Staten och kapitalet

Leif Nylén, som skrev texten till ”Staten och kapitalet”, lärde jag känna en smula på 1960-talet, under vår gemensamma studietid i Uppsala. Leif var konstvetare och aktiv i stans kulturliv. Han tog en fil kand 1963. 1963-1966 var han knuten till Stockholms-Tidningens kultursidor, där jag själv också medverkade. Han var redaktör för tidskrifter som Rondo, Gorilla och Konstrevy. Intressantast i det här sammanhanget är att han, med tyngdpunkt på åren 1969-1974, var med i först musikgruppen Gunder Hägg, som – efter protester från den berömde löparen – sedan döptes om till Blå Tåget. (Men redan från 1967 och framåt spelade kärnan i det som skulle bli Gunder Hägg/Blå Tåget ihop under namn som Gorillaorkestern, Tjalles Horizont och Sound of Music.)

I LO-sångboken ”Vem ska jag tro på? 60 låtar från Taube till Thåström” (redaktörer Jan Zachrisson, Håkan Lahger och Anders Åström, Tidens förlag, 1990) berättar Leif Nylén om låtens tillkomst:

– Jag skrev den -72, säger upphovsmannen Leif Nylén. Vi höll på att spela in LPn ”Brustna hjärtans hotell”. Under en promenad till Sveriges Radio passerade jag Garnisonen och plötsligt fanns raden ”kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen”. Jag förstod att det kunde bli en låt av det, men länge var det bara denna fras.

Melodin och de två första verserna skrevs sedan i ett radhus i Colchester i England, som jag vistades i ett tag under sommaren. Senare samma sommar låg jag på en säng i ett hus i Bergslagen och skrev klar den. Sången kan verka genomarbetad och pedagogisk i sin uppläggning, men det var först när jag var klar med den som jag blev medveten om hur ”heltäckande” den blivit rent samhällskritiskt. Mönstren och sammanhangen kom vartefter jag skrev.

Andra låtar jag skrev på den här tiden kunde ta en oändlighet och kanske ge ett intryck av att vara mer spontant tillkomna. Men det var den här texten och även melodin, som gick lättast och snabbast att göra.

1980 ringde Thåström och frågade om han och Ebba Grön fick spela in den och om de fick lyfta bort några verser. Jag sa gör vad ni vill. Jag hade hört och sett dem och hade fullt förtroende. De förenklade även musiken, de kör på färre ackord än vi gjorde. Sen döpte Ebba Grön definitivt om den till ”Staten och kapitalet”. Vi hade länge kallat den det internt, när vi skrev låtlistor och så och vår publik ropade det när de ville att vi skulle spela den.

Den var länge Blå Tågets slutlåt på konserter.

Staten och kapitalet

Text: Leif Nylén, 1972
Musik: Leif Nylén och Kjell Westling, 1972

Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen,
så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen,
och till och med betala mindre lön än priset för mat och hyra
för staten skjuter så gärna till om levnadskostnaderna
blivit alltför dyra.

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar,
och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar.

Daghemmens utbyggnadstakt regleras av konjunkturen,
så tillmäts kvinnan sin plats i den ekonomiska strukturen,
en billig arbetskraftsreserv till hands när fabrikerna visslar,
tillbakapressad av daghemsbrist om lönsamhetens drivhjul
plötsligt gnisslar.

Sida vid sida, tillsammans stryker dom fram
staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm
kapitalet behöver arbetskraft, då är staten leverantör,
den ena handen vet precis vad det är som den andra gör.

Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften,
om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften,
spärrar och kvoter och testprogram är ett system för att sålla
agnarna från vetet och föra var och en
till hans rätta fålla.

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt…

Tempot höjs vid maskinerna, här drillar man eliten,
produktionen har inte plats för den som har blivit för illa sliten,
men för att ingen ska tro att det är nåt fel med dom tunga ackorden,
betraktas han som ett sjukdomsfall och behandlas av den så barmhärtiga
arbetsvården.

Sida vid sida, tillsammans stryker dom fram…

Så bygger vi ett samhälle efter korporativa principer,
och lär oss att respektera sånt som vi inte begriper,
åt var och en hans beskärda del av det växande överflödet,
kapitalet åt kapitalisterna, åt understödstagarna
understödet.

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt…

LO-sångboken innehåller, förutom texten och den ovan återgivna intervjun med Leif Nylén, också ackord och noter.

Text och ackord finns i Blå Tåget: ”Blå Tågets sångbok 1969-1999” (FiBs lyrikklubb, 2001). Den återges där under sin ursprungliga titel, ”Den ena handen vet vad den andra gör” – jämför Leif Nyléns kommentar ovan.

”Den ena handen vet vad den andra gör” (senare kallad ”Staten och kapitalet”) kom först på Blå Tågets dubbel-LP ”Brustna hjärtans hotell” (MNW 32-33 P, 1972).

Du hittar låten också på samlings-CDn ”Blå Tåget 1969-1974” (MNWCD 175, 1988).

Gruppen Blå Tåget är intressant också på så sätt att flera av medlemmarna primärt inte sysslade med musik – det hörs! – men där fanns också skickliga musiker. Flera av dem var konstnärer eller skrev om konst. Några var författare; till det det här kollektivet har presterat hör radiopjäser. Det här konstnärskollektivets mångsidighet kan illustreras av att ett par av medlemmarna, Carl Johan De Geer och Mats G Bengtsson, 1972 också var med om att skapa barn-TV-klassikern ”Tårtan” (finns på video). I motsats till många av tidens progg-grupper var de knappast kommunister, snarare då anarkister.

Medlemmarna var:
Mats G Bengtsson, klaviatur
Tore Berger, sång, klarinett
Carl-Johan De Geer, trombon, sång
Roland Keijser, flöjt, saxofon
Göran von Matérn, gitarr
Leif Nylén, trummor
Torkel Rasmusson, sång, munspel
Kjell Westling, blåsinstrument, gitarr, fiol
Urban Yman, bas, fiol

***

Ebba Gröns version av ”Staten och kapitalet” kan du hitta till exempel på CDna ”Ebba Grön 1976-1982” (Mistlur Records MLRCD 01), ”Ebba Grön Live” (Mistlur/MNW MLRCD 100, 1998) och på CD 2, ”Kärlek och uppror” i en Ebba Grön-utgåva om sammanlagt 4 CD (Mistlur/MNW MLRCD 101-2).