Doveson, Jenny: All These Wasteful Hours

Peter Eriksson på Örat tipsade mig också om Jenny Dovesons CD ”All These Wasteful Hours” (Veranda VERCD002, 2009). Jag har inte sett ett ord om den i de stockholmstidningar jag följer, vilket är så typiskt: Doveson går nämligen inte att inordna i några nu gångbara trender.

Jag vet nästan ingenting om den här 21-åriga tjejen – har läst mig till att hon kommer från Nyköping – och vid ett blindtest skulle jag ha gissat på att hon hörde hemma i amerikanskt 1960-tal och satt och spelade gitarr någonstans i Greenwich Village. Men hon är alltså, fast hon skriver och sjunger på engelska, en mycket ung svenska. Hur det kommer sig att hon har krupit in i en helt annan tid och musiktradition vet jag inte, men jag är ganska övertygad om att om hon fick tillfälle att kolla min väldiga skivkollektion från den tiden och miljön, skulle det vara svårt att få henne att lämna den.

Redan i första låten, ”I’ve Been Picking Some Flowers”, har hennes röst en lätt heshet, som en smula påminner om Janis Joplins utan att för den skull annars vara lik Joplins, och där finns också en munspelsslinga till gitarren à la Bob Dylan. Det där dylanska munspelet återkommer sen i ”I Will Think of It All”, som också innehåller ett tidstypiskt rimpar som ”freedom” / ”boredom”.

”In All These Wasteful Hours” är en ballad à la Woody Guthrie där guthriesoundet förstärks med lite banjo, och i ”Hills of Mexico” sjunger hon ”all of you ramblers”.

Och finns det inte lite Joan Baez också i ”All Lovers Lost”?

Sista låten, ”It’s Getting Cold Mama”, för övrigt den bästa, är dylansk igen i titeln och anslaget så väl som när det gäller munspelet.

Men epigoneri är det inte, åtminstone inte i någon dålig mening. Jenny Doveson har gjort alla låtarna själv, och de är faktiskt inga stölder från de amerikanska 60-talsartister jag har nämnt.

Doveson har en uppenbar talang, men hennes musikaliska hemhörighet finns alltså inte här och nu – det hon gör ligger mycket långt från det som finns på de kommersiella topplistorna.

Jag hoppas hon lyckas stå emot de stora medias ignorans och därmed indirekta tryck och lyckas gå vidare på sitt eget speciella spår.