Sommar med Helena Bergström

Helena Bergström berättade i sitt Sommar-program, att hon som barn fick följa med föräldrarna i vietnamdemonstrationer. Jag vet också att hon allt sedan starten har tillhört styrelsen för Anna Lindhs minnesfond. Det finns helt uppenbart ett engagemang hos henne, men om man bortser från den korta och lätt anekdotiska glimten av hur det var att rida på vuxnas axlar och skandera ”USA ut ur Indokina”, var hennes sommarprat knappast politiskt, snarare mycket självcentrerat i mer privat bemärkelse.

Och här firade Helena Bergström triumfer, nyttjade hela sin stora rutin från scen och film till att dramatisera och levandegöra. Här var hon också mycket frispråkig, allt ifrån barndomens nojor och konkurrensstrider i samband med att hon hade en lten statistroll i ”Klas Klättermus” till hur det egentligen gick till när hon (i en hiss) förklarade sin kärlek till den då gifte Colin Nutley.

Var hennes prat personligt och bitvis självutlämnande, blev musiken i hennes program desto mer av en besvikelse. Det började i och för sig lovande, med Rolf Wikström & co i ”Solidaritet”. Annat kändes mer pliktskyldigt, men det stora problemet var att man bara fick höra snuttar av musiken – nästan allt tonades av, förmodligen för att man skulle få plats med Helena Bergströms myckna prat.

Och själva idén med programmet Sommar är ju att man som lyssnare ska få sig till livs både ett personligt, gärna självutlämnande prat och personligt vald musik, sådan som antingen har betytt mycket för sommarprataren eller har ett direkt samband med det han/hon pratar om.

Sommar med Monika Nyström

Dagens Sommar-värd, Monika Nysröm, var framröstad av lyssnarna. Själv visste jag inget om henne, men jag har tagit reda på att hon numera bor i Åkersberga utanför Stockholm och studerar vidare. Till det lilla jag har lyckats få reda på om denna unga tvåbarnsmamma, tidigare dagmamma i Dalarna och bosatt i Sjugare by utanför Leksand, där också Erik Axel Karlfeldt en gång bodde, är att hon delar min passion för Melodikrysset.

Hennes musikval i sommarprogrammet hörde kanske inte till de mest varierade, men hon spelade inom den begränsade ramen en del pärlor som ”Om du lämnar mig nu” med Lars Winnerbäck och Miss Li, ”Tröstvisa” med Cajsa Stina Åkerström och Finn Kalvik och ”Gabriellas sång” med Helen Sjöholm. Till styrkan med musikvalet hörde att det genomgående hade ett samband med det hon talade om.

Aftonbladets Sommar-kommentatorer sätter betyg på olika sidor av den aktuella dagens Sommar-program, och man törs väl gissa att Monika Nyströms program får toppranking i fråga om känslostyrka. Det var ett svårt ämne hon hade valt: hennes mans och deras två små barns fars svåra cancersjukdom och bortgång för alls inte särskilt länge sedan. Att hon lyckades tala om olika sidor av sjukdomsförloppet och förlusten, även om barnens reaktioner och frågor, utan att själv falla i gråt – vilket jag var nära att göra vid ett par tillfällen – var oerhört starkt gjort. Min enda invändning är att det till slut kanske blev lite för mycket på samma tunga tema.

Men det fanns också återvunnen tröst i programmet, som när hon talade om nya dalasomrar med grönt gräs och blommande liljekonvaljer och när hon i slutet av programmet inte drog sig för att säga, att det kanske så småningom – hon är bara 35 år – kan bli en ny man, kanske till och med ytterligare ett barn, i hennes liv.

Sommar med Martin Fröst

Första gången jag hörde Martin Fröst live var vid en konsert i Konserthuset i Stockholm. Jag blev helt begeistrad. Först därefter och efter det att vi hade köpt ett antal CD med honom, råkade jag nämna honom under ett samtal med vår svärson, Bo Strömberg, närvarande, och det visade sig då att de under en period hade varit skolkamrater i Sollefteå. Ibland är världen liten!

