På nationaldagen

6 juni 2007 17:43 | Musik, Politik, Ur dagboken | 15 kommentarer

Bränn en flagga för mig imorgon”, manade oss i går Kristina LindquistSyrrans blogg. ”Var inte stolt över ditt land”, löd ytterligare ett av hennes budskap.

Jag har träffat Kristina några gånger – hon är släkt med Birgitta – och har då också fått bra personlig kontakt med henne. Jag har länk till hennes blogg och gillar hennes raka rör när det gäller budskapen – även om jag ibland tycker, att hon blir väl hård i argumentationen. Här finns det en skillnad mellan oss: jag är inte bara en förhärdad reformist utan också en mer tålmodig personlighetstyp.

Jag känner inget starkt behov av att polemisera mot henne; jag är en lika svuren fiende till främlingsfientlighet som hon. Men jag tror nog att det finns ett annat, också lika anständigt, sätt att förhålla sig till det här med nationaldagen, i vart fall till vad man skulle kunna benämna nationalkänsla.

På vår tomt i Öregrund fladdrar i dag den svenska flaggan. Den är inte riktad mot något eller några – det skulle i så fall möjligen vara mot nazister och likasinnade, som har försökt lägga beslag på den här blågula symboken för egen del; jag avskyr dem! Jag är inte mer svensknationalist än att jag också äger ett exemplar av den estniska blå-svart-vita trikoloren att kunna hissas i samma flaggstång. Och jag är inte ens säker på att just 6 juni är den bästa dagen för den svenska nationaldagen: kanske borde midsommarafton eller en för hela landet gemensam skolavslutningsdag i stället ha blivit nationaldag.

Men jag tror att vi alla mår väl av att ha några fläckar på jorden att fästa vår hemkänsla vid – i mitt fall handlar det till exempel om tomten i Öregrund, Svartbäcken i Uppsala och min barndoms och min ungdoms Juniskär. (Och samtidigt: den lilla kustbyn Juminda på Estlands nordkust mot Finska viken.)

Ett samhälles bestånd och vidareutveckling vilar, i formell och självfallet fundamental mening, på de rättigheter vi har som medborgare. Men jag tror också, att ett sådant medborgarperspektiv är för endimensionellt, att det inte är tillräckligt för att förklara, vad det är för något som binder oss människor samman till en samhällsgemenskap.

När vi tänker på det här landet, Sverige, där vi lever, finns det väldigt mycket annat än allmän rösträtt, pressfrihet och så vidare som gör att vi känner oss hemma just här:

“Skogen, sjöarna, havet, allemansrätten (åtminstone än så länge), musiken, litteraturen, konsten. Vi har faktiskt en hel del att känna kärlek till”, skrev min gamle vän Hans O Sjöström i ett inlägg här på bloggen i mars förra året.

Det är så sant. Självklart finns det lika vacker natur också i andra länder. Men det hindrar inte, att det, när vi nu bor just här i Sverige – och det gäller även mig som har levt mina första levnadsår i Estland – finns anledning att slå vakt om just de kvaliteter och värden, som utmärker det här landet.

Det handlar om hemkänsla, inte om att vända sig mot andra och deras länder.

Evert Kumm, pappa till min och Hans O:s gamle kompis Björn Kumm, vidgade det här ytterligare till att omfatta också sociala förhållanden, som rörde Sveriges egna invånare. En gång, när han långtidsvikarierade som ledarskribent på min gamla hemstads tidning Dagbladet (s) i Sundsvall, sa han, att han tyckte det var beklagligt, att Nya Samhället, som tidningen fortfarande hette när jag växte upp, döptes om till det intetsägande Dagbladet i stället för till Samhället, som folk ändå sa. Hans motivering var, att det gamla tidningsnamnet, Nya Samhället, hade varit ett uttryck för att den arbetarklass, som, inte bara när det gällde rösträtten, stod utanför den tidens samhällsgemenskap, ville bygga ett nytt och bättre samhälle, där också de kunde känna sig hemma. Nu, när många av pionjärgenerationens mål var förverkligade och arbetarnas valda representanter bar upp samhället, resonerade Kumm den äldre, borde man följaktligen stolt döpa om sin tidning till Samhället.

Vi vet alla, att allt för mycket av det samhälle, som Kumm den äldres arbetare byggde upp, har raserats och förändrats till det sämre. Men det hindrar inte, att det fortfarande finns mycket kvar av det socialdemokratiska samhällsbygget att vara stolt över. Och att slå vakt om det bästa i det egna landets samhällsbygge betyder ju inte heller, att man ska låta bli att lära av andra och varsamt förändra.

