Svarta fingrar

4 juli 2007 15:42 | Trädgård, Ur dagboken | 8 kommentarer

Den senaste veckan har jag jobbat hårt med att restaurera en försummad rabatt: rensat ogräs, glesat ut bestånden av blommor som har en tendens att sprida ut sig för mycket, fortsatt kampen mot åkervindan som, trots upprepade utrotningsförsök, finns kvar i ena ändan av rabatten. (Åkervindan är med sina skära klockblommor rent av vacker. Men den slingrar sig som en lian runt andra växter, förkväver dem.)

Personer som ägnar sig åt sådant sägs ha gröna fingrar. Men det är lögn. Fingrarna blir svarta. Särskilt svart blir man under naglarna.

I går, när grundarbetet var gjort, planterade jag in nya växter i den här rabatten: sådana som jag fick i 70-årspresent av mina barn och sådana som jag tillsammans med Birgitta i lördags köpte i Eds handelsträdgård utanför Östhammar.

Till de senare växterna hör två exemplar av Röd solhatt (Rudbeckia purpurea, Echinaceae), som får rödvioletta blommor och kan bli en meter hög. Jag har tidigare haft två exemplar av den, en som jag har köpt på Julita gård och en som jag fick av Karins föräldrar – Karin är sambo med vår Matti – men båda exemplaren har av någon anledning gått åt fanders.

Av Matti och Karin fick jag på 70-årsdagen en ros och en pion, som nu också finns i jord i den nyrestaurerade rabatten.

Rosen är en Ghirlaine de Féligonde, en gammaldags parkros som blir 1,5-2,5 meter hög och får små koppargula blommor som sitter i klasar. Den finns nu i ett hörn av rabatten, där flera sorters rosor trivs. Dessutom finns där andra blommor i olika gula nyanser: Spirstånds (Ligularia), Gullris (Soldiago) och en fullständigt enastående hög orange lilja, som just nu blommar. I närheten finns också Brinnande kärlek eller Studentnejlika (Lychnis Chacledonica), som blommar i orangerött, samt två på Eds handelsträdgård nyinköpta exemplar av Röd nejlikrot (Geum).

Luktpionen (Paeonia Lactiflora) är rosa, fylld, och heter Edulis Superba. Den har redan sällskap av en hel rad pioner i den rabatten. Runt omkring i trädgården har vi minst 25 olika pioner av alla tänkbara varianter: bondpion, dillpion, luktpion, röda, mörk- och ljusrosa, vita, fyllda, enkla. Pioner hör till det vackraste så här års. En del har redan blommat över, medan andra fortfarande står i knopp. Genom att vi har så många, tar vi ofta in flera buketter att ha i vas.

Stjärnflockan (Astrantia major) hade före den stora rensningsaktionen brett ut sig över stora delar av den högra delen av rabatten, så mycket att jag har fått glesa ut den. Dessutom blir den hög, 40-90 centimeter. Den är en oerhört behagfull gammaldags trädgårdsblomma, som med sina bleka, grönrosa blommor gör sig utmärkt i buketter. Nu fick jag av min dotter Kerstin och hennes familj – Bo, Viggo och Klara – ett fint exemplar av en variant med rödare blommor. Det ska bli oerhört spännande att få se den utvecklas och blomma, där den nu står i närheten av sina grönrosablommande kusiner.

Jag har tidigare inte odlat vivor i den här rabatten, men när jag nu fick en Hyacintviva (Primula vialii) av Kerstin och hennes familj, satte jag den inte långt från min tibetanska jättelilja. Hyacintvivan blommar redan i rött och violett. Med sin toppiga form ser dess blomma nästan obscen ut – men den är verkligen vacker!

Slutligen har Kerstin & co förorsakat mig ett mysterium. Jag fick en Akleja (Aquilegia) av dem, och jag har med framgång tidigare odlat akleja i den aktuella rabatten, så det är inte det som är problemet. Med aklejan i fråga följde nämligen två skyltar: enligt den ena ska den här aklejan vara grön, enligt den andra röd. Visserligen har jag av erfarenheten lärt mig, att olika sorters aklejor – vi har jättemånga i vår trädgård och tycker att de är underbara – korsar sig med varandra hej vilt, men den kan ju knappast blomma i både grönt och rött.

