Skotskt och så Schumann

Torsdagskvällens dirigent för konserten med Uppsala kammarorkester var norrmannen Eivind Aadland, som har varit verksam bland annat i Bergen, och han hade valt att inleda med två verk, knutna till brittiska landsdelar som inte heller är kända för att vara lågland, Hebriderna och Highlands.

Felix Mendelssohn (1809-1847) blev klar med sin konsertouvertyr ”Hebriderna” 1832 men inspirerades till den under en resa till Skottland 1829 – bland annat lär han ha inspirerats av grottan Fingal’s Cave på ön Staffa. Må det vara hur det vill med den saken, men musikaliskt gav det här besöket ett hörvärt resultat.

När Andrea Tarrodi (1981-) fick en beställning på en cellokonsert av Västerås Sinfonietta, fick hon som utgångspunkt, att Mendelssohns ”Hebriderna” skulle spelas vid samma tillfälle, och följaktligen åkte hon till Skottland för att hämta inspiration. Hennes ”Highlands” knyter an till det som verkar ha fångat henne mest: Där finns bland annat ett cellonummer, ”Seagull glissando”. Som cellosolist fick vi höra Jakob Koranyi.

En annan typ av natur inspirerade Robert Schumann (1810-1856), när han skrev sin rhenska symfoni, ”Symfoni nummer 3 i Ess-dur” (1851), men också i det här fallet var naturen en inspirationskälla. Inte heller i det här fallet behöver man tolka verket programmusikaliskt för att ha utbyte av dess fem satser. Verkets musikaliska kraft och variationsrikedom bär mer än väl upp det.

* * *

Före konserten åt Birgitta och jag som vanligt middag tillsammans med Bengt, Inger och Anna. Vi åt en mycket smakrik middag på Amazing Thai på andra sidan Vaksalagatan.

Allt mer obegripliga resultat i Mellon

Själv tyckte jag att ”You Carved Your Name” med Helena Gutarra var bästa låten i Melodifestivalens tredje deltävling, den från Norrköping. Men den röstades omedelbart ut ur tävlingen.

Däremot förstår jag, att tittarna röstade ut After Dark med ”Kom ut som en stjärna”, som inte hade tillräckligt bra melodi, och i andra omgången även Smilo med ”Weight of the World”, på vilken jag i låtförteckningen i Aftonbladet hade skrivit ”Nä!” redan när jag först hörde den.

De röstandes val av de två låtar, som gick direkt till final, förstår jag mig inte på.

Att ”Human” med Oscar Zia gick till final måste ha berott mer på utanverket, scenshowen, än på själva låten. Den hade för all del ansatser till något refrängartat, men försök själva sjunga den, om ni kan.

Varför Lisa Ajax och ”My Heart Wants Me Dead” hamnade i final är likaledes obegripligt – pedofilernas röster kan ju inte ha räckt för att lyfta den här 18-åringen dit.

De låtar som gick vidare till Andra chansen var båda bättre.

Saraha med ”Kizunguzungu” med sitt afrikanska beat hade platsat bättre i finalen.

Och det gäller också, främst på grund av sin rytm, ”Put Your Love On Me” med Boris René.

Melodikrysset nummer 7 2016

Jag har haft ont i halsen, vänstra örat och i nacken på samma sida, men örondroppar, gurgling och en del andra åtgärder har fått det här på retur, så Melodikrysset har inte känts som någon börda. Två mackor med Kotivaras goda ryska salami respektive rensalami, i båda fallen även med bitar av grön paprika har gjort sitt till. Till mackorna drack jag först ett litet glas fettsnål fil och ett glas Coop Prima apelsinjuice, och så avslutade jag med svart, hett kaffe.

Själva krysset tyckte jag i dag var förhållandevis lätt. Det enda jag hade lite problem med var den allra första frågan, vars svar skulle bli ”En himla många program” med Galenskaparna och After Shave. Men gradvis fick jag ju ett antal ledbokstäver.