Jag har skrivit en sång om det här.

Jag har publicerat en del egna översättningar av amerikanska sånger i min sångbok “Upp till kamp. Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970). Också därefter har jag fortsatt att då och då göra översättningar. Woody GuthriesThis Land Is Your Land” hade länge lockat mig; dock insåg jag tidigt, att en översättning rakt av av en sång som besjunger USA (även om det är det USA som vi med hjärtat till vänster älskar) inte skulle funka här i Sverige. Den (i bokform hittills opublicerade) text jag skrev 1985 planterade därför “This Land Is Your Land” i svensk jord:

Det här är ditt land

Svensk text: Enn Kokk, 1985
Amerikansk text: Woody Guthrie, 1940 (”This Land Is Your Land”)
Musik: Woody Guthrie, 1940 (med lån från gospeln ”When the World´s on Fire”, som i sin tur bygger på “Little Darling, Pal of Mine”)

Det här är ditt land
det här är mitt land
från Norrlands älvar till Skånes slättland
från Värmlands skogar till det fagra Uppland
Sverige är byggt av dej och mej

Jag har vandrat vida
på ett band av landsväg
och ovanför mej gick en ändlös molnväg
och nedanför mej låg den gyllne dalen
Sverige är byggt av dej och mej

Vi plöjde jorden
vi fällde skogen
vi sprängde gruvor, vi byggde järnväg
vårt verk det lyser som en ändlös stjärnväg
Sverige är byggt av dej och mej

Arbetets söner
arbetets döttrar
i vårligt majtåg i stora skaror
vi ställde krav under röda fanor
Sverige är byggt av dej och mej

Det här är ditt hem
det här är mitt hem
i svält och armod vi samman löddes
Per Albins folkhem ur kampen föddes
Sverige är byggt av dej och mej

Det här är ditt land
det här är mitt land
från Norrlands älvar till Skånes slättland
från Värmlands skogar till det fagra Uppland
Sverige är byggt av dej och mej

***

Just i det perspektiv jag anlägger ovan, en demokratiskt utvecklad svensk tradition, blir jag fullkomligt ursinnig över den EU-dom (pricksäkert levererad just till nationaldagen), som kommer att ge svenska medborgare rätt att importera alkohol över internet.

Jag är här inte ute efter att starta en sakdebatt. Men vad jag vill hävda är rätten för Sverige att självt bestämma – om nu en majoritet här i demokratisk ordning har kommit fram till att Systembolaget är en utmärkt skapelse för att förena så vitt skilda intressen som folkhälsoskydd och alkoholkonsumenternas tillgång till ett nästan oslagbart brett (också i kvalitativ mening) sortiment av varor.

Den här sortens EU-byråkratisk klåfingrighet, grundad på en nyliberal ideologi som sätter likhetstecken mellan demokrati och marknad, sätter märkliga gränser för vår rätt att, som svenska medborgare med just våra egna specifika samhälleliga och kulturella erfarenheter, själva bestämma!

Varför skulle vi inte, om det finns en politisk majoritet för det här i Sverige, helt kunna undandra vissa samhällssektorer från marknaden och dess konkurrens? Vill de flesta av oss ha apoteksmonopol, så är det väl vår sak? Och skulle en majoritet i Sveriges riksdag vilja ha offentliga monopol på, säg, förskola, skola, sjukvård, äldreomsorg, vissa typer av kommunikationer eller vad det nu kan vara, borde vi väl kunna inrätta vårt samhälle efter våra tycken och erfarenheter?

Jag kan alla argument, för och emot, i de enskilda frågor jag nämner, så jag undanber mig sakdebatter i alla dessa enskilda frågor.

Vad jag är ute efter är rätten till nationellt, demokratiskt självbestämmande.

Si där ett budskap för nationaldagen!