Sen dess har jag hört Fröst live fler gånger, en gång – vid ett Stor-OD på Uppsala slott efter hans medverkan i en OD-konsert – också hälsat på honom och kunnat växla några ord med honom. Och vår samling CD med Fröst har förstås växt. Utan tvekan hör han i dag till världens främsta klarinettister.

På scen har jag alltid uppfattat honom inte bara som tekniskt skicklig och genommusikalisk utan också som en lekande och improviserande artist, i det senare fallet också en musikalisk gränsöverskridare. I dagens Sommar-program speglades också det där lekfulla och gränsöverskridande hos honom – när han spelade Gene Kelly i ”Singin’ In the Rain”, Roger Pontare och Sandvik Big Band, Björk Guðmundsdóttir, Anders Widmarks trio i Pippi Långstrump-låten ”Kom an, kom an pirater” och Cornelis Vreeswijk kändes det som en musikälskares eget val, inte som en taktisk anpassning till en radiopublik som inte förmodas tåla bara klassisk musik.

Men lika härligt var det att få höra så mycket fin och välspelad klassisk musik: Géza Anda, Daniel Barenboim, Fröst själv och många andra.

Sammantaget njöt jag verkligen av musiken i det här programmet.

Och så var det ett stort plus för programmet att Martin Fröst var så personlig och öppenhjärtig. Inte hade jag en aning om att den här unge virtuosen har lidit av så svår scenångest, att han kräktes i logen. Temat med olyckstisdagar visade att han också har en berättardramatisk talang. Helt underbar tyckte jag hans historia var om lilla dottern, som obekymrat lekte med en jämnårig men engelskspråkig son till en branschkollega till fadern och som – när pappa Fröst försökte förklara för sin dotter att hennes lekkompis bara talade engelska – stolt visade upp sin egen förmåga genom att på engelska sjunga hela ”Singin’ In the Rain”.

Tack, Martin Fröst, för ett mycket fint Sommar-program!

Födelsedagskalas i Rinkeby

Två av Annas flickor fyller år med en dags mellanrum: Amanda blev 17 den 16 juli och Sara 19 den 18 juli. Vad passade då bättre än att fira båda den 17 juli?

Alltså åkte vi på födelsedagskalas i Rinkeby: tog bussen från Öregrund till Uppsala – men där stod Annas pappa Bengt med sin bil och väntade. Vi fick åka med honom och Inger till och från Rinkeby och fick på så sätt lite mer tid för själva födelsedagsfirandet.

Med tåg och T-bana anlände den här gången i stället Kerstin, Viggo och Klara. Normalt brukar de åka bil, men familjens bilförare, Bo, är i Turkiet på språkstudier – titta gärna in på hans blogg.

På Kerstins blogg – här – finns förresten en serie bilder av mig, ivrigt sysselsatt med lördagens melodikryssande. Jag vet att flera av mina melodikryssläsare redan har hittat dit, men vill ni se hur den där farbrorn vars blogg ni läser på lördagarna ser ut i full aktion, finns nu en möjlighet.

I sängen bredvid datorbordet sov nyligen, i två veckor, lilla Klara. Nu i lördags kväll flyttade hon och brorsan Viggo samt mamma Kerstin dock in till Uppsala igen, så det var ganska kort tid sen vi sågs sist, men så fort barnen hade anlänt till Rinkeby, kom de och satte sig bredvid morfar och mormor – Klara vänslades upprepade gånger med morfar genom att lägga huvudet i hans famn.

Kramar fick jag också av Amanda för Twin Peaks-guldboxen hon fick av mig. Sara, nyss hemkommen från en resa till USA tillsammans med sin mamma, hade önskat sig böcker av Joyce Carol Oates och fick en bunt sådana av sin extra-morfar.

Amanda är utöver att vara mattesnille också mycket musikalisk, vilket ibland sägs höra ihop, så hon fick av Birgitta bland annat pengar till en ny stråke till sin fiol.

Med på kalaset var dessutom också Amandas spelkompis och kusin Cecilia och hennes förändrar Anna-Karin och Per, naturligtvis också Saras och Amandas yngre syster Ella.

