Munspel och handklaver

Till den sittande borgerliga regeringens stolligheter hör dess kulturpolitik, bland annat likvideringen av Rikskonserter. Till Rikskonserters förtjänstfulla kulturpolitiska insatser hör kvalitetsskivbolaget Caprice Records. Caprice har gjort en fantastisk insats genom att på skiva dokumentera stora delar av vårt musikaliska kulturarv, bland annat i serien Musica Sveciae / Folk Music In Sweden. Jag har större delen av den här serien, inköpt först som LP, senare även som CD.

En fin CD i den här serien är ”Munspel & Handklaver” (Caprice Records CAP 21482, 1995 – materialet gavs ursprungligen ut på två LP, ”Munspel och Handklaver, CAP 1092, 1973, och ”Dragspelslåtar från Ångermanland”, CAP 1231, 1982). Den här CDn hade jag inte, men jag hittade ett exemplar på Drabantens julmarknad 2007 – min dotter Kerstin, en av arvtagarna till min döde bror Matti som hade ägt den här skivan, hade skänkt den till nykterhetsrörelsen, där hon själv är aktiv. Jag köpte den förstås.

Den här skivan innehåller folklig musik i dubbel mening. Dels är musiken gammal dansmusik. Dels är utövarna, även om några av dem trakterar sina instrument professionellt, amatörmusiker, spelmän inom dansmusikfacket.

CDn innehåller hela 39 spår, och jag väljer därför att nämna bara några av pärlorna.

Av munspelslåtarna vill jag särskilt nämna ”Brudmarsch efter Lapp-Nils” med Elias Jönsson från Jämtland, ”Länsmansvals” med Per Ludvig Jordahl, också han jämte, och så den polka utan namn Ivar Andersson från Blekinge spelar på munspel med klockor.

Dragspel finns det många sorter av.

Av låtarna på enradigt dragspel väljer jag att nämna en vals med Herman J Ahlstedt från Bohuslän, ”Skräddarpolka” med Herman Axelsson från Småland samt även hans vals efter farfadern och så några låtar med Gustav ”Vappersta-Lasse” Larsson från Sörmland: ”Kväsarvalsen”, ”Vapperstavalsen” och ”Friarvalsen”, den sist nämnda på enradigt dragspel med klockor.

Skivan innehåller också en hel del låtar på tvåradigt dragspel och även på dragspel plus fiol, det mesta hörvärt men utan det där lilla extra som gör att man gärna vill nämna låten i fråga särskilt.

Detsamma gäller också pianodragspelslåtarna på den ångermanländska delen av CDn.

Men den senare innehåller ett par andra låtar jag har fastnat för. Dels en snoa eller hyfsa med Nils Rune Jonsson från Rossön på treradigt dragspel. Dels en hyfsa med två spelmän från Rossön, Alexander Mårtensson på enradigt dragspel och Sigfrid Bryntesson på tenorbanjo.

För egen del har jag aldrig sett hyfsa dansas, men jag har förstått det så att hyfsa och snoa är besläktade med varann och med polka. Vet någon något mera?