Fantomen, 80

13 april 2016 17:18 | Media, Serier | 4 kommentarer

Man får väl gratulera Fantomen på 80-årsdagen – fast egentligen är han ju enligt fantomenlegenden äldre ån så: Den förste Fantomen började bekämpa ondskan redan på 1500-talet. Den nuvarande Fantomen är den 21e i ordningen.

Nå, 80-årsfirandet gäller serien ”Fantomen”, skapad 1936 av Lee Falk och Ray Moore.

Jag minns inte längre, när jag allra först läste ”Fantomen”, fast på svenska publicerades han först 1940, i Vecko-Revyn, en tidning som jag varken då eller senare läste. Inte heller läste jag Svenska Dagbladet, där han 1942 började publiceras under namnet Dragos.

Men när han 1950 dök upp i en egen tidning, kom jag att bli en trogen läsare.

Numera läser jag dagligen ”Fantomen” i Svenska Dagbladet, som fortfarande har något som aningen liknar en gammaldags seriesida. Dagens Nyheter, där Sverker Lenas i dag med anledning av 80-årsdagen har en initierad artikel om Fantomen har ju lagt ner sin seriesida måndag till lördag – de nämnda dagarna publiceras summa två serier, utspridda på olika håll i tidningen.

Serien ”Fantomen” har, berättar Sverker Lenas, en ganska svag ställning i sitt ursprungsland, USA. Stark ställning har ”Fantomen” i dag egentligen bara i Sverige, Norge och Australien.

Trots rollen som superhjälte är Fantomen, trots myten om honom, inte odödlig ens med hjälp av någon magisk dryck. Det starkaste han dricker är för övrigt mjölk.

Påskbesök av sonen och hans familj

29 mars 2016 17:59 | Barnkultur, Film, Media, Serier, Trädgård, Ur dagboken | Inga kommentarer

Sonen, Matti, har tillsammans med sin familj varit och hälsat på oss i Öregrund. De kom på påskdagen och åkte i dag.

Öregrund var Mattis sommarlovsland under barndomen, så det är ganska naturligt, att han då och då kommer hit och hälsar på oss tillsammans med sin Karin och deras två barn, Ella och Sofia. Vi har hyggligt med utrymme – Ella, tre år, snart fyra, har tagit över sin pappas gamla rum och säng, så det är i det rummet vi också har placerat de från Uppsala medtagna leksakslådorna.

Efter lite inledande avvaktan visar hon snabbt, att hon känner sig hemma här hos oss och gör också turer ut på tomten. Hon minns också annat från tidigare besök i Öregrund och följer med farmor till Konsum och till lekparken som ligger på vägen dit och längre utflykter med pappa och mamma till klipporna runt fyrskeppet och till den större lekplatsen nere på stan. När hon i pappas sällskap är tillbaka på Konsum just när jag är där och handlar, hittar jag henne ensam vid det roterande DVD-filmstället. Jag frågar henne, om det är någon film hon gärna skulle vilja ha, och då plockar hon raskt ut en Sune-film. När jag undrar om den verkligen är för hennes ålder, säger hon, att hon redan har sett den (vilket senare bekräftas av hennes pappa). Så jag köper den åt henne, och fastän vi har travar av barnfilmer, ser hon den här om Sune tre gånger på video.

Så småningom står jag också hyggligt högt i kurs, när hon upptäcker det jättepåskägg jag har köpt på Konsum och sen fyllt med flera påsar noggrant utvalt godis.

Hennes lillasyster Sofia är än så länge så liten, att hon till att börja med håller sig till mammas eller pappas trygga famn. Men som alla små barn lockas hon av att ta på alla saker, även fönstret när hon befinner sig i kökssoffan. Hennes ordförråd är fortfarande begränsat till det mest näraliggande, sådant som mamma och pappa, men snart börjar hon kommunicera med farfar och farmor genom ljud och leenden. Och strax innan Matti och hans familj ska åkta hem till Stockholm igen och när jag sitter i gungstolen på glasverandan, får jag, utan att det kommer några protester alls, hålla henne en lång stund – det börjar med att vi tillsammans gungar i gungstolen.