Alldeles bortsett från anledningar som födelsedagar finns det mycket av sammanhållning och frivilligt valt umgänge i den dahlska familj jag tillhör genom ingifte. Kusinerna Anna och Anna-Karin (Anna-Karin är dotter till Birgittas syster Karin) umgicks mycket redan när de var små: bland annat har Anna-Karin sommarbott hos oss i Öregrund, och senare var båda elevfackligt aktiva. Nu är alltså deras döttrar kompisar och delar intresse för musik.

Även jag fick presenter, försenade födelsedagsgåvor från Anna. Det blev Konsums blåvita bricka BRICKA och två exemplar av den blåvita muggen MUGG.

Grillad kyckling med goda tillbehör hann de flesta av oss också få i oss, innan det bar av hemåt.

Nästa gång vi som var med plus många, många fler ses blir under det stora, varje sommar återkommande familjekalaset i mitten av augusti. Då blir det trädgårdsfest här hos oss i Öregrund.

Melodikrysset nummer 28 2011

Det fanns en del i dagens melodikryss som ligger utanför min normala kunskapssfär.

Idol har jag till exempel aldrig någonsin sett i TV, men eftersom ledbokstäverna ledde mig fram till att hon som sjöng ”Winning Streak” hette Marie, kom jag snart fram till att det var fråga om Marie Picasso.

Inte heller dansbandsmusik är riktigt mitt gebit, men jag känner ju till en del dansband med ett namn allra först, till exempel Sven Ingvars. ”Virus och bakterier” kan jag dock inte påminna mig att jag ens någonsin har hört.

TV-serier är inte heller min starka sida, eftersom jag sällan ser sådana.

”Familjen Ashton” känner jag åtminstone till till namnet, och ledtrådarna (andra världskriget med flera) bekräftade att det var den det var fråga om.

Lika sällan ser jag svenska TV-serier, men ”Vad är det ni vill?” verkar vara hämtad ur ”Pistvakt” med Lennart Jähkel i en av de ledande rollerna.

Desto bättre är jag på barnkultur.

Det är klart att våra barn har lyssnat på ”Blommig falukorv” av och med Hasse Alfredson. I dag fick vi höra den på engelska, men texten sitter där den ska, så jag vet att till det som den unga huvudpersonen ratar hör plättar med lingonsylt.

Och på det fick man höra en sång ur Walt Disney’s version av ”Djungelboken”, där det finns följande uppmaning: ”Var nöjd med allt som livet ger”.

”Carnevale di Venezia” har här i Sverige närmast blivit en barnsång, ”Min hatt den har tre kanter”.

Den blommiga falukorven var för övrigt inte det enda ätbara i dagens kryss.

Vi bjöds bland annat på ”American Pie”, i Lalla Hanssons version dock ”(Balladen om) Nalen”.

Som gott och ätbart betecknade Anders Eldeman popcorn – tja, jag är själv inte så förtjust, men jag vet att det måste vara hett, när man anrättar det här. Melodin som skulle ge det sökta ordet är ”Hot Butter – Popcorn Song”.

Bon Jovi är ett sånt där band som man inte kan ha undgått att höra. Men jag fick andvända Google för att med hjälp av en återkommande fras i texten lokalisera titeln, ”Someday I’ll Be Saturday Night”.

Och så var det då bara en låt kvar. För att förvilla oss spelade Eldeman den i original, ”If You Could Put That In a Bottle”, fast han sökte tre ord i den svenska titeln, ”En man i byrån”, en riktigt kul sång i Lill Lindfors’ insjungning.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Och så här ser det ut i familjen Dahl-Kokks trädgård

När vi köpte vårt ställe i Öregrund – ursprungligen två vinkelställda små hus plus vedbod med dass – 1969, var tomten rena vildmarken. I vår krafts dagar dränerade vi, fyllde på med bätte jord och anlade köksträdgård, kryddgård, fruktträdgård och mängder av blomrabatter, och efter ganska många år lät vi också, med sikte på pensioneringen, bygga ihop husen och fick samtidigt också WC och duschrum plus bastu/tvättstuga på den gamla vedbodens plats. En redskapsbod har tillkommit långt nere i trädgården.

Nu, när vi kan bo här hela sommarhalvåret, börjar dock krafterna tryta. Vi har båda hjärtproblem; Birgittas hjärtkonvertering måste dess värre göras om. Det här har lett till att vi, för att klara den stora trädgården, har fått lov att leja hjälp med en del av det tyngsta trädgårdsarbetet.

