropeiska länder)…tvärtom det adlar människan..det anses inte minst inom arbetsklassen att man skall kunna klara av det mesta själv…I mina trakter i Dalarna gör man också det mesta själv… det är bara s k stockholmare och andra odulingar som behöver hyra in folk för enklare saker…och definitivt inte för att städa och laga mat och dylikt..
    Kanske är det mot den bakgrunden man ska se alliansregeringens sakttesubventioner av
    hushållsnära tjänster…bland de mer urbant präglade partiaktiva (i t ex riksdagen) finns det säkert många som tycker att det är svårt att förverkliga alla ambitioner i en ansträngd period av livet…alltså slår man till med ett s k pigavdrag… Som jag ser det är som reformen, om syftet är att stödja framväxten av framtida servicejobb, en alldeles för begränsad reform och inte särskilt förankarad i vår psykologi… Ska man få den stimulans i ekonomin och den nya skattebas som behövs bör man på bred basis satsa på entreprenadskap inom olika servicenäringar… Det finns många tjänster som skulle må bra av rationalisering, mekanisering och professionalisering.. Men då finns där svenskens djupt rotade känsla: ”En bra karl (och även kvinna ) reder sig själv…” Ett kulturellt hinder som vi inte får negligera. Alltså torde det behövas väldigt mycket av stimulanser (och förutsättningslösa experiment) inom hela service-sektorn. Det är inte säkert att vi kommer få se samma fina framväxt av entreprenadskap och jobb inom den hushållsnära service-sektorn som i starka tillväxtsländer med en betydande servicesektor. Så t ex envisas många svenskar fortfarande med att enskilt laga maten i sina egna kök, när man skulle kunna utnyttja sig mer av cathering-tjänster…Ett problem här är dock de s k skattekilarna, något som varje HSB-förening ställs inför… det blir billigare att göra jobbet själva än att anställa städare, betala arbetsgivaravgifter och sedan lägga kostnaderna på hyrorna… ett handlande som naturligtvis är katastrofalt, om man har som ambition att skapa nya jobb, som kan generera skatter och välfärd. Det vore alltså intressant att höra vad det finns för förslag vad gäller att skapa de nya jobben inom servicesektorn och gärna då med anknytning till hushållen…

    Comment by Anders Thunberg — 2007 07 18 18:48 #

16. Kan bara hålla med, Kerstin. Arbeten, även städarens, ska respekteras och man ska betala vad som krävs, inte åka snålskjuts. The going rate, som man säger, ligger nog nu på c:a $25/timmen minst, enligt en ensamstående vännina som på äldre dagar har svåra sviter av scoliosis, skolios(?) och har valt att skaffa hjälp 3-4 timmar varannan vecka till det grövsta. Men plockar hon inte rent på toalettbordet så rengörs det inte!!! No stooping, squatting eller bending! Inget knäskurande!

    Det som gjorde ont i hjärtat var ju när man såg gamla som åkte buss ut till förorterna och städade åt unga juppiefamiljer. Annars ser man nu ofta privata företagare från alla de folkslag som valt att ägna sig åt att städa och på ett proffsigt sätt. Bra att veta om/när det blir så att ens familj behöver hjälp.

    Comment by A-K Roth — 2007 07 18 20:58 #

17. Jag valde elektriker och rörmokare som exempel eftersom jag har anledning att tro att även de som har städning som yrke har en hög grad av specialisering och effektivisering av arbetet. Den som har sett en professionell fönsterputsare i aktion vet vad jag tänker på.
     
    Jag håller fortfarande fast vid att vad man har som yrke är oväsentligt. Argumenten måste baseras på annat.
     
    När det gäller momssatserna så tycker jag att de bör vara enhetliga. Jag hör själv till dem som har gynnats mest av bokmomsen, det måste handla om mellan 1 000 och 2 000 kronor om året och är det verkligen den bästa användningen av de pengarna?