Andra kan ju ha tyckt att det var svårare att identifiera Johann Sebastian Bach, men hans musik finns i stor mängd i våra skivhyllor.

Där finns även Norah Jones, om än inte just ”Fools Rush In”.

Men Simon & Garfunkel har jag allt av, givetvis också ”Bridge Over Troubeled Water”, på svenska ”Som en bro över mörka vatten”.

Och för en person som har Beatles’ hela kollektion på skiva är frågan vilken färg det är frågan om i ”Yellow Submarine” nästan generande lätt. ”Gul, gul, gul är vår undervattningsbåt” lyder den märkliga svenska titeln.

Evert Taubes samlade visskatt har jag bland annat i form av ett par CD-boxar. Jag har skrivit om dem här på bloggen och då också återgett texterna till några av de riktigt bra Taube-visorna. Du hittar till exempel ”Brevet från Lillan”, den där hon önskar sig ett halsband av korall, ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.

Detsamma gäller också texterna till de två visor, som förekom i dagens första dubbelfråga. Först spelades där Tove Janssons och Erna Tauros ”Höstvisa”, den som skulle ge oss kryssvaret höst. Och på det spelades Ulf Lundells ”Öppna landskap”. Behöver jag tillägga, att jag har båda de här låtarna också i min skivsamling?

De som brukar följa min blogg vet, att jag gärna ser äldre svenska filmer, och självklart har jag också sett ”Kalle på Spången” från 1939. Jag nämner den, eftersom det var där Edvard Persson sjöng ”Jag har bott vid en landsväg”. I dag hörde vid den dock i en annan version.

Men jag har en musikalisk spännvidd, som också innefattar till exempel Jennifer Lopez. I dag hörde vi henne tillsammans med Alvaro Soler i ”El mismo sol”.

Från melodifestivalerna minns jag märkligt nog enstaka låtar, även om jag med en musikalisk åsnas envishet hävdar, att de aldrig kommer att räknas som schlager.

Men Salem Al Fakirs ”Keep On Walking” från 2010 finns åtminstone kvar i mitt musikminne.

Lite längre tid tog det faktiskt för mig att minnas Oscar Zia, som så sent som 2014 sjöng ”Yes We Can”.

Nej, musikaliskt dras jag nog mycket mer till Lykke Li och ”Never Gonna Love Aain”. Fast så tvärsäkra påståenden gör man kanske främst när man är så ung som 29 år.

Resultatet i Mellons andra omgång mer tveksamt

I Melodifestivalens första deltävling röstade publiken ungefär som jag själv rankade låtarna i den.

I andra omgången i går kväll är jag inte lika mycket på linje med hur tittarna rankade låtarna.

Fast även jag tyckte, att de två låtar, som först röstades ut, förtjänade det. ”Håll mitt hjärta hårt” med schlagerrävarna Tommy Nilsson, Patrik Isaksson och Uno Svenningsson var alltför mesig, och ”100 %” med Victor och Natten var långt ifrån den fullträff titeln antydde.

Mycket tveksam är jag däremot till att David Lindgren gick direkt till final med ”We Are Your Tomorrow” – i mina öron var Krista Siegfrids och ”Faller”, som åkte ur i nästa omgång, en betydligt bättre låt.

Den andra låten, som gick direkt till final, ”Save Me” med Wiktoria hade ett visst sug, men nog hade den, rent musikaliskt, en konkurrent i den aningen balladartade ”I Will Wait” med den faktiskt duktiga sångerskan Isa.

”Hunger” med Molly Pettersson Hammar var väl så där, men jag gillade inte hennes inledande snack.