Som det nu är, är naturligtvis inte allt i perfekt skick, men jag djärvs ändå inbjuda mina läsare att med hjälp av dotterns, Kerstins, bilder ta en titt på vår trädgård – här.

Kerstin har vandrat runt på tomten och själv valt bilder. En bild, den med vildmark, föreställer dock det som förr var en del av vår tomt men som kommunen har löst in och lagt samman med den så kallade Floraparken. Vår tomt var, när vi köpte den, dubbelt så stor som i dag.

På bilderna ser man också Kerstins barn, Viggo och Klara, och så mormor Birgitta vid grillen.

Öregrundssommar

Vi har haft vårt hus här i Öregrund allt sedan 1969, det år då vår dotter Kerstin föddes. Barnen har tillbringat en stor del av somrarna och dessutom många veckohelger här under hela sin barndom, och lilla Öregrund är själva sinnebilden av sommar för dem.

När Kerstin nu är här med Viggo och Klara, för hon in dem i sin egen barndoms somrar. Hon har till exempel hjälpt Viggo att hitta igen hennes egna gamla Smurf-album, och han slukar dem som besatt – bild finns här.

Under måltiderna sitter hon tillsammans med barnen på den gamla kökssoffan, där hon och hennes bror Matti sov skavfötters medan de var tillräckligt små. Sen dess är den ommålad i samma mörkblå färg, som nästan alla fönster och dörrar är målade i efter den renovering vi senare gjorde. Du kan här se den för vårt hus mycket karaktäristiska detaljen.

Kerstin tar också med sina barn på små utflykter i öregrundsmiljö. De har till exempel tagit en tur med färjan över till Gräsö, ett riktigt litet äventyr för två barn som normalt inte kommer i kontakt med hav och båtar. Bilder finns här.

Nära färjeläget ligger det gamla fyrskeppet Västra banken, numera på betongfundament. Också fyrskeppet lockar både Viggo och Klara – kolla själva här – liksom många andra barn som besöker Öregrund. Alldeles bredvid finns förresten en liten fast scen, där man så här års varje vecka arrangerar Öregrundsmåndag: Cajsa-Stina Åkerström och Jack Vreeswijk är till exempel i antågande.

Och så vill jag slutligen med Kerstins fotohjälp lotsa er till Café Floras trädgård, en pärla i Sommaröregrund. Det här stället var ursprungligen pensionat Västerport, och ett litet hotell med mycket charmigt inredda rum är det fortfarande. För oss som bor i Öregrund är det dock främst ett ännu charmigare café. Både miljön inomhus (att användas vid regnigt väder) men framför allt den underbara trädgrårdsserveringen, som verkligen gör skäl för namnet Floras trädgård, är värda ett besök – och det är inget fel på de godsaker som serveras heller. Det underbara med utomhusdelen av Floras trädgård är emellertid att barnen, när de (ofta ganska fort) har gjort slut på saften/läsken och bakverken, har fantastiska (och vackra) lekytor inklusive en gunga att ägna sig åt, medan föräldrarna fortsätter att fika, vilar benen och njuter av blomsterprakten.

Välkomna till Floras trädgård – via Kerstins foton här eller gärna som besökare!

Barnbarnen och nu även dottern i Öregrund

Vi har lyckan att ha barnbarnen, Viggo och Klara, här hos oss i Öregrund i hela två veckor.

Bo kom hit med dem för en vecka sen och åkte sen på sin födelsedags- och språkresa till Turkiet. Ni kan följa hans öden och äventyr där på hans blogg.

Viggo och Klara stannade hos morfar och mormor, vilket inte medförde några som helst problem – de är vana vid oss och trivs här i vårt sommarhus och ute i trädgården. Jag har hängt upp gungan och satt ihop riddarborgstältet; riddar Viggo och riddar Klara ses nu då och då med svärd och sköld runt om i trädgården. Du kan här se bilder av dem ute i trädgården och av mormor Birgitta vid grillen.

