Viktor, Dan: Dan Andersson sjunger Dan Andersson

En ny CD med visor och tonsatta dikter av Dan Andersson har titeln ”Dan Andersson sjunger Dan Andersson” (Popmate PMCD 106, 2007, distribution Sony/BMG). Hur hänger nu det ihop? Dan Andersson (född 1888) dog redan 1920 och finns veterligen inte inspelad på skiva.

Jo, det finns verkligen en Dan Andersson som sjunger Dan Andersson, med den äran till och med. Men eftersom han heter Dan Viktor Andersson, kallar han sig som artist i allmänhet Dan Viktor, så även på den här skivan.

Jag har hört rykten om att det tydligen relativt traditionalistiska Dan Andersson-sällskapet har haft vissa svårigheter med att acceptera Sofia Karlssons moderna sätt att tolka Dan Andersson. Om det är sant – vilka svårigheter kommer sällskapet då inte att få med Dan Anderssons namne?

Dan Viktors tonsättning av Dan Anderssons ”Ett rus” är för all del rätt traditionalistisk, även om det förekommer banjo i kompet. Också Viktors tonsättning av ”Jag sjungit” framförs relativt traditionellt. Och Ragnar Ågrens tonsättning av ”Spelmannen” framför han à la trubadur. Men resten!

”Karis-Janken” (tonsatt av Dan Viktor och Hjalmar Leissner) görs med många instrument som tung bluesrock. Och den av Dan Andersson själv tonsatta ”Per Ols Per Erik” startar med bluesmunspel, spelas (med bland annat banjo och fiol) som country och avslutas (bland annat med hjälp av en trombon) som mycket medryckande dixieland. Här är det roliga framförandet, inte följsamheten mot tonsättningen den stora behållningen.

Ibland tycker jag att Dan Viktors egna tonsättningar inte känns särskilt originella; dock är arr och framförande så intressanta, att man lyssnar. Ett exempel är ”Hos den äldste förläggaren” med dess speciella rytm, som framhävs med hjälp av puka och kontrabas.

I andra fall ligger tonsättningarna närmare den klassiska Dan Andersson-traditionen, är mer varierade. Det gäller till exempel ”Min väg” och ”Tiggaren Simons sång”, tonsatt som visa.

Dan Viktor visar också i sin tolkning av Sven Scholanders klassiska tonsättning av ”En tröstesam visa till idealisten och läraren Angelman”, att han, trots att han gör det efter eget huvud och temperament, är förmögen att göra originalets fina melodi full rättvisa.

Annars blandar Dan Viktor främst sina tonsättningar med Dan Anderssons egna; ”Per Ols Per Erik” är redan nämnd.

CDn inleds med ”Jungman Jansson”, som Viktor gör i ett betydligt snabbare tempo än vi är vana vid. Gitarr, bas och fiol hjälper till att göra det här spåret till en bra start på skivan.

I andra fall lyckas han inte riktigt lika väl med de titlar, som Dan Andersson själv har satt musik till. Trots bra ansatser med bluesigt munspel och snyggt pianospel har jag hört bättre versioner av ”Brooklandsvägen” (med originaltext av Rudyard Kipling). Och den fina melodin i ”En spelmans jordafärd” kommer inte riktigt till sin rätt i den talsång Viktor här praktiserar.

Men i andra fall lyckas han utmärkt: Hans enkla framförande av Dan Anderssons egentonsatta ”Till min syster” (med gitarr och piano i kompet) fångar fint tonen i texten och melodin.

På det hela taget tycker jag, som är uppvuxen med arbetarrörelsens Dan Andersson-tradition, att Dan Viktors sätt att sjunga Dan Andersson känns spännande. Dessutom tror jag att hans nya uttrycksformer, precis som Sofia Karlssons, kan locka helt nya generationer till Dan Andersson och hans visor.