15 kommentarer

  1. Om jag inte är alldeles fel underrättad uppkom tanken på svenska flaggans dag därför att kung Gustaf V så till den grad hade gjort bort sig genom talet på borggården till bondetåget att rörelsen för republik höll på att växa sig riktigt stark. Kungen började dela ut svenska flaggor till skolbarn på Stockholms stadion, och så höll det på länge och väl. Tills vi hade blivit medlemmar i EU. Då kom något ljushuvud på idén att göra om svenska flaggans dag till nationaldag. Just när vi hade förlorat vår nationella självbestämmanderätt och blev tvungna att rätta oss efter vad en ”opolitisk” domstol säger om vårt samhällssystem. Just den utvecklingen och just frågan om alkolholförsäljning drevs av många EU-motståndare, men Ingvar Carlsson försäkrade att något sådant som nu har hänt aldrig skulle kunna hända. Nu har han själv fått vara med om det.
    Ack ja, vad hjälper det att vara klok i förväg och kunna säga vad var det jag sa. Vi visste ju redan då att det var rätt, för vi kunde läsa det som stod i Romfördraget och andra dokument. Det kunde naturligtvis Ingvar Carlsson också, men det var ju inte det saken handlade om. Och nu vill Mona Sahlin förbjuda andra partier att kräva utträde ur EU. Som en elak gammal man i Skinnskatteberg brukar säga: Fy fan!
    Men när vi nu har bevis på att vi förlorat vårt nationella självbestämmande kan det kanske vara bra att ha en nationaldag att trösta/lura sig med.

    Comment by Hans O — 2007 06 06 23:18 #

  2. Mycket bra text, även om jag inte håller med om allt – t ex tycker jag att det är rätt att EU kan köra över dom enskilda länderna (även om jag hellre hade sett att EU införde svensk alkholpolitik än tvärtom).

    Tyvärr visar vänstern upp för lite av den här jordnära och lite småkonservativa sidan. Det är för mycket slagord, radikalism och PK-ism. Mer sånt här: back to reality!

    Comment by Grue — 2007 06 07 0:38 #

  3. Enn, jag är rädd för att Kristina Lindquist ser klarare på nationalismens destruktiva sidor än vad jag kan utläsa av den ”välfärdsnationalistiska” äreräddning som du försöker dig på.

    Att hänga upp svensk nationalism på demokratins genombrott, i stället på de ”fornstora dar” som det talas i sången om du gamla och du fria, det kan låta bestickande, men passar nog bättre som ett gångbart argument i vårt grannland i väster. Norrmännens demokratiska nationalism utvecklades ju i opposition mot den oscarianska förmyndar – och överhetsstaten…

    Fransmännens 14 juli och Förenta Staterna 4 juli har nog också en stoltare historisk valör än vårt 6 juni, även om förespråkarna av nationaldagen nog gärna – som du Enn – talar om värdet av svensk nationell självständighet och suveränitet, och att det är en anledning till att vi ska fira.

    Men argumentet om välfärdsstaten då?. Nu råkar det vara så att jag just i dessa dagar går igenom censurerade brev från de allra mörkaste krigsåren, brev skrivna av bl a tyskar på besök i Sverige och av tyska tidningskorrespondenter. Man har en hel kritiskt att säga om förhållandena i Sverige, men genomgående hyllar man den unika svenska ”socialstaten”, ett föredöme för världen. Av andra källor vet jag att det här på inget sätt var i konflikt med med den nazistiska ideologin. Social välfärd var också något som man ville skapa i Tredje riket. Skillnaden var dock att det svenska folkhemmet i motsats till det tyska Volkgemeinschaft inte var exkluderande, ja visst fanns det också i Sverige tattare, zigenare, mentalsjuka, men här fanns det en välvillig svensk vilja att assimilera dessa avvikare i folkhemsgemenskapen eller, om det inte var möjligt, sterilisera dem. Jag tycker att man på intet sätt skall kategorisera folkhenmmets samhällsingenjörer som rasister och icke-humanister. Men jag tycker att denna del av vår svenska historia trots allt är i tunnaste laget för att bygga en nationell retorik på.

    Woody Guthries ”This is your land” – som du har låtit tolka – är från 1940. Den skrevs alltså i en speciell historisk situation, säkert påverkad av New Deal-epoken och den radikala anda i den amerikanska befolkningen som då en kort tid väcktes till liv. Den skrevs i ett land som helt och hållet stod på immigrationens kollektiva grund ( om man bortser från folkmordet på ursprungsbefolkningen). De invandrade amerikanerna hade gemensamt varit med och byggt upp sitt land, skapat sina tillgångar och tagit varit på sina gömda (ja också erövrade) skatter.