Viggo, snart nio, läser själv Harry Potter på kvällarna – det kan du se här. Även Klara, sex, läser själv Harry Potter, men här i Öregrund har det nog mest blivit bilderböcker som morfar och mormor har läst som godnattsagor. ”Loranga, Masarin och Dartanjang” som serie väckte hennes stora förtjusning.

Veckans stora händelse är annars att Klara har tappat sin första mjölktand, som placerad i ett glas vatten snabbt förvandlades till en guldpeng. Men gluggen finns kvar att bese, här.

På dagarna har vi tillsammans gått till Konsum och handlat, gått till den stora lekparken vid klockstapeln, plockat blåbär i Floraparken, den stora allmänningen bakom vår tomt. Vi har också gjort badutflykter till Tallparken – Kerstins badbilder därifrån i förrgår kväll kan du hitta här.

I helgen anlände nämligen också Kerstin hit, till sin barndoms sommarland; hon har tillbringat sista jobbveckan före semestern i Visby, där hon har varit med om att genomföra stora och välbesökta evenemang. Kerstin har gått runt i trädgråden och promenerar just nu med barnen nere på stan. I går kväll kom gamla sommarbarndomsvännen Karin med sin dotter Stella hit och hälsade på, och barnen och deras mödrar fikade ute vid trädgårdsbordet.

Kerstin, Viggo och Klara ska vara kvar här hos oss hela veckan ut.

Melodikrysset nummer 27 2011

I dag hände något jag aldrig har varit med om förut: Jag försov mig och vaknade först när Melodikrysset just hade börjat. Barnbarnen, som är hos morfar och mormor i två veckor, väckte mig som tur var, och jag fick liv i radion redan under andra frågan, den om en kärleksaffär i militär miljö: filmen i fråga heter ”En officer och en gentleman”. Den har förekommit tidigare i Melodikrysset.

Jag hade ju då missat första frågan, men i snabbgenomgången visade den sig vara busenkel: Vi hörde Jularbo-valsen ”Drömmen om Elin”. Den har också förekommit tidigare i Melodikrysset, faktiskt så sent som i år.

Ernst Rolfs ”Lägg dina sorger i en gammal säck” (1917) har vi också hört förut i Melodikrysset. Dess förlaga, från 1915, heter ”Pack Up Your Troubles In Your Old Kit Bag”. Melodin har också varit med i en film, ”Ryska snuvan”.

Och för att fortsätta på upprepningstemat: Också Mats Paulsons ”Fredriks gånglåt” har tidigare varit med i krysset; du kan förresten hitta texten ovan under Kulturspegeln, Melodikrysset. Mats hade jag lite kontakt med en gång i världen, när jag arbetade med min sångbok ”Joe Hills sånger”. Mats har nämligen också gett ut en Joe Hill-skiva.

Louis Armstrong har jag ett långt musikaliskt förhållande till; bland annat spelades han när jag gick på danskurs i Sundsvall en gång i världen. Jag har skrivit om samlingsboxar med hans musik och om hans självbiografi – du hittar även detta ovan under Kulturspegeln, fast under Musik. I dag hörde vi honom i ”What a Wonderful World”.

”Hej hå, hej hå, vi nu till gruvan gå” sjunger de sju dvärgarna i Disneys ”Snövit”, och då går de förstås genom en ort. Den här filmen har jag sett själv och även med barnen.

Att det var Miss Li som sjöng ”Oh Boy” kunde man ju inte ta miste på. Jag gillar henne, inte bara för att jag har sett och hört henne live på en socialdemokratisk partikongress.

Lena Philipssons ”Det gör ont” från Melodifestivalen 2004 kan man ju inte heller ta miste på ens om den som i dag framförs på engelska.

Som en övergång till de (för mig) lite svårare frågorna kan vi ta ”Amelia” med Tommy Nilsson. Men det skulle ju vara ett flicknamn, och en bra tumregel i fallet Eldeman är att man, om man är osäker, alltid kan testa om det möjligen är Tommy Nilsson.

Magnus Uggla har jag lyssnat en del på, men jag kan mer om honom som Karl Gerhard-tolkare än som låtskrivare. Så det krävdes lite möda att komma på att den spelade svenska poplåten heter ”Varning på stan” och innehåller den språkligt märkliga frasen ”Let’s go ner på stan”.

