Barn och barnbarn på sommarbesök

7 augusti 2016 10:51 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Media, Resor, Trädgård, Ur dagboken, Varia | Inga kommentarer

Först nu börjar Birgitta fungera någorlunda normalt igen. I samband med ett besök på Ackis i Uppsala, föranlett av att den ordinerade penicillinkuren inte gav önskat resultat, fick hon en annan variant av medicin, och den tog ganska snart ner febern, bet uppenbart på lunginflammationen.

Läkaren på Ackis förklarade också att vistelse i farmors närhet inte utgjorde någon fara för Mattis och Karins småflickor, Ella och Sofia. Då hade Matti och hans familj varit hos oss i Öregrund men för säkerhets skull först åkt till vår lägenhet i Uppsala och övernattat där, sen lyckats få hotellrum på Strandhotellet i Öregrund, vilket Ella tyckte var kul, eftersom där finns en pool att bada i. Men nu kunde de alltså som egentligen planerat komma till oss och bo i det som under Mattis tidiga år också var hans sommarviste.

Matti, som kör bil, hjälpte Birgitta med skjuts till Vårdcentralen, fraktade bort kassar med gamla tidningar och bar upp kartonger med tidskrifter på vinden. Han och Karin turades om att laga middag, och barnen lekte inne och ute; varje dag var de med sina föräldrar och badade i Tallparken. Ella är sen tidigare ganska hemma i vårt hus och på vår tomt – hon käkade äppelkart, men farfar ledde henne till bigarråträdet – och vi hade ställt in leksakslådorna i hennes rum (Mattis gamla). I de här lådorna finns leksaker för lite olika åldrar, så också lillsyrran Sofia hittade saker hon var intresserad av.

Sofias största framsteg sen sist är att hon nu har lärt sig gå och alltså knatar omkring på egen hand.

Mattis och hans familjs sommarvecka hos oss avslutades en måndag, och på den måndagen kom också Kerstin och hennes båda betydligt äldre barn Viggo och Klara hit för en vecka. Men under en stor del av den där måndagen hade vi alltså både Matti och Kerstin och våra barnbarn här, och de var till och med i Tallparken tillsammans och badade. Den dagen blev vi många runt utebordet.

Det är faktiskt synd att vi inte har sängplatser nog för att ha båda de här familjerna här samtidigt. Inte bara för att Kerstin och Matti ända sen bandomen har så bra relation till varandra. Mattis Ella tycker så uppenbart om att vara med sina storakusiner Viggo och Klara, och de leker mer än gärna med henne.

Men nu hade alltså Kerstin fått semester, och den här veckan var inbokad för henne och hennes barn.

Det vackra vädret, med sol och varmt badvatten i havet, fortsatte, och Kerstin och hennes barn tog badturer till Tallparken varje dag.

Kerstin har publicerat bilder därifrån, från vår trädgård och av hennes egen barndoms smultronställen på Instagram. (Hon heter Kerstin Kokk, om ni vill kolla.) Bland smultronställena fanns ett nästan obligatoriskt besök på det café som i hennes barndom hette Lundeborgs. Och så tog de en tur med färjan över till Gräsö.

Den här veckan tog Kerstin över middagslagningen, gick också till Coop Konsum och handlade. Jag diskade och lagade lunch åt Birgitta och mig. Under Birgittas akuta lunginflammation tog jag också över annat ansträngande som morgonbäddningen av sängarna.

Vi har en inre gårdsplan, som på två sidor avskärmas av våra i vinkel sammanbyggda ursprungligen två små hus, i övrigt av en tät syrenridå, och in på den här gårdsplanen bar Matti ett av våra trädgårdsbord med vidhängande stolar. Vi åt våra middagar där. Kerstin fortsatte med det här, drack också sitt morgonte där eller sittande på trappan till den forna lillstugan. Hon var också i järn- och färghandeln och köpte en ny grill i stället för den vi hade, som hade rostat sönder. Det här var hennes present i förväg till sin mamma, som fyller 79 den 20e september.

Ella såg, medan hon var kvar, flera av de barnfilmer som finns i farfars stora förråd även av sådant, och när Kerstin och hennes barn kom, blev det förstås lite andra typer av filmer. Men eftersom hennes barn är större, såg vi också tillsammans till exempel ”Morden i Midsummer” i TV.