Matti har också hjälpt Birgitta med att inför den planerade ommålningen av huset ta ner klängväxter och spaljéer från väggarna och sen frakta undan dem.

Men eftersom han inte var i sin vanliga fysiska form, avstod vi tills vidare från att kånka upp kartongerna med månadsmagasin och serietidningar på vinden. Det får vi lösa på något annat sätt.

Däremot gjorde han en annan insats. Han har lokaliserat och ställt in en annan TV4-sändare i stället för den vi tidigare hade i TVn, den som var försvunnen när vi flyttade ut för sommaren.

En långfredag som avslutades med polsk film

25 mars 2016 23:37 | Film, Handel, Mat & dryck, Media, Musik, Serier, Ur dagboken | Inga kommentarer

Vi har ägnat hela veckan åt att få ordning på allt vi har fraktat till sommarhuset i Öregrund, där vi nu kommer att bo permanent mer än ett halvår framåt och sen också under flertalet höstveckohelger fram till allhelgonahelgen. Allt har sin bestämda plats – böcker, DVD-filmer, CD, barnbarnens godnattböcker, kläder och skor av olika typ och för olika ändamål – och måste sorteras innan det ställs på sin utvalda plats. Vi spar de ganska många periodiska tidskrifter och alla de serietidningar och seriealbum jag skaffar och läser, och eftersom mitt hälsotillstånd de senaste åren har varit knackigt, har det osorterade materialet av det här slaget gradvis växt. Nu har jag sorterat allt det här och packat ner det i kartonger i förhoppningen att få hjälp av sonen, Matti, med att lyfta upp det här på vinden.

Han ska dessutom hjälpa Birgitta med att ta ner och frakta bort de många klängväxterna på flera av väggarna – en lokal målerifirma, som vi tidigare har anlitat, ska göra en nödvändig ommålning av vårt sommarhus. Hoppas Matti orkar allt det här. Av mejlväxling har jag förstått att han själv har hälsorelaterade problem, som hittills inte har gått att riktigt läkarbestämma.

Men oavsett detta längtar vi efter honom, Karin och deras barn, Ella och Sofia, som alla kommer hit på påskdagen.

Jag vet att Ella redan känner sig hemma här i vårt sommarhem, och snart kommer lillasyster Sofia att också göra det. Vårt sommarhus i Öregrund är självklart våra egna barns sommarland, och det är roligt, att det finns en stor chans för att de för det vidare till sina barn.

I morgon kommer jag och Birgitta att efter Melodikrysset ägna oss åt äggmålning så som jag lärde mig att göra det i min estniska barndom: äggen sveps in i ett rikligt lager av lökskal och annat som avger färg och så gör man ett litet tyginsvept och trådsammanhållet paket av alltsamman och kokar ganska länge.

Några av de här äggen äter vi sen upp till lunch tillsammans med Abba-sill och dito ansjovisfiléer och någon kokt potatis plus gräddfil.

Jag är fiskarson och har en stark dragning till fisk, men Birgitta delar min vurm för havets läckerheter. I dag bjöd hon på rökt sik och rökt röding, levererade till vårt Coop av lokala Stora Risten fisk. Till det serverade hon kokt potatis, hackad rödlök, bitar av röd paprika och så Coops lätta crème fraiche med paprika och chili.

Den här fisken, som säljs också på till exempel Hötorgshallen i Stockholm, är en del av det förträffliga utbudet på vårt Coop Konsum i Öregrund, en butik jag inte nog kan berömma. Expediterna är – som i dag när jag sökte ett par lite ovanliga ingredienser till morgondagens middag (det är min tur att laga mat då) inte bara kunniga utan också vänliga och hjälpsamma. I dag mötte jag för första gången för säsongen min mångåriga (men mycket yngre) konsumkompis Marina och fick en välkomstkram till Öregrund. Marina hjälper mig inför varje påskhelg att samla lökskal (av gul lök) ur underredet till löklådan i butiken.

