Partivänner och andra vänner

5 juli 2007 12:34 | Politik | 12 kommentarer

Kristina Lindquist skriver på Syrrans blogg – länk finns här – insiktsfullt om vänskap, ibland kärlek, mellan människor med vitt skilda politiska värderingar:

”Antingen: Politik hör hemma i det offentliga, har en on/off-knapp och en rullgardin att dra ned när det räcker. Det kan tydligt särskiljas från det som är livet och människan och det privata är definitivt inte politiskt. Politik är inte vem du älskar, vad du äter, hur du bor och rör dig, om du är frisk, vilken luft du andas eller vem som diskar din disk. Människor till höger tenderar oftare än andra att hamna i den här kategorin och här är det givetvis smärtfritt att att vara nära vän med ideologiska meningsmotståndare.

Eller: Vänner är inte centrala i livet. Vänner är de man fikar och tar ett glas vin med i skarvarna av det riktiga livet med sambo, topplån, karriärstrategiska moves och bröllopsinbjudningar. Vänner är inte den innersta kretsen, inte your next of kin, inte dina livskamrater. De är en krydda vid sidan om.

Den som inte tillhör någon av dessa kategorier kommer ibland att få ont av tvärpolitisk vänskap.”

Både Kristinas eget inlägg (som rymmer mycket mer än det citerade) och den debatt det har föranlett är värda att läsa.

Kristina startar med att berätta om en kärlekshistoria, där en av hennes vänstervänner så småningom upptäcker, att den älskade är folkpartist. Också jag känner till sådana allianser över de politiska blockgränserna.

Känslor är förstås svårtyglade; det ligger i kärlekens natur att den är emotionell. Men själv har jag ändå alltid haft svårt att förstå mig på sådana allianser. Jag har för egen del svårt att föreställa mig, att jag skulle kunna leva ett helt liv ihop med någon som röstade på moderaterna, kanske rent av var aktiv medlem i Moderata samlingspartiet.

Fast det här handlar ju egentligen inte om partipolitik eller om konflikter som skärps i samband med valrörelserna och valen. Eftersom mina egna politiska ställningstaganden främst är grundade på samhällsanalys och värderingar: skulle jag kunna tänka mig att leva nära samman med någon, som i dessa avseenden hade en värdegrund och en syn på samhället, som radikalt skilde sig från min egen?

Fungerar man som jag, väljer man förstås också vänner på ett likartat sätt. Framför allt gäller det nära vänner.

Men talar vi om vänskap i meningen vänskapligt umgänge, för att inte tala om intellektuellt utbyte, har jag en mycket mer öppen inställning. Som gammal journalist är jag nyfiken på människor, också på sådana som inte tänker som jag (kanske just därför?). Jag har alltså under årens lopp blivit god vän med flera aktiva centerpartister, också några från de övriga borgerliga partierna. Jag är ateist men umgås av och till med präster – förstår inte deras grundläggande tro men hittar ändå tankebryggor att slå från individ till individ. Det finns ofta, om än inte alltid, pusselbitar i våra respektive livsmönster som passar ihop, även om helheterna inte stämmer överens.

Och det är nyttigt och intressant att få en inblick i hur andra med andra värderingar och erfarenheter tänker. Det gäller också omvänt: hur skulle de här människorna, om vi konsekvent agerade som antagonister, någonsin kunna komma fram till att det kanske också ligger något i mina sanningar?

För övrigt finns det även så kallade partivänner, som jag upplever som något katten har släpat in.

***

Avslutningsvis en historia som hör till ämnet.

När jag hösten 1959 flyttade in i mitt första studentrum i Uppsala, det på Jumkilsgatan, fick jag som granne i lägenheten (som i övrigt bara användes som lunchutrymme av den tandläkarfamilj som ägde den) en annan student, Curt Fredén. Vi var varandra ganska olika. Jag var humanist, han geolog. Han var aktiv i nationslivet, jag i Laboremus. Han brukade alkohol, jag var (fortfarande) nykterist.

Alldeles i början av vår gemensamma tillvaro gjorde han ett test, som vi båda skulle svara på, jag först och han sen. Det innehöll raka frågor som ”Höger eller vänster?”. Efteråt konstaterade han – och jag höll med – att vi åsiktsmässigt hade en mycket olika profil. Han konstaterade sakligt, att det var bra att veta – men att det nog skulle gå bra ändå.

Det gjorde det.

Vi käftade en del, men på ett vänskapligt sätt. Annars var Curt en hyvens kille, som jag gärna småpratade med om ditt och datt och åt lunch med på Delmonico; han skjutsade mig dit på sin skoter, när det passade.

Och vi hittade också de där nödvändiga bryggorna till varann. Curt hade en jättestor samling jazzskivor, och han är utan tvekan den som har lärt mig allra mest om jazz. Han till och med förhörde mig om vad han blindspelade för mig, à la tentamen.

Under den tidiga hösten 1960 ägnade jag mig mer åt valrörelsen än åt att studera. På kvällarna kom jag hem allt senare och senare och allt tröttare och tröttare.

En sådan kväll, när jag kom hem trött på gränsen till sammanbrott, upptäckte jag redan när jag granskade mitt gråbleka ansikte i hallspegeln, att där satt en dekal för Högerpartiet (som Moderata Samlingspartiet hette då). Sen fann jag, att mitt rum var tapetserat med hundratals såna här märken: på en tavla, bakom tavlan, i böckerna i bokhyllan, under sängöverkastet, under kudden. Och på samma sätt fortsatte det i badrummet: det fanns till exempel en dekal i tandborstglaset.

Jag började skratta, fullkomligt hysteriskt. Jag tyckte verkligen att det var ett roligt practical joke från min trätobroders och meningsmotståndares sida.