Varken Idol eller Idol-Ola Svensson ingår i mina musikaliska domäner, men Google hjälper: Det var han som sjöng ”Natalie”.

Förr i världen var det inte Idol i TV som gällde utan radions ”Upp till tretton” med Ulf Elfving. Jag har väl egentligen aldrig lyssnat på det programmet heller, och jag är notoriskt usel på signaturer – men den här gången dök i alla fall programtiteln fram ur minnets dunkla gömmor.

Nu ska jag äntligen raka mig, duscha och sen äta en mycket försenad frukost.

* * *

Är du på jakt efter ett svar till senaste Melodikrysset? Prova med att i stället antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 26 2011

Dagens melodikryss hörde väl inte till de svårare.

Vem kände till exempel inte igen barnvisan ”Imse Vimse spindel”?

Och så vet man ju erfarenhetsmässigt, att när Eldeman spelar någon filmmelodi, kommer den väldigt ofta ur en James Bond-film. I den här rullen, där Spectre har stulit två atombomber, sjunger Tom Jones titelmelodin ”Thunderball”, på svenska ”Åskbollen”.

Mer film: ”En fattig trubadur” skrevs av Alvar Kraft och sjöngs av Edvard Persson i filmen ”Vart hjärta har sin saga” (1948). Senare har den här sången, med refrängraden ”Du kan ingenting ta med dig dit du går”, blivit känd också i Cornelis Vreeswijks version.

Den enda fråga som i dag beredde mig visst huvudbry var låten med Shakira. Men ledtråden att sångerskan ursprungligen kommer från Colombia ledde mig in på rätt spår. Hennes fullständiga namn är, har jag inhämtat på Google, Shakira Isabel Mebarak Ripoll.

Lady Gaga är däremot, trots sitt namn, Stefani Joanna Angelina Germanotta, född i New York, som ju rymmer många med italienskt påbrå. Henne hör man i dag nästan överallt, så det var inte särskilt svårt att lista ut vem som sjöng ”Born This Way”.

En annan artist, Dame Edna, är inte born this way, det vill säga som dam. Bakom kjolarna döljer sig en man, Barry Humphries. I dag hörde vi henom i ”Wanna Dance With Somebody”.

Men Bryan Ferry, här i ”When Somebody Says You’re Wonderful”, slår, om ni frågar mig, alla de tre senast nämnda. Här var han soloartist – annars är han också känd från Roxy Music.

Som övergång till de återstående, svenska bidragen kan vi ta ”Barndomshemmet”, vars rad ”Där som sädesfälten böja sig för vinden” skulle ge det sökta ordet, säd. Den slog igenom stort på svenska i Ernst Rolfs insjungning 1929 och i bröderna Björlings 1930, men Karl-Ewerts text är en svensk version av ”On the Banks of the Wabash, Far Away”.

Andra till ursprunget svenska låtar fick vi i dag i stället höra på engelska.

Britt Lindeborgs och Roger Wallis’ ”Judy min vän”, som Tommy Körberg vann Melodifestivalen med 1969, fick i den engelska version som spelades i dag titeln ”Dear Mr. Jones”.

Också Per Gessles ”Gå och fiska”, som här skulle ge ordet rensa, fick vi i dag höra i engelsk version.

Så då kan det ju vara lämplig att fortsätta på den engelska linjen: ”Engelska flottan har siktats vid Vinga” heter det i en känd Lasse Dahlquist-melodi, vars titel är ”Oh boy, oh boy, oh boy”.

Musikalen med ABBAs alla hits har jag sett på Broadway, så det är klart att jag känner igen ”The Winner Takes It All”. Såg ni förresten Benny Andersson i ”Allsång på Skansen” här om kvällen? Tillfrågad där om någon person som hade gjort ett djupt intryck på honom, nämnde han Olof Palme.

Sen är det då något av det svenskaste av det svenska kvar att redovisa, Evert Taube. Men som så många riktigt stora svenska pesonligheter hade han förlorat sitt hjärta även till andra delar av jorden, gjorde bland annat många och långa resor i Italien. Många av intrycken därifrån blev till visor som är en del av den svenska sångskatten. Ett fint exempel spelades i dag, ”Natt i Ligurien”.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.