I den här butiken möter jag också många andra, både öregrundsbor och sommargäster, som jag känner eller som bara känner igen mig, och vi nickar och hälsar. I dag kom ett inte purungt par fram och berättade, dels att de brukar läsa min blogg, dels, med stort gillande, att de hade tagit del av min utskällning av en oönskad telefonförsäljare.

Vi kan inte längre se TV 4 i vår TV med basutbud här i Öregrund – är det någon som vet varför TV 4 har åkt ur basutbudet här?

I och för sig överlever vi med bara SvTs kanaler också.

Men jag nämner det här närmast för att vi av det här skälet valde att avsluta vår kväll med att se den polska DVD-filmen ”Ida” på vår video. Det är en högst sevärd film, så den kommer jag säkert att skriva separat om.

Agent X9 med Silas Corey, Corrigan, och Romero men framför allt Modesty Blaise

10 mars 2016 16:49 | Serier | 2 kommentarer

Nummer 3 2016 av Agent X9 är här.

Del 3 av ”Aquilamysteriet”, som ingår i Fabien Nurys och Pierre AlarysSilas Corey” publiceras. Mina invändningar kvarstår: Jag har svårt för tecknarstilen och finner handlingen för okoncentrerad.

Av Enric Badia Romero, en av de tecknare som genom åren har stått för bilderna i ”Modesty Blaise”, publiceras den egna seriehistorien ”Förbjuden last”. I den finns en del väl tvålfagert tecknade människor, även kvinnor som blottar låren, men Romero har byggt upp en hygglig historia kring den huvudagerande kvinnans penninghungrande men lättlurade bror.

Agent Corrigan” (manus Archie Goodwin, bild Al Williamsen) dras in i ett bitvis ganska våldsamt äventyr, där skurkar som vill exploatera oljefyndigheter på Mayancas reserverade område och därför stjäl deras heliga totem. Som äventyrsserie är den fartigt och serierealistiskt tecknad, men inte förstår man så mycket av djungelindianerna, deras liv och tro.

I en klass för sig är fortfarande Peter O’Donnells (manus) och Enric Badia Romeros (bild) ”Modesty Blaise”. Hos tecknaren finns även i det här avsnittet, ”Ripper Jax”, ett sexistiskt drag, men själva storyn är som oftast intressant, detaljerad och spännande, och slutstriden/upplösningen får mig att läsa fort. Det här avsnittet rymmer som extra krydda ett inslag av kvinnligt tonårstrots mot den far som drar in Modesty och Willie Garvin i det här äventyret,

En torsdag i en gammal mans liv

12 februari 2016 15:18 | Mat & dryck, Media, Politik, Resor, Serier, Ur dagboken | Inga kommentarer

Sonen, Matti, ska snart fira födelsedag, och jag och Birgitta är hembjudna till honom i Hammarby sjöstad, där han och hans familj numera bor. I vår familj används önskelistor för att vägleda övriga inför jular och bemärkelsedagar, och en önskelista kom mycket riktigt per mejl från Matti. Matti är mycket precis när det gäller vad han vill ha, men ett av problemen med hans och andras önskelistor i dag är att det som önskas förutsätts beställas över nätet. För egen del är jag inte obekant med nätet och de olika saker det tillhandahåller, men jag vill inte handla på det sättet. Dels vill jag kunna komma i fysisk kontakt med det jag ska köpa. Dels är jag en gammal stofil som uteslutande betalar med kontanter – jag har inte ens något betalkort, och hade jag ett, skulle jag ändå aldrig i helvete använda det på nätet. Jag kanske ska tillägga, att jag, på den tiden jag var yrkesverksam i Norden och Baltikum, av min arbetsgivare försågs med ett kreditkort, som jag skötte. Att jag inte vill ha kort är ett principiellt beslut, fattat av mig själv – det har alltså inte som bakgrund att jag någonsin skulle ha misskött något bankkonto.