Den som lever får se.

***

I dag på eftermiddagen gick jag till Anna, vår lokala trädgårdsmästare (hon har tagit över efter sin mamma, Inga-Lill) för att köpa säckar med jord att läggas på den restaurerade rabatten; Anna skjutsar hit dem i kväll, när hon har stängt butiken.

Jag passade då på att köpa ytterligare perenner till rabatten.

För det första hade hon Vit solhatt, som jag köpte två exemplar av.

För det andra köpte jag en rosa (Digitalis purpurea) och en gul (Digitalis grandiflora) Fingerborgsblomma. Vi har sådana på andra håll i trädgården, men jag har inga i just den här rabatten.

8 kommentarer

  1. Trädgårdsarbete är så underbart, jag njuter av din lilla berättelse. Jag har svarta fingrar, men inte så gröna. I år blev mitt land översvämmat av våtarv, men det blev sallad ändå. Nu har jag grävt om och satt ny. På blomfronten har jag samlat in gamla sorter från ödetomter, bl a aklejor, nyponrosor och olika liljor. Mest älskar jag krolliljan.

    Bilderna på din dotters blogg (från födelsedagen)var väldigt trevliga. Det är modigt och charmigt att ni vågar vara så öppna med ert familjeliv. Det är nästan så att jag önskar mig en Kokk-Dahlserie på TV. Hade vi fått se bilder från ert kök med vedspisen istället för Perssons herrgård hade nog SAP fått bättre reklam.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2007 07 04 19:41 #

  2. Till Ann Christin Sandlund: Krolliljor är något att ha! De är ganska svåra att sprida mer planenligt; fröna kan ta åratal på sig för att gro, och liljeknölarna sitter mycket djupt. På vårt ställe här i Öregrund fanns det ett bestånd framför allt i syrenhäcken redan när vi köpte stället 1969. Med stor möda har vi lyckats sprida dem till andra ställen. Men de har också vandrat vidare mer spontant.

    TV, i skepnad av Ragnar Dahlberg, har faktiskt varit här en gång och gjort trädgårdsreportage med Birgitta. Det blev ett riktigt långt program.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 04 19:48 #

  3. Trevligt att läsa om ditt trädgårdsarbete. Det där med trädgård var inte min melodi tidigare i livet, men sedan vi kom till det här stället, för tre år sedan, har jag börjat pyssla ganska mycket i trädgården. Jag har just fått en massa perennplantor av dottern, som är det verkliga växtproffset (nå eg. bara hennes hobby, men hon är duktig i sitt växthus), så det ska bli fler rabatter. Även jag är svart under naglarn och har svarta skrynklor på händerna med andra ord.
    Det värsta är att jag nästan inte vågar köpa perenner eftersom vi inte har mördarsniglar här och jag är livrädd att få hit dem. De kommer väl förr eller senare även till vår avkrok av världen, men jag vill hålla dem borta så länge jag kan. Dottern lider allvarligt av de invasioner hon har i sin trädgård, så plantorna från henne får stå i en rejäl karantän ett bra tag innan jag vågar plantera ut dem.
    Jag själv är ganska stolt över mina fantastiska stormhattar. Det fanns mörkt blå mycket praktfulla sådana på stället när vi flyttade hit, så tog jag med mig en planta av vitblå sådan från vårt tidigare ställe. Är också glad över mina gula dubbla rudbeckior (vet inte vad sorten heter dock), tog även dem med mig från vårt förra ställe och till min glädje stormtrivs de här också. De växer utmed väggen, blir omkring 2,5 meter höga och blommar överdådigt i augusti. Så har jag har fått en röd variant nu, troligen samma som du fått, blir roligt att se hur den ser ut.
    I år väntar jag dessutom med spänning på att mina stockrosor, som jag fick av dottern förra året, ska slå ut. De blommade inte första sommaren men har massor av knoppar just nu.
    I våras satte jag riddarsporrar i flera olika färger, som komplement till den blå jag redan hade. Så svämmar mitt land i stort sett över av fingerborgsblommor, ettåringar, blir tvungen att gallra bland dem, och blommar bara hälften nästa sommar kommer jag att få mängder av dem i rabatterna. Aklejor har jag mängder, i alla tänkbara färger. Dessutom är jag mycket förtjust i mina nävor, har flera olika sorter och de är ju tacksamma.
    En annan perenn som jag inte varit så imponerad av tidigare fick en av en bekant för två år sedan, är jag mycket förtjust i idag, nämligen jättedaggkåpan, som är så dekorativ med sina ljust blekgulgröna blomklasar, blommar länge, fyller fint i rabatten och står så fint mot andra färgstarkare blommor.
    Med andra ord, nu tycker jag det är mycket roligt att pyssla med mina blommor, fast grodbladen, som jag plockar varje dag, kunde jag förstås undvara, liksom denna mängd av gulfibblor som jag har i gräsmattan. Däremot är jag väldigt förtjust i rödfibblorna som är dekorativa. Dem har jag tom befodrat till rabattblommor, undrar om de inte är sådana från början. I år har dessutom två av mina malvor slagit rekord, de är nog omkring 1,60 m höga. Det blir praktfullt när de slår ut. Har aldrig sett sådana malvor någon gång.

