Ulf Lundell i Sommar

23 juni 2007 16:08 | Musik, Politik | 4 kommentarer

Årets Sommar inleddes av Ulf Lundell. Jag gillade hans program både vad gäller musiken och det talade innehållet.

Jag har en komplett samling Ulf Lundell-skivor, varav man kan förstå att jag länge, och oftast med gillande, har följt hans musikaliska karriär; jag har också recenserat ganska många av de här skivorna, vilket jag ska försöka återkomma till. Jag är inte riktigt lika tänd på honom som romanförfattare, men jag har skrivit om åtminstone någon av hans böcker.

När det gäller musikurvalet i programmet, slogs jag av att musiken genomgående var starkt rytmisk och melodiös rockmusik. Jag minns på rak arm Bob Dylan (”Lonesome Day Blues”), Cream, Doors, Rolling Stones (”Street Fighting Man”), John Lennon, Van Morrison, Crosby, Stills, Nash & Young, Bruce Springsteen (med John Lee Hookers ”Boom, Boom, Boom”) och Beatles (”All You Need Is Love”), allesamman artister som både Ulf Lundells generation och min en bit äldre men också rockförgiftade är väl förtrogna med. Jag noterade också att han spelade Mavis Staples, på vars konsert på Berns jag ska gå tillsammans med Anna; jag fick en biljett i 70-årspresent.

Det här var kul att höra, men egentligen var det Ulf Lundell sa ännu mer hörvärt. Givetvis hans borrande i minnets 1960-tal, med tonvikt på 1967. Men också det han sa om politik, och då tänker jag på det han sa om dagens politik.

Att Ulf Lundell är en politisk artist, en artist med hjärtat åt vänster, har jag flera gånger noterat, när jag har skrivit om hans skivor; jag har mycket riktigt spelat några av hans låtar som inslag i de skivprogram med politisk musik jag då och då gör.

Lundell har sitt hjärta i det folkhem hans föräldrar byggde, och han gav också uttryck för detta i det här sommarprogrammet. Han gick till och med med på att man gärna får kalla honom nostalgiker. Själv vill jag kalla honom klarsynt; jag skäms för egen del inte ett ögonblick för att tillstå, att mina egna politiska ideal finns många årtionden tillbaka. Var blev ni av, ljuva drömmar?

Lundell gav i anslutning till detta också uttryck för underbart svart humor: När nu alla beprövade politiska värderingar tycks vara möjliga att byta ut och när nu Moderata samlingspartiet har gjort succé som det nya arbetarpartiet, kanske nästa steg blir att Arbetarepartiet träder fram som de nya moderaterna?

4 kommentarer

  1. Hej Enn!
    Trevlig fortsättning på midsommarhelgen!
    Jag skulle vilja göra några kommentarer
    efter ha lyssnat till Uffe Lundell på radion
    under midsommardagen. När Uffe Lundell gav ut sin första bok ”Jack” det måste ha varit 1975 eller -76 fick jag boken signerad av författaren på varuhuset NK i Stockholm (Cirka 10 år senare skänkte jag boken till en loppmarknad, det grämer djupt efteråt). Uffe Lundell blev en förebild för mig och några andra kompisar under slutet av 70-talet, bland annat frihetslängtan, konstnärs-drömmar, cykelsemester på Gotland.
    Jag tyckte det var intressant höra Lundell tala om sin farsa, 1967 och folkhemmet. Uffe Lundell skulle kunna tala mycket mer om hur såg på läget i nationen under de senare år. Han blickade tillbaka lite för mycket (Uffe Lundell, Carl Bildt och Göran Persson är alla födda 1949).
    Jag hedrade Uffe Lundell tillsammans med goda vänner på midsommarafton att sjunga Öppna Landskap ”Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo, några månader om året, så att själen kan få ro…”

    Hälsningar
    Rustan Rydman
    Stockholm

    Comment by Rustan Rydman — 2007 06 23 18:36 #

  2. I ett brev till Sommarpratar-producenten på SR förklarade Ulf Lundell att han inte såg sig som någon entusiastiskt sommarpratare. Han erbjöd därför producenten att stiga åt sidan, då det säkert fanns andra som gärna skulle vilja ta hans roll. Brevet + en bit av textmanuset finns återgivet på SR:s hemsida, P 1. http://www.sr.se

    Som f d SR-medarbetare – drygt 30 år – vill jag ge honom betyget med beröm godkänt. Ja t o m med råge. Ulf Lundell lyckades fånga ens intresse som lyssnare hela tiden – och med en klar stegring mot slutet. Den som är road av retorik bör kanske observera ett retoriskt grepp som han utnyttjade. Ganska tidigt mot slutet deklarerade han att ”det här programmet går mot sitt slut”… Men i själva verket hade han mycket kvar att säga. Det här greppet är ganska vanligt hos erfarna estradörer (som ju Ulf Lundell är), jag menar att säga ”good bye” och sedan bjuda på mer… Det fyller lyssnaren med ett slags tacksamhet över att det bjöds på så mycket mer än vad som förväntats (på scenen i form av flera extranummer)…

    Comment by Anders Thunberg — 2007 06 24 1:14 #

  3. Underbart att få höra Lundells åsikter om ”våra politiker” , hatkärleken till Stockholm och inte minst lovorden om det fantastiska 60-talet. Georg Martin, Beatles producent, var inte 18 år 1967 och kan inte ha den rätta bilden av oss, då ungdomar, som fick uppleva denna formligen explosiva förändring av samhällets värderingar, längd på hår, klädsel, för första gången så gick du inte från att vara barn direkt till att bli vuxen, tonåringen var född och i mycket av det lever vi kvar i än idag, det ser jag som ett friskhetstecken!

    Tack Ulf Lundell!

    Comment by Tommy Almstedt — 2007 06 25 1:12 #

  4. Ulf lundell. Tack.

    Comment by patrick larsson — 2007 06 28 9:32 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^