Nå, eftermiddagen i går tillbringade jag alltså – förutom med att gå till banken för att ta ut mer pengar och sen bland annat gå på Apoteket – med att försöka hitta något av det som fanns på sonens önskelista. Jag gick kors och tvärs i city och besökte sammanlagt ett halvt dussin butiker med herrkläder, alltsammans utan att hitta just det som stod på önskelistan. Sen gick jag till en musikaffär, med samma resultat. I skivaffären intill gick jag inte ens in, detta eftersom jag vet att de skivor sonen vill ha inte finns där.

I stället gick jag, kanske för att trösta mig själv, till Akademibokhandeln Lundeq och kollade där av beståndet av serieböcker. Och här hittade jag genast några utgåvor jag ville ha: Mare KandresPunkserier” med medföljande CD (jag har alla hennes böcker och en skiva med Global Infantilists), Magnus Knutssons och Ulf JanssonsStora boken om Ratte”, där jag själv under namnet Uno Smock förekommer i ett par av äventyren, och så fyra gamla nummer av Illustrerade klassiker samlade i en volym: Jules VernesJorden runt på 80 dagar” och ”Resan till jordens medelpunkt” samt H G Wells‘ ”Tidsmaskinen” och ”Världarnas krig”.

Så nu vet ni vad ni kommer att få läsa om här på bloggen under den närmaste tiden.

I Forum-gallerian, där Akademibokhandeln ligger, hittade jag också, i gången mot Svava, en nyhet: Trillers, där vår dotter Kerstin är bagare, har öppnat butik och servering där. För dagen fanns yppiga semlor att köpa, men eftersom jag hade andra planer för kvällen, köpte jag varken sådana eller något av det fina matbröd jag såg i disken. Men hit kommer jag säkert snart tillbaka för att handla.

I stället gick ja ut och ställde mig i korsningen Dragarbrunnsgatan/Bredgränd och väntade på Birgitta, som jag skulle äta middag med på Amazing Thai. Vi valde att äta Pad Kaprao Bed, wokad anka med stark basilika, babymajs, långbönor och gul lök och till det ris samt, som dryck, Zeunerts lättöl. Sen avslutade vi med var sin dubbel espresso.

Därifrån gick vi tvärs över gatan till Forum-gallerian och tog rulltrappan upp till Akademibokhandeln, som var kvällens mål. En av de första vi stötte på där var Berit Rylander, hustru till kvällens huvudperson, Sten Rylander, vars nya bok, ”Afrikanska möten”, skulle introduceras genom ett samtal med Sten Hagberg inför publik i bokhandeln. Vi känner paret Rylander sedan länge, var för inte särskilt länge sedan på middag hemma hos dem på Luthagen.

Den sammanbindande länken i det här fallet är emellertid Afrika. Sten har varit svensk ambassadör i flera länder i södra Afrika och har också på annat sätt arbetat med afrikanska frågor, dels inom UD, dels för Sida. Och det finns heller knappast någon del av Afrika som Birgitta inte har besökt, i yngre dar som anställd på Nordiska Afrikainstitutet, Dag Hammarskjölds minnesfond och Sida, senare som riksdagsledamot, minister och talman. Sten Rylander nämner henne, inte utan uppskattning, från ett ministerbesök under hans egen stationering i Angola, och han harangerade henne också i Akademibokhandeln.

Inledningarna gick väl att höra någorlunda bra, men ljudåtergivningen från den mikrofon som sen gick runt bland många intresserade var bedrövlig. Efteråt bildades en mycket lång kö av bokköpare framför Sten Rylander för att få en liten personlig adress i boken. I det exemplar Birgitta köpte står det ”Till vännerna Birgitta och Enn med varmaste hälsningar”.