    Comment by Kerstin — 2007 07 05 1:31 #

  4. PS:
    Ursäkta, det blev längre än jag trodde :-).

    Comment by Kerstin — 2007 07 05 1:33 #

  5. Till Kerstin Berminge: En trevlig text – du behöver inte ursäkta dig för längden.

    De växter du nämner finns också i vår trädgård. Stormhattar är till exempel granna blommor. Birgitta har satt jättedaggkåpor i kanten mot stenläggningen på gången upp mot huset, och de är verkligen fina. I en annan rabatt, snett emot den jag nu har restaurerat, har hon som du riddarsporrar i olika blå nyanser, från mörkblått till nästan vitt.

    Din rädsla för mördarsniglar har jag full förståelse för. Här i Öregrund finns de dess värre, men jag har varit med om värre mördarsnigelår. Jag brukar ta turer runt trädgården och halvera dem med ett ogräsjärn. Det håller nere antalet, men det kommer ständigt nya.

    I den rabatt jag just har rensat mig igenom hittade jag i stället otroliga mängder små snäckor – som jag förstås obarmhärtigt krossade.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 05 8:07 #

  6. De där odjuren är ju värst när det är fuktigt. Just nu är det fuktigt här nere och dottern klagar bittert över att mördarsniglarna nu kommer i stora horder och de kryper överallt och äter upp allt i sin väg. Hon har dem långt upp på husväggarna. Jag ser ovanligt svarta skogssniglar i min trädgård just nu, men de är ju jämförelsevis harmlösa. Har aldrig noterat att de ställer till i trädgården.

    Måste förresten fråga dig om stjärnflocka, som du skrev att du hade. Jag har också sådana, men har de föregåenden somrarna fått så mycket rost på bladen att de har varit ganska ledsamma. I år har det varit bättre – så här långt. Har du bekymmer med den saken också? Vad gör du åt det i så fall och hur står dina flockor om du inte har detta problem? Mina står i söderläge utmed väggen och ganska torrt blir det under det stora taköverhänget.

    Comment by Kerstin — 2007 07 05 23:39 #

  7. Till Kerstin Berminge: Jo, graden av fuktighet spelar säkert en roll för spridningen av mördarsniglar. Här i Öregrund har vi, i motsats till stora delar av södra och västra Sverige, haft fint sommarväder: mycket sol och däremellan inte alltför våldsamma eller långvariga regn.

    Dina bekymmer med stjärnflocka har jag inte haft och kan därför inte ge något bra råd. Vi har dem på två ställen: dels i den fristående rabatt jag har restaurerat och dels vid bastuväggen. I båda fallen har de morgonsol men får under den hetaste delen av dagen skugga av träd och andra höga växter. De får regnvattning, när det kommer regn, och i övrigt vattnar vi dem när det behövs med slang och spridare.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 06 0:49 #

  8. Tack för svar. Det är kanske som jag misstänkt, att de står för varmt och torrt och får motståndskraften nedsatt av det skälet. Ska flytta en till en öppen plats i en rabatt och se om den klarar sig bättre där, där det blir lite mer regnvatten på dem.

    Comment by Kerstin — 2007 07 08 2:10 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^