För oss, och jag tror även för Kerstin och hennes barn, hade det här besöket gärna fått fortsätta, men Kerstin har ju egna blommor att ta hand om i bostaden och på kolonilotten, på den senare också bär och annat som måste skördas, så måndagen efter den måndag de kom tog de bussen hem till Uppsala igen.

Fast sommaren är ju inte slut än, så det kanske blir något besök till i sommar.

Fast i dag får vi nytt sommarbesök, den här gången av Anna.

Det blir tyvärr inte så långt, men eftersom Anna har bil, har hon lovat att avsluta med att på tisdag skjutsa in sin mamma till ett besök hos ögonläkaren.

Melodikrysset nummer 31 2016

6 augusti 2016 13:01 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken, Varia | 10 kommentarer

Inga barn eller barnbarn kvar här hos oss i Öregrund denna lördag, och det känns nästan lite för tomt i huset. Hustrun, som nu börjar tillfriskna men fortfarande är trött efter sin svåra lunginflammation, sover, när jag går upp för att hinna göra morgontoalett och äta frukost före Melodikrysset.

Krysset är inte bara somrigt utan också lätt. Det mesta klarade jag direkt.

En enda fråga fick jag googla på. Själva svaret kunde inte gärna bli något annat än Nik, men jag har ju fullständighetsdille och mindes egentligen varken artisten eller låten, en brittisk åttiotalare enligt vad Eldeman sa. Efter lite googlande hittade jag sedan Nik Kershaw och ”I Wan’t Let the Sun Go Down On Me”.

Charlotte Perrellis ”Här står jag!” mindes jag i och för sig inte, fast jag rimligen har hört henne göra den i TV. Men i det fallet hade jag hälften av bokstäverna och kände igen henne.

After Dark har tävlat i Melodifestivalen med den ganska fartfyllda ”La dolce vita”.

The Ark med ”The Worrying Kind” vann den svenska finalen men kom obegripligt nog först på tionde plats i Eurovision Song Contest 2007. I det här fallet skulle vi krysslösare ägna oss åt översättning: Den som skildras i texten är orolig.

ABBA gjorde inte sin ”Dancing Queen” till någon melodifestival utan till ett visst kungabröllop, som ägde rum 1976, och den handlar ju om en drottning. Jag har senare träffat henne, men under kungabröllopet befann jag mig som journalist på Centerns stämma nere i Skåne och förstod först inte vart alla mina kolleger tog vägen. (De tittade alla på TV.) Själv gick jag och badade i hotellbastun, först helt ensam, men sen fick jag sällskap av en person till, Thorbjörn Fälldin. Vi hade ett långt och vänskapligt samtal i bastun. Han hade sina sidor, men frid över hans minne.

Jag har varit på centerstämma i Vänersborg också. Detta apropå ”Den första gång jag såg dig”, skriven av Birger Sjöberg, som var därifrån. Martin Best översatte och sjöng in den 1980, och i hans engelska översättning, ”When First I Ever Saw You”, fick vi i dag höra den med Scafell Pike.

Cornelis Vreeswijk startade som socialdemokrat, var sedan under en period vänsterpartist men blev sen sosse igen, valturnerade bland annat med min hustru och ställde upp i juryn för en valvisetävling i Aktuellt i politiken (s), vars chefredaktör jag var. En del av det han skrev och sjöng hade politisk udd, men till den kategorin kan man nog inte hänföra hans omåttligt populära ”Hönan Agda”, som vi i dag fick höra på hans ursprungsspråk, holländska.

Jag är så gammal att jag har sett Britta Borg live. Henne hörde vi i dag i ”Lyssna bara till ditt unga hjärta” tillsammans med Rolf – ja, men hur stavas efternamnet? Så vitt jag vet hette han Bengtsson, och så stavar också Wikipedia. Men i krysset måste man skriva Bengtson för att det ska gå in.

Lite mer namnkrångel: Vi hörde Olle Ljungström i sin fina ”Jag och min far” från 1997. Men Eldeman ville ha hans egentliga namn, Olof. Inte särskilt svårt att lista ut, även om alla kallade honom för Olle.

”Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini” har ju spelats tidigare i Melodikrysset men inte, vad jag kan minnas, med Lasse Brandeby.