Tidningen Ernie nedlagd – men serien Ernie finns nu i Nya Serieparaden

10 februari 2016 13:26 | Serier | Inga kommentarer

Självklart hör jag till dem som har köpt och läst serietidningen Ernie. Den innehöll ursprungligen också andra läsvärda serier, men så småningom har urvalet smalnat av i riktning mot titelserien, Bud Grace’s Ernie”.

Men det konceptet gav tydligen inte tillräckligt många läsare. Egmont Publishing har skippat Ernie-tidningen, och i stället hittar man från och med nummer 1 2016 ”Ernie” i Nya Serieparaden.

I den hittar man för närvarande också Jim Meddick’s utmärkta ”Monty”, Patrick McDonnell’s mycket fina ”Morrgan & Klös”, Scott Adams’Dilbert”, som förr hade egen tidning, Kieran Meehan’s cyniska men roliga ”De professionella” och Pertti Jarlas ofta överraskande ”Fingerpori”.

För egen del är jag fan varken av Tim Rickard’sBrewster Rockit” eller av Øyvind SagåsensRadio Gaga”, så jag skulle inte ha något emot att någon av dem byttes ut mot till exempel Jim Toomey’sSigges lagun”, som tidigare gick i den här tidningen.

Nya Serieparaden innehåller också bidrag av några mycket läsvärda cartoonister: dels Dan Piraro’sBizarro”, dels paret Berglins, fyrarutingar som ändå är mer av samhällskommenterande skämtteckningar än av serie i ordets egentliga bemärkelse.

Glenn och Gary McCoy’sDe flygande McCoys” når väl inte riktigt upp till den höjden.

Serietidningen Rocky läggs ner

9 februari 2016 13:41 | Media, Serier | Inga kommentarer

Rocky Magasin, uppbyggd kring Martin Kellermans serie ”Rocky”, läggs ner efter 100 nummer. Jag var en trogen läsare av ”Rocky” redan innan han fick ge namn åt en egen serietidning, och jag kommer förstås att fortsätta läsa den här serien, till exempel i Dagens Nyheter, där den dagligen publiceras i inledningen av kulturdelen.

Den här serien är en träffsäker samtidsspegel, primärt för människor yngre än jag.

Jag vet inte om det är den generationen, som inte i tillräcklig utsträckning läser serietidningar, men uppenbarligen säljer inte Rocky-tidningen tillräckligt många exemplar.

Jag kan ana flera samverkande svar på varför projektet stöp. Tidningen gjordes fram till inte så länge sen i stort, glassigt utförande och innehöll då också en massa annan text, som markerade att Rocky Magasin inte bara var ett seriemagasin. För något år sen gjordes den om till mer av en traditionell serietidning, men trots att den fortfarande kostade en tia mer än en jämförbar serietidning, fick man mindre för pengarna: bara fyra stora serierutor per sida av både huvudserien ”Rocky” och av flera andra serier. Detta kunde till nöds förklaras med att både ”Rocky” och flera av de andra serierna har mycket textrika pratbubblor, vilket fordrar hyggligt stort format för att de ska kunna läsas, men jag undrar om inte läsarna ändå kände sig blåsta på pengarna.

Nå, ”Rocky” försvinner inte ur seriehistorien, ens ur serietidningsvärlden, i och med att Rocky Magasin efter nummer 8 2015 läggs ner. Han dyker upp i Pondus nummer 1 2016 – ”Rocky” gick där också innan han fick egen tidning.

I Pondus hittar man också en annan Rocky Magasin-serie, Lina NeidestamsZelda”.

Fast båda behöver mer plats. Vilket är lätt ordnat: Skippa ”Facksnack” och ”Solpaneler”!

Rocky Magasin har dock innehållit ytterligare serier, värda fortsatt publicering också i serietidningsform: Ellen EkmansLilla Berlin” och Stefan Thungrens & Pelle ForshedsStockholmsnatt”.

