Melodikrysset nummer 30 2010

31 juli 2010 11:38 | Film, Musik, Politik, Ur dagboken | 9 kommentarer

Ibland hjälper det inte att man har hört musiken tidigare – huvudet är absolut tomt på minnen av detta (vilket inte måste bero på huvudet).

Oskar Linnros måste jag rimligen ha hört i Allsång på Skansen, men i så fall har jag totalt förträngt hans framträdande där. Men med hjälp av lite detektivarbete på Google kom jag så småningom fram till att det var han som sjöng ”Från och med Du”.

Inte heller har jag något som helst minne av att ha hört Martin (Svensson) i Melodifestivalen med ”(Du är så) Yeah Yeah Wow Wow”. Man behöver inte be till Google, men Google hjälper.

Cardigans är ju inte lika färska som de båda nämnda sångarna, men jag vill ändå anföra dem som exempel på att mitt musikkunnande inte bara omfattar forntiden. I dag hörde vi dem i ”And When You Kissed Me”.

Och för att återvända till Melodifetsvalen, minns jag mycket väl Kalle Moraeus och Orsa spelmän i ”Underbart”.

Och som väl mina regelbundna läsare vet, hyser jag inget förakt för populärmusik, sådan som till exempel spelas på Svensktoppen.

Jag kan ha synpunkter på Lasse Stefanz’ märkliga diktion, men jag förstår fuller väl varför den här gruppen och Christina Lindberg 1989-1990 låg på Svensktoppen i hela 66 veckor med ”De sista ljuva åren”.

Och för mig är Sven Ingvars’ 15 veckor på samma lista 1994 med ”Byns enda blondin” av Niklas Strömstedt till och med ännu mer begripliga.

Ett par klassiska stycken hade Anders Eldeman också tagit med i veckans kryss, dock som vanligt ett par mycket enkla för dem som kan åtminstone något om klassisk musik. Alltså fick vi höra Bachs ”Air” och så ”Pomp and Circumstances” av Edgar Elgar.

En svensk klassiker, dock från något senare tid, Povel Ramel, hyllades av The Real Group i ”Konditori Förgät mig ej”.

The Real Group finns i mina skivhyllor liksom Bob Dylan. Honom har jag följt allt sedan starten, så det är klart att jag känner igen hans ”The Times They Are A-Changin'”.

Mitt filmkunnande är inte riktigt lika heltäckande som mitt musikkunnande, men dagens tre filmer har jag sett allihop – de finns till och med på DVD hemma hos oss.

June Campions ”Pianot” – som här skulle ge ordet piano –
är en av min hustrus favoritfilmer.

Vi har också tillsammans flera gånger sett Charlie Chaplins roliga och politiskt radikala ”Moderna tider” (”Modern Times” från 1936). I den förekommer ”Smile” – ”Le” översatt till svenska – som Chaplin själv har komponerat. Visste ni att han också var en riktigt begåvad kompositör?

Och så avslutar vi med en sommarbagatell som jag älskar, Lars-Magnus Lindgrens ”Änglar, finns dom?” från 1961. I den har Jarl Kulle och Christina Schollin huvudrollerna, och det var dem vi i dag också hörde sjunga.

PS

Dottern tog i smyg bilder av mig medan jag löste dagens kryss. De som är roade av att få se hur det ser ut kan här ta del av bilderna, som ligger på hennes blogg.