Sommardeckare

30 juni 2010 22:56 | Deckare, Film, Media, Ur dagboken | 4 kommentarer

Jag hör till dem som under somrarna både läser deckare och ser TV-deckare. Jag har favoriter i ganska många deckargenrer och gillar både moderna och gammaldags deckare.

Agatha Christie har skrivit några läsvärda deckare, men naturligtvis är inte alla de mer än 60 böcker av henne som finns i våra deckarhyllor några mästerverk. Likväl förvånar det mig att hennes böcker numera så sällan finns tillgängliga i bokhandeln, antingen i pocket eller i någon serie med klassiska detektivromaner.

TV 4 visade senast förra sommaren en hel serie filmatiseringar av hennes Hercule Poirot-deckare, och nu har turen kommit till Miss Marple. De här brittiska filmatiseringarna är välgjorda, med både tidsfärg och omsorg om miljö – ibland är möjligen pusseldeckarstoryn med dess många (ofta misstänkta) personer svårare att uppfatta på film än i bok, där man ju kan gå tillbaka och kolla.

I kväll såg vi den första i sommarens serie av Miss Marple-deckare. Till det en smula märkliga hör att det av TV-tablåerna inte framgick, vilken Miss Marple-historia det var frågan om. Annars vore det, särskilt som det inte rör sig om någon helt okänd bok, väl inte så mycket begärt, om man fick den svenska boktiteln. I det här fallet var det fråga om ”Spegeln sprack från kant till kant” (i original ”The Mirror Crack’d from Side to Side”, för övrigt ett Tennyson-citat).

När jag, efter det att filmen hade börjat i TV, förstod vilken bok det var fråga om, var jag i första reklampausen och hämtade den i bokhyllan. Mitt exemplar är en Zebra-bok från 1965, en billigpocket från Bonniers. Roland Adleberth har översatt.

Finns det verkligen inte en publik i dag för utgivning av klassiska deckarförfattare som Agatha Christie, Dorothy Sayers, John Dickson Carr/Carter Dickson med flera?

De bästa deckarna av de här och många andra borde ju finnas tillgängliga för nya generationer, som kanske kommer i kontakt med deras stories just genom TV.

4 kommentarer

  1. I unga dagar slukade jag också alla dessa författares böcker men tidens tand har inte farit så väl med dem.

    De människor, de miljöer och de handlingar som beskrivs känns inte aktuella längre.

    Inte ens de filmatiseringar / tv-serier som gjorts fungerar längre tycker jag trots många eminenta engelska skådespelare.

    Comment by Jonny Disenfeldt — 2010 06 30 23:03 #

  2. Till Johnny Disenfeldt: Inte heller jag hävdar ju att alla gamla deckare fortfarande är läsvärda, och jag har själv tidigare kritiserat just Christie för att inte så sällan ha en ganska fördomsfull syn på vissa människor och samhällsgrupper. Men både hon och de övriga nämnda deckarförfattarna (plus ytterligare några äldre sådana) har ändå skrivit deckare som både är spännande och som har litterära kvalitéer. Varken böcker eller filmer måste ju röra sig i nutida miljöer för att väcka vårt intresse. Jag är knappast ensam om att tycka om att krypa in i bokhandlingar, vars tid, miljö och människor jag själv inte har erfarenhet av.

    Comment by Enn Kokk — 2010 07 01 9:22 #

  3. Jo, de var absolut spännande en gång, idag med modernare språk, inflytandet från video, film, TV, MTV-snuttifieringen och ett så mycket större diversifierat utbud av stilar och genrer så faller böckerna platt till marken för yngre generationer som kräver något helt annat av sin läsupplevelse.

    Som du själv nämner råder det ofta en atmosfär av engelsk aristokrati, en samhällsyn etc som moderna människor har svårt att relatera till.

    Intrigerna är ofta långdragna och invecklade.

    Det som jag själv uppskattade i dessa historier när jag var ung har tunnats ut betänkligt pga den massiva flod av nyare modernare litteratur som kommit.

    Du har absolut rätt i ”tycka om att krypa in i bokhandlingar, vars tid, miljö och människor jag själv inte har erfarenhet av” absolut !

    När jag t.ex läser gamla böcker i andra genrer som t.ex av Arthur C Clarke, Isaac Asimov eller ännu längre bak i tiden författare som Mark Twain så står sig böckerna och själva historien som berättas mycket bättre enligt min uppfattning.

    Vem bryr sig om det var butlern eller trädgårdsmästaren eller den arge kusinen som mördade lorden … inte jag.

    Comment by Jonny Disenfeldt — 2010 07 02 13:06 #

  4. Till Jonny Disenfeldt: Fast i just det här fallet var det ingen av de här schablonmördarna som var den skyldiga – en psykologiskt begriplig nyckel till mordet fanns i det förflutna.

    Jag läser själv gärna helt moderna deckare – har just recenserat en sådan här på bloggen – men jag framhärdar i att det också finns läsvärda deckarstories, skrivna av för länge sedan döda författare.

    Comment by Enn Kokk — 2010 07 02 14:53 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^