Äventyr i kända hjulspår

3 februari 2016 20:44 | Serier | Inga kommentarer

Hur det går för Velvet låter oss Agent X9 vänta på, så att vi i ännu högre grad tappar bort den långsamt framvindlande handlingen.

Däremot fortsätter, även i nummer 2 2016, den obegripliga publiceringen av Lars Krantz’ serie om Christer Pettersson, ”Den svarta jorden”.

Tidningen satsar uppenbarligen stort på sin nya serie ”Silas Corey” med manus av Fabien Nury och bild av Pierre Alary. Människorna i den känns lite fyrkantiga, i flera avseenden.

Två klassiska äventyrsserier fyller resten av numret.

Agent Corrigan” med bilder av Al Williamson är vältecknad och det aktuella avsnittet, ”Lady Vendetta” från 1974, med manus av Archie Goodwin, är ganska hyggligt.

Fast snäppet vassare är även den här gången ”Modesty Blaise”, avsnittet ”Aristo – piraten” från 1994-1995 med manus av Peter O’Donnell och bild av Enric Badia Romero. Det här avsnittet har en lite krokig introduktion och därför samma slags avslutning, men det som finns där emellan – kamp mot pirater på Sydkinesiska sjön – är, framför allt mot slutet, ganska spännande.

Fast eftersom jag inte är någon tonårspojke, kittlas jag inte av att få se ytterligare en av dessa bilder av en delvis avklädd Modesty Blaise.

Jan Lööf, 75

14 januari 2016 16:25 | Barnkultur, Film, Konst & museum, Media, Politik, Serier | Inga kommentarer

Jan Lööf, serieskapare, barnboksförfattare, filmmakare, skådespelare, musiker med mera, fyllde 75 förra året, och hans serieförlag, Kartago, hyllade honom med boken ”Jan Lööf – 75 år”, på omslaget med tillägget ”av dumheter”. Den som har lyckats få till stånd det här verket, bland annat genom en rad samtal med den omvittnat motsträvige Jan Lööf, är Ika Johannesson, och hon har gjort ett gott jobb: har varit väl påläst och har sedan ställt relevanta frågor.

I boken medverkar också ett antal gamla kompisar och samarbetspartners med personliga vittnesbörd, några av dem intressanta, andra lite väl egotrippade, och allra sist ligger en text av Jan Lööf själv som faktiskt heller inte lägger något till helheten. Fast strax före den hittar man Isabella Nilssons mycket kunniga presentation av Jan Lööf för en utställningskatalog, tryckt för en utställning om Lööf och hans bildkonst på Göteborgs konstmuseum 2011, och den texten, måhända inte den roligaste men mest heltäckande, ger verkligen en bra bild av Lööf och hans verk. Utställningspresentationen kompletteras sen av en årtalsserie, där man kan se, vad Lööf har åstadkommit genom åren. Och det är inte lite!

När jag, med start i julnumret 1974, gjorde om det gamla partiorganet (s) Aktuellt i politiken till ett familjemagasin med inte bara politik utan också allmänreportage, noveller och annat à la seriös veckotidning, började jag också publicera tre tecknade serier. Ett av de självklara valen var Jan Lööfs ”Felix”, en märklig mix med inlån av klassiska äventyrsberättelser som Fantomen, Tarzan och Dracula. Det blev tre strippar per nummer, och jag skrev själv de resumétexter som skulle få nytillkomna läsare att gå in i de här äventyren.

Ett par andra veckotidningar gjorde också försök att få Lööf att teckna något helt nytt åt dem. Folket i Bild/Kulturfront publicerade till exempel hans ”Bellman”, ett projekt som havererade, kanske mindre på grund av att Lööf var sosse än på grund av att redaktionen försökte lägga sig i hur han gjorde serien.

