Beskow, Elsa: Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin + Petter och Lotta på äventyr

Elsa Beskow är utan tvekan en av Sveriges bästa barnboksillustratörer; dessutom har hon skrivit många fascinerande berättelser för barn. Jag skriver i presens trots att några av hennes bildsagor nu är sekelgamla.

Jag mötte henne i mitt nya land Sverige, när jag skulle lära mig läsa svenska med hjälp av småskolans läsebok ”Vill du läsa?” Många av hennes bilder och texter där gjorde ett outplånligt intryck på mig, och jag har därefter fortsatt att älska framför allt hennes bildvärld.

Böckerna om tanterna Grön, Brun och Gredelin samt Farbror blå och om deras skyddslingar Petter och Lotta hörde inte till det jag läste som liten, och det var kanske tur: Klass- och erfarenhetsmässigt ligger de mycket långt från det samhälle, som kom att bli mitt i efterkrigstidens Sverige.

Numera, när jag bor halva året i lilla Öregrund, hittar jag där gatstumpar och hus som en smula påminner om dem jag hittar i ”Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin” (Bonnier Carlsen, 2009, först publicerad 1918); Öregrund var i början av förra seklet en småstad med låga hus – på somrarna levde den lilla staden upp genom,sitt badortsliv.

Elsa Beskows lilla stad är mycket liten även den, och där lever, bakom ett plank över vilket ett päronträd sträcker sina grenar, de tre tanter, som den lilla stadens invånare har döpt efter färgen på deras klänningar. Tillsammans med hunden lilla Prick lever de där i sin småborgerliga idyll, med kopparkrukor och trasmattor i köket och med fina möbler i kammaren.

Tvärs över gatan bor deras vän Farbror Blå.

Men i Elsa Beskows bilderboksvärld finns också det främmande och avvikande, i den här boken i skepnad av en positivhalare som rövar bort lilla Prick.

Tanterna börjar leta efter lilla Prick och råkar på vägen, när de har delat på sig för att gå olika avtagsvägar, ut för den ena oväntade händelsen efter den andra.

Nu förs också två fattiga barn, Petter och Lotta, in i handlingen, till att börja med för att de har tappat hela 50 öre och nu är rädda för att gå hem till Tvätt-Kristin, som inte är deras mor men tar hand om dem.

Petter och Lotta, som får en ny 50-öring av Tant Brun, blir också de som hittar Prick hos positivhalaren och släpper ut hunden ur hans säck medan han sover. Barnen hjälper till med att återfinna de försvunna två tanterna, och så slutar äventyret med ett hejdundrande kalas, i vilket deltar också Farbror Blå, Prick och den katt tant Grön hittade uppe på den höskulle, där hon hade letat efter Prick.

Därefter lägger Elsa Beskow på ett ännu lyckligare slut: Petter och Lotta får stanna hos de tre tanterna och kläs upp i skinande fina nya kläder. Så enkla adoptioner var nog knappast möjliga heller då den här sagan först publicerades.

Elsa Beskow fortsätter att blanda idyll och äventyr i ”Petter och Lotts på äventyr” (Bonnier Carlsen, 2009, först publicerad 1929).

Idyll-linjen förstärks av att tanternas nya katt, som har döpts till Esmeralda, får tre ungar, den vita Murr, den svarta Kurr och vit- och grårandiga Misse. Dock kan bara en av kattungarna få stanna, och det blir Murr – de andra två ska ges bort. En av dem, Misse, tas genast emot av Beata som arbetar i Farbror Blås kök – märk att det här är en saga från en tid då man inte ens hade skattesubvention för att hålla sig med piga!

När tanterna nästa dag far med Farbror Blå till marknaden, får barnen en idé: Tvätt-Kristin, som de hade bott hos, skulle kanske bli mer snäll om hon erbjöds en kattunge och dessutom en korg kakor. Kristin blir först rädd, när Prick skäller på henne, men sen blir hon godlynt och bjuder till och med på våfflor.

Därefter händer en rad oväntade äventyr: barnen hamnar av misstag hos mjölnaren, Prick kommer bort igen, de möter en sotare i skogen och missförstår hur vägen hem går, de badar i en bäck och berövas sina kläder av en gumma med nästan häxlikt utseende, de träffar alldeles spritt språngande nakna – intreessant i en bilderbok från 1929 – en vedhuggare, som tar med dem hem, där de utrustas med alldeles för stora kläder. Sen hamnar de på marknaden och får bland annat uppträda i manegen ridande på en björn. Tanterna och farbror Blå finns förstås i publiken, så Tant Gredelin svimmar, och Farbror Blå rusar fram och rycker dem ner från björnene rygg!

På hemvägen hotar Farbror Blå dem med riset, men han veknar när han får höra, att de har gjort en god gärning hos Tvätt-Kristin.

Så dan därpå får barnen följa med till marknaden och åka karusell.

Elsa Beskows bilder är som alltid vackra, detaljmättade och fascinerande, men jag skulle vilja testa på några av dagens barn i bilderboksåldern, hur de reagerar på de egendomliga kläderna och delvis avvikande miljöerna. Och jag konstaterar: bilderböcker med så mycket text görs knappast längre i våra dagar. Hur reagerar dagens barn på det?