Till de TV-program jag försöker se när jag kan hör definitivt ”Allsång på Skansen”, vars signaturmelodi är ”Stockholm i mitt hjärta” av Lasse Berghagen. (Jag har faktiskt träffat honom, vid en middag hos Stockholms dåvarande landshövding, Ulf Adelsohn.) Jag gillar inte allt Berghagen har skrivit, men han har onekligen fått till några riktigt bra låtar.

Jag är som bekant icke troende, men det har aldrig hindrat mig från att tycka om Israel Kolmodins och Johan Olof Wallins sommarpsalm ”Den blomstertid nu kommer” – även jag fylls av sommarens lust och fägring, om än kroppen blir svagare och svagare.

Och även om nätterna nu blir mörkare och mörkare, är också sensommaren en ljuv tid.

Danmark: De tre stora relativt eniga om flykting- och invandringspolitiken

1 juni 2016 14:40 | Varia | Inga kommentarer

Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 29 maj, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 7,1 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Sammanvägningen av dessa och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,8 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 7,0 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 19,8 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Inga stora förändringar har skett för de tre stora partierna, som är relativt ense om flykting- och invandringspolitiken. Värt att notera är att Alternativets partiledare, Uffe Elbaek, inför partiets kongress uttalade, att Socialdemokratiet inte automatiskt kan räkna med att vid ett regeringsskifte få posten som statsminister.

Pensionärsliv

18 maj 2016 15:41 | Mat & dryck, Politik, Resor, Trädgård, Ur dagboken, Varia | 2 kommentarer

Pensionärslivet är ganska omväxlande, detta trots att framför allt min fysiska ork har avtagit, vilket senare innebär, att det mest är Birgitta som står för trädgårdsarbetet. Men när det gäller tyngre trädgårdsjobb och gräsklippning, lejer vi hjälp. Och just nu håller ett par målare på med en nödvändig ommålning av huset och ett av de två uthusen: faluröda väggar och vita dörrar och fönsterkarmar. En gång i världen, när vi köpte vårt sommarhus i Öregrund, gjorde jag själv det här målningsarbetet. Jag hade viss kunskap och rutin allt sedan jag under ett par somrar i ungdomen jobbade i en målarverkstad tillhörig en fabrik, som också ägde personalbostäder.

Birgitta har inte bara rensat sina egna rabatter utan även mitt stora stenparti, också lagt säckvis med torvmull på det. Och så har hon nu senast planterat en mängd rosor och andra växter, nylevererade av LottaEds trädgård i Östhammar.

Men det händer förstås att vi åker både till Uppsala och ibland till Stockholm i olika ärenden. Birgitta har sedan sin ministertid en gammal vänkrets av likasinnade statssekreterare/departementstjänstemän, en krets som med jämna mellanrum äter middag hos varandra, håller gamla minnen levande och, mycket kunnigt, recenserar den aktuella miljöpolitiken. De som träffades den här gången, hemma hos Kjell Jansson och Ulla Svedjelid, som bjöd på utsökt god middag, var, förutom Birgitta och jag, Rolf och Monica Annerberg samt Ingemar och Ingrid Skogö. Två av de nämnda herrarna har åkommor, som fordrar operation – i vår ålder är jag inte ensam om att ha krämpor.

Birgitta har mängder av värv inne i stan, även nu, vilket råkade passa bra med tanke på att bostadsrättsföreningen i förmiddags ville ha tillträde åt en rörfirma, som skulle rensa köksavlopp i samtliga lägenheter. Rörisarna fixande också en dålig avrinning i badrumstvättstället, berättade hon per telefon.

Fast vi träffades så sent som i går kväll. Jag hade tid hos min tandläkare på Folktandvården – han reparerade två tänder i överkäken – och sen gick jag över till IOGTs/NTOs Drabanten, där arbetarekommunen hade möte. Jag kom mitt under Ardalan Shekarabis anförande men hittade en plats bredvid Birgitta först lite längre fram. I programmet ingick också presentation av verksamheten inom tre av arbetarekommunens medlemsföreningar. En kvinna från en förening utanför själva stan var en av dem som stod för en av de här presentationerna, och när hon var klar, ville också hennes lilla dotter, som hade följt med mamma fram till mikrofonen, ha ordet. Hon fick det och sa till de församlades jubel:

– Jag är också socialdemokrat!