    Men sätter du din tolkning av Guthries sång i händerna på en agitator för t ex Sverigesdemokraterna är jag rädd för att denne lätt skulle kunna använda texten som en kampsång som också uttrycker SD:s ideologi. Det var bättre på Albins tid, sen har det gått utför. De som kommit till Sverige från andra länder och kulturer har inte varit med och byggt upp vår gemensamma folkhem, dom har inte fält skogen, inte plöjt jorden, inte sprängt gruvorna och byggt järnvägarna…Märk att det imperfektum som du använder…

    Men förhoppnings kan dessa människor vara med och bygga ett nytt Sverige, kanske också rädda spillrorna av välfärden. Men det är nog knappast i ”vårliga svenska majtåg” som vi kommer att få se dom marschera i stora skaror, hur mycket än du Enn och andra skulle önska det.

    Kampen för framtidens rättvisa och striden mot globala förtryck gissar jag kommer att utkämpas på andra helt arenor… Att inte vara med där det är att svika de ideal som du bekänner dig till.

    För övrigt, apropå raderna om Evert Kumm. Har du studerat polemiken mellan Evert Kumm och Ture Nerman? Efter att ha tagit del av din argumentation om staty-striden i Tallin befinner väl du dig närmare Nermans position? Eller tar jag fel?

    Comment by anders thunberg — 2007 06 07 13:31 #

  4. Till Anders Thunberg: Jag har absolut ingenting att invända mot mellanstatligt internationellt samarbete, men med min demokratisyn ser jag den demokratiska nationalstaten som grunden för detta samarbete. Jag har skrivit om detta bland annat i ”Var blev ni av, ljuva drömmar?”.

    Och oavsett den retoriska hänvisningen till Per Albin i sångtexten ser jag det svenska samhället med dess avlagringar av många generationers (även kommande generationers) arbetsinsatser som något att bevara, utveckla och föra vidare.

    Jag har med intresse noterat, att Ali Esbati, varken sverigedemokrat eller ens socialdemokrat men liksom jag invandrare, med sympati hänvisar till vad jag har skrivit om nationaldagen.

    Nej, polemiken mellan Evert Kumm och Ture Nerman kan jag inte påminna mig ha läst.

    Comment by Enn Kokk — 2007 06 07 14:47 #

  5. Bra Enn, jag har faktiskt inte nämnt ordet EU. Kan vi f öv vara så övertygad om att den unionen håller så värst länge? Vi har ju sett hur andra ovanifrån konstruerade unioner ramlat sönder som korthus. Om inte förr så torde unionen falla sönder på den s k utvidgningsfrågan, där man kommer att tvingas välja väg de närmaste decennierna.

    Beträffande striden Ture Nerman – Evert Kumm hänvisar jag bland annat till Trots Allts samlade utgivning under krigsåren och kongresshandlingarna från SAP:s partikongress 1944, där Evert Kumm ledde korståget mot ”avvikaren” Nerman. Efter kriget engagerade sig Nerman i Björnestierne Björnsons anda för diverse förslavade folk och minorieter, t ex för tibetaner och balter, samtidigt som Evert Kumm slöt upp bakom Östens Undéns utrikespolitiska linje, och gjorde den till ett fördöme för andra länder.

    Comment by anders thunberg — 2007 06 07 15:42 #

  6. Väl rutet om EU!

    Jag tycker att EU-debatten har varit för tam. Den har inte handlat om det verkligt viktiga: skall/kan vi som socialdemokrater acceptera att borgerliga fördrag står över demokratiskt fattade beslut?! Skall vi acceptera att varors rörlighet står över folkhälsan?

    Comment by Daniel — 2007 06 07 16:47 #

  7. Daniel mycket bra!

    Comment by Gruv.arb — 2007 06 07 18:58 #

  8. Man kan inte bara anklaga EU för domen i tisdags; den kom från EG-domstolen som har lite annan omfattning än själva EU. Till exempel omfattas Norge (som inte är med i EU) också av domslutet i och med EES-avtalet och rent hypotetiskt hade vi omfattats av ett liknande domslut även om vi inte hade gått med i EU.
     
    (Men läs inte in i detta att jag tycker domen är korrekt .)

    Comment by Bo Strömberg — 2007 06 07 20:01 #

  9. Till Bo Strömberg: I strikt formell mening har du en poäng, men den här domstolen är ändå en del av EU-systemet. Att Norge omfattas beror ju också på att landet har det avtal det har med EU.

