Nakarmi, Mana Raja & Rasaili, Gopal: Rhythmic Fusion

Birgitta har just återvänt från en veckolång studieresa i UNICEFs regi till Nepal. På våra kartor ser det där landet på Himalajas sydsluttning inte så stort ut, inklämt som det är mellan Tibet och Indien, men i själva verket bor det nära 29 miljoner människor där.

Med sig hem hade Birgitta bland annat nepalesiskt grönt the och kaffe, goda i båda fallen. Men hon har också tagit för vana att under sina många långväga resor till olika delar av världen försöka få tag på lokal musik att berika vår jättelika och fortfarande växande skivsamling med. Så också den här gången – med hjälp av en lokal UNICEF-representant hittade hon en välförsedd skivhandel i Kathmandu och köpte fyra CD som jag fick vid hemkomsten.

Ett par av skivorna jag fick innehåller traditionell folkmusik, men jag fastnade först för den CD som i skivaffären beskrevs som en jazzplatta. Den heter ”Rhythmic Fusion” (Kathmandu Music Center KMC CD 1009, 2008) och innehåller musik av och med Mana Raja Nakarmi och Gopal Rasaili.

Nakarmi spelar tabla och ett antal andra för mig okända instrument, förmodligen andra slag av rytminstrument, Rasaili gitarr. Dessutom hör man Amul Karki Dhali på sopransax och Roman Maharajan på flöjt.

Sopransaxen drar, där den förekommer, musiken mer åt jazzhållet, alltså jazz som vi känner den. Flöjten gör det delvis också, men den kan ibland också förstärka traditionella folkmusikaliska drag i musiken.

Men den mest spännande föreningen mellan jazz och traditionalism upplever man oftast i samspelet mellan Rasaili och Nakarmi – de inledande ”Raga of Heart” och ”Mandala Dance” kan anföras som exempel. Det här kan yttra sig på flera sätt, till exempel så att gitarristen spelar jazz, medan tablans rytm samtidigt för tankarna också till traditionell musik, eller så att melodiken trots ett jazzmusikaliskt framförande bär spår av traditionell folkmusik.

Ibland hittar jag ganska märkliga saker på den här skivan. ”My Compassion” med bland annat flöjt får mig att tänka på äldre svenska dansvisor, ungefär som de här nepaleserna gjorde en nepalesisk pendang till ”Jazz på svenska”.

Annorlunda låter också den avslutande ”Phool Ko Ankha Ma”, och efter lite efterforskningar på nätet har jag lyckats få fram att den ursprungligen gjordes av den tibetanska nunnan Ani Choying Dolma för något humanitärt nationellt insamlingsändamål.