    Comment by Bo Strömberg — 2007 07 18 21:12 #

18. Vad sägs om Constance Spry? Hon blommade nyss, över alla brädder i år… överdådigt, särskilt i buketterna, tillsammans med pioner, brudslöja, stor blåklocka och stjärnflocka – Linnés favoritblommor. En annan favorit är Romance, vackervacker! och med utsökt smultrondoft… Och New Dawn, förstås… Vem vill inte ha en splitter ny dawn… Kom hit till Hästhagen och kolla, Enn!

    Om det där med subventionerat hushållsarbete: Visst vore det himla bra att kunna få köpa behövliga, och vita tjänster till lägre priser än idag. Men skattepengarna räcker inte till allt. Och då är det viktigare att prioritera till exempel fler anställda i äldreomsorgen eller skolan… Behöver det vara krångligare än så?

    Comment by Eva Marcusdotter — 2007 07 19 0:15 #

19. Hej Eva! New Dawn har vi sedan länge. Det äldsta exemplaret, i en bergsskreva, är numera lite undanskuffat av min väldiga Hurdalsros. Men blommar.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 19 8:25 #

20. Hej Enn.

    Gillar din blogg även om jag sällan är ense med dig. Jag tycker att din reflexmässiga åsikt att man ska städa och klippa gräset själv är intressant. Vad är det mer man ska göra själv? Renovera badrummet? Byta ut det trasiga fönstret? Laga bilen? Ta hand om alla äldre och sjuka släktingar?

    Jag är uppriktigt intresserad av att få ditt svar.

    Comment by Johan Ingerö — 2007 07 20 9:28 #

21. Till Johan Ingerö: Faktiskt inget av det du föreslår. Vilket givetvis inte ska tolkas så att man – om man nu tekniskt klarar av det – inte får renovera badrummet.

    Min poäng är att det finns verksamheter, som är så grundläggande för vårt liv att vi inte kan komma förbi dem och dessutom, även med hänsyn till att vi är olika duktiga på till exempel att laga mat, kan klara av dem.

    I det här fallet har min moralism att göra med att jag ser sociala och mänskliga smitningsmekanismer bakom lusten att lägga över uppgifterna på en piga eller vem det nu är; förr var det i mansvärlden hustrun: Mitt jobb (läkare, riksdagsledamot, direktör och så vidare) är så viktigt, att någon annan bör sköta min matlagning, städning och gräsklippning. Eller jag vill använda min tid på något så mycket viktigare än sådant, till exempel målning eller intellektuella samtal.

    Själv älskar jag att läsa och skriva och lyssna på musik, men jag är övertygad om att jag – om jag bara ägnade mig åt detta och alls inte ägnade mig också åt att städa, handla, laga mat, diska och klippa gräset – skulle deformeras som människa.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 20 10:17 #

22. Jag är själv övertygad om att även de allra flesta som anlitar hjälp till hus eller gräsmatta i verkliga livet gör tillräckligt i hushållet för att inte behöva känna att de deformeras som människa. Men man måste väl göra det man själv känner; inte moralisera över andras val. Dem som ”alls inte” gör någonting inne eller ute är nog få.

    Sedan är ju ett av det Ingarö nämnde, vård av äldre och sjuka i familjen, ett ämne för sig. I många kulturer skulle det vara otänkbart att man lämnade bort sina gamla till vårdhem. I Sverige däremot…