Att Birgitta inte följde mig tillbaka till Öregrund beror på att hon två dagar i rad har återträffar med sin gamla gymnasieklass i Statens Normalskola, först ett besök på ett av Stockholms museer, sen en klassträff av det vanliga slaget.

Jag åker in till Uppsala på fredag för att på lördag morgon som vanligt hinna göra Melodikrysset.

På lördag är det nämligen kusinträff i Uppsala på Birgittas sida. Inte hos oss, men även jag och andra makar/makor är medbjudna.

Därefter åker jag och Birgitta ut till stugan i Öregrund igen.

Norska Orkla flyttar tillverkning till Sverige och en smula från Sverige till Norge

28 april 2016 17:05 | Handel, Varia | Inga kommentarer

Norska Orkla, vars stora livsmedelstillverkning jag tidigare har skrivit om, rationaliserar gradvis sin tillverkning. Antalet tillverkningsenheter blir färre och varumärkestillverkning förs samman till större, gemensamma fabriker.

Orkla Home & Personal Care, Orklas gren för kemisk-tekniska produkter, som gradvis har köpt upp allt fler varumärken, gör detsamma, och då gäller inte ens hänsyn till just norska tillverkningsenheter.

Den här gången är det främst den lilla – alltför lilla enligt koncernledningen – fabriken i Kristiansund som drabbas.

Den stora vinnaren är orklaägda Cederroths kemisk-tekniska fabrik i Falun. Dit, från fabriken i Kristiansund, flyttass nu tillverkningen av Lypsyl, Kløver vaselin, Lano dusch- och handtvål samt tvättlappar och Solidox tandkräm.

Samtidigt flyttas tillverkningen av Grumme flytande såpa till Orklas fabrik Gimsøy Kloster i Skien i Norge.

På det här sättet blir fabriken i Falun inriktad på produkter för personlig hygien, medan den i Skien tar hand om tillverkningen av tvättmedel.

Det av Orkla förvärvade Cederroth har verksamhet i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Polen med flera länder och driver fyra fabriker, bland annat alltså den i Falun.

Oerhört många kända märken på det berörda området säljs och tillverkas av Cederroth/Orkla Home & Personal Care, till exempel Bats, Bliw, Blomstra, Family Fresh, LdB, Multiplex, Salvequick, Sana, Savett, Seltin, Svinto och VO5.

Melodikrysset nummer 11 2016

19 mars 2016 11:59 | Film, Media, Musik, Trädgård, Ur dagboken, Varia | 10 kommentarer

Den oombedda datauppdateringen har fungerat allt sämre. Och i morse hade min dator ingen internetuppkoppling. Så jag har fått lov att låna dator.

På det hela taget tyckte jag inte dagens kryss var särskilt svårt. Dock fanns där några saker som beredde mig en smula huvudbry.

Till det svåra räknar jag för min del inte dagens operafråga. Det vi hörde var ”Nessun dorma” ur Giacomo Puccinis ”Turandot”.

Nej, det var en filmanknuten fråga som vållade mig lite huvudbry – jag har nämligen aldrig sett ”Bridget Jones dagbok”. Men med hjälp av Jamie O’Neill och ”All By Myself” hittade jag rätt.

Anknytning till en annan filmad figur, Astrid Lindgrens Pippi Långstrump, hade också Sara Riedels ”Sommaren är min”, vars musik har skrivits av sångerskans far, Georg Riedel.

Och då kan vi väl fortsätta på barnlinjen.

Vi fick till exempel höra ”Vi äro musikanter”.

Och dagens kryss inleddes med ”Det gåtfulla folket”, vars text skrevs av Beppe Wolgers till musik av Olle Adolphson. Fast i dag hörde vi den sjungas av Sven-Bertil Taube.

Två av dem som har lett ”Allsång på Skansen” förekom också i krysset.

Egon Kjerrman var känd för att sjunga hellre än bra, och den etiketteringen gjorde han skäl för också när han 1960 lekte rocksångare i ”Kom ner från taket”.

Vad gäller sångröst är Petra Marklund, hon som tidigare kallade sig September, överlägsen. I dag hörde vi henne i ”Det som händer i Göteborg stannar i Göteborg”.

Agnes, i dag med ”Got Me Good”, låter för all del OK.