Melodikrysset nummer 6 2016

Jag hade problem med Melodikrysset i dag, inte så mycket själva krysset som att uppfatta frågorna och musiken samt i några fall svarens placering i krysset – det kan ha varit en städerska, för övrigt utmärkt, som nyligen var här som rubbade den eviga inställningen på P4 i radion i mitt arbetsrum, där jag har datorn och följaktligen löser Melodikrysset på lördagarna. Nå, så småningom fick jag någorlunda ordning på apparaten i alla fall.

Som väntat i dessa melodifestivaltider var ett par av ljudillustrationerna melodifestivalbidrag.

Det började urlätt med ”Fångad av en stormvind”, som Carola Häggkvist kom etta med 1991.

Och lite senare fick vi höra ABBAs ”Ring ring”.

Men Anders Eldeman har även, som vi har konstaterat många gånger, en tendens att försöka hitta inspelningar, som gör det svårt att identifiera också välkända melodier.

Första exemplet i dag var ”Staffan var en stalledräng”, som jag för egen del har sjungit hur många gånger som helst under min skoltid. Nå, kom man bara på vad det var som spelades, var det ju inte svårt att komma på vad det var som var Staffans arbetsplats, ett stall.

Charlie Norman lyssnade jag mycket på i radio under min tonårstid (och har jag också hört live både då och senare). Och naturligtvis har jag flera gånger sett filmen ”Swing it, magistern” med Alice Babs. Men den version av låten Eldeman hade valt att spela för oss var till att börja med utbroderad av nämnde Norman, så det var först på slutet det blev alldeles uppenbart, att det rörde sig om ”Swing it, magistern”.

Mycket lättare var det då att känna igen Paul Linckes ”Lysmaskidyll”, som i dag skulle ge oss kryssordet lysmaskar.

Tre frågor var TV-anknutna.

Dagens sista fråga skulle ha varit helt olöslig för mig, om jag inte hade haft två bokstäver av tre. Eldeman efterlyste platsen för en TV-såpa, och eftersom jag hade G och A, måste svaret rimligen bli Goa. Sen googlade jag och hittade ”Club Goa” från 2005, men den här serien har jag aldrig sett, kände inte ens till.

”Kvarteret Skatan” har jag heller inte följt, men när jag hade fått ut svaren på de lodräta ord som gick igenom svaret, hade jag varannan bokstav och gissade resten.

”Solstollarna” med Ola Ström och Per Dunsö minns jag däremot från mitten av 1980-talet, dock utan att komma i håg att signaturmelodin hette ”Tusen bitar”. Och i singularis är väl en som var med där en solstolle.

Och för att fortsätta på den ungdomliga linjen: När jag gick i realskolan på 1950-talet, fick vi på engelskalektionerna sjunga ”It’s a Long Way To Tipperary”. På svenska kallas den ”Det är lång väg till Tipperary”. Sjungs den i några skolor nu för tiden?

Och för att göra ett långt skutt i tiden: Marit Bergman hör till de nutida artister som vinner mitt öra. Det vi hörde henne sjunga i dag var ”Ibland gråter jag bara för att tiden går”.

Men mycket ur sjuttiotalsmusiken har också för evigt fastnat i mitt musikminne, och dansken Kim Larsen har jag dessutom ett antal skivor med. Han och gruppen Gasolin har till exempel gjort den mycket fina ”Hva gør vi nu lille du”, som spelades i dagens kryss.

– – –

Håkan Hellström tappade jag visst bort i den första redovisningen. Vi hörde honom i ”Det kommer aldrig va över för mig”.

Begriplig publikranking i Mellon

Det som i dag förekommer i den årliga Melodifestivalen är knappast sådant som vi förr benämnde schlager – försök själva ur minnet sjunga någon av låtarna i första deltävlingen i årets omgång.

Men jag tyckte annars att de röstande lyssnarnas/tittarnas ranking var helt rimlig.

Ace Wilders ”Don’t Worry”, som gick vidare till final, gjorde det mycket tack vare scenshowen den var inbäddad i, men kompet var faktiskt bättre än själva låten.