    Comment by A-K Roth — 2007 07 20 12:59 #

23. Till Enn: Du hade ju förmånen att en längre tid arbeta med Alva Myrdal. Familjen Myrdal bodde i Äppelviken (Bromma), men väl också en tid i ett kollektivhus på Kungsholmen… vad tyckte Alva om dina ideer om att man absolut måste klara matlagning, städning, gräsklippning själv – annars deformerades man som människa..? Till den kollektiva idérna från 30-talet hörde väl att man från radikalt håll såg ett värde i att man ”befriade” sig från en massa vardagssysslor – sånt som hindrade en från att delta i det politiska arbetet – och samhällsbyggandet? Jag kommer i håg från diskussionerna i Folket i Bild att den vuxne Jan var väldigt upprörd, när tidningen hade ett reportage om just kollektivhuset på Kungsholmen…, där t ex man kunde få maten uppskickad i hissar till lägenheterna och barnpassningen var ett gemensamt ansvar etc…
    Margareta Garpe(feministisk debattör och medarbetare i Fib)
    hade timslånga samtal med Jan M i frågan.. Han menade att sådana här destruktiva
    ideer ( som hans mor omhuldade) inte skulle spridas igen…Nu är det alldeles klart att feminister ( i allmänhet) absolut inte tycker att alliansens s k pigavdrag är något bra… men jag har svårt att tro att feminister inom och utom (s) avvisar kollektiva lösningar och rationella former av service vad gäller hushållsarbetet…Till ett modernt samhälle hör också en viss rationell arbetsdelning?

    Comment by Anders Thunberg — 2007 07 20 18:58 #

24. Tack för svaret, Enn.

    Men om man inte är direktör, riksdagsledamot eller något annat fräsigt så går det bra att anlita städhjälp? Om man exempelvis har et hushåll bestående av en bilmekaniker och en undersköterska (för att göra det verkligt LO-stereotypt) som inte har barn att försörja så ligger ju faktiskt några timmars städhjälp i veckan inom det ekonomiskt möjligas gräns.

    Då borde du dessutom ha ett intresse av att stödja dessa LO-människor så att de får råd med några timmar till.

    Själv är jag emellertid ganska negativ till den här typen av avdrag. Jag är över huvud taget inte speciellt förtjust i skatter och gillar inte tanken på att staten särbehandlar vissa yrken. Men jag har även svårt att förstå ditt (och arbetarrölsens) förakt för ett visst yrkeskunnande. Städare är ju faktiskt bättre än de flesta andra på att städa, på samma sätt som byggare är bättre än de flesta andra på att bygga.

    Comment by Johan Ingerö — 2007 07 20 20:14 #

25. Till Johan Ingerö: Vad jag menar är att benägenheten att anlita hemhjälp förefaller vara särskilt stor i de grupper jag exemplifierade med. Naturligtvis har de större ekonomiska möjligheter – men jag tror faktiskt inte att det är det enda som får just de här samhällsskikten att välja bort det vardagsarbete vi diskuterar.

    Sen har du helt uppenbart inte förstått mitt sätt att resonera. Jag hyser inget som helst förakt för någon yrkesgrupp, menar bara att vi alla – alldeles oavsett om det finns skickliga städare och så vidare; de behövs ju för att städa våra arbetsplatser – själva bör utföra huvuddelen av det arbete, som krävs för att hålla ett hem i stånd.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 21 9:55 #

26. Melodikrysset 21/7
    L 1 Sjösala
    V 1 Springsteen
    V 10 Bruce
    L 3 Nino
    L 2 Rota
    L 4 Ska
    L 5 Tak
    L 6 En
    V 7 Östen
    V 9 Ace
    V 8 Of
    V 10 Base
    V 12 Leander
    L 13 Natt
    L 11 Serber
    V 14 Katt
    V 16 Peter
    L 15 Bar
    …eller hur?
    Hälsa Birgitta från en av hennes ”sångpojkar” från Uppsala

    Comment by Johan Jern — 2007 07 21 11:00 #

27. Till Johan Jern: Lodrätt 15 gick jag alltså själv bet på. Jag noterar att du föreslår bar, men jag kommer fortfarande inte på låttiteln.