Men frågar ni mig, föredrar jag Sara Varga och ”Spring för livet”, som hon tävlade med i Melodifestivalen 2011.

Christer Sjögren är ingen av mina favoriter, så jag har inget emot att han och Vikingarna i dag byttes ut mot en annan version av ”Till mitt eget Blue Hawaii”-

Så hade man av begripliga skäl också gjort med Beatles’ ”Here Comes the Sun”.

Att solen kommer hoppas jag verkligen. På måndag flyttar vi nämligen till Öregrund för sommaren. Och snart nog ska vi väl där kunna fylla vaserna med mer än en enkel tulipan.

Vår trädgård där är full av lökväxter.

Melodikrysset nummer 8 2016

27 februari 2016 12:40 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken, Varia | 6 kommentarer

Gårdagen, som dominerades av en begravning, ändade med Skavlan och en gammal Beck-film i TV, och i morse gick jag upp tidigt för att hinna äta frukost före Melodikrysset.

”Sånt är livet”, som Anita Lindblom sjöng en gång i världen.

Hon och låten förekom dock inte i dagens kryss, däremot förstås – i dessa melodifestivaltider – ett par bidrag ur den här tävlingen.

Sanna Nielsen tävlade 2011, och hennes ”I’m In Love” hade schlagerkrokar åtminstone i refrängen, detta apropå att så många bidrag i den här tävlingen numera är mer av scenshow än av melodier – de senare minns man ofta inte ens omedelbart efter det att de har framförts.

Ännu mer av klassiska schlageregenskaper hade då ”Underbart” från 2010 med Kalle Moraeus och Orsa spelmän.

TV-serier är inte riktigt mitt bord – jag ser nästan aldrig såpor och liknande – men till det efterlysta andra ordet i ”Goda grannar” hade jag varannan bokstav, så plötsligt dök den här titeln upp ur minnets gömslen.

Därmed är vi inne på ämnet film, och vi kan börja med dagens barnfilm. Walt Disney’s ”Den lilla sjöjungfrun” från 1989 – Eldeman ville ha ordet sjöjungfru – har aldrig riktigt fångat mig. Flera av Disney’s tecknade versioner av klassiska sagor är visserligen också de självsvåldiga men har blivit konstverk i sin egen genre, men i den här filmen och ännu mer i uppföljarna tar sig Disney friheter som jag har svårt att acceptera.

Däremot tycker jag att Carol Reed’s version 1949 av Graham Greenes ”Den tredje mannen” från samma år har blivit en fullkomligt lysande film. Vi hörde som musikillusration Anton Karas’ ”The Harry Lime Theme”; filmens Harry Lime spelades av Orson Welles. Den minnesvärda scen Anders Eldeman efterlyste utspelades på nöjesfältet Pratern.

Nästa ämne får bli tolkningar.

En del sådana minns man inte ens. Ett exempel på det fanns i dag. Jag minns ”It Might As Well Rain Until September” med Carole King, men fanns det alltså en svensk version? Ja, efter lite googlande fick jag fram att den hette ”Jag önskar att det alltid vore sommar”.

Det där TV4-programmet ”Så mycket bättre” som jag ytterst sällan har sett har som programidé att låta andra artister göra versioner av låtar som vi förknippar med en etablerad, gjord av en känd artist. Lill-Babs hade till exempel en gång i världen en stor framgång med ”En tuff brud i lyxförpackning”, men inte blev den bättre av att Petter gjorde den. Jag har till och med svårt att se honom som en tuff brud.

Fast ibland gäller det omvända. Britney Spears har aldrig hört till mina favoriter. Men hennes ”Oops, You’re In Love Again” blev riktigt hörvärd med Max Raabes orkester.

Bruce Springsteen har jag det mesta av på skiva, så också förstås ”Born In the USA”.

Detsamma gäller Jan Johansson. Inte minst älskar jag hans jazziga tolkningar av folkligt material, till exempel det vi fick höra i dag, ”Jag gick mig ut en afton”.

Men klassiker i visgenren får gärna också låta som de gjorde i original. Jag hade gärna hört Evert Taube – ET – själv sjunga ”Rosa på bal”, men då hade det förstås blivit för lätt.

