Förspillda dagar

Jag sitter utomhus i en av de nya fina trädgårdsstolarna som Birgitta har köpt till min stundande 70-årsdag den 19 juni; jag har börjat läsa Anders Isakssons bok om Ebbe Carlsson.

Jag är inte mitt vanliga aktiva jag. Magen är i olag – den starka medicineringen har också denna effekt. Jag konstaterar en smula sorgset att jag saknar gnista och ork, tycker också synd om Birgitta som just nu ensam sliter med att städa huset fint inför midsommar och min födelsedag: skåp efter skåp rengörs, frysen frostas av, mattor tvättas och hängs på tork i solskenet.

Och hon har också, åter igen, klippt hela vår stora gräsmatta.

En dryg vecka av mitt liv, en tid då försommaren var som allra vackrast, förvandlades när jag låg i sjuksängen till förspillda dagar. Bondsyrenerna blommade ut. Äppelträden likaså.

Nu ligger trädgården i lummig grönska. De många fruktträden, de flesta planterade av mig, ger solskugga. Jag flyr den alltför starka solen, sitter först i en av stolarna under plommonträden, sen på en som skuggas av ett äppelträd och av rosenhäcken mot Floraparken.

De vårliga lökväxerna har, bortsett från olika sorters Allium, blommat ut. Men nu lyser rabatterna av perenner. Trädgårdsklint och lupiner i olika blå nyanser. Aklejor, mest blå, och löjtnantshjärtan, skära. Jättegetrams i vitt. I min rabatt i slänten ner mot vägen prunkar en jättelik bondpion med överdådiga rosa blommor.

På husgaveln mot gången upp från vägen är kaprifolen översållad av blommor. Den har ett par gånger, i samband med ommålning och reparation, skurits ner, och de kapade delarna har, livskraftiga som de är, slagit rot också på de ställen utanför staketet där de har kastats. Alltså finns det numera en stor blommande kaprifol utanför stakethörnet vid talldungen. Ytterligare en klättrar som en blommande lian i ett äppelträd, som står utanför vårt staket på det som under vår första tid här i Öregrund ännu var en sommarstugetomt. (Huset är sedan länge rivet och har nyligen ersatts av en modern villa, vars tomt dock inte sträcker sig ända fram till det här äppelträdet.)

På båda sidor om staketet just där växer liljkonvaljerna tätt, tätt; de blommar just nu. Ytterligare ett stort bestånd av liljekonvalj finns under den jättelika asken, vårt vårdträd, nere vid grinden. Under asken frodas mängder av vackra vildblommor: midsommarblomster, gökärt, getrams – tidigare under säsongen har där också blommat vitsippor och gullvivor.

Där, och på många ställen i gräsmattan, finns även tuvor av förgätmigej – vi undviker att köra över de här himmelsblå och underbart vackra blommorna med gräsklipparen. I några rabattkanter finns också tjärblomster. Och naturligtvis finns det också bestånd av hundkäx. Så länge de blommar har ingen av oss hjärta att rycka upp dem, även om de är ett ogräs i rabatterna.

Våra vita bondrosor – Rosa alba maxima – har sprickfärdiga knoppar. Enligt familjemyten ska de slå ut på själva min födelsedag, den 19 juni. Men i de mest soliga lägena har de redan börjat slå ut; Birgitta har redan tagit in en bukett av den här ljuvligt doftande jungfrurosen.