    Birgitta hälsar tillbaka.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 21 11:51 #

28. Hej Enn.
    Låten heter Kung i baren, av och med Magnus Uggla.
    Hälsn. Bertil

    Comment by Bertil — 2007 07 21 12:09 #

29. Tack, Bertil!

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 21 12:51 #

30. Till Anders Thunberg: Det är intressanta frågeställningar du tar upp.

    Också jag var kring den tidsperiod då jag samarbetade med Alva Myrdal fångad av kollektivhusidén. Den har också satt spår i min produktion: Jag satt till exempel i en boendeserviceutredning i Uppsala – den finns publicerad. Och jag skrev för en av Nordal Åkerman redigerad bok en uppsats om boendeservice, ”Miljön ska förena oss”. Nordal och jag skrev för övrigt tillsammans boendeavsnittet i Alva Myrdal-gruppens rapport ”Jämlikhet”.

    Många av de här idéerna – om att till samhällssfären eller till något kooperativ lyfta över en del av de arbetsuppgifter, som traditionellt föll på familjen, håller än. Dit hör tanken att vård och omsorg – vård av barn under arbetstid, vård av äldre eller sjuka anhöriga och liknande – till sin tyngsta del inte ska utföras av familjemedlemmar (vilket inte hindrar att vi dessutom gör egna sådana insatser); den principen är en grundbult för den kvinnofrigörelse vi har upplevt under det senaste halvseklet. Det vore också bra om det funnes annan grundläggande samhällsservice som utgick från en organisation i bostadsområdet i stället från, som nu, en rent kommersiell och geografiskt mycket slumpmässigt utspridd struktur: inlämning och hämtning av kemtvätt, beställning och hämtning av cateringprodukter då och då eller varför inte beställning av någon enstaka fönsterputsning och annat liknande.

    Men min egen livserfarenhet säger mig 1) att jag inte skulle vilja leva ett liv där jag helt kunde välja bort att själv utföra grundläggande vardagsuppgifter som städning, matlagning och gräsklippning och 2) att jag tvivlar på att någon annan i längden skulle må bra av det heller. Jag har under mina yrkesverksamma år i mycket stor utsträckning bott på hotell, till och med mycket bra hotell med bra frukost och annan service, men det är knappast ett liv som jag skulle vilja leva privat.

    Livets brokiga mångfald – läsning, musiklyssnande, skrivande men också toalettstädning, tvätt, ogräsrensning – bidrar till att hindra att vi reduceras till enkelspåriga idioter, som alltså också högt utbildade människor med mycket kvalificerade yrken kan förvandlas till.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 21 13:36 #

31. Till Enn! Ja det är fint att du också erkänner den här sidan av dig själv – alltså den som kom till fram vid samarbetet med Alva Myrdal – liksom det är fint att du redogör för din förankring i den privata familjeidyllen. Vi är väl alla mer eller mindre en blandning av dom här båda komponenterna. Och det är fint att välfärdspolitiken har gjort det möjligt att göra ett val. I många kulturer/länder finns inte det valet. Men med den insikten – det är min poäng – borde man kanske hålla lite tillbaka de starka orden om hur andra är funtade som inte vill göra precis samma val som man själv. Att vi inte blir förvandlade till ”enkelspåriga idioter” utifrån våra upplevelser finns det dock ingen garanti för. Min pappa född 1898 var ingen hejare på att laga mat, inte heller delade han städningen av den etta med kök som jag växte upp i. Men han han klev tidigt upp på morgonen och såg att till att koksen/bricketterna skyfflades in i värmepannorna i den fastighet vi bodde, städade alla gemensamma lokaler i fastigheten, skötte gräsmattor, snöröjning etc – allt detta vid sidan om de andra lönesysslor som han hade ( tvingades ha )… Han hann dessutom med att läsa böcker och tidningar i en oändlig mängd och delta i livliga och intellektuella samtal… jag tror svårligen inte någon kunde kalla honom ”för enkelspårig idiot”, för att inte delade de mera privata hushållssysslorna med min mor..Men som sagt det finns ”ingen garanti” för något…

    Comment by Anders Thunberg — 2007 07 22 11:19 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.