Det betyder inte, att jag är någon supertraditionalist när det gäller musik, och jag ska illustrera detta med att uppskattande nämna ”Still Loving You” från 1980-talet med Scorpions. Scorpions hörde hemma i Tyskland, med landskoden DE.

Men jag kommer inte att skicka några skorpioner på er, om ni skulle tycka annorlunda om dem eller något annat jag har uttryckt min högst personliga mening om.

Titta in i Kerstins vardagsrum

17 februari 2016 22:03 | Varia | Inga kommentarer

Vår dotter Kerstin bor numera åter i egen lägenhet. På sin blogg – länk finns här bredvid – visar hon upp sitt nygammalt inredda vardagsrum.

Titta gärna in där!

Melodikrysset nummer 2 2016

16 januari 2016 11:51 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Teater, Ur dagboken, Varia | 6 kommentarer

Våldsamt svårt var väl inte veckans Melodikryss.

Jag gissar dock att en del melodikrysslösare, som inte är så hemma på klassisk musik, kan ha haft svårt med veckans exempel, vars titel man dessutom ville ha på tyska: ”Also sprach Zarathustra”, skriven 1896 av Richard Strauss.

Dagens första historia för barn skrevs av norrmannen Thorbjørn Egner: ”Folk och rövare i Kamomilla stad”. Den var mycket populär, när våra barn var små, men jag har ingen aning om hur känd den är för dagens barn.

Inte riktigt lika lätt var det att genast identifiera vem som läste ”Sagan om pannkakan”. Ledbokstäverna tydde på att det var fråga om någon Inga, så jag googlade sagotiteln tillsammans med Inga Gill, och det visade sig vara korrekt.

Två av dagens frågor var TV-anknutna.

Jag hörde till dem som såg ”Bröderna Cartwright” i TV, så den här seriens signaturmelodi kände jag omedelbart igen.

Också den svensk-danska ”Bron”, i vart fall den senast sända delen, har jag med intresse följt i TV. Fast här tog det ett tag, innan jag förknippade signaturmelodin med serien.

Utan tvivel var det Whitney Houston som sjöng ”Wanna Dance With Somebody”.

Och Adele (Adkins) har ju Anders Eldeman spelat tidigare i krysset, så det var inte heller svårt att komma på, vem vi i dag hörde i ”Hello”.

After Dark fick vi höra i ”La Dolce Vita”, känd från Melodifestivalen 2004.

Och så fick vi höra två melodifestivalare till:

Dels Carola Häggkvists ”Främling” från 1983, dels Arja Saijonmaas ”Högt över havet” från 1987.

Lennart Palm spelade Magnus Ugglas ”Jag mår illa”. För egen del har jag inte alls mått illa, men jag har kallats till en rad blodprov på Vårdcentralen för Waran-dosering av för mig själv helt obegripliga skäl. Just nu verkar mina värden ligga rätt igen i alla fall.

Hjärtat pumpar på det också, fast med hjälp av pacemaker. Så jag känner inte heller någon spontan lust att sjunga Bonnie Taylors ”It’s a Heartache”. Fast om jag tvangs sjunga den svenska versionen, ”Om du går nu”, skulle jag nog känna mig mindre väl till mods.

Inte heller väntar jag mig att det ska gå med Idrottsgatan 12 som med kära gamla 34an: ingen rivning är, så vitt jag vet, planerad av huset vi har bott i allt sedan mitten av 1960-talet.

Också er önskar jag ett liv i godan ro.

Medelålders plus

5 januari 2016 13:27 | Varia | 2 kommentarer

Dagens Nyheter publicerar numera obegripligt få serier. Men på Namn och Nytt kan man fortfarande läsa Sven-Bertil Bärnarps serie ”Medelålders plus”, som handlare om ett äldre par, båda födda under den era då man fortfarande döpte barn till Sven-Bertil.

Dagens stripp är en höjdare. Mannen i det äldre paret serien skildrar är ute och går med en kompis.

Kompisen: Dom har byggt bostäder för oss 55+ på gamla sjukhusområdet.

Kompisen: Tyvärr heter gatorna typ Nya höftledsgatan och Artrosslingan.

Kompisen: Och Gråstarrsplan och busshållplatsen heter Slutpunkten.

Mannen i Medelålders plus: Inget för oss.

Kompisen: Nä, vi bor bra där vi bor.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^