”Man vill ju inte umgås med perfekta människor”

18 juni 2007 10:38 | Politik | 11 kommentarer

I en lång intervju i Aftonbladet Söndag (17 juni 2007, intervjuare Tore S Börjesson) kommenterar Mona Sahlin sina tidigare tillkortakommanden – de som åter drogs upp, när hon på nytt kandiderade till partiledarposten – så här:

- Vad är en felfri människa och är det det vi söker? Vad ska en politiker vara? Säg bara att man rannsakar sina kompisar och tar bort alla som suttit i fängelse, som skilt sig, som varit otrogna och så vidare. Jag menar, bort med alla. Kvar finns bara de perfekta… De vill man ju inte umgås med, säger Mona.

Nu är väl väljarnas förväntningar på politikerna inte knutna till just förhoppningen att få umgås med dem.

Henrik Brors refererar i en kolumn i Dagens Nyheter (18 juni 2007), ”Väljarna vill ha moraliska hjältar”, en ny mätning från FSI, Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier, enligt vilken ”hela 73 procent av de intervjuade anser att makthavare och politiker ska ha högre moral än privatpersoner”. Det är bara 17 procent som inte tycker så; 10 procent tar inte ställning.

I Mona Sahlins egen åldersgrupp – Mona är född 1957 – är det hela 80 procent av de tillfrågade som tycker, att makthavare och politiker ska ha högre moral än privatpersoner. Samtliga tillfrågade i åldersgrupperna 37 år och uppåt svarar i högre grad än snittet ja på den här frågan. Gruppen 27-36 år (66 procent) och i ännu högre grad gruppen 18-26 år (50 procent) är de som drar ner snittet.

Följande två stycken i Henrik Brors’ krönika ligger ganska nära det jag själv tycker i den här frågan:

”I eftervalsdebatten diskuteras just nu mycket om betydelsen av förre statsministern Göran Perssons herrgårdsbygge för valutgången. LO skriver i sin valanalys: ‘Familjen Reinfeldt i sin förortsvilla stod i motsättning till Göran Persson på sin skogs- och jordbruksfastighet i Sörmland.’

FSIs mätning om väljarnas höga moralkrav understryker att det inte räcker för politiker som vill vinna röststöd att driva politiska krav. Det gäller också om att på något sätt framstå som en förebild.”

Inte så att jag tror att väljarna vill ha politiker som är änglar. Men de har den enligt min mening ganska sunda inställningen, att det politikerna predikar från talarstolarna ska gälla också dem själva i deras privatliv.

Kanske ska politikerna i väljarnas ögon rent av stå för ideal, som kan förändra samhället till något bortom och ovanför det samhälle vi lever i.

11 kommentarer

  1. Hej!
    Inte vet jag om det här är rätt sätt att ställa en fråga men jag hittar ingen adress så därför gör jag på det här sättet.
    Du skriver i din blogg om min absoluta favoritserie Mafalda som jag har varit på jakt efter i nästan 10 år! Har ringt till bokförlaget Nordan, som du skrev om, men ingen svarar. Hur gör jag för att beställa hela serien?
    Hoppas du ser detta!
    Hälsningar
    Helga

    Comment by Helga — 2007 06 18 11:23 #

  2. Till Helga: Jag har dess värre ingen aning om ifall bokförlaget Nordan fortfarande har verksamhet. Mafalda-albumen kom ju ut för rätt länge sen.

    Lyckas du inte få kontakt med förlaget, återstår två möjligheter. Dels kan du via sökmotorer av typen Google kolla, om några antikvariat har Mafalda-album till salu. Dels kan du söka på auktionssiten Tradera, under Serier. Lycka till – Mafalda är värd att ha!

    Comment by Enn Kokk — 2007 06 18 11:33 #

  3. I min roll som lärare och folkbildare ligger ett maktanspråk. Jag tycker mig, i någon mening, stå för något som andra bör ta till sig och omfatta. ”Demokrati”, t ex, står jag för, och menar då att jag vet något om hur demokrati bäst uttolkas och utövas. Att utbilda andra, i den speciella roll som vi folkbildare tar på oss, kräver att vi fungerar som föredömen. Vi måste leva som vi lär.