    Comment by Enn Kokk — 2007 06 07 20:22 #

  10. Ursäkta om jag lägger mig i diskussionen om folkhemmet, social välfärd och nationalismen. Visst går det att hitta idéhistoriska kopplingar mellan den tyska socialkonservatismens och de sk ”katedersocialistiska” idéerna (se Sten O Karlssons idéhistoriska avhandling ”Det intelligenta samhället”)och utvecklingen av vår svenska välfärdsstat och vår socialpolitik. Men precis som Henrik Berggren och Lars Trägårdh visar i sin utomordentliga bok ”Är svensken människa?”, så är det nog mera ideologiskt riktigt att den svenska välfärds- och socialpolitiken i grunden bygger på ett slags socialliberal ”statsindividualism” som har lyckats förena kravet på individuell frihet och kollektiv jämlikhet. Det är en välfärdsmodell som jag tycker är värd att både försvara och utveckla utan att riskera att bli betraktad som nationalistisk bakåtsträvare. Det var en grundläggande orsak till att jag röstade för ett svenskt EU-medlemskap, men stod på barrikaderna mot ett svenskt medlemskap i EMU som skulle kunna innebära att vi också frånhänder oss inte bara makten över peningpolitiken utan också finans- och skattepolitiken. Om vi hade blivit medlemmar i EMU så är risken uppenbar att vi hade fått stora svårigheter att upprätthålla den svenska välfärdsmodellen som bygger på en hög skattefinansiering, även den borgerliga alliansen nu gör allt de kan för att rasera den på egen hand. mvh Tomas W

    Comment by Tomas Wennström — 2007 06 07 20:29 #

  11. Till Thomas Wennerström vill jag säga – jag lovar att läsa
    Trädgårds och Berggrens intressanta studie ännu en gång , men utifrån dina utgångspunkter. Samtidigt rekommenderar jag dig att titta närmare 30-talets folkhemska flyktingpolitik, det kommer snart en studie av en uppsalaforskare som jag tror ska bli mycket givande.

    Comment by anders thunberg — 2007 06 07 22:37 #

  12. Till Anders: Jag tackar för tipset och lovar att hålla både ögon och sinnen öppna.

    Comment by Tomas Wennström — 2007 06 07 22:44 #

  13. Så herr Thunberg menar att Norges, Frankrikes och USAs nationaldagar är Ok men inte Sveriges? I sanning en märklig inställning, påminner om när Sahlin säger att allt utländsk är spännande och pittoreskt och Svensk kultur är ”töntig”. Är det vad nutidens socialdemokrati står för?
    Så vi fick beröm av nazister för vårt samhällsbygge? Då kan vi naturligtvis inte 50 år senare hemfalla åt nationalism, vilken underbar logik. Så det betydde inte mer då att Sverige exporterade kullager och järnmalm till nazisterna då? det påverkade sannolikt deras inställning oerhört mycket mer, ett barn kan förstå det. denna export får vi väl skylla på den tidens samlingsregering och har väl inget med nationell känsla att göra.
    Det är märkligt att det är så Ok med nationalism när det gäller andra länder men inte när det gäller det egna landet, typiskt svenskt skulle jag vilja säga och just en sida av Sverige jag INTE gillar. Har dock hört att den amerikanske sociologen Lasch beskrivit samma fenomen av amerikanska liberaler.
    Det är väl förövrigt vår vansinniga flyktingpolitik som gjort att vår välfärd raserats och att det bara återstår ”spillror”, eller har du någon annan förklaring Thunberg? Allt har ju skett i princip under socialdemokraternas maktinnehav så det skulle vara spännande att höra någon annan förklaring. Att det är våra nya invandrare som skulle bygga upp välfärdsystemet är nästan roande att höra. Arbetslösheten i t.ex. Rosengård är 90%, folk kan inte svenska språket och sluter sig i etniska enklaver,lycka till med er politik ni.

    Comment by robsten — 2007 06 08 6:45 #

  14. Till Robsten: Ett kort besök på din blogg visar, var du hör hemma och att du har fått den här frågan på hjärnan. Själv är jag förmögen att i positiva ordalag diskutera begreppet nationalkänsla utan att för den skull ens för ett ögonblick hemfalla åt den hjärtlösa attityd till flyktingar (som jag och min familj själva var en en gång i världen) som du har.

    Comment by Enn Kokk — 2007 06 08 8:06 #

  15. […] Läs intressanta inlägg om: politik, eu, liberalisering, roaming, monopol Enn Kokk skrev t.ex. om detta i ett inlägg på nationaldagen – “Den här sortens EU-byråkratisk klåfingrighet, grundad på en nyliberal ideologi som sätter likhetstecken mellan demokrati och marknad …” apropå alkoholpolitiken. [↩] […]

    Pingback by Liberalisering med förhinder : Henrik Sjöholm — 2007 06 09 9:08 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^