Jag fortsatte att hitta ytterligare dekaler i månader efteråt, och varje gång garvade vi tillsammans.

Sen flyttade han, och jag tappade honom ur sikte.

Om du läser det här Curt: Vad blev det av dig?

Eller kanske någon annan vet.

12 kommentarer

  1. Hej Enn!
    Roligt att du kommenterar (har inte ännu hunnit bemöta det du skrev om s k nationkänsla – var utomlands då – men det var mycket intressant)

    Jag vill bara förtydliga angående vänskap över blockgränserna att jag aldrig skulle få för mig att hålla mig till uteslutande vänstervänner eller avsluta en viktig vänskapsrelation pga politisk åskådning. Det jag ville uttrycka var de stråk av sorg jag ibland kan känna när människor som står mig nära verkar vara så oändligt långt bort i vissa avseenden.

    Ha det fint!

    Hälsningar Kristina

    Comment by Kristina Lindquist — 2007 07 05 13:11 #

  2. Hej

    HAr emellanåt följt din blogg som ofta bjuder intressant läsning. Även om jag inte har samma ideologiska uppfattning som du så är de politiska inläggen intressantast.
    —-

    Curt Freden hittar du via Google eller hitta.se

    Om jag inte misstar mig så bor han ca 2 km ifrån dig i Uppsala.

    Comment by C-G — 2007 07 05 13:54 #

  3. Till Carl Gunnar Hanson: Tack för tipset.

    När det gäller de politiska inläggen, följer jag min egen kurs. Tar också gärna emot, och bemöter, kommentarer – så länge de inte urartar i monomana upprepningar.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 05 14:02 #

  4. Till Kristina Lindquist: Nej, jag uppfattade dig heller inte så.

    Att jag valde att skriva på min egen blogg, inte din, hade att göra med att jag ville skriva självständigt om ämnet, inte bara utifrån vad du skrev eller i polemik mot dig. Och jag menade uppriktigt det jag skrev i mitt inlägg, nämligen att det du skrev var intressant och välskrivet. Det senare gäller verkligen inte allt som finns i bloggosfären.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 05 14:07 #

  5. Kristina L.: ”…jag ville uttrycka var de stråk av sorg jag ibland kan känna när människor som står mig nära verkar vara så oändligt långt bort i vissa avseenden…”

    Bra uttryckt. Och likadant känner säkert andra om en själv. Man ska nog inte anta att man själv alltid besitter de mest överlägsna värderingarna.

    Comment by A-K Roth — 2007 07 05 14:43 #

  6. Läste Kristinas bloggning och tänkte bara kort: Jag skulle aldrig kunna tänka mig att dela mitt liv med en människa som inte hade samma politiska grundinställning som jag (vilket förstås inte betyder att vi inte kan vara oense eller diskutera somliga frågor ganska animerat ibland :-)). Riktiga vänner gäller nog samma sak för.
    Sedan har jag förstås också en del bekanta som är moderater och som jag noga aktar mig för att prata politik med. En del av dem är väldigt trevliga och jag betraktar dem,men kan förstås inte säga det till dem, som gravt ideologiskt vilseförda eftersom de i sina dagliga liv lever som vilken övertygad socialist som helst :-).

    Comment by Kerstin — 2007 07 05 23:50 #

  7. Till Kerstin Berminge: Du tycks ha ungefär samma uppfattning som jag, både vad gäller det privata och vad gäller vänner.

    Moderater, för att tala mer specifikt om dem, är ju inte någon alldeles homogen grupp. Jag har själv mycket svårt för nyliberaler, men det finns ju också kulturkonservativa moderater, som i vissa avseenden kan hamna på ståndpunkter, som är förvansvärt lika dem som vänstermänniskor av min typ har.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 06 0:55 #

  8. Hej.
    Hoppas du läst mitt tips för att söka efter Curt Fredén och även andra personer.
    Vet Anders Eldeman om att du lägger ut lösningen på Melodikrysset i din blogg?
    Själv tycker jag det är bra, har nu nästan löst dagens kryss men ännu fattas några svar som jag inte kommer på.
    Väntar ivrigt på din lösning.
    Tycker du ska skicka in din lösning, det är enklast med datans hjälp och man får sända fyra lösningar per person.
    Chansen att vinna är på 1%.
    Ha det bra hälsar Blomman.

    Comment by Lars-Gunnar Blom — 2007 07 07 11:42 #

  9. Till Lars-Gunnar Blom: Jo, tack.

    Vad Anders Eldeman vet eller inte vet har jag ingen aning om. Men han behöver väl inte på nätet söka svar på sina frågor i Melodikrysset.

    Mitt förslag till lösning den här veckan finns här intill.

    Men som vanligt kommer jag inte att skicka in det, varken per post eller via datorn. Det överlåter jag till er som är intresserade av att tävla med andra än er själva.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 07 12:13 #

  10. Jag tänkte närmast på att Anders Eldeman och SvR kan förbjuda dig att publicera kryssvaren, vilket vi är många som inte önskar.
    Med vänliga hälsningar från ett regningt Halland.

    Comment by Lars-Gunnar Blom — 2007 07 07 12:41 #

  11. Till Lars-Gunnar Blom: Hur skulle det gå till? Genom att stänga av Melodikrysset i just mina radioapparater? För rent juridiskt torde det inte finnas något kriminellt i att publicera förslag till svar innan SRs svarstid har gått ut.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 07 12:47 #

  12. Tack för svaret, då känner jag mycket lugn.
    Melodikrysset kan också lyssnas i efterhand på webben.

    Comment by Lars-Gunnar Blom — 2007 07 07 13:02 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^