    Detta måste gälla i ännu högre grad för politiker, som säger sig veta vilken väg en hel nation bör gå. Maktanspråket är oerhört, alltså vill åtminstone jag (född 1956) ha en ”hel, ren och hederlig” människa (som min mormor skulle ha sagt) vid rodret. (Därmed inte sagt att man behöver vara perfekt).

    Fiffel med kort och pengar, en ganska tydlig girighet och förnedrande behandling av medmänniskor har ju tyvärr inte varit så ovanligt de senaste decennierna i vare sig socialdemokratin eller fackföreningsrörelsen.

    Nu är vi med den här moralen på utdöende, det är ganska tydligt, som du själv visar med dina siffror, och som jag själv kan konstatera i mötet med unga människor. Det blir alltmer ok att tänka mest på sig själv. Jag hoppas trots allt uppleva en ny empatisk folkrörelsevåg innan jag dör, för pendeln slår alltid tillbaka. Under tiden lyssnar jag på bofinken. Ha det bra i din trädgård!

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2007 06 18 12:21 #

  4. ”Hel och ren” (av Otto Karl-Oskarsson) hette en av böckerna i Folket i Bilds folkbokserie på 1950-talet.

    Jag tror att din mormors dygder var mycket spridda i den tidens arbetarrörelse, den som också Kjell Nordin, som jag nyligen skrev om, representerade. Han hade inte mycket till övers för rörelseföreträdare som inte skötte sig eller som främsta mål syntes ha att berika sig själva.

    Politiker befinner sig i ett intressant spänningsfält. Dels är de satta att representera dem som har valt dem, vilket de inte bör glömma bort. Dels vill väljarna helt uppenbart samtidigt kunna se dem som föredömen och som banerförare.

    Comment by Enn Kokk — 2007 06 18 15:00 #

  5. Jag har tyvärr bara haft möjlighet att uppleva ena sidan av den s k herrgårdsdebatten, den massmediala. Eftersom jag tillhör den lilla minoritet som har gjort mig av med televisionsapparaten (för att slippa få det som jag tidigare hört på radion i repris) och inte heller läser kvällstidningar särskilt ofta var jag utanför de publika svallvågorna i herrgårdsfrågan. Jag funderade då mer över moralfrågorna, när Gunnar Sträng en gång utnyttjade skatteregler och inflationsmekanismer och skaffade sig en fastighet i bästa läge i Gamla Stan. Men på den tiden verkade varken väljare eller media intressera sig för dylika frågor.

    Den som gav historien om Perssons herrgård ett ansikte var Anders Lindkvist, politisk reporter på Rapport. Det har jag fått samstämmiga vittnesmål.Vad jag har förstått gjorde man från ”68:an” avsevärda ansträngningar att få Rapport att släppa temat. En inte särskilt begåvad mediastrategi, då man vet att den här typen av påtryckningar snarare motverkar sina syften och att en genomhygglig omutlig person som Anders Lindqvist med sina djupa rötter i lågkyrklig västerbottnisk småbrukarmiljö inte är den som tycker att politik och personlig moral är en oviktig fråga. Så den här sidan har jag inga problem att greppa.

    Men vad jag däremot inte känner till är vad som hände internt inom partihögkvarteret och i partistyrelsen att få partiordföranden ”att leva som man lär” – för att nu hämta ett uttryck från några som har yttrat sig i debatten… Hur såg t ex partisekreteraren på här det här
    ”politiska självmålet” som så behändigt serverades mitt i upptakten i valrörelsen? Och hur agerade hon internt? I andra politiska kulturer, t ex anglosaxiska, brukar man ha för vana att vädra ut luften i förlorarnas sammanträdesrum ganska omgående… Men i vårt land går väl t ex partistyrelseprotokollen till Arbetarrörelsens arkiv… för att först så där efter ett par decennier bli offentliga

    Comment by Anders Thunberg — 2007 06 18 20:58 #

  6. Till Anders Thunberg: Jag var ju inte kvar på 68an under den här perioden och vet följaktligen inte vad man har gjort eller inte gjort.