Själv gillade jag bäst den andra låten, som gick till final, Robin Bengtssons ”Constellation Prize”, inte minst på grund av munspelsinslagen.

Till Andra chansen gick föga överraskande Samir & Viktor med ”Bada nakna”, dock lite för hurtfrisk för min smak.

Och ”Rik” med Albin & Mattias med sitt häftiga tempo gick också den till Andra chansen.

Rätt låtar plockades därmed bort. Bort föll, men på grund av diskning för att den hade använts tidigare, också ”Himmel för två” med Anna Book, men det ska hon bara vara glad för.

Melodikrysset nummer 5 2016

Jo, jag ska följa Melodifestivalen också i år, även om jag tycker att bidragen har blivit allt mindre schlageraktiga.

Anders Eldeman värmde upp genom att spela ett par äldre bidrag.

Dels ”Maria” från Melodifestivalen 2003 med Östen med Resten.

Dels ”Symfonin” från 1990 med Loa Falkman, en mycket bättre låt än den placering den fick.

Amy Diamond skulle ju ha deltagit i årets upplaga men hennes bidrag diskades, eftersom det tidigare har varit med i tävlingen fast i ett annat land. (Flera läsare påpekar, alldeles korrekt, att det var Anna Book som diskades.) Den låt Eldeman spelade för oss, ”Your Love”, lät annars inte så tokigt.

Vi fortsätter på den svenska linjen.

Till det svåraste i dag hörde att identifiera ”Ormen” med musik av Georg Riedel och text av Eva Dahlgren – det var också hon som sjöng.

Då var det betydligt lättare att känna igen Edvard Persson-låten ”En liten vit kanin”. Fast Edvard sjöng förstås (liksom senare Peps Persson) liden vid.

Två låtar gjordes av svenska artister men var inlån.

Vi hörde First Aid Kit göra en utmärkt version av Paul Simons ”America”. Både First Aid Kit och Paul Simon finns i min egen skivsamling.

Och vi hörde Lasse Lönndahl och Towa Carson sjunga ”I natt” ur ”West Side Story”.

Också Miriam Makeba finns i mängder i vår skivsamling; Birgitta och jag hörde henne faktiskt live i Konserthuset här i Uppsala strax innan hon dog. Hennes ”Pata Pata” har vi i flera olika inspelningar.

Johann Strauss den yngre skrev 1868 sin ”Unter Donner und Blitz”, som således handlar om åska. På engelska finns en rad rockigare varianter om samma väderfenomen, då kallade ”Thunder and Lightning”.

Vi fortsätter med ett annat naturfenomen, hav. Charles Trenet var det väl som en gång i världen sjöng ”La Mer”, men Charles Aznavours version är nog mer spelad.

Charles Aznavour var det hur som helst som sjöng ”She”, den som vi i dag fick höra i en finsk version, ”Sofie”, med Janne Leino.

Dagens kryss avslutades med Rolling Stones och ”One More Shot”.

Fast i går kväll bjöd jag hustrun på te för två. Tyvärr kom jag inte på att ackompanjera denna kvällsmåltid – se mer om den nedan – med ”Tea For Two” ur ”No No, Nanette”. Men gott var det, med danska smørrebrød till.

Palmepriset till en israelier och en palestinier

Olof Palmes minnesfond delade 2015 års palmepris, 75.000 dollar, mellan den palestinske kyrkoherden i Betlehem Mitri Raheb och den israeliske journalisten Gideon Levy, känd bland annat från tidningen Haaretz.

Jag höll på att skriva ”delade salomoniskt”, men även om de båda pristagarna inte i allt tycker alldeles lika, har de en gemensam grundhållning i den konflikt deras respektive folk står mitt uppe i: De vill ha en fredlig lösning med plats för båda de stridande folkgrupperna. Ingen av dem ser några principiella hinder för att de här, i dag mot varandra stridande folken, inte skulle kunna leva sida vid sida, detta utan att uppge sin egen identitet.

