Beskow, Elsa: Putte i blåbärsskogen
Det slår mig, när jag nu för första gången på länge läser om Elsa Beskows ”Puttes äventyr i blåbärsskogen” (Bonnier Carlsen, 2009, först utgiven 1901), hur feminint tecknad Putte är: med långt ljust hår, röd hatt, skor med spänne och lång skjorta à la klänning, under vilken kortbyxorna skymtar fram.
Tecknarstilen är ännu inte så elaborerad som i Beskows senare verk, och texten, på vers, faktiskt också ganska enkel.
Men den beskowska magin finns ändå även i den här mycket tidiga bildsagan. Putte vilar sig, med tomma korgar, på en stubbe i skogen, och då, plötsligt, står en liten, liten gubbe – självaste blåbärsfar – framför honom. Blåbärskungen förvandlar också Putte till en pyssling och tillkallar två ekorrar för att bära de två korgarna. Spindlar och myror blir plötsligt hemskt stora, och ormbunkarna vajar som palmer i vinden. Men vad är det för träd som har blå äpplen?
Jo det är förstås blåbär, och Putte får hjälp av de sju blåbärspojkarna att fylla den ena korgen. Beskows sinne för detaljer som förhöjer bildernas värde är utvecklat redan här: blåbärspojkarna är blåa både runt munnen och på fingrarna.
En färd, först i barkbåt med ett lönnlöv som segel, därefter ritt på musrygg, leder vidare till lingonmor och hennes fem döttrar, som hjälper Putte att fylla den andra korgen och sen låter honom pröva sin spindelvävsgunga.
Rätt som det är vaknar Putte till på sin stubbe. Har han drömt alltihop? Men de båda korgarna står ju där, fyllda med blåbär respektive lingon.
Sen slutar sagan med bilden av ett bord med bärkorgarna och en kruka med ringblommor. Bredvid finns ett kort med texten, som Putte har fått lite hjälp med av Fina:
Mamma glattereras af putte
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^