Tid för umgänge

15 juli 2010 17:11 | Barnkultur, Deckare, Film, Mat & dryck, Media, Serier, Trädgård, Ur dagboken | 2 kommentarer

Sommaren är en härlig tid, med rikliga möjligheter att träffa barn och barnbarn.

Först ute på banan i år är Matti och hans Karin. De kom hit till Öregrund i går. Birgitta serverade ugnsbakad röding, och sen tittade vi allihop på kvällens rätt förvirrade Miss Marple-deckare. I dag har de tagit en långpromenad runt Öregrund, barndomens sommarland för Matti. Och så har Matti hjälpt sin gamle och hjärtsvage far med att sortera in alla mapparna med trädgårds- och veckotidningar respektive serietidningar och seriealbum till sina utvalda platser långt in på den heta och svårforcerade vinden.

Jag har lagat fisksoppa till lunch, och till middag får vi grillmat, lagad av Matti och Karin.

På lördag ska vi allihop till Rinkeby för att fira Annas flickor, Sara som blir 18 – får rösta för första gången nu i september – och Amanda som blir 16; de har födelsedag med en dags mellanrum och blir därför båda firade på den mellanliggande dagen. Jag ska sova i Uppsala natten mot lördag för att under lördag förmiddag kunna hinna med också Melodikrysset. Sen blir vi skjutsade till Rineby av Annas pappa Bengt och hans fru Inger.

I dag ringde också Kerstin från Uppsala. Hon, Bo och barnen, Viggo och Klara, har semester och har gjort en massa roliga saker tillsammans, senast varit på Furuvik – kolla gärna bilderna på Kerstins blogg! Dess förinnan var barnen en vecka hos farfar Olle och farmor Kristina i Sollefteå, och nu är det morfars och mormors tur att få besök. Barnen kommer att lämnas här på tisdag, varefter deras pappa och mamma åker till Tyskland veckan ut för att hälsa på goda vänner. På måndag kommer Kerstin hit till Öregrund och stannar ytterligare en vecka här med barnen – det är hennes sista semestervecka, medan Bo då redam har börjat jobba igen. Bo och Kerstin gör som många andra småbarnsföräldrar: semestrar lite om lott för att ge ungarna en så lång sommarledighet som möjligt.

Morfar och mormor är beredda. Vi ska plocka fram både riddarborgen och de andra uteleksakerna, även göra badturer med ungarna. Dock saknar vi efter mordbranden här om året en uppblåsbar pool. Birgitta var i järnhandeln och tittade på den som fanns där, men den var alldeles för liten. Men vi ska försöka lösa det här till dess att barnen kommer.

2 kommentarer

  1. Hej!

    Jag har läst din blogg med stor behållning under senare tid. Jag tror det var min estniske väns bortgång som gjorde att jag drogs till din blogg. Han föddes 1937 i Estland och han och hans familj kom som flyktingar till Sverige 1946.

    Jag tänkte kommentera ”Den ökända hästen från Troja”, som du skrivit om flera gånger, men jag märker att du inte känner hela bakgrunden. Ända sedan jag läste ”Är du alldeles rysk? Smått och stort från Ryssland med närområden” har jag undrat varför Staffan Skott undanhåller läsaren bakgrunden till ”Glada grabbars marsch”. Möjligen känner han inte till den, men det håller jag som otänkbart, han är en rysslandskännare av rang.

    Låt mig först nämna om hur jag själv kom i kontakt med Dunajevskijs medryckande låt. I mitten på 1970-talet köpte jag en skiva med Röda Arméns sångkör och hörde då för första gången låten, som jag trodde var en antfascistisk sång från kriget (jag kunde på den tiden inte läsa skivomslaget, som var på ryska). Några år senare lästa jag att Karl Gerhard ”lånat” musiken till den Ökända hästen från Sovjetunionen, och då var det lätt gjort att koppla ihop en av låtarna på skivan med Karl Gerhards musik. Någon gång på 1980-talet såg jag ett TV-program om Sovjetunionen, och i en kort snutt, kanske 3-4 sekunder, vandrade en lustig figur som påminde om Nils Poppe fram på en väg och sjöng vad jag dittills trott var en antifascistisk sång (jag tyckte mig höra Röda Armén sjunga något om fascism). Men jag fick inte ihop att en Nils Poppe-figur utstyrd i lustiga kläder skulle sjunga en antifascistisk sång från kriget.
    Långt senare, kring 2003, hade vitryska vänner bjudit mig till en datja vid Dnepr utanför Gomel (f ö den region i Vitryssland som drabbades värst av Tjernobyl). Efter en stund drog någon igång en gammal vevgramofon, och se, där var låten igen. Jag frågade naturligtvis vad det var och fick till svar Vesiolyje Rebjata (Glada grabbarna). Jag förstod också att musiken kom från en film med samma namn. En av mina vänner i St Petersburg ordnade så att jag fick den på DVD. Filmen är fantastisk, och dess historia värd att berättas.
    Det är alltså en musikal från 1934, regisserad av Grigori Aleksandrov, och med Dunajevskis Glada grabbars marsch som ledmotiv genom hela filmen. Det avgörande ögonblicket för filmen, som till att börja med inte fick så lysande recensioner, var när den visades för Stalin. Efter filmen sa han ”den var bra, det känns som jag varit på semester”. Dessa ord avgjorde filmens framtid. Den kom att älskas av generationer Sovjetmedborgare, och garanterat alla, alla, känner till den (jag brukar testa yngre männsikor, födda på 1980-talet, och givetvis känner de alla till Visiolye Rebjata). Vad är det då som gör att jag tycker att filmen är så bra. Handlingen? Knappast, handlingen är klockren svensk pilsner, som tagen från Pensionat paradiset. Skådespelarna? Nja, de ledande rollerna spelas av Leonid Utyosov och Lyubov Orlova, men de är väl ungefär som Nils Poppe och Sickan Karlsson. Dunajevskis ledmotiv gör filmen bra, men det är jazzmusiken som höjer den till mästarnivå. Här ser och hör man verkligen vilka fina jazzmusiker det fanns i Sovjetunionen och hur regissören effektivt utnyttjar detta. Jazzmusik av den kalibern hade varit helt otänkbar i en svenska film från samma tid. Jag lånade ”Swing it magistern” på biblioteket för att jämföra. Svenska filmjazz från tidigt 1940-talet är helt ointressant men ansågs väl djärv på sin tid. Den går inte att på något sätt jämföra med jazzen i Vesiolyje Rebjata.

    Om du nu läser om Staffan Skotts text så kanske du förstår att jag blev mycket förbryllad att han inte med ett ord nämner en film som fick ett sådant genomslag och som innehåller den bästa jazzmusik jag hört på film från den tidsepoken.

    Filmen är såvitt jag vet inte tillgänglig i Sverige och jag har ingen information om den någonsin visats i Sverige. I julas annonserade rysk TV att det skulle lanseras en färgsatt version av filmen. Den har jag dock inte sett. Men den svartvita duger bra, jag ser den ju för musiken.

    Mvh,
    Mats

    Comment by Mats Larsson — 2010 07 16 13:19 #

  2. Till Mats Larsson: Dunajevskij har jag också med som upphovsman i den text som ligger under Kulturspegeln, Sångtexter, och jag hänvisar där till både Uno Myggan Ericsson och Staffan Skott. Men din text ger en intressant och utförligare bakgrund, så jag ska lägga till den under Kulturspegeln-texten, där man annars inte kan göra kommentarer.

    Comment by Enn Kokk — 2010 07 17 12:20 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^