Båda höll, efter Pierre Schoris inledning och efter att ur Lisbet Palmes hand ha mottagit sina prisplaketter, var sitt, av de inbjudna till ceremonin i Riksdagens andrakammarsal mycket applåderat anförande, och de hade sedan, under ledning av journalisten Bitte Hammargren, ett samtal om möjligheterna till fred.

Prisceremonins senare del omgärdades av sång. Gustav Sjökvists kammarkör sjöng sånger, skrivna av Benny Andersson och Björn Ulvaeus, först ”Var hör vi hemma?” och ”Kärlekens tid” (med text av Ylva Eggehorn), sedan ”O klang och jubeltid” och ”Anthem” ur ”Chess”.

* * *

Efteråt blev det mingel i sammanbindningsbanan. Jag och Birgitta nöjde oss med var sitt glas alkoholfritt vin plus ett par snittar.

I trängseln där hejdades vi ideligen av gamla bekanta som ville hälsa och växla några ord. Själv tyckte jag det var särskilt roligt att åter få möta och hälsa på gamla arbetskamrater, mest kontorister, från min forna arbetsplats, 68an (Socialdemokratiska partistyrelsen). Det här är människor för vilka 68an aldrig var en arbetsplats vilken som helst – där arbetade man för att man hade en politisk övertygelse.

Socialdemokratin skulle, för att få tillbaka sin forna vitalitet, behöva fler som Maud Björklund, Lena Finnman, Inga-Lena Nau, Eva Olofsson, Lisbeth Sundström och Leif Karlsson för att ta några ur högen.

De nämnda, och även jag, börjar nämligen bli till åren.

Melodikrysset nummer 4 2016

Jag skrev inget nytt på bloggen i går eftersom jag var upptagen av annat. Vi åkte till Stockholm och Riksdagen för att vara med om utdelningen av Palmepriset. Priset delades av en palestinier och en israel, Mitri Raheb och Gideon Levy. Jag ska återkomma till det, men jag nämner det här, eftersom det kan sägas ha anknytning till temat för en av melodierna i dagens Melodikryss, hämtad från filmen ”Exodus”, som ju gjordes 1960 men handlar om tillkomsten av staten Israel.

Från en TV-serie, ”Mistrals dotter”, var ”Only Love”, sjungen av Nana Mouskouri, hämtad.

”Mord och inga visor”, med originaltiteln ”Murder, She Wrote”, ska tydligen visas i TV igen, och eftersom jag är en inbiten deckarfantast och också nu har sett en massa Miss Marple-deckare, byggda på böcker av Agatha Christie, kommer jag nog att se också den här serien.

Veckans svåraste kryssfråga tyckte jag för min del var att identifiera den brittiska popgruppen Supertramp, den som vi hörde i ”It’s Raining Again” från 1982.

Då har jag betydligt lättare för att minnas gamla svenska schlager, sådana som ”Tulpaner från Amsterdam” med Lasse Lönndahl – jag tror att Alice Babs gjorde den också.

Ted Gärdestad var en artist jag gärna lyssnade på, även om ”Hoppets eld” inte hör till hans mest spelade.

Även Orup – Thomas Eriksson – har gjort mycket som krokar sig fast i ens musikminne. I dag fick vi ett exempel på det, ”Regn hos mej”.

Som mina trogna läsare vet, har jag – trots att jag plikttroget lyssnar på melodifestivalerna – ofta betydligt svårare att minnas artister och bidrag hämtade därifrån. Men Afro-Dite med ”Never Let It go” hörde i alla fall inte till de allra mest svåridentifierade bidrag Anders Eldeman med jämna mellanrum hämtar därifrån.

Men klassiska hits sitter som berg i musikminnet. Det är klart att en man i min ålder minns Frank Sinatra i Richard Rogers’ och Lorenz Harts ”The Lady Is a tramp”, detta också när den som i dag – för övrigt alldeles utmärkt – spelades av Monica Bring.

