Rönnblom, Anders F: Din barndom skall aldrig dö
Anders F Rönnblom recenserade jag en del plattor av under min redaktörstid på Aktuellt i politiken (s). Dock kom hans debut-LP för tidigt, 1971, för detta: ”Din barndom skall aldrig dö” (Decca). Förra året (2009) fick jag syn på en återutgivning på CD (F Records LPCD-49 / F0802) och köpte den.
Anders F Rönnblom har genom åren hunnit göra mycket på platta, en del så där, annat – som ”Det är inte snön som faller” från 1980 – fullkomligt lysande.
De riktigt bra numren gör att jag med förväntan börjar lyssna på hans nu återutgivna debutplatta men konstaterar, att han där inte riktigt har funnit formen än. Innehållsligt är den, som titeln antyder, till största delen en utgrävning av barndomens minnen, till stor del med de många och oväntade detaljer som utmärker till exempel Beppe Wolgers’ text till ”Det gåtfulla folket”. Fast musiken är i så fall mer släkt med James Hollingworths (han med ”Älgarna demonstrerar”) än med Olle Adolphsons. Texten i den allra sista sången, ”Mamma hjälp mig”, skulle, om den vore bara aningen mer raffinerad, kunna komma från Lennart Hellsing, men den låter med sitt häftigt tunga rockkomp ändå inte hellsingsk.
Det här är mest en intressant, ibland också kul förövning till det som skulle komma senare.
Men jag har hittar en låt som skiljer ut sig, inte för att den är en av de rockigare kompositionerna på den här plattan utan för att den spränger ramen av barndom. Den heter ”Jag har hennes nummer”, och dess huvudperson är inte längre i den ålder då man samlar på stenar:
Åh, vilken gryning
Jag kommer in i hamnen på en dyning
Lägger till bredvid Bills lilla fiskebåt
Och stämmer upp en låt
Nu är jag äntligen hemma
Nu har jag tid att träffa Emma
Men först ska jag stilla min törst
Med en stor flaska vin
Det är min medicin
Jag har hennes nummer
Och jag har hennes namn
Men jag är en dummer
Och därför missar jag hennes varma famn
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^