    Inte heller vet jag – av samma skäl – om den här frågan någonsin har diskuterats i VU och/eller partistyrelsen.

    Tjugoårsregeln för protokollen vill jag dock aktivt försvara: Vem som helst som vet något om den här miljön kan räkna ut, att om protokollen tämligen omedelbart blev offentliga, skulle de antingen friseras eller så skulle det verkligt viktiga i stället sägas i slutna rum, där protokoll inte förs.

    Nu är VUs och partistyrelsens protokoll ordagranna – bara språkligt lätt redigerade – diskussionsprotokoll och innehåller alltså allt från strategidiskussioner till lynnesutbrott. De är följaktligen veritabla guldgruvor för framtidens forskare, när de efter 20 år blir offentliga. Det håller också de forskare med om, som har kunnat jämföra de här protokollen med andra partiers tidigare tillgängliga men korta och summariska motsvarigheter.

    Comment by Enn Kokk — 2007 06 18 21:46 #

  7. Utmärkt att det finns ”veritabla guldgruvor” att så småningom fördjupa sig is…Jag minns dina detaljrika protokoll fråm Mellannorrlands Elevorganisation ( SECO-distriktet alltså). De protokollen gick vidare till Jan Nordlander, polismästarens son i Härnösand (senare känd från UD och behandlingen av tsunami-krisen). Från Jan Nordlander gick papperen vidare till en dam i Söderhamn… men där tar historien slut… sen dess har ingen sett till papperen. Men nu till allvaret: Vad sägs om tanken att partiet i det speciella läge som gäller ger ut ”en vitbok” för att komplettera de eftervalsanalyser + obekräftade rykten som
    nu förpestar luften…Vore det inte en imponerande omstart av en ny ledning? När Göran Persson tagit bladet från munnen på bästa sändningstid i televisionen borde det väl inte vara så problematiskt att vi får veta hur andra agerade före ”katastrofen”?

    Comment by Anders Thunberg — 2007 06 18 22:55 #

  8. Vi har de senaste åren sett ett utbrett moraliskt förfall inom näringslivet (Skandia, Trustor etc etc), idrotten (doping, ekonomiska brott etc etc)och politiken (Sahlin, Motala etc etc). Inom min bostdsförening i Uppsala är det minst lika illa och värre – se gärna min hemsida. Det är t.ex inte lika självklart längre att inte ljuga, att följa lagar och regler och att vara allmänt hederlig. Det som var självklarheter på Sträng och Erlanders tid är idag i bästa fall önskvärt. Idag tycker vissa att det är pinsamt när man påpekar att heder och ärlighet är viktiga grundstenar i vårt samhällsbygge. Ska man som politiker, idrottsman och företagsledare kunna bli förlåten? Självklart – men bara om man förstår att man gjort fel, berättar om detta klart och tydligt och är beredd att gottgöra det som blev fel.

    Comment by Tommy Sandström — 2007 06 19 11:15 #

  9. Jo, jag glömde en sak: Min hemsida har adressen: http://blogg.expressen.se/dragarbrunn63. De männsikor som det här rör sig om är unga, etniskt svenska, välutbildade, högavlönade Uppsala-bor. Men de uppträder så man knappt tror att det är sant.

    Comment by Tommy Sandström — 2007 06 19 11:19 #

  10. Till Anders Thunberg: En vitbok om det här tycker jag vore att ta i. Ledningen nu är ju till stor del en annan, och ännu mer intressant är det att kolla in, hur den sköter sitt uppdrag.

    Comment by Enn Kokk — 2007 06 19 11:46 #

  11. Hjärtliga Gratulationer på 70-årsdagen, Enn !
    Följer Din hemsida med intresse – särskilt Dina Melodikrysslösningar !

    Comment by Ulf — 2007 06 20 9:48 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^