Åter mitt i barndomens sommar
28 juli 2010 9:45 | Barnkultur, Trädgård, Ur dagboken | 4 kommentarerAlla som har barn och med dem har återvänt till sin barndoms sommarland vet vilka känslor det väcker. Minnena vaknar till liv. Vardagliga ting och vanor får ett magiskt skimmer över sig.
Vi köpte vårt ställe här i Öregrund 1969, samma år som vår dotter Kerstin föddes. Hon har alltså tillbringat alla barndomens somrar här, senare år för år sett huset få fler bekvämligheter och trädgården få nya träd och växter och allt fler nya rum.
För henne är det, när hon kommer tillbaka hit för en sommarvecka tillsammans med inte bara sina föräldrar utan framför allt två egna barn, den ljuvliga återupprepningen som är målet. Så jag blir föga förvånad när hon genast ber sin pappa att laga wienerschnitzel till middag, inte heller att de upptäcktsfärder hon vill göra alla går längs minnets stigar på vår egen tomt. På sin blogg har hon publicerat bilder och redovisat vad hon har gjort – här.
En annan av hennes bloggtexter med många bilder skildrar en trädgård som nästan har något hemlighetsfullt över sig. Man kan se sådant som estnisk malva, stormhatt och fackelblomster, Birgittas kryddträdgård med de för årstiden typiska fjärilarna, krusbär och vinbär och en rad av trädgårdens olika rum. På en bild lyfter hon fram de mogna bären på bigarråträdet.
En av bilderna föreställer allmänningen, den så kallade Floraparken, utanför vår tallgrind. Det här förstärker ytterligare bilden av en vild och hemlighetsfull trädgård. Visst finns det bergknallar och en talldunge och vilt växande krikonträd på vår tomt – men den är, vilket kanske inte riktigt framgår, också full av ljusare partier.
Hur som helst: välkomna att, med hjälp av Kerstins bilder, ta en titt på vår trädgård,
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag älskar den här texten.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2010 07 28 10:50 #
Till Ann Christin Sandlund: Tack!
Också du har väl ett barndomsland, i Ångermanland antar jag, liksom jag har mitt i Juniskär utanför Sundsvall – eller hade: numera är det inte vårt längre och har förvandlats till något helt annat.
Comment by Enn Kokk — 2010 07 28 11:05 #
Mitt barndomsland är inte heller mitt längre, men jag ser ju att jag har återskapat det där vi nu bor sedan 24 år. Likadana röda stugor, en grusväg, lite bortom allfarvägarna.
Däremot har mina fyra barn sitt barndomsland här och så ska det förbli så länge det går. Förhoppningsvis får jag barnbarn (känn ingen press, ungar!) och får uppleva barndomslandet på nytt genom dem. Och får jag inga tänker jag hitta barn som behöver en extramormor. Det har jag haft funderingar på ett tag i vilket fall som helst. För barndomsland behöver alla barn.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2010 07 28 12:41 #
Käner igen ”stohejet” kring barnbarnen och deras matvanor, men vilket kärt besvär! Härligt att få läsa.
Comment by Inger — 2010 07 28 20:03 #