Lite längre gjorde han ”Ville” för KFs Vi, och jag hörde till dem som jublade. Jublade gjorde däremot inte familjen Palme, detta eftersom den tyckte, att Olof, som Lööf gav en roll i serien, enligt dem var så fult tecknad. För egen del försvarade jag Lööf och försökte förklara för den här uppenbarligen serieovana familjen, att den nog helt enkelt inte var tillräckligt van vid serier. Och jag fortsatte självfallet för egen del att publicera ”Felix”. I den aktuella boken relaterar Lars Westman, dåförtiden på Vi, sina försök att blidka familjen Palme genom att få Lööf att teckna Olof Palme lite snyggare.

Boken om Jan Lööf och hans verk lever också i mycket hög grad på att dess nära 300 sidor i så hög grad återger Jan Lööfs bilder, även till hans många barnböcker. Det Ika Johannesson förstås tar upp med Lööf är också den kritik han har fått för att hans bokhjältar, Pelle och andra, i så hög grad är killar. Avsaknaden av tjejer förklarar Lööf med att han faktiskt har haft svårigheter – tekniska alltså – att få till tjejer på bild. Men det finns undantag som Matilda.

Annars hör det till Lööfs mästerskap som tecknare att få till märkliga och detaljrika miljöer, och han klarar också att teckna historiska och andra personer, som man omedelbart kan identifiera.

Den här hyllningsboken är faktiskt en mycket bra introduktion till Jan Lööfs värld.

För egen del är jag övertygad om att ni, om ni på någon av de många vägarna dit – se ovan – tar er in i den, för evigt kommer att vara fast.

Silas Corey nyhet i Agent X9

4 januari 2016 9:00 | Serier | Inga kommentarer

Senaste numret, nummer 1 2016, av Agent X9 innehåller en enda serie i svartvitt, klassikern Modesty Blaise i svart-vitt. Det här avsnittet, ”Tid att dö” från 1994, har som vanligt för den epoken Peter O’Donnell som manusförfattare och Enric Badia Romero som illustratör. I det här avsnittet är det Modestys vän Sir Gerald Tarrant som hotas bli dödad. Modesty och Willie Garvin exponerar sig själva och den okände hotavsändarens hantlangare oskadliggörs samt tvingas uppge sin uppdragsgivare, Röda amiralen. Denne, en före detta sovjetisk agent, visar sig under falskt namn. Modesty och Willie klarar ytterligare ett par av Röda amiralen lejda mördare och beslutar sen att anfalla den ryske, numera stormrike amiralen, som lever under antaget namn i ett fort i Nordafrika. Modesty tar sig in i detta ökenfort genom att maskerad låtsas vara en av de sexuellt tjänstvilliga damer som baronen med jämna mellanrum rekryterar mot betalning. I enrum med amiralen går hon till attack, och Willie anländer per flyg som hjälpande riddare från ovan. Det slutar som det brukar göra, men det här är faktisk mer spännande än flertalet av de senare producerade, färglagda serierna i det aktuella numret.

Largo Winch, i det här numret med avsnittet ”20 sekunder”, har ungefär samma förtjänster och minus som det avsnitt jag tidigare har skrivit om.

Och Velvet, fortfarande lika elegant tecknad, mår inte så bra av att få handlingen så utdragen och uppstyckad.

Fransk-belgiska ”Silas Corey” med manus av Fabien Nury och bild av Pierre Alary är det här numrets nykomling. I det nu aktuella numret publiceras del ett av fem. Teckningarna i den är lite för stiliserade i min smak, men även bildmässigt har den här serien en särpräglad stil. Handlingen i den här påbörjade historien, ”Aquilamysteriet”, utspelar sig under första världskriget, och även om den är fiktiv, har mycket, både en del personer och en del händelser, hämtats ur den verkliga historien. En del av det som berättas verkar lovande, men vi får väl avvakta fortsättningen, innan vi fäller något slutgiltigt omdöme.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^