En klassiker, fast i barnvisegenren, är också Astrid Lindgrens och Georg Riedels ”Idas sommarvisa”, den som börjar ”Du ska inte tro det blir sommar”. Kan inte någon sätta fart på årstidsväxlingen snart, förresten?

Medan vi väntar på det kan vi väl ta också veckans andra barnanknutna fråga: Vi hörde Susanne Reuter läsa sagan om Spök-Bodil.

Fast det skulle nog låta som en saga, om man i kvällens Rapport berättade, att våren kommer redan i februari. (Detta apropå att vi fick höra Rapport-signaturen.)

En fråga kvar, och det råkar vara Nils Ferlins ”I folkviseton”, den som börjar ”Kärleken kommer, kärleken går” och som har blivit mycket fint tonsatt av Herr T (Torgny Björk). Den här sången har jag ett mycket fint minne av. Birgittas syster Karin sjöng den för sin man Hasse plus oss övriga bröllopsgäster när vi var på deras bröllop nu för ganska länge sen en underbar sommardag i deras trädgård i Vallentuna.

Melodikrysset nummer 3 2016

Anders Eldeman sa själv, att han tyckte att förra veckans kryss var svårt. Själv tyckte jag att veckans kryss var svårare, och jag tror faktiskt inte att det beror på att jag sov illa i natt.

Opassande nog rymde dagens kryss ”Med en enkel tulipan”, men själv fick jag för den skull ingen present. Det är inte min dag i dag.

Till det knepigaste i dag hörde att identifiera en relativt okänd Lasse Berghagen-låt med lång titel, dessutom spelad av Lennart Palm: ”Låt mig få ge dig min sång” hette den tydligen, men jag kan inte minnas att jag har hört den.

Inte heller hade jag något tydligt minne av låten som Arvingarna sjöng på engelska, ”She Said”, på svenska följaktligen ”Hon sa”.

Galenskaparna och After Shave har jag förstås hört i många olika sammanhang, men ”Säng, säng, säng” dök inte upp i musikminnet i brådrasket.

Därifrån är steget kort till ”Nu i ro slumra in”, skriven av Johannes Brahms, och för mig var det mycket lättare att känna igen den.

Fast ibland förvillas man även när Eldeman spelar artister, som man har massor av skivor av. I dag spelade han som ljudillustration ”Himlen runt hörnet”, men eftersom jag inte har sett Sven Bertil Taube i det där TV 4-programmet, tog det en ganska lång stund, innan jag kom på att den som sjöng, delvis deklamerade, måste vara Sven Bertil.

Berndt Egerbladh minns jag från bland annat TV-serien ”Jag minns mitt 50-tal”, men det var ju ett tag sen den gick. Inte blev frågan lättare av att vi här hörde P-O Jönis som sångare.

Ebba Grön har jag komplett på skiva, så för mig var det inte särskilt svårt att komma på vilka som (för övrigt 1981) gjorde ”800 grader”.

Men som mina återkommande läsare vet är jag inte den som är bunden till någon speciell musikgenre.

Jag minns också ”Det finns ingenting att hämta”, Anna-Lena Löfgrens version av Eydie Gormes ”Blame It On the Bossa Nova” från 1963.

Och jag är i den åldern att jag i unga år har upplevt rockens och Elvis Presleys segertåg. Bland det myckna och spelade Elvis gjorde finns också det vi fick höra i dag, ”Return To Sender”, som alltså handlar om ett brev.

Men ska man klara Melodikrysset, måste man lära sig känna igen också yngre förmågor, till exempel Rihanna (Robyn Rihanna Fenty), i dag med ”American Oxygen”.

Fast mitt musikhjärta slog i dag några extra slag för Harry Warrens ”September In the Rain”.

Ack, vore världen också evergreen. Eller tänk om det åtminstone vore september.